Lördagen den 14 september 1974 flaggade Stockholms stad på halv stång. Tidigt på förmiddagen vällde en ström av människor genom Vasastan i riktning mot Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan.
Denna soliga höstdag med hög luft var det exakt 64 år sedan Stockholms sjunde baptistförsamlings 29 medlemmar kallade en ung pastor i Lidköping till föreståndare. Hans namn var Lewi Pethrus.
Då påbörjades ett kapitel i svensk kyrkohistoria, som skulle bli en omfattande berättelse om en man och hans gärning. Ett livsverk inte bara i en församling, eller en församlingsrörelse, utan i det svenska samhällsbygget.
“Han tillhörde de stora entreprenörerna inom politiken, näringslivet och religionen som på 1900-talet byggde upp det gamla Fattigsverige till vad det är i dag”, hävdade författaren P O Enquist när han karaktäriserade Lewi Pethrus i en intervju i Dagen (2001-31-08).
När Lewi Pethrus 1958 avgick som föreståndare var Filadelfia en pingstförsamling med över 6 000 medlemmar. Nu hade han avlidit vid 90 års ålder och hedrades med vad som närmast kan liknas vid en statsmannabegravning.
Betraktad som fanatiker
I många år var fabriksarbetaren som blev pastor och pingströrelsens centralgestalt hånad i medierna och betraktad som en farlig religiös fanatiker. Mot slutet av sin levnad beskrevs han som en stor andlig ledare inom svensk kristenhet och en samhällets stöttepelare. Det var en remarkabel resa som speglades på ett nästan övertydligt sätt denna septemberdag 1974.
I den överdådigt blomstersmyckade Filadelfiakyrkan trängdes omkring 4 000 personer som ville ta ett sista farväl av pingströrelsens informelle ledare. Alla utrymmen måste tas i anspråk. En del fick nöja sig med att följa begravningsceremonien via intern-tv.
Den leddes av församlingens föreståndare Karl-Erik Heinerborg. Orgeln brusade. Kören sjöng. Göran Stenlund sjöng. Församlingen sjöng “Löftena kunna ej svika”, Lewi Pethrus hymn med den nästan trotsigt hoppfulla tonen.
90 poliser utposterade
Den närmaste familjen, som mottog ett kondoleanstelegram från konungen, fanns där förstås, liksom ledare för kyrkor och trossamfund, svenska och internationella.
“Med åren insåg Lewi Pethrus mer och mer hur nödvändigt det är att vi ser över de gränser vi ofta drar mellan Guds barn. Han kom att bygga broar och samla kristenfolket till stora ting … Vi tackar Gud för vad han gav oss genom vår vän och broder”, sa ärkebiskop Olof Sundby i sitt tal vid båren.
I kortegen ut till Solna kyrkogård ingick femton hyrbilar och sju bussar. Tre mindre lastbilar fraktade kransar och blommor. Ett par tusen människor kantade gatorna där kortegen drog förbi, och 90 poliser var utposterade längs färdvägen. En av dem hördes enligt Dagens utsände mumlande säga till sin kollega:
“En av vår tids största personligheter har lämnat oss”.
Och så var det ju.
PREDIKANTEN
I predikstolen var han inte de yviga gesternas man. En lyft hand. Ett varmt leende. En harkling med åtföljande konstpaus. Det räckte, för det var orden det handlade om. Eller Ordet.
En som minns Lewi Pethrus sätt att predika är den pensionerade pingstpastorn Jack-Tommy Ardenfors. Han kom redan i sin tidiga ungdom på vänskaplig fot med pingströrelsens centralgestalt.
– Jag var en 21-årig ungdomspastor i pingstförsamlingen i Sundsvall, när jag en dag stötte ihop med Lewi Pethrus på stan. Han var på besök hos ortens kds-avdelning, om jag minns rätt. Jag gick fram till honom, hälsade, berättade vem jag var och frågade om jag kunde få bjuda på en kopp kaffe hemma i min lilla lya.
Lyssnade på de unga
Djärvt, inser Jack-Tommy Ardenfors så här 60 år senare. Men Lewi Pethrus tackade ja.
– Det blev en oförglömlig stund för mig. Där satt vi länge och pratade och drack kaffe. Jag ställde fråga efter fråga, och han svarade vänligt. Men inte nog med det. Plötsligt ville han veta hur jag såg på en viss sak jag frågat om. Han var genuint nyfiken och öppen för vad jag, en ung och oerfaren predikant, tyckte.
Det skulle bli många möten mellan Jack-Tommy och den 58 år äldre pingstledaren genom åren. Mönstret upprepades nästan alltid. Den gamle svarade på frågor, men ville också höra sin yngre kollegas åsikter.
När jag 50 år efter pingstledarens död ber Jack-Tommy Ardenfors beskriva vad han uppfattade som typiskt för Lewi Pethrus sätt att predika kommer svaret tveklöst och snabbt.
– Vad jag beundrade mest var hans förmåga att med enkla ord förklara viktiga teologiska sanningar. Alla begrep vad han sa, också när han behandlade ganska komplicerade ting. “Det är så konstigt att alla talar om Lewi Petrus som den store ledaren och alla initiativ han tagit men nästan ingen säger något om vilken framstående teolog han är”, sa en biskop i Svenska kyrkan till mig vid ett tillfälle. Det biskopen ville lyfta fram var pingstledarens talang att utveckla också knepiga teologiska ämnen på ett för alla gripbart sätt.
Ledare i talarstolen
Enkelhet. Tydlighet. Och, säger Jack-Tommy Ardenfors, en förmåga att leda pingstfolket genom sina predikningar.
– Det kan inte överskattas. Han ledde genom sin förkunnelse, och han uppmanade andra predikanter att göra detsamma.
För Jack-Tommy Ardenfors och hans generation blev Lewi Pethrus ett stilbildande föredöme som predikant.
– Jag ville inget hellre än att ta efter och följa honom i spåren.
PUBLICISTEN
Journalisten och författaren Ivar Lundgren var under några år nära medarbetare till Dagens chefredaktör Lewi Pethrus. En akademiker med rötterna i småländsk pingstväckelse och bakgrund på Dagens Nyheter som pingsthövdingen gav stora förtroenden.
När Dagen 1969 skulle bevaka och analysera den karismatiska väckelsen i USA skickade chefredaktören Ivar Lundgren på en reportageresa. Resultatet blev en artikelserie som påverkade den svenska kristenheten i allmänhet och pingströrelsen i synnerhet, samt boken “Ny Pingst”.
Ivar Lundgren jobbade två perioder på Dagen: 1962–1966 som kulturredaktör och 1969–1975 som reporter och en del av redaktionsledningen.
– Under min andra period på tidningen satt inte Lewi Pethrus på redaktionen. Han skrev ledare för hand i sin bostad och läste upp texten i telefon för någon som skrev ned den på maskin. Ibland bad han mig komma hem till sig. Vi samtalade om olika frågor, och det hände att jag intervjuade honom inför resor han skulle göra eller i andra sammanhang.
Vände sig utåt
Lewi Pethrus hade ett osedvanligt driv som publicist. Det som bar, drivet, var övertygelsen om att han hade ett ärende, en kallelse, menar Ivar Lundgren. Pingstväckelsens informelle ledare adresserade inte bara Guds folk, utan hela samhället. Han ville påverka.
– Men det var ett väldigt disciplinerat engagemang, betonar Ivar Lundgren. Dagens chefredaktör var ingen fanatiker.
I tidig ungdom bar Lewi Pethrus på tanken att bli arbetarförfattare. Men livet skulle ta en annan väg – och ändå inte. Redan som ung pastor medverkade han i en rad kristna tidskrifter. Och han byggde och använde mediala plattformar som Evangelii härold, Dagen och Ibra radio.
Dagstidning och bokförlag
I Dagen, där han livet ut var chefredaktör och skrev ledare mer eller mindre regelbundet, drev han ofta kontroversiella frågor.
– Som debattör var han taktiskt mycket skicklig, menar Ivar Lundgren. Hans argumentationskonst var avancerad.
Produktiviteten imponerar. Lewi Pethrus började tidigt att skriva böcker. “Jesus kommer” var den första. Den utkom 1912 , när författaren som 28-åring startade Förlaget Filadelfia. Sedan skulle det följa en strid ström av predikosamlingar, uppbyggelseböcker, reseskildringar och stridsskrifter. Han hade också en lyrisk ådra som tog sig uttryck i ett stort antal sånger, en del tonsatta av honom själv.
Författaren och kulturpersonen P O Enquist tecknar i en Dagen-intervju (2001-31-08) sin bild av pingstledaren som publicist i samband med utgivningen av romanen “Lewis resa”. “Han skriver en ren och klar prosa, har inte Sven Lidmans bildspråk, men skriver bra. Framför allt tycker jag att Lewi var en god journalist … Visst hade han kunnat bli en arbetarförfattare, om han valt den banan”, säger Enquist i intervjun.
Recenserad i Dagens Nyheter
De stora tidningarnas kultursidor gav inte böcker av Lewi Pethrus något större utrymme. När man ändå mödade sig att undersöka saker och ting närmare kunde överraskningen bli stor. Som när signaturen “E.N-m.” recenserade Lewi Pethrus reportagebok “Västerut” i Dagens Nyheter den 18 maj 1937:
“Här kommer nu Filadelfias ryktbare föreståndare med en bok från ett halvårs strövtåg genom alla delar av U.S.A. och främst dess religiösa kretsar, och man väntar sig en ensidig, fanatisk eller åtminstone fantastisk utsvävning i trons mest otuktade djungler, en visserligen ärlig, men hejdlöst fabulerande profet för de i anden allra trängsta. Och vad finner man? En human och vidhjärtat ordets förkunnare, uppenbarligen brinnande i sin övertygelse, men klok och fördragsam, måttfull i uttrycken, framför allt i sitt ogillande, en idog, men varsam såningsman på Guds åkrar. Är detta Filadelfia, så är ett svalg befäst mellan verkligheten och den vulgärpopulära bilden därav.”
Sedan recensenten hämtat sig från sin häpnad ägnar han sig åt att berömma boken som inte bara kartlägger det religiösa USA, utan också samhällsfrågor som den ekonomiska krisen och farmarnas svårigheter.
ENTREPRENÖREN
Lewi Pethrus var en resultatinriktad entreprenör. “Allt som har liv växer och utvecklas”, skrev han i förordet till pingströrelsens sångbok Segertoner. Stillastående passade honom illa. Expansion var hans livselement. Tron på Gud och viljan att främja Guds rike hans drivkraft.
Under 1800-talets andra hälft hade invånarantalet i Sveriges huvudstad mer än tredubblats. “Stockholm var en avskrädeshög som luktade och frös och svalt, barnadödligheten var hög och trångboddheten förfärande”, heter det i P O Enquists roman “Lewis resa”. Det var dit den unge pastorn från landsorten kom 1911 – och genast engagerade sig i socialt arbete. Eller “praktiskt kärleksarbete”, som han själv kallar det i sin självbiografi.
Den unga församlingen drev under föreståndarens kraftfulla ledning härbärgen för hemlösa män, utspisning av arbetslösa, stöd åt ensamstående kvinnor med barn. Ändamålet att hjälpa socialt utsatta människor skrevs in i stadgarnas portalparagraf 1916.
Tillväxt och kyrkbygge i lågkonjunktur
Det sociala engagemanget följde honom genom livet, också efter föreståndartjänstens slut. 1959 startades på hans initiativ Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet (LP-stiftelsen), som blev en framgångsrik aktör inom svensk missbrukarvård. Stiftelsen gick i konkurs 1997, men arbetet drivs i dag vidare av pingströrelsen under namnet LP-verksamheten.
När den snabbt växande Filadelfiaförsamlingen inte längre rymdes i lokalen på Sveavägen tog Lewi Pethrus initiativ till bygget av huvudstadens största samlingslokal med 3 000 sittplatser. Detta under 1920-talets lågkonjuktur. När Filadelfiakyrkan invigdes i november 1930 blev den något av pingströrelsens centralhelgedom och föremål för internationell uppmärksamhet.
Tidigt insåg Lewi Pethrus mediernas betydelse. När pingströrelsen behandlades orättvist och inte sällan direkt lögnaktigt i sekulära medier, och när existerande kristna tidningar förhöll sig avvaktande eller direkt kritiska till rörelsen, såg han behovet av en egen pressröst.
Samhällsfrågorna engagerade
Församlingens styrelse tvekade inför den ekonomiska risk som ett tidningsprojekt innebar. Men så småningom fick Lewi Pethrus sin vilja igenom, och 1915 såg veckotidningen Evangelii härold dagens ljus. Den blev snart en framgång och ett betydelsefullt språkrör för pingströrelsen.
Men Lewi Pethrus ville mer. Han började planera för en dagstidning. I den skulle man inte bara kunna försvara pingströrelsen, som stod under konstant angrepp från inflytelserika tidningar, utan också kunna gå till offensiven i viktiga samhällsfrågor och driva kristna värderingar. 1935 tog han upp saken i församlingens styrelse. Förslaget fick inga applåder. Tvärt om. Oron för de ekonomiska konsekvenserna var stor.
Det skulle dröja ytterligare tio år innan det första numret av Dagen tryckets på Klara Civiltryckeri den 1 november 1945. En belåten chefredaktör åsåg på plats den historiska händelsen.
“Pingstradio” från Marocko
När Sveriges Radio under en period utestängde Filadelfia från möjligheten att sända gudstjänster föddes hos Lewi Pethrus tanken på en “pingstradio”. Ännu en utmaning av ekonomisk och praktisk art. Efter många komplicerade turer började Ibra radio sända på kortvåg från Tanger i Marocko fredagen den 25 september 1955. På svenska och en rad andra språk – detta var en missionsradio.
Ibras arbete lever vidare 2024, i nya, moderna former. Ett annat LP-alternativ som lever och blomstrar är folkhögskolan Kaggeholm, som i dag bedriver sin verksamhet i de lokaler där den startade 1942 – Rörstrands slott vid Birkaplan.
En ung Lewi Pethrus avrådde pingstvännerna från politiskt engagemang. All energi skulle läggas på församlingsarbetet, menade han. Men kristendomens minskade samhällsinflytande ledde till en omprövning. 1955 sjösatte han tillsammans med biskop Sven Danell påtryckningsgruppen KSA, Kristet samhällsansvar. 1964 var han med och bildade Sveriges första kristna politiska parti, Kristen demokratisk samling (KDS). “KDS var mitt initiativ”, förklarade pingstledaren i intervjuboken “Lewi Pethrus i närbild.” I dag är hans skapelse regeringsparti under namnet Kristdemokraterna (KD).
Hyllad – och ifrågasatt
När Lewi Pethrus dog för 50 år sedan hyllades hans livsgärning av i stort sett alla. Sommaren 2024, när detta skrivs, ställs frågor om hans inställning till de nationalsocialistiska och antisemitiska idéer som hade stark medvind före och under det andra världskriget. Detta med anledning av pågående forskning utifrån böcker och dokument i pingstledarens omfattande bibliotek.
En forskning som fortsatt kommer att speglas och diskuteras i den tidning, vars grundare aldrig var rädd för debatt.
---
Minnesord
I samband med Lewi Pethrus bortgång fylldes Dagens spalter av röster som hade något att säga om den avlidne. Här är några av dem.
Historien kommer att erkänna Lewi Pethrus stora gärning för svensk kristenhet och svenskt samhällsliv. Han är känd av många som den briljanta förkunnaren och den orädde initiativtagaren.
— Alf Svensson, partiledare för KDS/KD.
”Det som jag för min del tror kommer att visa sig vara en av hans största insatser, är den visdom och den öppenhet med vilken han mötte den nya väckelsen som bröt fram över hela världen i början av 70-talet. Kyrkfolk, och framför allt pingstpionjärer i hatt, å ena sidan, och långhåriga Jesus-entusiaster, å andra sidan, lärde sig att respektera varandra här i Sverige – mycket tack vare Lewi Pethrus förbehållslösa stöd å den andliga förnyelsen.”
Ylva Eggehorn, författare.
Lewi Pethrus var en stor personlighet med stark förmåga att engagera människor. Han präglade i hög grad en levande rörelse.
— Olof Palme, statsminister (S)
”Pastor Lewi Pethrus stämma har tystnad ibland oss. Han var en filantrop av stort format. Ett ovanligt och verksamt socialt patos präglade hela hans liv och verksamhet. Han var en andlig praktiker, som omsatte sin kristendom till de behövande i verksam, praktisk handling.”
Erik Edin, föreståndare för LP-stiftelsen.
Att han är en av de ojämförligt största gestalterna i detta århundrades svenska andeliv torde stå klart för alla.
— Sven Stolpe, författare.
”Mer och mer kom han under sitt långa liv att för Sveriges kristenhet framstå som en hövding för allt Guds folk. Samtidigt som han bröt nya vägar i modern form för evangelisation och förkunnelse såg han klart betydelsen av en kristen insats i samhället. Hans insatser på det filantropiska området förskaffade honom uppskattning inom vida kretsar av det svenska samhället. När jag som ärkebiskop kom i personlig kontakt med Lewi Pethrus växte min beundran för mannen och hans livsgärning.”
Olof Sundby, ärkebiskop.
Lewi Pethrus var en handlingsmänniska i den kristna kärlekens tjänst.
— Jarl Hjalmarson, ledare för Högerpartiet.
---
