Efter misslyckandet i församlingen: Ledde kristna fotbollslaget till toppen

OSLO. Thor-Erik Stenberg är 40 år och ansvarig för ungdomsarbetet i trosförsamlingen Guds Lamm när han är med och fattar beslut om att lägga ner hela församlingen. Hans nästa ledarroll blir i sonens fotbollslag. Vad ingen då kan ana är att Thor-Erik Stenberg knappt två decennier senare kommer att leda KFUM Oslo, eller “Kåffa” som laget också kallas, upp till norsk fotbolls finrum, Eliteserien.

Det är inte lätt för mannen med vitt hår och tränarjacka att röra sig framåt i folkmassan på Ekebergveien i Oslo.

– Grattis!

58-åringen, med ”Kåffa” på jackans rygg, kan knappt ta tre-fyra steg på sin väg mot arenan förrän han blir stoppad igen.

– Vi måste väl få säga grattis?

Utsträckta händer, inbjudande famnar och glada ansikten dras som magneter till Thor-Erik Stenberg.

– Det tar väl lite tid innan det här landar hos dig också, säger en av de förbipasserande och ser honom i ögonen.

Klubbdirektören ser på kön som sträcker sig långt nedför Ekebergveien.

– Titta. Det här är mäktigt.

Det är högtidsstämning på KFUM Arena. ”Kåffa” har äntligen avancerat till Eliteserien, därav gratulationerna.

En timme före matchstart måste man småspringa för att hålla jämna steg med den blide mannen i tränarjackan. Är inte ackrediteringarna klara? Vem har koll på VAR? Varför står det två stegar framför annonsskyltarna?

Några rundor runt fotbollsplanen, ett snabbesök på en mottagning, några handskakningar, kramar och intervjuer senare – och Stenberg ställer sig med båda fötterna på jorden på långsidan.

Hans ögon spejar över planen. Konstgräset är vattnat, strålkastarna, som kostat tio miljoner kronor, lyser. Kåffa-sången ljuder över läktaren. Och från andra sidan av planen rungande hejarop.

Jag är inte en sådan som står och ser på när något behöver göras.

—  Thor-Erik Stenberg

Hans lag gör entré på planen. Stenberg gömmer ansiktet i händerna.

– Jag är ju en lipsill, säger han muntert lite senare.

Bara några timmar innan domaren blåser i gång matchen har de anställda och frivilliga lagt sista handen vid verket.

Verket är KFUM-Kamraternas hemmaplan, som äntligen uppfyller Eliteseriens krav. Matchen mot Brann sätter nytt publikrekord, 3 298 personer sitter och står nu på det som krävt hårt arbete i många veckor.

– Tillsammans har vi lyckats skapa något som är helt unikt i norsk fotbollshistoria, säger Stenberg.

– Jag tror att vi bara har börjat vår resa.

VIDEO: Supportergruppen Profeterna skanderar “Bibel, bön och kyrkkaffe” som hejaramsa.

Församlingen kollapsade

Det är mer än ett kvarts sekel sedan Stenberg intog gräset för första gången.

Guds Lamm, en profilerad församling inom Trosrörelsen, hade kollapsat och låg i spillror. Småbarnspappan, som hade haft en central roll i församlingen, hade steg för steg börjat hitta nytt fotfäste. Och nu stod mellansonens fotbollslag utan lagledare.

– Jag är inte en sådan som står och ser på när något behöver göras, säger Stenberg och ler.

Det gick som det gick. Lagledare, juniorlagledare, styrelseordförande. I dag: klubbdirektör.

Någon hade sett att ”han Stenberg, han är lite ivrig i överkant”, som han själv säger. Han tänkte sig för när han blev uppmanad att söka jobbet.

– Det är ju detta som hjärtat brinner för. Jag lärde mig en läxa som ung, att om du följer det så får du energi. Då går du inte i väggen lika fort, säger han och ler.

Växte upp i baptistkyrkan

Det är tidigt 1970-tal i den lilla staden Brumunddal i östra Norge. Inne i det vita bönehuset sitter ett tiotal tanter och farbröder och många lediga knän. Thor-Erik kryper upp i ett av dem. Hans pappa är föreståndare.

– Baptistkyrka, vet du. Den är grundsolid från A till Ö. Det var en kultur där unga var viktiga. Alla blev sedda.

Från plattformen, den lilla upphöjda platsen framför ett enkelt träkors, ljöd en gedigen bibelundervisning och mansrösterna i ”brödramusiken”.

[ Kristna ledare om supporterskapet: En vinst är som en kyss från himlen ]

Det var dessutom mycket populärt att skicka barnen till söndagsskolan. Guldsmeden var nämligen söndagsskollärare. Hade en unge fått en fullständig uppsättning klistermärken i mötesboken fick man en silversked. Föräldrarna såg hur besticklådan fylldes på. Kanske gav det en extra skjuts till att få iväg barnen till flanellografen?

– Det var en församling som hängde ihop. Det var en god och trygg miljö att växa upp i.

I skolan var det annorlunda.

– Jag var med om att läraren sa att de som inte var barndöpta skulle hamna i helvetet.

Så vitt han minns lät han ändå aldrig helvetesdomen trycka ner honom. Inte heller det faktum att några av hans klasskamrater inte fick komma på hans födelsedagskalas för sina föräldrar.

– När du är barn, då går bara motorn. Jag klarade mig bra eftersom jag var stark och kunde klippa till, säger han och skrattar.

– Det var lite självbelåtet sagt. Men när du är bra på idrott blir du någon att räkna med. Jag klarade mig bra.

---

Fakta: Thor-Erik Stenberg

• Klubbdirektör i fotbollsklubben KFUM-Kamraterna, ”Kåffa”.
• 58 år, från Brumunddal.
• Gift, tre barn.
• Aktuell därför att ”Kåffa” spelar sin första säsong i Eliteserien (norska högstaligan i fotboll).

---

”Tror på mötet med Gud”

En sorts försmak på framtiden kommer in i baptistkyrkan en söndagskväll. En kvinna med en tjusig hatt gör entré. Henne lägger man märke till. Mamman och de andra kvinnorna i församlingen ser på varandra och säger: ”Det var det värsta! Håll koll på de unga.”

– Hon var pingstvän, säger Stenberg med en glimt i ögat.

Salen är tyst under predikan.

– Plötsligt reser hon sig upp och ropar: ”ABBA!” Hela församlingen blir nervös.

Men de unga i bänkarna, de tycker att det är häftigt. De ser glöden och den hämmas inte av ett misslyckat försök att tala i tungor utan en enda baptist som kan tolka tungotalet.

Så när Thor-Erik kort därefter får sitt första möte med brinnande karismatik, var det, för att säga det så:

– … absolut inte mina föräldrar som skickade iväg mig, säger Stenberg milt.

– Allt är spännande. Det är klackarna i taket, säger Stenberg och beskriver hur han kommer in på pingstmötet i idrottshallen.

Många spelare har hittat en större glädje i att vara med i KFUM med det fokus vi har än att finnas i ett sammanhang där man skäller ut den som misslyckas med ett skott.

Kontrasten mot kyrkbänken därhemma och går bokstavligt talat att ta på i den stora samlingen i Oppdal. Pingstkonferensen har samlat mer än tusen människor, det är tungotal, gråt, hängivenhet, andlig kraft – och stora upplevelser av kallelse.

– Någon kanske kallar det väckelse. En atmosfär som gör att man kan sitta i timmar på ett möte. Det är ”något” som tar tag i dig.

Vad är detta ”något”?

– Det tycker jag är lite svårt att beskriva utan att hamna i fasta, dåliga kristna begrepp, sådant som stöter bort människor. I stället är det liksom …

– Jag tror på mötet med Gud. Att det är möjligt.

Stenberg uttrycker sig försiktigt medan han berättar. Det har skett mycket mellan resan till Oppdal och 0-0-matchen mot Brann.

Kyrkan blir sektstämplad

Thor-Erik har redan en fot inne i den karismatiska miljön och när han flyttar till Oslo som 19-åring tar han sina första steg in i församlingen Guds Lamm (som senare får namnet Oslo Gospel Center).

På lördagarna är det gatumöten utanför Centralstationen i Oslo. Evangeliet ska förkunnas, mitt bland människorna.

– När de skulle plocka ihop såg jag några kassar som stod kvar. Så jag hjälpte till att bära, hängde med i bilen och följde med upp till lagret.

– När vi kom dit var det någon som vände sig om och frågade: Vem är du egentligen?

– Jag hade aldrig varit där tidigare men jag var den siste som gick hem. Sedan blev jag kvar.

Stenbergarna är de sista som går hem, kom det att sägas.

Under 20 års tid var Guds Lamm en berg- och dalbaneresa, berättar Stenberg. Församlingen blir kallad en sekt, både inifrån och i medierna.

– Under alla år var det väldigt mycket som var bra, och miljön var magisk. Men, som i resten av Trosrörelsen, fanns det tydliga slagsidor.

Man ser människor bli frälsta och få uppleva Gud. Församlingen växer, den öppnar daghem och skola. Människorna lever och andas för gemenskapen och kallelsen.

– Människorna i kyrkan var helhjärtade. Men det blev liksom det där … Kraven om att alla hade gett mer – inte pengar men mer av sig själva – så hade vi fått till ännu mer. Men då var gränsen nådd, det gick inte att ge mer.

Tillsammans har vi lyckats skapa något som är helt unikt i norsk fotbollshistoria.

Stenberg har varit ansvarig för ungdomsarbetet och är runt 40 år när han kommer till en slutsats tillsammans med resten av ledningen. De måste lägga ner församlingen.

– Det är jag egentligen stolt över. Att vi satte stopp själva.

Ledningen är medveten om den besvärliga sektstämpeln, berättar han. De försökte bryta osunda maktstrukturer men lyckades inte, i varje fall inte tillräckligt.

– Vi blev introverta och sekteristiska. Det var helt rätt att lägga ner församlingen. Men några blev …

– Några blev skadade på vägen.

Stenberg har i efterhand satt sig ned med enskilda personer och bett om förlåtelse för saker som han och församlingen har gjort och sagt.

– Samtidigt möter jag sådana som är väldigt glada för den tiden och för allt det spännande och bra som vi gjorde. Båda erfarenheterna finns.

[ Idrotten ströks ur syndakatalogen: Sedan låtsades ingen om att sport varit förbjudet ]

Fotbollen – en låg tröskel in till kristenheten

Över ”Norges mest fotograferade övergångsställe” kliver ett gäng unga killar med svettigt hår och röda och vita dräkter. Askungelaget från Oslo har hållit nollan mot ett Brann i högform.

KFUM-Kamraterna har inte någon elegant tunnel för att ta sig till matchstart utan måste korsa bilvägen från omklädningsrummet till planen. Övergångsstället har blivit en symbol för klubbens resa.

Till och med stora utländska tidningar som The Guardian och Der Spiegel har charmats av gräsrotsklubben.

Den brittiska tidningen beskriver resan för den lokala fotbollsklubben med rötter i en kristen organisation som “helt galen”. Men just den kristna kopplingen är viktig för föreningen. Är det inget ”kristet” K i namnet, så är det inget ”Kåffa”. Det är klubbens väsen och framgång, menar Thor-Erik Stenberg.

– Vi ska vara den lägsta tröskeln in i kristenheten, säger han.

– Vi är kristna, vi tror på Bibeln och vi anser att det är viktigt. Men vi hejar också på dem som har muslimsk tro eller hinduistisk tro eller den som säger att han inte har någon tro.

Ingen, inte heller klubbdirektören, vill ta åt sig äran för Kåffas framgång. Flera som vi talar med över en kopp kaffe och sockerkaksbit understryker samma sak: Alla människor på alla nivåer är lika viktiga.

Hur har då laget lyckats nå toppen? Thor-Erik Stenberg har en teori.

– Här bryr vi oss om folk. Vi sätter människorna först. Det är nyckeln till att vi har framgång, säger han.

– Det är också därför vi får tag i en viss typ av spelare. De andra klubbarna förstår inte varför de väljer att komma till oss, men många spelare har hittat en större glädje i att vara med i KFUM med det fokus vi har än att finnas i ett sammanhang där man skäller ut den som misslyckas med ett skott.

– Kommer du hit för din egen skull, som spelare eller tränare, är du i fel klubb. Du måste förstå att du är del av något mer.

---

KFUM Oslo

Namn: KFUM-Kameratene Oslo.

Smeknamn: “Kåffa”.

Grundad 1939.

Hemmaarena: KFUM Arena, Ekeberg.

Tränare: Johannes Moesgaard.

Klubbdirektör: Thor-Erik Stenberg.

Division: Eliteserien. Klubben spelar för första gången i historien i den norska högstaligan.

---

Ett kristet samhälllsbygge

Klubbchefen har missionerat genom dörrknackning i hemstaden Brumunddal och rest världen runt med biblar, förkunnelse och hjälparbete. Med åren har han lärt sig att detta med att ”gå i tro” inte handlar om att dra med sig Gud på det han själv känner för.

– Men när dörrar öppnar sig så går du med. Då kommer det av sig själv. Och plötsligt sitter hela kommunstyrelsen på hedersläktaren och tycker att detta är bra. Det är det som är en skapande tro.

– Det är nästan så att man fäller en tår där inne i kommunfullmäktige, sa Stenberg till NRK i höstas när politikerna till slut gav grönt ljus.

Projektet heter KFUM Familjearena. De styrande i KFUM:s hemmastadsdelen Ekeberg har jobbat med satsningen i över tio år. Klubben vill möta områdets barn och unga med en inomhusplan för fotboll, träningscenter, golfsimulator, simhall, två fotbollsplaner, daghem, mötesrum och konferenslokaler.

Ett kristet samhällsbygge kallar Stenberg arenan som fortfarande ligger några år framåt i tiden.

– Här finns det möjligheter att göra mer av det vi redan gör. Vi har stora drömmar. Tiden för en ungdomsklubb i källaren på kyrkan är förbi, tror Stenberg.

– Jag ska inte tala illa om det goda arbete som görs på många håll i församlingarna. Jag växte upp i ett sådant sammanhang och älskade det, men jag tror att den tiden är över.

– Den nya ungdomsklubben är träningsinriktad. Det har vi möjlighet att vara som ett kristet idrottslag med ett fantastiskt träningscenter. Det blir jättehäftigt.

VIDEO: Supportergruppen Profeterna firar sitt älskade “Kåffa”.

Tiden i trosrörelsen lärde Stenberg minst en viktig läxa. Du måste ha ett dna, en grundläggande struktur, som organisation.

– Den gången hade vi inte dna som räckte för att bära det vi drömt om. Kanske hade vi klarat det på 30 år till om vi hade förstått att en kallelse kan vara så långvarig.

– Men det jag har tagit med mig mest är trosbudskapet. Allt är möjligt för den som tror.

Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i norska Vårt Land.

[ Fotbollsklubben med kristna rötter och en judisk armé ]

---

Fyra snabba till Thor-Erik Stenberg:

Gud är: Den grund jag står på i mitt liv.

Jag klarar mig inte utan: Barnbarnen.

På min begravning ska det spelas: “Kärleken segrar” av Arnold Børud.

Bok som alla måste läsa: ”The Hand of Fatima” av Ildefonso Falcones.

---