ÖREBRO. Den 15 maj 2018 skulle Lena Wesström fira sin yngste sons födelsedag. Han fyllde 12 år och låg och sov på övervåningen. Sedan några år tillbaka var Lena skild från hans pappa Ulf, men de bodde i samma område och hade som vana att fira födelsedagar och jular tillsammans. När Ulf på morgonen kom till radhuset tillsammans med deras två äldre barn stod dörren på glänt. På köksbordet låg halvt inslagna presenter. Men Lena var inte där. Fyra dagar senare skulle polisen hitta henne bakom ett bullerplank 150 meter från bostaden. Ihjälslagen.
Lena Wesströms försvinnande och död engagerade mängder av människor, inte minst inom kristenheten. Både som pastor och som regionalt ansvarig för barn- och ungdomsarbete inom Equmeniakyrkan hade hon arrangerat läger och blivit ett känt ansikte i rörelsen. Hon var hängiven scout, brann för mänskliga rättigheter, hade starkt rättspatos. Men hon hade också ett annat liv. Och i det var Stefan huvudperson.
Nu berättar Lenas pappa Lars-Åke Johansson, och pastorskollegan Sören Carlsvärd om sorgen – och ilskan.
* * *
Betesvägen i Örebro kallas ibland för Betelvägen; i flera hus längs gatan bor medlemmar ur Betelkyrkan. Här bodde också Lena Wesström fram tills hon skilde sig. I villan snett mittemot bodde Stefan. Han som i området kallades för ”Den vita riddaren” och ställde upp så fort någon behövde hjälp. Han hade ingen koppling till kyrkan, men Lena och han delade intresset för geocaching – en sorts avancerad skattjakt utomhus där utövarna med hjälp av GPS-koordinater hittar gömmor som andra deltagare lagt ut – och åkte på gemensamma uppdrag. När Stefan gifte sig 2008 var Lena vigselförrättare och sjöng på vigseln.
Sedan blev Stefans fru sjuk – och Lena ställde upp för familjen. Hon var sådan, berättar de som kände henne. Ville alltid stötta om hon kunde, brydde sig om människor. Så småningom utvecklades vänskapen mellan Lena och Stefan till något mer. Men han fortsatte vara gift med sin fru. Och relationen till Lena blev allt mer destruktiv.
I Betelkyrkan, som ligger mitt i centrala Örebro, möter jag Sören Carlsvärd. Han var den som år 2000 anställde Lena Wesström i det som då var en baptistförsamling och i dag tillhör Equmeniakyrkan. Hon vikarierade som ungdomspastor och fick ett halvår senare anställning som biträdande pastor. Egentligen hade hon avbrutit sina teologistudier när hon flyttat från Stockholm till Örebro, men parallellt med arbetet i Betelkyrkan läste hon klart, och 2004 ordinerades hon till pastor.
Lena såg Kristus i alla medmänniskor.
— Sören Carlsvärd
Vi sitter i personalens fikarum. Det går i rött och gult och matchar Sörens t-shirt. På bordet står en nalle med änglavingar. Här brukade Lena sitta. Hon var ofta pratglad, full av energi.
– Ibland fick jag till och med säga till henne att ”nu måste du vara lite tyst”, minns Sören Carlsvärd.
Han var inte bara Lenas chef, utan blev också en vän och så småningom själasörjare. Han beskriver henne som passionerad, kontaktsökande och idérik. Men också inkännande. När Sören rådde henne att inte ta vissa strider, lyssnade hon.
– Samtidigt stod hon upp för vad hon tyckte och tänkte, hon backade inte. För Lena var den kristna tron händer och fötter. En del kanske skulle kalla henne teologiskt liberal, men jag tycker att radikal passar bättre. Hon stod upp för människor, mot rasism, för hbtq. Lena såg Kristus i alla medmänniskor.
* * *
Lars-Åke Johansson ska fylla 85 år om bara några dagar när jag når honom på telefon. Han har hyrt en lokal och bjudit in till kalas. Barnbarnen kommer, liksom Lenas exman. De senaste sex åren har varit en tung tid för dem alla.
– Det känns som att ingenting är skojigt längre, säger Lars-Åke.
När han och hans fru Gun adopterade Lena från Korea var hon efterlängtad. De älskade henne från första stund och märkte tidigt av hennes personlighet: sprudlande, aktiv, envis på gränsen till dumdristig. Hon trivdes i baptistförsamlingen där föräldrarna var med. Sjöng i barnkören, var med i scouterna. I tonåren fick hon ledaruppdrag.
Tänkte ni att hon skulle bli pastor?
– Nej, det kom som en överraskning och var ingenting som vi försökte påverka henne till. Men jag minns att hon redan som barn drog på sig ett lakan och lekte pastor och präst här i hallen, berättar Lars-Åke och skrattar till av minnet.
Han berättar att hans dotter också blev en profil i skolan – tidigt var hon både orädd och omtänksam.
– En gång kom hon inte hem i tid efter skolan, och vi blev arga. Men då visade det sig att hon stannat kvar i skolan för att ta hand om ungarna vars skolbuss inte kommit. Hon var nog 10 år då.
– Vi var så stolta över henne.
Lars-Åke Johansson fortsätter att berätta: om hur Lena cyklade de åtta kilometrarna in till stan redan som liten, hur hon var med i skidklubb och ordföranden sa: ”När andra gör en sak, hinner Lena göra tre.”
– Det är så ofattbart att det kunde bli så här, säger Lars-Åke Johansson och tystnar.
Dagen då larmet om Lenas försvinnande kom stod han och lastade en bil med förnödenheter som skulle till Lettland. Det var hans fru som ringde och berättade. Snart skulle tidningarna fyllas med det svartvita passfotot av deras dotter och frågan: Är det någon som sett Lena?
– Jag förstod från början att det var illa. Och att Stefan var inblandad. Alla visste det.
* * *
Under åren 2000–2023 mördades 358 kvinnor i Sverige. När polisens årsredovisning för 2023 visade att mäns våld mot kvinnor kräver fler dödsoffer än skjutvapenvåldet i flera av landets regioner, fick nyheten stort genomslag.
Anna Häger är avdelningschef på kvinnofridsenheten på Nationellt center för kvinnofrid, där även Kvinnofridslinjen ingår. Varje dygn tar hennes enhet emot 130 samtal från kvinnor som är utsatta för våld. De vittnar om fysiskt och sexuellt våld, men också om män som inte lämnar dem i fred, som bevakar, hotar, stalkar och kräver inloggningsuppgifter till olika konton.
– Den psykiska formen av våld är den vanligaste. Den är svårare att upptäcka än det fysiska våldet, men kan vara lika skadlig. Framför allt skapar den stor rädsla hos kvinnan, begränsar hennes livsutrymme och gör att hon upplever en kontrollförlust över sitt eget liv, säger Anna Häger.
– De här kvinnorna behöver få hjälp att sätta ord på sina upplevelser och en bekräftelse på att det som de lever i inte är okej. Innan det är för sent.
[ Frida Park: Kraftsamla för att stoppa kvinnomördarna ]
Enligt forskningen på området är mannens behov av kontroll över kvinnan det största bakomliggande motivet till dödligt partnervåld. En svensk studie visar att de män som begår den här typen av brott har en mer stabil tillvaro än andra våldsverkare; de är i mindre utsträckning arbetslösa, och endast en fjärdedel är tidigare dömda för våldsbrott.
Anna Häger berättar att det tyvärr är få kvinnor som anmäler det psykiska våldet och att mörkertalet är stort. Hon tror att det delvis beror på att vissa typer av psykiskt våld, exempelvis förödmjukelse, inte nödvändigtvis utgör ett brott i juridisk mening. Samtidigt poängterar hon att upprepat psykiskt, fysiskt och sexuellt våld i en nära relation kan leda till att våldsutövaren döms till grov kvinnofridskränkning.
De här relationerna präglas av en ständig växling mellan kärlek och kyla. Våldsutövaren kan i ena stunden vara öm, för att i nästa hota och skuldbelägga.
— Anna Häger
Varför är det så många kvinnor som stannar kvar i osunda relationer?
– Det handlar ofta om en nedbrytningsprocess som pågår under många år. Den som är utsatt normaliserar kränkningar, hot och våld – blir allt mer bunden till förövaren och allt mer isolerad från vänner och familj. Många kvinnor tappar gradvis sin självrespekt och inbillar sig att de inte är värda någonting. Det är inte ovanligt att de förlorar sin egen verklighetsuppfattning och tar på sig förövarens.
– De här relationerna präglas ofta av en ständig växling mellan kärlek och kyla. Våldsutövaren kan i ena stunden vara öm, för att i nästa hota och skuldbelägga. Den här oförutsägbarheten skapar en rädsla som gör att man inte vågar bryta, fast man egentligen vill.
Anna Häger påpekar att våld i nära relationer finns i alla samhällsklasser. Många av kvinnorna som blir utsatta är välfungerande och kan ha höga positioner i samhället samtidigt som de lever med begränsningar hemma.
– Uppbrottsprocessen är ofta den farligaste. När den som är våldsutsatt gör motstånd eller signalerar att hon vill förändra situationen, mister våldsutövaren kontroll och makten förskjuts. Och då brukar våldet bli grövre. Och kan påverka liv och hälsa.
* * *
Ganska snart efter Lena Wesströms försvinnande riktades misstankarna mot Stefan. Flera av Lenas närmaste visste att de under några års tid hade haft en relation – och att den var stormig. Vid två tillfällen hade Lena polisanmält Stefan, en gång för misshandel och en gång för ofredande. Ena gången lades utredningen ner, andra gången drog Lena tillbaka sin anmälan. Och Stefan fortsatte att trakassera henne; han kunde stå utanför hennes hus och stirra in i fönstret eller skicka foton han tagit av henne i smyg.
Lena Wesström sparade många av chattarna och samtalen mellan sig och Stefan. De utgjorde sedan underlag i förundersökningen. I en av inspelningarna säger hon till honom: ”Du får inte använda våld mot mig” varpå han svarar: ”Fast det spelar ingen roll vad jag får göra.”
Hon sparade också samtalen hon gjorde till polisen. Vid en av de inspelningarna säger hon: ”Jag är så … vad ska jag säga? … förbluffad över att jag inte bara går liksom. Men jag kan inte.”
[ Katarina Hedman: Teologin kan få kvinnor att stanna i våldsamma relationer ]
Under mordkvällen hade Lena kontakt med Stefan och bjöd in honom på fika. Inspelningar av samtal som Lena Wesström sparat visar att hon under den här perioden hade ställt ett ultimatum: Om inte Stefan lämnade sin fru, skulle Lena berätta om deras relation.
Samma kväll hörde en granne kvinnoskrik och larmade polisen. Grannen gick själv ut för att se var skriket kom ifrån, men polisen skickade aldrig någon patrull till området. En annan granne som varit ute med sin hund hade träffat Stefan samma natt och noterat att han verkade stressad.
Man kunde ta på den oro som fanns i rummet. Alla kände ju Lena.
— Sören Carlsvärd
När pastorn Sören Carlsvärd fick veta att Lena var försvunnen befann han sig på en resa tillsammans med Betelkyrkans kör. De satt i kapellet på Ljungskile folkhögskola när en av dem som tillhörde församlingsrådet kom in och berättade att hon just fått ett samtal.
– Det var som att ett lock lades på hela stämningen; man kunde ta på den oro som fanns i rummet. Alla kände ju Lena.
– I den stunden blev det naturligt att jag ledde en förbönsstund. Samtidigt kände jag: Det kan inte komma något gott ur det här.
Fyra dagar senare hittades Lenas kropp, bakom ett bullerplank vid motorvägen, drygt hundra meter från hennes hem. Vanligtvis söker polisen efter en försvunnen person i en cirkel kring bostaden, men inte den här gången. I stället hade man finkammat ett område i motsatt riktning från platsen där Lena låg. När en privatperson sedan hittade hennes kropp var den illa tilltygad. Den rättsmedicinska undersökningen visade att Lena Wesström fått 17 kraftiga slag mot huvud och ansikte.
– Den dagen Lena dog öppnades helvetets gap, säger Sören Carlsvärd. Hon hade ju kämpat för sitt liv och fått kroppsskador som man önskar att ingen människa skulle få uppleva innan döden inträder.
Han tystnar där han sitter i fikarummet i Betelkyrkan.
– Det är så sorgligt. Hur en människa kan göra så mot en annan människa?
Kort efter Lena Wesströms död häktades Stefan, men han släpptes snart i brist på bevis, bland annat därför att mordvapnet – ett trubbigt föremål – aldrig hittades. Inte heller fann man Lenas mobiltelefon som skulle kunna ge svar på exakt vem hon kommunicerat med sina sista minuter i livet. De dna-spår från Stefan som fanns på Lenas ring avfärdades av utredningsgruppen med motiveringen att de skulle kunna ha hamnat där vid ett tidigare tillfälle.
Men mycket pekade ändå i riktning mot Stefan: Han hade inget alibi för mordnatten och han, som annars var aktiv på sociala medier, hade under tiden för mordet inte haft någon aktivitet på mobilen.
Under husrannsakan hittade man dessutom blodspår i hans källare och på shortsen som låg i tvättkorgen. Kriminaltekniker Göran Schwartz reagerade på oredan i källaren: Golvet var fullt av kartonger och ett slags silkespapper – uppenbart ditlagt i hast. I podden Krimstad: Hjärstamordet, som gjorts i samarbete med Nerikes Allehanda, berättar Schwartz att han begärde att få behålla avspärrningen kring huset för att göra en grundligare undersökning, men hans önskan avslogs. Stefan släpptes på fri fot – och hann storstäda huset med hjälp av några vänner. Enligt honom gjordes det på grund av en pelletsbrand i huset tidigare under våren.
Redan under polisutredningens initiala skede skedde flera saker som fördröjde arbetet. Bland annat fick hela spaningsledningen bytas ut efter att man insett att det förelåg jäv: Den huvudmisstänkte kände hälften av medlemmarna i gruppen då han som dykare hade utbildat polisens personal. Den 19 juni fick också polisens mordutredare sparken efter kritik kring vilka utredningsinsatser som sattes in när Lena försvann. Utredaren hade också tagit semester innan kroppen hittades.
[ Experten: Om du skrämmer din partner – ta ansvar för ilskan innan du skadar den du älskar ]
I takt med att utredningen fortlöpte hittade man fler bevis mot Stefan. Det starkaste var att man fann dna-spår från Lena på Stefans tvättmaskin. Dessutom insåg polisen att Stefan själv ringt till dem bara några dagar före mordet, men utan att uppge sitt riktiga namn och personnummer. Det han då berättade var att han blivit utsatt för ett rånförsök ”av tre mystiska killar” i ett skogsområde i närheten av bostaden. Samma kväll hade han stämt träff med Lena i samma område, men mötet blev aldrig av. Efter Stefans anmälan till polisen stötte en polisbil på honom, men inte heller då uppgav han sitt riktiga namn och personnummer. Han hade heller inga spår efter det påstådda rånförsöket. I podden Krimstad: Hjärstamordet säger polisens utredare Lisa Rehn: ”Efteråt har vi en tanke om att han försökt lura ut Lena redan då och försökt placera ut de här tre männen.”
Allt detta gjorde att man, efter ett omfattande utredningsarbete, häktade Stefan på nytt i augusti 2019. Han satt inlåst i sex månader i väntan på rättegång – en rättegång som sedan pågick i 20 dagar och väckte så stort intresse att hörsalens platser inte räckte till. Pastorn Sören Carlsvärd var på plats som stöd för familjen. Han reagerade på alla de detaljer han fick veta om Lenas och Stefans relation.
– Det var väldigt … ja, intimt.
– Alla människor har ju hemliga rum i sina liv, saker som vi kanske inte är så stolta över. Som åklagare måste man vända och vrida på alla stenar och komma så djupt ner som möjligt, men inte ens i själavårdssamtal går jag in i människors innersta på det sättet och nagelfar sexualliv och allt vad det kan vara. Och nu spelades det upp inför en fullsatt rättssal.
När domen föll visade det sig att tingsrätten friade Stefan från alla misstankar. Bevisen var inte tillräckligt starka, ansåg domstolen. Stefan fortsatte att bo granne med Lenas exman och barn. Ibland gick han dit och stod och stirrade, som för att provocera, berättar Lenas pappa Lars-Åke Johansson. Exmannen byggde insynsskydd för att slippa Stefans blickar.
– Eftersom han bodde så nära familjen såg de ju ofta honom. Och de såg hans hus. Så det var ju som en tortyr för familjen. De var ganska säkra på att det var han som mördat Lena.
[ Maken bröt ner Frida i åratal – församlingen såg bara perfekta paret ]
Ett år efter att domen hade fallit överklagade åklagaren Åsa Hiding och Göta hovrätt tog upp ärendet på nytt – gick igenom den 14 000 sidor långa förundersökningen – och gjorde en annan bedömning. Blodspår på Stefans tvättmaskin och skor samt dna-fynd på Lena Wesströms ring var några av de saker som man tog fasta på. Det sistnämnda stärktes av att man hittat nya bilder från Lena Wesströms bostad som visade att hon diskade för hand efter att hon träffat den misstänkte några dagar innan mordet. Det gjorde att dna:t måste ha hamnat där vid ett senare tillfälle, enligt åklagaren.
Eftersom han bodde så nära familjen såg de ju ofta honom.
— Lars-Åke Johansson
Dessutom reagerade man på gärningsmannens kunskaper om inloggningsuppgifter till hennes olika konton och telefoner, uppgav domaren Christer Ganelind för P4 Örebro. Den misstänkte hade nämligen stängt av platsdelningen på Lena Wesströms mobiltelefon på väg från brottsplatsen, och i efterhand raderat informationen från hennes Google-konto. Dessutom förstörde han själv bevis genom att precis före sitt första förhör ta 900 bilder rakt ner i marken med sin mobiltelefon – förmodligen för att han visste att äldre information på telefonen då skulle skrivas över och bli svårare att återskapa.
Stefan dömdes i hovrätten till 18 års fängelse, men han inställde sig aldrig hos Kriminalvården. Bara tjugo minuter efter att domen kungjorts hittades han död. Polisen kunde inte utesluta att brott begåtts, och grep en misstänkt på plats – som sedan släpptes fri. Man vet fortfarande inte om det var självmord.
* * *
Lars-Åke Johansson träffade sin dotter två dagar innan hon dog. Han och hustrun Gun var hos Lena för att fira barnbarnets tolvårsdag i förväg. Föräldrarna hade tidigare märkt att Lena inte mådde bra, men visste inte hur illa det var. Och vid födelsedagsfirandet var hon ovanligt glad.
– Jag hade inte sett Lena så glad på flera år, hon var lite på gång att slå sig fri. Men det tog ju ett abrupt slut …
Lars-Åke Johansson och hans fru mötte Stefan vid några tillfällen och träffade även hans barn eftersom de gick på samma förskola och skola som Lenas barn. Stefan gav inget särskilt intryck, berättar Lars-Åke.
I efterhand har vi ju förstått hur manipulativ han var.
— Lars-Åke Johansson
– Men nu i efterhand har vi ju förstått hur manipulativ han var. Och vi har fått höra inspelningar där han säger att han ska först ska mörda Lena och sedan mörda hennes yngste son …
– Jag tror att allt det här handlade om att Lena var för stark för Stefan. Hon ställde upp för honom när hans fru var sjuk men sedan när frun blev piggare ville han bryta med Lena, vilket hon inte accepterade. Hon ställde krav och hade trumf på hand, vilket Stefan inte kunde tolerera. Det blev en maktkamp mellan dem.
* * *
Sören Carlsvärd var den som förrättade Lena Wesströms begravning. Den ägde rum i Betelkyrkan i november 2018, ett halvår efter att Lena dödats, eftersom rättsmedicin ville bevara kroppen i fall de skulle behöva göra ytterligare undersökningar.
Vid begravningen närvarade bara familjen.
– För familjen blev det ett skönt avslut. Och jag upplevde att vi gjorde begravningen ljus och hoppfull. Och tog fram Lena. Hennes glada, positiva, smittande personlighet, berättar Sören Carlsvärd.
Vid tiden för sin död var inte Lena Wesström aktiv i Betelkyrkan, utan hade gått med i Hagakyrkan i stället. Hon jobbade inte längre som pastor, utan med ensamkommande flyktingar. Men hennes exman och barn finns fortfarande med i församlingen. Båda kyrkorna tillhör Equmeniakyrkan och blev en sorts sambandscentral och förbönsplats både kring försvinnandet och senare Lenas död.
– Att det här hände Lena har bidragit till att jag blivit mer uppmärksam på frågan om våld i nära relationer, säger Sören Carlsvärd i dag.
Frikyrkan är absolut inte fredad från det här beteendet. Det finns alfahannar i alla sammanhang.
— Sören Carlsvärd
Han menar att kyrkan ofta är naiv när det kommer till våld i nära relationer.
– Under hela min pastorstid har jag mött både församlingsmedlemmar och andra kristna som varit utsatta för våld i nära relationer. Frikyrkan är absolut inte fredad från det här beteendet. Det finns alfahannar i alla sammanhang.
– I kyrkan finns det också ytterligare ett lager av skam som gör att man inte vågar berätta; man håller äktenskapet högt och vill inte skiljas. Men ibland är skilsmässa det enda alternativet om en människa inte ska bli ihjältrampad.
Sören Carlsvärd påpekar att vi alltifrån söndagsskolan ”blivit fostrade att vara snälla och inte bråka”, men menar att det finns lägen då man måste säga ifrån. Inte minst som församlingsledning. Han har vid upprepade tillfällen ställt våldsverkare mot väggen.
[ Alf B Svensson: Trygga män slår inte kvinnor ]
Lena verkar också ha varit en person som kunde säga ifrån. Men inte när det gällde Stefan?
– Vi har ju alla dagar då livet är på topp, och andra dagar då livet är jobbigt. Lena hade det tungt i perioder. Det är inte lätt att vara frånskild och ta hand om tre barn. I kyrkan bygger en stor del av umgänget på parkonstellationen. Om man då är singel hamnar man lite utanför.
– Samtidigt har ju alla människor behov av närhet och bekräftelse. Och när mannen i fråga vet exakt vilka lockelser han ska sätta in för att smickra är det svårt att stå emot. Då är det i stället lätt att känna: ”Han är den enda jag har, den enda som ser mig och säger att jag är söt.”
Kunde du se att Lena förändrades under den här tiden?
– Det kunde jag se. Hon gick från att vara trygg till att bli lite mer vilsen, hon tappade fotfästet.
Sören Carlsvärd upplevde att det delvis också handlade om att hon inte kunde verka som pastor.
– Jag vet att hon älskade att vara pastor. Men det fanns inte så många lediga tjänster i Örebro, och på grund av barnen hade hon svårt att flytta till en annan ort. Så hon fick kompromissa mycket. Jag vet att hon var förankrad i sin kallelse, i sin uppgift. Om det hade uppenbarat sig någon tjänst så tror jag att hon gärna skulle vilja ha den. Eller jag menar, hon skulle ha velat det.
Anna Häger på Kvinnofridsmottagningen är själv troende och menar att kyrkan måste ta problemet med våld i nära relationer på allvar.
– Man måste förstå att den här typen av våld inte handlar om lite familjegräl utan att det handlar om djupare problematik än så. I kyrkan talar man mycket om förlåtelse, men i ett första läge handlar det om att hjälpa kvinnan att placera skulden där skulden ska vara. Kvinnan tar lätt själv på sig skulden, men då måste man understryka att våld inte är okej, det är en brottslig handling som begås, även om det sker av någon som säger sig älska dig.
Om kvinnan vågar berätta måste man våga lyssna utan att lägga in sina egna värderingar.
— Anna Häger
Genom att skaffa sig kunskap om våld i nära relationer kan man bli varse om tecknen som visar att något inte står rätt till, säger Anna Häger. Det kan handla om att personen drar sig undan eller kommer med undanflykter som inte känns helt realistiska.
– Och då är det jätteviktigt att man fortsätter hålla kontakten. Om kvinnan vågar berätta måste man våga lyssna utan att lägga in sina egna värderingar. Man ska inte heller försöka hitta förklaringar eller ursäkter till våldsutövarens beteende. Om man har möjlighet att dokumentera samtal med den utsatta ska man göra det. Och sedan ta hjälp – av socialtjänsten, kvinnojourer och polisen. Det finns hjälp att få!
[ Präst dömdes för misshandel av barn och fru ]
* * *
Lars-Åke Johansson hade en nära relation till sin dotter och hälsade ofta på henne i Nya Hjärsta. Då brukade han också ta promenader i området och stanna till vid bullerplanket som separerar bostadsområdet från motorvägen. Han har jobbat med buss- och spårvagnstrafik hela livet och tyckte om att stå där och titta på trafiken, berättar han.
– Och det var ju på samma plats där de hittade Lena död.
Sex år efter mordet på dottern tänker Lars-Åke Johansson fortfarande på det dagligen.
– Sorgen är lika stor i dag, jag tänker på det hela tiden. Man undrar: Varför? Varför hände det?
[ Lena Wesströms pappa: Stödet från kyrkan betyder jättemycket ]
Sedan lägger han till:
– Vi har fått mycket stöd från församlingen, men också av folk utanför kyrkan. Vi har inte upplevt att folk gått över andra sidan vägen för att slippa prata. Och jag glömmer aldrig när Lenas barndomskompis mötte oss på gatan. Hon sa ingenting, men vi stod där jättelänge och bara kramades. Jag glömmer det aldrig.
Rösten spricker.
Lars-Åke och hans fru Gun tillhör Centrumkyrkan i Norrköping, en församling inom Equmeniakyrkan. De är fortfarande aktiva där. Men Lars-Åke säger att han har fått svårt att be sedan Lena dog.
Är du arg på Gud?
– Det får man väl inte vara?
Han tystnar igen.
– Det känns annorlunda med tron nu. Jag har funderat mycket på varför det finns så mycket elände i världen och varför Gud inte agerar.
Efter Lenas död körde Lars-Åker Johansson sex lass med hennes grejer till huset i Norrköping. Han har sparat alla hennes pärmar, alla gamla skolarbeten, alla predikningar, foton. I samband med rättegången blev han och Gun inbjudna till Lenas arbetsplats och fick träffa de ensamkommande flyktingar som Lena arbetade att hitta boendeplaceringar till.
– Ungdomarna hade gjort en bok om Lena – ritat och skrivit och stavat väldigt illa. Det märktes att de tyckte om henne, hon var populär.
Lars-Åke Johansson känner ett stort behov av att få prata om Lena och det som hänt, säger han.
– Ingenting blir bättre av att man tiger.
Han vill också poängtera hur tacksam han är till åklagarna Åsa Hiding och Therese Johansson som tog upp Lenas fall på nytt och fick Stefan dömd. Efter rättegången träffade de Lars-Åke och Gun för ett personligt möte.
– De är otroliga, vilka hjältar!
[ 18 års fängelse för mordet på Lena Wesström – mördaren hittad död ]
Vad kände du när Stefan hittades död?
– Det var ett antiklimax, det gjorde inte saken bättre. Samtidigt slipper Lenas barn se honom i alla fall.
– Man ska ju inte kräva hämnd men … säger Lars-Åke Johansson utan att avsluta meningen.
I stället säger han att han och Gun i någon mån har accepterat att det som har hänt har hänt. Men sedan lägger han till:
– Vi kommer nog aldrig att fatta att det kunde bli så här.
---
Fakta: Mordet på Lena Wesström
- Natten till den 15 maj 2018 mördades Lena Wesström i villaområdet Nya Hjärsta i Örebro. Fyra dagar senare hittades hennes kropp. En och samma man var huvudmisstänkt hela tiden, men friades av Örebro tingsrätt i maj 2020 i brist på bevis. När fallet togs upp i Göta hovrätt ett år senare dömdes han till 18 års fängelse. Han nekade hela tiden till brottet och dog samma dag som domen föll.
- Fallet beskrivs som den största polisutredningen i Örebropolisens historia, enligt P4 Örebro. Förundersökningen är på omkring 14 000 sidor och polisen har hållit över 700 förhör.
- Har du upplevt hot och våld i nära relation? Du kan få hjälp, ring 020–505050 eller besök kvinnofridslinjen.se
[ Alla Dagens artiklar om fallet Lena Wesström ]
---