Den borgerliga regeringen pratar gång på gång om vikten av ett levande civilsamhälle. Men hur märks det i praktiken? Dagen har djuplodat bland kristna aktörer i civilsamhället och där är omdömet inte särskilt smickrande: ”Det är en tyst nedmontering av civilsamhället som pågår.”
Det är en ekonomisk trippelsmocka som Kristna fredsrörelsen riskerar att drabbas av. Först fick de beskedet att de blev av med informationsanslaget, sedan kom beskedet om verksamhetsstödet och nu står de inför hotet att bli av med Sida-bidraget.
I värsta fall kommer nästan 70 procent av organisationens ekonomi att ha ryckts bort efter nyår.
– Då får jag säga upp nästan alla, suckar Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen.
Redan nu har hon tvingats skära ner, men det kan alltså bli mycket värre.
För just nu sker en stor omprioritering av svensk biståndspolitik, där drygt 2 700 civilsamhällesaktörer ska börja tävla om Sidapengarna i ett helt nytt upplägg. Situationen för Kristna fredsrörelsen är alltså inte unik och flera organisationer i civilsamhället har tvingats skära ned på grund av den borgerliga regeringens nya biståndspolitik. Samtidigt säger regeringen sig värna civilsamhället.
– Det är bullshit, säger Lotta Sjöström Becker om det påståendet.
– För allt de gjort hittills visar på det motsatta.
Vill inte förstå
Hon menar att regeringen inte verkar förstår kraften som finns i civilsamhället och dess roll i att stärka demokratin. Lotta Sjöström Becker nämner till en början handels- och biståndsminister Johan Forssell (M), den minister som via biståndsbudgeten ser till att den förda politiken slår hårt mot hennes egen organisation.
– Vi har en minister som är engagerad och brinner för sin roll som handelsminister, men hans andra ben som biståndsminister, där upplever jag att han varken har engagemang eller vilja att stå upp för sitt ansvarsområde, säger Lotta Sjöström Becker.
Efter det nämner hon också Gudrun Brunegård (KD), biståndspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, det parti som kanske mest profilerat sig som civilsamhällets bästa vän.
– Kristdemokraterna kommer från folkrörelsen och har en ärlig vilja att värna civilsamhället. Men partiet som helhet prioriterar annat just nu. Jag vet att Gudrun Brunegård vill väl, men den förda politiken visar att i praktiken väljer de makten före sina rötter, säger hon.
– Det märks att vi har en minoritetsregering som behöver anpassa sig till SD.
Samtidigt är det väl viktigt att kunna stå fri från staten som organisation i civilsamhället?
– Ja, det finns en poäng i det. Jag kan hålla med om att vi i civilsamhället är aningen för bidragsberoende, ja, vi måste få en mer mångfacetterad finansiering, absolut. Men nu har vi under lång tid byggt upp ett system tillsammans där vi har kunnat få bra, effektiv och långsiktig finansiering för att kunna planera vår verksamhet. Nu förväntas vi ställa om 180 grader på mycket kort tid.
Lotta Sjöström Becker kallar det här för en destruktiv process, där hon är oroad för att organisationer som hennes egen, som predikar nedrustning och som ofta är mycket kritiska till makten, kommer att bli förlorarna.
– Det skulle bli mycket olyckligt om det är vi som säger emot, att vi som inte klappar regeringen medhårs, att det är för oss det blir tack och adjö.
Samtidigt beskriver Lotta Sjöström Becker det som att Kristna Fredsrörelsen nu har fått eld i baken när det gäller att hitta finansiering från annat håll. Men, lägger hon till, det är tydligt att även andra organisationer gör samma sak.
Vi är lite chanslösa mot den här regeringens brutala förändringsiver.
— Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen
– Det har blivit en huggsexa om de bidrag som går att söka, säger hon.
– Vi har en bra verksamhet som vi kan sälja in, men det är ett så kort tidsperspektiv och att vara en insamlingsorganisation kräver enorma resurser. Det bygger man inte upp på ett år. Så vi är lite chanslösa mot den här regeringens brutala förändringsiver.
Ett paradigmskifte kanske, för att använda ett ord från regeringens företrädare?
– Ja, men vi i Sverige inser nog inte konsekvenserna av den här förändringen förrän det är för sent och många organisationer riskerar att gå under nu. Det är en tyst nedmontering av civilsamhället som pågår.
Studieförbunden tvingas skära
En helt annan gren av civilsamhället är folkbildningen, ett begrepp som står på två ben, studieförbunden och folkhögskolorna. Även här klagas det högljutt på vad som skett efter regeringsskiftet för två år sedan eftersom det skett kraftiga nedskärningar. När vi når år 2026 kommer regeringen att ha dragit ned på finansieringen med 500 miljoner kronor, vilket är en tredjedel av studieförbundens finansiering.
– Dessutom har det inte varit någon kostnadsuppräkning sedan år 2016, och priserna gått upp med 30 procent, säger Samuel Gustafsson, förbundsrektor på Bilda.
– Så rent ekonomiskt får det här stora konsekvenser.
Det här slår så klart mot studieförbunden. Ett av dem, Kulturens bildningsverksamhet, har exempelvis redan gett upp och håller på att avvecklas. Andra protesterar så gott de kan med namninsamlingar och debattartiklar.
Utöver det så har det muslimska studieförbundet Ibn Rushd hamnat i trubbel och på sina håll blivit av med kommunala bidrag efter anklagelser om att underblåsa extremism.
Bilda tvingas banta
Neddragningarna slår så klart även mot de kristna studieförbunden.
– Tittar man på Bilda så har vi det här året fått minska med 50 årsarbetstider, säger Samuel Gustafsson.
Så på en personalstyrka på ungefär 300 personer gäller det att planera väl, då man tvingats till uppsägningar. En hel del anställningar har också varit kopplade till projekt, exempelvis när det gäller svenska för nyanlända ukrainska flyktingar. Där tvingas man nu helt lägga ned verksamheten.
En rejäl smäll för er?
– Ja, och så är det för alla studieförbund.
Till skillnad från många andra organisationer i civilsamhället gör inte studieförbunden några egna insamlingar, utan är i mångt och mycket beroende av bidrag från staten, även om stöd också kommer från regioner och kommuner. Just nu, förklarar Samuel Gustafsson, handlar mycket om att prioritera.
– Det finns en stor risk med minskad närvaro på landsorten. Avgifterna för aktiviteterna blir högre, det kan bli svårt med musiklokaler. Även särskilt utsatta människor riskerar att utsättas då vi skär ned. Vi är mitt inne i den här prioriteringsresan och det är svårt.
Bärs av ideella
Samtidigt, fortsätter han, finns det så otroligt mycket engagemang i folkbildningen.
– Vi jobbar med kyrkor och medlemsorganisationer som drivs av att vilja göra förändring, som vill utveckling. Då gör det så ont att inte kunna möjliggöra för människors engagemang.
Det här är en ekvation som inte går ihop.
— Samuel Gustafsson, förbundsrektor på Blida.
Mycket av arbetet sker redan på ideell grund, Samuel Gustafsson uppskattar att 98 procent av alla som är ledare inom Bilda ställer upp ideellt, men viss finansiering måste de också ha.
Den här regeringen säger sig vilja stödja civilsamhället, märks det?
– När jag möter politiker upplever jag att de vill värna oss i civilsamhället. Jag tror att den viljan är genuin. Men sedan blir logiken svår att förstå när man samtidigt drar ner så tydligt på resurserna, säger Samuel Gustafsson.
– Så jag måste lämna det här med ett frågetecken, för det här är en ekvation som inte går ihop.
Är det ett paradigmskifte vi ser för civilsamhället?
– Oj! Jag skulle nog själv vilja ha svar på den frågan. Det är väl därför jag svarade med det där frågetecknet.
---
Fakta: Paradigmskifte
- Paradigmskifte är ett ord som hämtats från vetenskapsteorin.
- Ordet myntades av filosofen Thomas Kuhn för att beskriva ett fenomen inom naturvetenskapen, då ny kunskap tillkommit vilket gör att gamla kunskaper omkullkastas.
- Denna vetenskapliga revolution benämnde han som ett paradigmskifte.
- Ordet har sedan dess börjat användas även i andra sammanhang för att beskriva stora skiften.
- Efter valet har de fyra Tidöpartierna pratat om att det ska ske ett paradigmskifte i svensk politik i frågor som handlar om migration och rättspolitik.
---
Folkhögskolor i trubbel
Folkbildningens andra ben är folkhögskolorna, även här finns det flera som drivs av kristna huvudmän. Ett exempel är June folkhögskola i Jönköping som drivs av pingströrelsen.
Marcus Örebäck är skolans rektor och för ett år sedan var han mycket kritisk då han uttalade sig i Dagen, där han undrade om det var SD:s syn på folkbildning som höll på att slå igenom med tanke på alla nedskärningar sedan regeringsskiftet.
Att folkhögskolorna har det tufft nu är tydligt, det pratas om att de genomgår ett ekonomiskt stålbad.
– Regeringen prioriterar just nu yrkeshögskolor och yrkesvux. Vi ser det som en brist att man inte tänker så mycket på folkhögskolorna när man utökat yrkesplatser, säger Marcus Örebäck.
Han berättar att på June folkhögskola har de tvingats att minska på antalet studieplatser utifrån de nya förutsättningarna, men han beskriver det inte som några drastiska nedskärningar för just dem. Andra verkar ha det tuffare.
– Nu börjar många söka andra vägar för att kunna behålla sin kostym, säger Marcus Örebäck.
Extrapengar går att få in exempelvis via projektpengar eller uppdragsutbildningar.
Är det ett paradigmskifte som håller på att genomföras?
– Det har jag svårt att uttala mig om. Det jag vill trycka på är att folkhögskolorna är viktiga i civilsamhället och det finns också starka krafter inom regeringen som vill oss väl.
Marcus Örebäck vill också påtala att det nyligen släppts en ny utredning om folkbildning som kan komma att påverka framtiden.
SD annan historik
När det gäller SD:s inflytande i frågan vill Marcus Örebäck påpeka att det är ett parti som inte har någon egen historik knuten till folkbildning, det finns inga folkhögskolor som går att knyta till SD-sfären, samtidigt som det finns andra som drivs av arbetarrörelsen.
– Min uppfattning är att alla partier tidigare har varit bekväma med att anslag till folkbildning går till det breda civilsamhället genom politiska och religiösa rörelser, säger Marcus Örebäck.
När SD sedan kliver in som en ny politisk kraft kanske det inte är så konstigt att en del saker ifrågasätts.
– Men jag lyssnade nyligen på en regional riksdagsledamot för SD där jag upplevde en mycket mer positiv bild till folkhögskolorna än för ett år sedan, vilket jag välkomnar. Det är viktigt att vi når ut brett med folkhögskolans unika och kompletterande utbildningsform. Vi behöver nu en bred politisk samling kring folkbildningens betydelse.
Trossamfundens nya villkor
Slutligen kommer vi i den här genomgången till trossamfunden, en grundbult i det kristna civilsamhället. En nyckelperson i sammanhanget är Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR). När hon får frågan om hon kan se ett paradigmskifte sedan valet svarar hon tydligt nej.
– Jag ser snarare en trend som pågått länge, i alla fall när det gäller synen på trossamfunden, säger hon.
– Andra grenar av civilsamhället uppfattar att det skett ett paradigmskifte, som biståndsorganisationerna eller de som jobbar med folkbildning, men för trossamfunden är det mer av ett sluttande plan.
Främst exemplifierar hon detta sluttande plan med införandet av demokrativillkor, då regelverket är på väg att skärpas för de samfund som vill ha statliga bidrag. Sofia Camnerin ser att den tillit som tidigare har funnits mellan stat och religiösa samfund har ersatts med en mer skeptisk hållning.
– Det finns numera en vilja att öka kontrollen av trossamfunden, och det är inte orsakat av denna regering, säger hon.
Snarare är det här en resa som påbörjades av tidigare S-ledda regeringar. Processen mot att införa demokrativillkor startades år 2016 när dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) tillsatte en utredning. Frågan har sedan gått i arv från regering till regering, där det skar sig ganska kraftigt efter att den förra S-regeringen presenterade sitt lagförslag, som sedan drogs tillbaka vid maktskiftet.
– Med den nya regeringen så uppfattar jag det snarare att det finns en större lyhördhet. Även om vi tycker att det finns en hel del problem som ligger kvar i den lagstiftning som ska införas, säger Sofia Camnerin.
Andra grenar av civilsamhället uppfattar att det skett ett paradigmskifte, men för trossamfunden är det mer av ett sluttande plan.
— Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR).
Hon lyfter fram att med de nya demokrativillkoren kommer också en större misstanke mot utländska kontakter, inte minst när det gäller finansiering.
Drabbar de mindre
De flesta trossamfunden vilar inte så tungt ekonomiskt på statliga bidrag, men med de nya demokrativillkoren som börjar gälla vid årsskiftet kommer troligtvis flera mindre samfund få det svårare, spår Sofia Camnerin. Detta eftersom man måste ha minst 2 500 medlemmar och kunna visa upp att man varit verksam i Sverige de senaste fem åren för att få ta emot statliga bidrag.
– Exempelvis kommer flera ortodoxa kyrkor att drabbas, säger hon.
– Jag är genuint orolig för vad det kommer att få för konsekvenser. För om man klipper möjligheten att få statsbidrag, då försvinner också möjligheten att ha en vettig dialog mellan stat och samfund och mindre samfund kommer få svårare att verka. Det här gäller också vissa muslimska samfund.
Sofia Camnerin radar sedan upp andra effekter av regeringens politik som slår direkt eller indirekt mot trossamfunden, exempelvis den hårdare kontrollen av konfessionella friskolor, varav de flesta drivs av någon kristen huvudman. Många biståndsorganisationer har fått det svårare, flera av dem drivs av trossamfund eller kristna aktörer inom civilsamhället.
Sedan står också en sammanslagning av myndigheter för dörren, där SST och MUCF kan vara på väg att slås ihop. SST är i dag en expertmyndighet för trossamfund medan MUCF jobbar bredare mot civilsamhället. Orosmolnet här är att den expertis som SST länge stått för kan spädas ut.
Att regeringen måste värna civilsamhället är otroligt viktigt, menar Sofia Camnerin, som tycker att vi borde prata mer om vad ett samhälle är.
– För om civilsamhället skulle monteras ner eller begränsas, vad är samhället då?, undrar hon retoriskt.
– Då blir det enbart den enskilde individens relation till staten eller till sin arbetsplats. Då försvinner det viktiga kitt som håller oss samman. Vi skulle behöva samtala mer om vad civilsamhället betyder.
Ogillar paradigmskifte
Johan von Essen är professor i livsåskådningsvetenskap med inriktning på civilsamhällesstudier vid Marie Cedershiöld Högskola.
Hur skulle du beskriva de förändringar för civilsamhället som pågår just nu?
– Det är otvetydigt att det är dramatiska förändringar, det allra tydligaste är neddragningarna som framför allt drabbar studieförbunden, säger han.
– Men sedan skulle jag vilja lägga till vad som händer med Allmänna arvsfonden, att den inte längre ska kunna finansiera projekt inom civilsamhället, samt de inskränkningar som drabbar trossamfunden i och med införandet av demokrativillkor.
Även biståndets nya villkor lägger Johan von Essen till på listan.
– Visst sker det stora förändringar.
Skulle man kunna använda ordet paradigmskifte?
– Nej. I alla fall inte om vi ska använda oss av den akademiska vokabulären.
För Johan von Essen menar att ordet paradigmskifte hör hemma inom vetenskapsteorin, i sitt ursprungliga sammanhang.
– Jag tycker att det är olyckligt att man använder ordet paradigmskifte inom politiken. Men det är klart att det finns retoriska och agitatoriska skäl till att göra det, och då är det väl lika bra att ordet kastas tillbaka på dem som började använda det.
Men, fortsätter Johan von Essen, uttrycket passar nog bäst för SD som kan använda det för att polarisera debatten.
Den här regeringen säger sig värna civilsamhället, gör de det?
– Det är inte fel att säga så. För det finns verkligen de som värnar civilsamhället, den sittande socialministern är nog den mest kunniga och initierade ministern vi någonsin haft. Jag gissar att om han fick bestämma själv skulle det se ut på ett annat sätt.
Det är svårt att frigöra sig från tanken att SD gärna klämmer åt vissa organisationer mer än andra.
— Johan von Essen, professor vid Marie Cedershiöld Högskola
Men nu ser det inte ut så, och Johan von Essen tror att Jakob Forssmed (KD), ministern han precis hyllat, har fått kompromissa en hel del, exempelvis i arbetet med de demokrativillkor för trossamfund som nyligen klubbats igenom.
Johan von Essen vill heller inte se det här så svart eller vitt, utan tror att man inom regeringssamarbetet är ganska oense i frågor som rör civilsamhället. Han tycker också att det är viktigt att se helheten, att neddragningarna inte drabbar alla.
– Andra delar av civilsamhället får i stället mer resurser, säger han.
Som exempel ger han en organisation som Röda korset som inte alls drabbats negativt av maktskiftet för två år sedan.
Han vill också lyfta in att en ny säkerhetspolitik skapat nya förändringar, där man inte får sopa under mattan att pengar skickats vidare till terrororganisationer, exempelvis stöd som betalats ut via studieförbund.
Med SD:s intåg på banan har också en ny politisk skiljelinje öppnats, vilket är hur pass svenskt kontra mångkulturellt civilsamhället bör vara, där vi nu ser hur regeringen drar in stöd till etniska föreningar.
– Det är svårt att frigöra sig från tanken att SD gärna klämmer åt vissa organisationer mer än andra.
---
Fakta: Civilsamhällets förändringar
- Den borgerliga regeringen övergav 1-procentsmålet i biståndet, som knöt budgeten till Sveriges BNI.
- I stället har regeringen lagt fram en ram på 56 miljarder kronor per år, vilket innebär att biståndsnivån sjunker något.
- Nytt för biståndsorganisationer i civilsamhället är att de nu måste förhandla om sina avtal, vilket ska ske direkt med myndigheten Sida, i stället för som tidigare via några få utvalda expertorgan.
- Studieförbunden ser ut att förlora en tredjedel av sin statliga finansiering under den här mandatperioden, även om nedskärningarna sker etappvis.
- År 2026 har studieförbunden fått minskade statliga anslag på 500 miljoner kronor.
- Folkhögskolorna kommer att till stor del behålla sina statliga anslag på cirka 2,5 miljarder kronor, plus att det tillförs 100 miljoner kronor extra.
- Samtidigt har det tagits bort extrastöd som tillkom under pandemin och pengar för undervisning i svenska för cirka 500 miljoner kronor, vilket gör att totalt sett har folkhögskolorna fått mindre pengar.
- Statens stöd till trossamfund ligger på cirka 81 miljoner kronor, vilket är oförändrat sedan tidigare, och pengarna fördelas utifrån hur pass stora samfunden är.
- Men nu sker en stor förändring då nya demokrativillkor införs, hur de kommer att slå återstår att se.
---
