En av tre frikyrkopastorer anser att arbetsmiljön inte är prioriterad, enligt Dagens stora pastorsenkät. Största bristerna finns inom pingströrelsen och Equmeniakyrkan där 40 procent av pastorerna anser att arbetsmiljön är bortglömd.
– Det är ett stort problem, säger Elisabeth Sellerfors, arbetsmiljöpsykolog.
Schemat är fulltecknat. Gudstjänst, ekonomi, fastigheter, statistik, omsorg, personal. Men när orken tryter hos pastorn, vem tar då ansvar? Enligt Dagens stora pastorsenkät är svaret att en av tre frikyrkopastorer inte anser att församlingarna prioriterar deras arbetsmiljö.
Dagen har pratat med en arbetsmiljöpsykolog, ett expert från Arbetsgivaralliansen och en facklig representant för att reda ut: Vad är det som brister? Och vad krävs för att det ska bli bättre?
Stor okunskap om arbetsmiljö
”Tyvärr är intresset för att arbeta i församlingsstyrelser lågt vilket gör att vem som helt kan tas in i styrelserna utan någon som helst fråga om kompetens eller lämplighet, ingen intervju eller frågestund görs som kan identifiera lämplighet utförs.”
Ur svaren från Dagens pastorsenkät
Elisabeth Sellerfors är arbetsmiljöpsykolog och psykoterapeut, och med gedigen erfarenhet av församlingsliv. Hon är en av dem som länge larmat om pastorernas ofta ohållbara situation. Till slut skrev hon boken Arbetsgivare åt sin egen Herde (Votum förlag), ett slags guide till en förbättrad arbetsmiljö inom församlingarna.
– Jag är inte förvånad över siffrorna i enkäten. Styrelserna har ofta inte så stor kunskap om lagstiftningen kring arbetsmiljön. Det kan till och med vara så att de inte ens vet att de har ett arbetsgivaransvar trots att det är så enormt viktigt. Det är ett stort problem, säger hon.
Jens Lagnestam, avtalsansvarig på fackförbundet Vision Ekumeniska, där många av pastorerna är anslutna, bekräftar bilden.
– Okunskapen är en av de stora faktorerna. Många församlingar förstår inte vilket ansvar de har som arbetsgivare och hur tydlig arbetsmiljölagen är.
Enligt Jens Lagnestam är nyckeln att låta sig kompetensutvecklas och han välkomnar en större dialog mellan styrelserna och facket.
– Ska vi ha en god arbetsmiljö är det ett gemensamt arbete. Vad är det som förväntas av styrelsen? Vad förväntas av den anställde? Vad har vi för policy i församlingen? Det är inte många som gör alla rätt, men med en god vilja och ett bra samtal går det att bli bättre.
I större församlingar kan det finnas flera anställda och då är det ofta föreståndaren i församlingen som får axla personalansvaret. Men enligt Jens Lagnestam på Vision Ekumeniska är problemet ändå detsamma.
– Vad får pastorer för kompetensutveckling när de ska ha hand om arbetsmiljön? Jag kan tänka mig att det inte alltid prioriteras.
Inte heller hos Arbetsgivaralliansen, civilsamhällets arbetsgivarorganisation, är resultatet från pastorsenkäten överraskande. Jan-Eric Rönngren har mångårig erfarenhet av att genom Arbetsgivaralliansen coacha styrelser i frikyrkoförsamlingar.
– Visst finns det okunskap. Vi försöker att utbilda så många vi kan, men det bygger också på att styrelserna söker upp oss. Ofta består styrelserna av personer som har engagemanget som ett fritidsuppdrag. Då kan det vara så att man inte känner att man hinner utbilda sig. Det känns stort och svårt och vi kan inte tvinga dem att gå, däremot är lagstiftningen tvingande. De måste ta sitt ansvar.
---
Fakta: Tips till styrelserna
- Fyra möten per år för genomgång av arbetsmiljön.
- Regelbunden genomgång av pastorns uppdragsinriktning/arbetsbeskrivning.
- Genomgång i styrelsen av uttalade och outtalade förväntningar på pastorn. Vem tar ansvar för att orimliga förväntningar lyfts från pastorn?
- Ordföranden bör samtala med pastorn om hur det ser ut med återhämtning och vila.
---
Från brinnande till utbränd
”Vi jobbar med ett kall och det anses fint att alltid göra det lilla extra – vilket är svårt i längden. I mindre sammanhang där styrelsen kanske inte är så aktiv kan man uppleva att väldigt mycket faller på de egna axlarna.”
Ur svaren från Dagens pastorsenkät
Det skiljer inte så mycket mellan de olika frikyrkosamfunden sett till hur pastorerna upplever att församlingarna fokuserar på arbetsmiljön. Sämst betyg av pastorerna får de två största frikyrkosamfunden, Pingst och Equmeniakyrkan. Där menar över 40 procent av de svarande pastorerna att arbetsmiljön inte fungerar som de skulle önska.
– I alla former av trosgemenskap förväntar man sig att pastorerna är en del av gemenskapen. Det finns en förväntan på att privatliv och arbetet flyter ihop, säger Jens Lagnestam på Vision.
– Men får styrelsen indikationer om arbetsmiljöproblem eller att en pastor känner sig stressad, då har man som arbetsgivare en skyldighet att ta tag i det skyndsamt så att pastorerna inte bränner ut sig.
[ Förre pastorn Lennarth Hambre om sin utbrändhet ]
– Det finns ett stort tryck från församlingsmedlemmar att få tillgång till sin pastor. Det är rätt och riktigt, men det är ju ändå en människa som ska räcka till. Det behövs någon som går emellan församlingens berättigade önskemål och pastorns arbetsmiljö och det är styrelsen, säger Jan-Eric Rönngren på Arbetsgivaralliansen.
Han menar att det krävs en tydlig beskrivning av vad pastorerna förväntas göra. Och att rätt saker blir gjorda inom det tidsspann som är rimligt.
– Visst, en pastor har en kallelse, men den kallelsen måste bäddas in i förutsättningar. Det ansvaret ligger både på styrelsen och på pastorn, men ytterst på styrelsen, säger han.
Han rekommenderar att styrelsen fyra gången per år ska stämma av balansen mellan arbete och fritid. Är balansen inte bra behöver man titta på arbetsuppgifterna, men också på hur de utförs.
Elisabeth Sellerfors är inne på liknande tankar. Vikten av god arbetsmiljö handlar lika mycket om möjligheten att förverkliga kallelsen som att infria det som står i lagstiftningen.
– Även en pastor med en tydlig kallelse behöver stöd och i vissa fall hjälp med ”bromsarna”. Jag skulle önska att fler förstod det.
Konflikterna som tär
“Församlingen har svårt att ta itu med interna konflikter. Är man duktig får man uppskattning av nya besökare, inte de aktiva församlingsmedlemmarna.”
Ur svaren från Dagens pastorsenkät
Av de pastorer som svarat att församlingen inte prioriterar arbetsmiljön konstaterar många att konflikter är något som är svårt att hantera för styrelserna och församlingsledningen. I den gruppen svarar 60 procent att arbetsgivaren sällan eller aldrig tar itu med konflikterna som uppstår.
– Det här känner jag väl igen, konstaterar Jan-Eric Rönngren på Arbetsgivaralliansen med en suck.
Han menar att många styrelser agerar alldeles för sent.
– Konflikter som inte tas tag i har en tendens att snabbt eskalera. Det är en stor orsak till att vi till slut inte kan lösa konflikterna utan att det måste till en överenskommelse där pastorn och församlingen går skilda vägar.
Han får medhåll av Elisabeth Sellerfors.
– Många konflikter i församlingarna tas direkt med pastorn, som är ansiktet utåt, när det egentligen borde tas med styrelsen, säger Elisabeth Sellerfors.
Hon menar att om det finns synpunkter på pastorns sätt att arbeta måste styrelsen fundera på hur de kan hjälpa till i den situationen.
– Om det blir mycket konflikter är det ett tydligt arbetsmiljöproblem. Då måste man fråga sig vad det egentligen handlar om och göra en bra analys.
[ Här är faktorerna som riskerar knäcka svenska pastorer ]
Liten församling – stora utmaningar
“Många är ensamma på sin arbetsplats som anställda. Man ska hjälpa och stötta andra som mår dåligt och mycket sker under tystnadsplikt så det liksom lagras inom en utan möjlighet att dela med andra. Det handlar så mycket om relationer. Man ska hela tiden ge ut, när får man själv möjlighet att ta emot.....?”
Ur svaren från Dagens pastorsenkät
Brist på engagemang är inte bara ett problem när det gäller arbetsmiljön, utan även ett problem bland församlingsmedlemmarna, enligt pastorerna i Dagens enkät. En av tre frikyrkopastorer upplever ett bristande engagemang i församlingen. Det kan vara en av flera anledningar till att många pastorer i enkäten upplever sig ensamma i sitt uppdrag. En annan anledning är att församlingen är liten och har knappa resurser. Men det är inte något styrelserna kan skylla på, enligt Jan-Eric Rönngren på Arbetsgivaralliansen.
– Det hjälps inte. Man har ändå ett ansvar som arbetsgivare om man vill ha anställda, säger han.
[ Linus Brengesjö: Konflikten med styrelsen fick mig att sluta som pastor ]
En annan aspekt som kan försvåra för att skapa en god arbetsmiljö i en mindre församling är att styrelsemedlemmarna har en nära relation till pastorn. I vissa fall till och med är släkt.
– Är man väldigt nära vän eller släkt kanske någon annan ska gå in och föra samtalen om arbetsmijön. Man måste vara medveten om att det kan dyka upp känsliga frågor, säger Elisabeth Sellerfors.
Hon lyfter fram dialog som en nyckelfaktor.
– Den anställde pastorn måste också påtala problemen. Det finns ett ansvar där. Hon eller han ska inte lida i sin ensamhet.
---
Fakta: Dagens pastorsenkät
- Enkäten skickades ut den 22 april 2024 till 930 pastorer inom samfunden Pingst, Evangeliska frikyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén, Svenska alliansmissionen, Trosrörelsen samt Vineyard.
- 290 personer deltog, av de svarande är 75 procent var män och 25 procent kvinnor.
---
