Dagens pastorsenkät visar att många pastorer upplever att arbetsmiljön inte prioriteras av arbetsgivaren. För Linus Brengesjö gick det så långt att han flyttade till en annan stad och omskolade sig till lärare.
Styrelsen i en frikyrkoförsamling har ansvar för att tillgodose arbetsmiljön för de anställda. Samtidigt vittnar många pastorer om att konflikter lätt kan uppkomma just mellan styrelse och pastor.
– I församlingen lever man nära människors hjärtefrågor. Därför skapas också en laddad miljö, där frågorna handlar om det som är viktigast i livet för många. Även för mig själv som pastor, säger Linus Brengesjö.
– Det engagemanget är fantastiskt, men det kan också leda till konflikter när man inte är överens om vart man ska eller hur man ska nå målet. Det vi diskuterar i kyrkan rör ju vår tro och vår djupaste identitet, fortsätter han.
Kom med stora förhoppningar
Det är fredagsmorgon och vi hörs innan dagens lektioner ska ta sin början. För Equmeniakyrkanpastorn blev en flytt från Stockholm till Strängnäs och omskolning till lärare lösningen på en ohållbar arbets- och livssituation.
Linus Brengesjö kom som pastor till en församling i Stockholm med stora förhoppningar. Det var hans första pastorstjänst och den bitvis åldrade församlingen ville göra en nysatsning. Ganska snart uppstod dock meningsskiljaktigheter om hur man skulle gå tillväga.
– Det fanns en hel del olika viljor och perspektiv kring vart församlingen var på väg och på sikt utvecklades en konflikt mellan mig som pastor och vissa i styrelsen. Jag blev ganska ensam och hade svårt att veta vart jag skulle vända mig. För de som var mina arbetsledare var också de som jag hade hamnat i konflikt med.
– Som pastor har man ju ofta något som liksom bultar på insidan. Och det där kommer nog alltid att vara lite skört och känsligt. I mitt fall, precis som för många andra pastorer, så handlade det till stor del om att predika och möta människor. Men när man upplever att man styrs bort från det som ger mening och mot andra uppgifter är det lätt att tappa bort sig själv och sin identitet.
Hur mådde du under den här tiden?
– Det var så klart inte bra, jag var sjukskriven i någon kortare period. Men jag har insett först nu i efterhand hur dåligt jag faktiskt mådde. Att bli ensam och inte ha någon att vända sig till är en väldigt smärtsam process. Man blir otroligt isolerad.
– Jag försökte att hålla det här inom mig. Jag ville skydda andra och vände väldigt mycket inåt och anklagade mig själv.
[ Lennarth Hambre om sin utbrändhet: ”Kunde inte resa mig till slut” ]
Vanligare problematik än många tror.
Linus Brengesjö är tydlig med att han inte vill skuldbelägga den lokala församlingen utan snarare peka på en problematik som han menar är betydligt vanligare än många tror.
– Hos mig är det här en sorg, dels för egen del att det blev som det blev. Och del för att det är en sorg att så extremt många kämpar med liknande problem. Jag känner många pastorskollegor som varit med om samma sak. Därför tror jag att det är viktigt att vi vågar prata om de här frågorna.
Problematiken finns enligt Linus Brengesjö inbyggd i själva systemet, med små organisationer där pastorn har ett pastoralt ansvar för alla medlemmar samtidigt som vissa av medlemmarna dessutom sitter i styrelsen och har ett arbetsgivaransvar för pastorn.
– Man kommer varandra nära och det blir väldigt personligt. Ena dagen kanske man har ett pastoralt själavårdssamtal med någon för att nästa dag möta samma person i rollen som ens arbetsgivare.
Hur skulle en annan lösning kunna se ut, menar du?
– Jag tror att man ofta behöver kunna vända sig till en högre oberoende part. Equmeniakyrkan, som jag tillhört, har ju sitt system med regionala kyrkoledare, men de ser till hela församlingen och kanske inte specifikt till pastorns situation.
Linus Brengesjö konstaterar även att facket har en viktig uppgift, men menar att de ofta kopplas in sent då konflikten redan befinner sig i ett låst läge.
Tjänstebostaden blev stressfaktor
Pastorsyrket är ett yrke där skiljeväggen mellan arbete och privatliv ofta är tunn. I Linus eget fall blev detta extra konkret i och med han och familjen bodde i församlingens tjänstebostad. Han beskriver att boendesituationen blev ytterligare en stressfaktor.
– Det var nog det jobbigaste, känslan av att man hade dragit in barnen i det här och liksom satt hela familjen i en osäker situation.
Efter en längre föräldraledighet valde till sist Linus Brengesjö att sluta sin tjänst i församlingen och satsa på en annan yrkesväg. I dag bor familjen i Strängnäs och Linus arbetar som lärare.
– Jag trivs väldigt bra i lärarrollen och jag känner faktiskt att jag kan använda en hel del av de gåvor jag hade som pastor. Bland annat detta med att undervisa, möta och uppmuntra unga människor.
[ "Jag vill inte att våra barn växer upp och känner att kyrkan tog deras pappa" ]
Är du och familjen aktiva i någon kyrka i dag?
– Här i Strängnäs finns ju domkyrkan och där går vi någorlunda regelbundet.
Hur kändes det att lämna pastorsrollen?
– Det har absolut varit en sorgeprocess. Men i dag känner jag mig framför allt glad och tacksam att jag hittat ett sammanhang och ett arbete som passar mig. På min nya arbetsplats är jag väldigt fackligt aktiv. Det har helt klart att göra med mina tidigare erfarenheter. Jag vet vad det innebär att inte må bra på jobbet.
Vad hade du själv kunnat göra annorlunda i situationen som uppkom i församlingen?
– Massor. Jag borde exempelvis ha tagit mer hjälp av den fackliga sidan i ett tidigare skede. Jag var nog också ganska naiv. I en församling kommer det alltid att finnas konflikter, informella ledare, maktutövning och så vidare. Allt det här mänskliga går liksom hand i hand med det gudomliga. Det måste man förstå när man går in i en pastorroll.
[ Här är faktorerna som riskerar knäcka svenska pastorer ]
Värnat om kallelsen
För sin egen skull menar Linus Brengesjö också att han borde ha värnat mer om sin kallelse och det han själv tyckte var viktigt som pastor.
– I dag kan jag se att jag borde ha varit noggrann med mina egna behov och bättre på att kommunicera dem.
Vilka råd brukar du ge till andra pastorer i liknande situationer som du själv varit i?
– En viktig sak är just att hålla fast i det där som en gång gjorde att man ville bli pastor. Håll i det där kallet så hårt som möjligt. Sedan skulle jag råda alla att efterfråga tydlighet kring vad som ingår i uppdraget och att vara så noggrann man kan med det formella. Ofta tvingas man själv att driva arbetsmiljöfrågan, åtminstone till en början. Det är sorgligt, men det är tyvärr så det ser ut på de flesta håll, säger Linus Brengesjö.
[ Pastorernas larm: Arbetsmiljön prioriteras inte ]
---
Fakta: Linus Brengesjö
- Ålder: 36 år.
- Bor: I Strängnäs.
- Yrke: Förstelärare i Svenska och SO på högstadieskolan Europaskolan Rogge i Strängnäs, tidigare pastor inom Equmeniakyrkan.
- Familj: Gift med Ellinor och har tre barn.
---
