Dokument

Förre pastorn Lennarth Hambre om sin utbrändhet: ”Kunde inte resa mig till slut”

När Lennarth Hambre var pastor och ledare i frikyrkan fick han diagnosen utmattningssyndrom med hjärnstress • I dag ser han tre orsaker som ledde fram till sjukskrivningen - skälen återkommer när frikyrkopastorer berättar om stressfaktorer i Dagens stora enkät om arbetsmiljö.

Blott 37 år gammal valdes Lennarth Hambre in som den yngsta missionsledaren någonsin för Örebromissionen. Efter att ha klivit av sitt uppdrag som högste ledare för Evangeliska frikyrkan startade han familjeföretag – strax därefter blev han utbränd.
– Det bytet förlöste en långvarig trötthet, vilket ledde till ganska dramatiska upplevelser, säger han.

När Dagen ringer är Lennarth Hambre ute i trädgården och påtar. Runt hans och hustrun Kerstins fritidshus i Askersund breder närmare 3 000 kvadratmeter tomt ut sig – att sköta om den verkar välgörande för både kropp och själ. Under sina mest intensiva yrkesår var trädgårdsskötsel dock inget som Lennarth Hambre ville eller kunde prioritera, och knappt någon annan typ av återhämtning heller för den delen. Under de många åren med hård arbetsbelastning hade stressen lett till ångestliknande symptom, men det hade han försökt att ignorera.

När kroppen till sist sa ifrån ordentligt var den arbetsglada Lennarth Hambre tvungen att kapitulera.

– I mars 2007 körde min son hem mig från arbetet och jag blev liggande 2–3 månader utan att i princip kunna resa mig. Jag gick igenom en stor personlighetsförändring under den här tiden, konstaterar Lennarth Hambre som fick den medicinska diagnosen utmattningssyndrom med hjärnstress.

Utvecklade arbetsnarkomani

I backspegeln kan han se att det framför allt var tre faktorer som bidrog till att han hamnade där han gjorde. En tungt vägande orsak var den höga arbetsbelastningen, som inte bara kom från arbetsgivaren utan i stor grad från honom själv.

I intervjun vill han inte säga exakt hur många fler timmar i veckan han arbetade under tiden som högsta ledare för ett av Sveriges stora kristna samfund, men det var betydligt mer än en normal heltid.

Efter ett tag utvecklade han även ett visst mått av arbetsnarkomani.

Detta skapade djupare sår i mig än jag var medveten om, och var något som jag senare fick ta hjälp för att bearbeta.

—  Lennarth Hambre


Lennart Hambre

– Det är känsligt att prata om det, men jag fick kickar av mitt uppdrag – av offentligheten, av att vara med i beslutsprocesser. När det blir så, då bör man vara vaksam. Det kan leda helt fel.

En annan faktor som ledde till sjukdomstillståndet handlar om ifrågasättande. Att som ledare bli ifrågasatt för sina beslut och sina insatser hör till uppdraget, det var Lennarth Hambre fullt medveten om. Han var förberedd på det.

Det som däremot tog betydligt hårdare på honom var när människor vid några tillfällen ifrågasatte hans motiv. En sådan kritik gick på djupet, och bidrog till den negativa stressen och pressen.

– Jag var med om det vid några tillfällen, att mina motiv som kristen ledare ifrågasattes. Detta skapade djupare sår i mig än jag var medveten om, och var något som jag senare fick ta hjälp för att bearbeta.

– Allt sammantaget blev det detta som gröpte ur min inre kraft och ledde till ett sjukdomstillstånd som var vedervärdigt. Jag blev svårt sjuk, både psykiskt och fysiskt, säger Lennarth Hambre och berättar hur han från en dag till en annan slutade sova – han badade i svett på nätterna och brottades med stark ångest. Ett tillstånd han inte skulle önska någon att tvingas genomgå.

ARKIV 011113
Bergshamraskolan, sressad lärare i skolkorridor.
Foto: Erik G Svensson  Kod: 1080
COPYRIGHT PRESSENS BILD

Måste prioritera vila

Detta var i slutet på tiden som missionsdirektor, i skarven till att starta familjeföretag med sonen. Bytet mellan dessa världar förlöste den trötthet och det slitage som Lennarth Hambre så länge burit på. Det i sin tur ledde till dramatiska symptom och upplevelser.

Men han fick god hjälp, både från samfundet Evangeliska frikyrkan, och från vården. Tack vare det kunde Lennarth vara tillbaka i arbete redan åtta månader senare. Han fick träffa både psykiatriker och läkare och hade ett mycket stabilt stöd omkring sig.

– När jag låg hemma, hålögd och skakig, fick min fru släpa iväg mig till en bekant som bodde nära och som jobbat med utbrändhet i kommunen. Av den familjen fick vi också ett fantastiskt stöd.

Arbetskapaciteten var förstås förändrad efteråt och Lennarth Hambre hade fått en helt annan syn på återhämtning. Han såg till att avsätta tid för reflektion och vila.

Jag tror att det ligger mycket i det, att det är en viss typ av personlighet som löper större risk, och den gruppen tillhör inte minst många pastorer.

—  Lennarth Hambre

Driftig personlighet

En annan sak som bidrog till att han blev utbränd tror Lennarth Hambre har att göra med hans personlighetstyp. Han har ett starkt driv och är resultatorienterad, vilket han menar utgör en risk för att köra på för hårt och uppslukas av sina uppgifter.

– Prästen Fredrik Brosché har myntat ett bra uttryck, att bara den som brunnit kan bli utbränd. Han har skrivit boken Utbränd för Guds skull och jag har hört honom föreläsa. Jag tror att det ligger mycket i det, att det är en viss typ av personlighet som löper större risk, och den gruppen tillhör inte minst många pastorer.

Hur hade din omgivning kunnat agera för att förebygga utbrändheten?

– Det är inte helt lätt med den typen av personligheter som jag representerar. Min fru kunde inte hejda mig – vi hade fyra barn när jag körde på som hårdast och livet var otroligt intensivt. Kanske kunde styrelseordföranden gått in i min kalender och strukit bort varannan helgs arbete åt mig? men det är inte lätt, det måste komma från personen själv.

Vad går det att göra om man ser att en pastor eller ledare är på väg åt fel håll?

– Jag tror att man behöver sitta ner med personen själv, de som står i viktiga och offentliga uppdrag, och samtala om hållbarheten i livet. Bekräfta det som är bra, men samtidigt vara noga med att fråga vad personen själv ser för risker med sitt arbete. Man behöver ställa frågor som ”Hur tänker du om dig själv och din familj? Om din vila? Vad kommer detta ge för resultat i längden?”

– Samtidigt menar jag att vi behöver ledare och pastorer med hög energinivå och starkt driv, annars blir det inte mycket gjort. Men man måste få dem att själva reflektera över hur det blir långsiktigt. Att bara klappa någon på axeln och säga ”Vad bra du gör det, vilka resultat!” får ingen bra effekt. De klapparna kan faktiskt vara farliga för den personlighetstypen som jag tillhör.

Vad vill du ge för råd till pastorer som själva befinner sig i en stressad och pressad situation?

– Att ta sig tid att lyssna till seniora ledare som gått före, och inte främst vad gäller deras synliga framgångar utan framför allt fokusera på hur de gör för att få sina liv att gå ihop. Hur lever de hållbart i längden?

---

Fakta: Lennarth Hambre

  • 66 år, gift med Kerstin. Bor halvtid i lägenhet i Kumla, samt halvtid i Askersund där de har ett fritidsboende.
  • Har sitt församlingsengagemang i Betaniaförsamlingen Åbytorp.
  • Valdes vid 37 års ålder in som ledare med titeln missionsledare i Örebromissionen i ett delat ledarskap1995. Blev sedan Evangeliska frikyrkans första Missionsdirektor 1997. Har även drivit eget företag, varit förlagschef på Libris förlag samt är i dag ledarskribent på Dagen.
  • När uppdraget avslutades 2006 startade Lennarth Hambre familjeföretag inom bageribranschen och det var i samband med det bytet som han drabbades av utmattning.

---

Fler artiklar för dig