I stora delar av landet vittnar Svenska kyrkan om svårigheter med att tillsätta vakanta prästtjänster. I vissa fall kan månader gå utan att en enda ansökan kommer in.
Och värre lär situationen bli med de stora pensionsavgångar som väntar.
Hur ska Svenska kyrkan lösa prästbristen? Kan en förenklad prästutbildning för människor mitt i livet vara vägen framåt? Därom tvista de lärde, som Dagen har talat med.
– Alla behöver ju inte vara som Sören Dalevi heller!
Det är Sören Dalevi själv som talar. Biskopen i Karlstads stift har studerat gammaltestamentlig hebreiska och nytestamentlig grekiska på forskarförberedande nivå. Han om någon vet hur viktigt det är att språkkunskaperna hålls vid liv bland kyrkans präster. Men för den skull behöver kunskaperna inte finnas hos alla präster, menar han.
– Då kan man lika gärna tvinga alla präster att läsa Martin Luther på originaltyska i frakturstil. Det är ju också viktigt.
Vad Sören Dalevi, som under sin pågående studietermin för övrigt själv läser Martin Luther på originaltyska i frakturstil, föreslår är att det inte längre ska vara obligatoriskt för alla blivande präster att lära sig något av de bibliska språken. Äldre studenter, som under studiernas gång fyller 45 år, ska få slippa.
I en luthersk kyrka är Karlstadsbiskopens förslag ingen liten sak. Får Sören Dalevi som han vill bryter Svenska kyrkan med en fem sekler lång tradition. Alltsedan Luthers dagar har studier i åtminstone något av Bibelns språk varit ett obligatorium för blivande präster.
– Det är inte med lätthet som jag säger att vi ska lätta på språkkravet. Det här handlar om att bejaka verkligheten som den ser ut, inte som jag önskar att den skulle se ut. Jag ser hur svårt det är att rekrytera präster i glesbygden.
***
Tomrum efter pensionärerna
Det är Svenska kyrkans prästbrist som Sören Dalevi vill bekämpa med sitt förslag. Svårigheterna att rekrytera präster är påtagliga i de flesta av kyrkans 13 stift.
En ögonblicksbild av prästbristen gav kyrkoherden Ingrid Augrell nyligen i Dagens reportage från Bollnäs pastorat: Vid sidan av sin egen tjänst måste hon också täcka upp för två vakanta församlingsherdetjänster. När tjänsterna låg ute i somras kom inte en enda ansökan in.
Liknande berättelser om prästtjänster som inte lockar någon kandidat finns på flera håll i landet. Exempelvis säger Emma Audas, stiftsadjunkt i Linköpings stift:
– Särskilt på landsbygden kan någon ledig tjänst stå helt utan sökande.
En annan ögonblicksbild: I Sandvikens pastorat har situationen med vakanser blivit så akut att biskopen i Uppsala stift, Karin Johannesson, beslutat att under våren genomföra en specialvisitation – en åtgärd som står till en biskops förfogande vid särskilda situationer.
Ögonblicksbilder i all ära – hur ser läget ut i ett större perspektiv?
Elva kyrkoherdar, flera av dem hemmahörande i Sören Dalevis stift, larmade nyligen i Kyrkans tidning om ”ett nödläge”, som består i att Svenska kyrkan ”utanför tätbefolkade områden inom överskådlig tid – på grund av bristen på nyckelpersoner – kommer få mycket svårt att kunna utföra den grundläggande uppgiften på en acceptabel nivå”.
När vi om några år lämnat 2020-talet bakom oss kommer drygt 29 procent av dagens präster att vara förbi pensionsstrecket; 812 av kyrkans nästan 2 800 månadsavlönade präster fyller i år 61 år eller mer.
[ Debatt: De älskar Jesus men vet att de aldrig får bli präster i Svenska kyrkan ]
Kommer nya präster att axla de blivande pensionärernas mantlar? Något helt säkert svar går det förstås inte att ge på den frågan, men några fakta kan ändå ge en fingervisning om hur det kan bli.
Varje år prästvigs runt 70 personer i Svenska kyrkan. Det innebär i sig att återväxten av präster inte är vad den en gång var: I början av 2000-talet prästvigdes runt 100 personer om året i de 13 stiften. I mitten av 2010-talet började kurvan tydligt slutta nedåt, för att snart bilda en platå vid cirka 70 prästvigningar om året.
Fortsätter det på samma sätt fram till 2030 – det år då de präster som i år fyller 61 år kommer att nå den nya pensionsåldern 67 år – kan man räkna med att kyrkan till dess har fått runt 500 nya präster.
En stor del av vakanserna efter de blivande pensionärerna kommer alltså att fyllas av nya präster – samtidigt som runt 300 av de blivande pensionärerna inte ser ut att vara på väg att bli ersatta av yngre förmågor. Detta förutsätter att alla pensionerade präster verkligen drar sig tillbaka från arbetet. Många äldre präster fortsätter dock att stå kvar i kyrkans tjänst, även efter uppnådd pensionsålder. I dag är fem procent av de månadsavlönade prästerna 70 år eller äldre. På många håll går kyrkans verksamheter runt tack vare dessa pensionerade präster.
[ Frida Park: Måste det till en präst varje gång det ska knäppas händer? ]
Om vi tänker oss att ett par hundra pensionärer kommer att fortsätta arbeta när vi gått in i 2030-talet, kommer alltså runt 100 av dagens prästtjänster att stå tomma.
Samtidigt är det värt att betona två saker: För det första är pensionerade präster som blir kvar i tjänsten en tillfällig lösning. För det andra gäller prognosen för pensionsavgångar och prästvigningar hela landet – samtidigt som prästbristen inte slår jämnt mot hela landet. De flesta av stiften vittnar om att rekryteringssvårigheterna är störst på landsbygden och i glesbygden. Pensionsavgångarna lär därför drabba Svenska kyrkans pastorat och församlingar på ett betydligt mer märkbart sätt utanför de större orterna.
Det är alltså för att motverka denna utveckling som biskop Sören Dalevi vill låta äldre präststudenter slippa traggla sig igenom hebreiskan eller grekiskan.
Hon kan inte böja grekiska verb, så hon får inte bli präst.
— Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift
– Utan språkkravet skulle jag ha sex nya präster i morgon. Det är klockrena personer, de bor i glesbygd och de är förankrade i sina bygder, säger han.
En av de sex prästkandidaterna har en bakgrund som kurator och besitter kunskaper som är värdefulla i prästrollen, säger biskopen. Hans frustration sipprar fram mellan orden:
– Men hon kan inte böja grekiska verb, så hon får inte bli präst.
---
Fakta: Kommande pensionsavgångar
- I år fyller 812 av Svenska kyrkans månadsavlönade präster 61 år eller mer. Det innebär att så många av dagens präster under 2030 har uppnått den nya pensionsåldern 67 år.
- Många av de 812 prästerna kommer 2030 att vara äldre än 67 år. Redan i dag är drygt 142 av de månadsavlönade prästerna 70 år eller äldre. Det är drygt fem procent av kyrkans präster i dag.
- Siffrorna har hämtats från den senaste ålderssammanställningen hos Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Sammanställningen gjorde i oktober 2023.
---
***
Ensamutredarens förslag
En variant av Sören Dalevis förslag om ett förmildrat språkkrav för vissa prästkandidater har tidigare presenterats av Björn Vikström, professor i systematisk teologi vid Åbo akademi och biskop emeritus i Borgå stift i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. På uppdrag av Svenska kyrkan utredde han under hösten 2022 hur framtidens prästutbildning ska utformas.
Bland biskoparna, och bland stiftens domkapitel, fanns det skarpa uppfattningar för och emot språkkravet som ett obligatorium, berättar Björn Vikström för Dagen.
[ Hälften av världens språk saknar ännu översättning av Bibeln ]
Argumentet för ett helt slopat språkkrav var, något förenklat: De flesta präster fungerar bra i sin tjänst utan att kunna läsa Bibeln på originalspråken.
Argumentet mot: Språkkunskaperna blir en del av själva identiteten som präst och bidrar till en yrkesstolthet.
– Jag förstår båda argumenten, men landar inte i att språkkravet bör bli helt frivilligt, säger Björn Vikström till Dagen.
I sin rapport till kyrkostyrelsen skriver han samtidigt: ”Ifall Svenska kyrkan på allvar vill engagera präster som kan möta minoritetsgrupper i kyrkan på deras eget modersmål, behöver dessa regelverk lättas upp.”
– Jag föreslår att det ska bli lättare för biskoparna att bevilja dispens från kravet på hebreiska eller grekiska om en kandidat kan något minoritetsspråk som bedöms vara relevant. Det kan vara spanska, arabiska eller något annat, säger han.
Ensamutredaren Vikström undersökte, med inspiration från Norska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, ytterligare en idé för hur kyrkan skulle kunna locka fler att välja prästbanan: att förkorta prästutbildningen för personer som har en akademisk examen sedan tidigare. En kortare utbildning för akademiker skulle kunna bli en möjlighet för den som mitt i livet känner en kallelse att bli präst och som vill byta karriär, säger Björn Vikström.
– Framför allt var det de stift som till stor del täcker landsbygd och glesbygd som under utredningen föreslog det. Det är uppenbart att de stiften har stora utmaningar med att rekrytera präster.
[ Biskopen i Lund: Vi ska flyga längre – inte kortare ]
Majoriteten av stiften var trots allt skeptiska till tanken. Björn Vikström gav därför inget konkret förslag om en kortare utbildning för akademiker, men framhåller samtidigt fördelarna med en sådan modell. Genom ett särskilt spår för akademiker skulle kyrkan kunna få präster med värdefulla kunskaper som vanligtvis inte finns bland präster, säger han.
– Det kan till exempel handla om personer som har rötter i andra länder och har med sig en kännedom om andra kulturer. Sådana präster skulle spela en viktig roll i Svenska kyrkan i dag.
Karlstadsbiskopen Sören Dalevi ser möjliga fördelar med ett snabbspår för akademiker över 35 år.
– Då kommer man inte ha lika starka teologiska kunskaper som de präster som började läsa när de var 20 år, men man har med sig andra erfarenheter som är nyttiga i tjänsten som präst, säger han.
Men någon definitiv hållning i frågan har Sören Dalevi inte nått.
– Jag är inte redo att ge den här idén min välsignelse, men det är värt att seriöst utreda de andra nordiska ländernas erfarenheter av ett snabbspår. Vilka är fördelarna och nackdelarna?
***
Betydelsen av att anförtros en fysisk nyckel
– Teologins fana måste hållas högt i en tid då den teologiska kompetensen i Svenska kyrkan håller på att vattnas ur.
Nu är det Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösands stift, som talar. Att förenkla eller förkorta prästutbildningen för vissa studenter ser hon som fel medel i kampen mot prästbristen.
– Vi möter ofta studenter som har hittat en tro som vuxna och upplever en stark kallelse att bli präster, men då börjar man ofta på en lägre nivå än om man har levt i kyrkan.
Om vissa av kyrkans präster genomgår en enklare utbildning än resten uppstår lätt ett A-lag och ett B-lag bland prästerna, säger Eva Nordung-Byström.
– Ingen skulle föreslå att läkarstudenter ska kunna gå ett snabbspår och inte hela utbildningen. Vi förväntar oss en viss kompetens av läkare. Vi får inte tumma på prästkompetensen här.
Så hur vill biskopen i Härnösand i stället motverka prästbristen?
Hon ställer en fråga som möjligen kan föranleda ett och annat höjt ögonbryn:
– Behövs alla prästtjänster som i dag är inrättade?
[ ”När jag öppnade mejlen efter mässan hade hatstormen tagit fart” ]
Genom organisatorisk kreativitet kan åtminstone delar av prästbristen lösas, menar Eva Nordung-Byström. Församlingar på orter med minskande befolkning, där den rådande prästbristen tydligast märks, kan exempelvis dela präster.
– Här i vårt stift har vi just nu ett 30-tal vakanser. Av dem är det ungefär 20 som tydligt måste tillsättas. Resten kan lösas på andra sätt. Befolkningen har minskat, och det gör också att behovet av prästtjänster minskar.
Många av oss som är präster har blivit det för att vi en gång blev ianspråktagna som unga ledare.
— Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösands stift
Eva Nordung-Byström påminner också om något bortom organisatorisk anpassningsförmåga: det allmänna prästadömet – den lutherska läran om alla döptas delaktighet i prästerskap, samtidigt som det särskilda prästämbetet bärs av de prästvigda. Mer av det som i dag faller på Svenska kyrkans präster skulle kunna fördelas på kyrkans lekmän, menar biskopen. Exempelvis skulle fler lekmannapredikanter, så kallade veniater, kunna mildra en del av prästbristens effekter. I Eva Nordung-Byströms eget stift anordnas regelbundet veniatkurser – och hon uppmanar ledamöterna i stiftets olika församlingsråd att engagera sig ideellt för att hålla lekmannaledda gudstjänster och andakter i sina församlingar.
– Det finns gott om anställda och ideella i kyrkan som inte är prästvigda som kan göra väldigt goda insatser och bära väldigt mycket av församlingslivet. Vi behöver jobba mycket mer med det här, inte minst med icke prästvigdas syn på sig själva och sina gåvor.
---
Fakta: Stift och biskopar
- Svenska kyrkan består i 13 stift, som geografiskt täcker hela Sverige. I varje stift finns en biskop som är den högsta ledaren för stiftet.
- Biskopen i varje stift är den som prästviger prästkandidater.
- Svenska kyrkan är sedan reformationen på 1500-talet en evangelisk-lutherska kyrka. Dessförinnan var kyrkan i Sverige en del av den romersk-katolska kyrkan och underställd påven.
- Tidigare var Svenska kyrkan en statskyrka, och kyrkan en statlig myndighet. Den 1 januari 2000 skildes kyrkan från staten och blev ett självständigt trossamfund.
---
Den prästbrist som återstår efter organisationsförändringar och efter att mer av ideella krafter aktiverats kan bara motverkas genom att församlingarna blir bättre rekryteringsbaser, anser Härnösandsbiskopen.
[ ”Att bli vald till biskop var djupt traumatiskt” ]
– Alla vi som är medarbetare i kyrkan har ett personligt ansvar att bidra till en miljö som är välkomnande och rekryterande. Det är den viktigaste och riktigaste vägen. Många av oss som är präster har blivit det för att vi en gång blev ianspråktagna som unga ledare, säger Eva Nordung-Byström.
Hon ger ett exempel:
– Många av oss anförtroddes rent fysiskt en nyckel till församlingshemmet. Och på den vägen förstod man att det fanns en kallelse och en uppgift.
***
”Ska Svenska kyrkan då gå i motsatt riktning?”
Präster måste vara välutbildade. Det säger Ragnar Persenius, biskop emeritus i Uppsala stift.
– Man måste ha kompetens för det som är i centrum i att vara präst: teologisk och pastoral kunskap och erfarenhet. Men däremot är det ju värdefullt med andra erfarenheter.
Ragnar Persenius pekar på utvecklingen i frikyrkorna. Förr kunde en kortare tids bibelskola räcka som utbildning för den som var på väg ut i pastorstjänst inom väckelserörelserna. Numera krävs i flera av frikyrkosamfunden i regel gedigna teologistudier och en examen på högskolenivå för att bli pastor.
Man måste ha kompetens för det som är i centrum i att vara präst: teologisk och pastoral kunskap och erfarenhet.
— Ragnar Persenius, biskop emeritus i Uppsala stift
Biskopen emeritus frågar sig:
– Ska Svenska kyrkan då gå i motsatt riktning?
Att kyrkan får fler präster som hunnit med ett tidigare yrkesliv är Ragnar Persenius positiv till. Men de teologiska kraven ska man inte börja dagtinga med, anser han. För att uppmuntra personer med andra erfarenheter att bli präster ser han hellre en lösning där den som har slut på studiemedel kan få något slags stöd för att ändå kunna genomgå hela prästutbildningen.
– Det vore bättre än att börja korta ned den utbildning som man behöver för att kunna fungera som präst, säger Ragnar Persenius.
[ Anders Arborelius omnämnd som möjlig påvekandidat ]
Han betonar att det redan i dag är möjligt för prästkandidater som inte uppfyller alla krav att beviljas dispens.
– Det är skillnad på olika akademiska examina. Exempelvis vetter ju psykologi och pedagogik mot det man sysslar med som präst. Men jag håller fast vid att man inte bör ha generella sådana här vägar. Bedömningarna bör vara individuella, säger Ragnar Persenius.
***
Oro för A-lag och B-lag
Idén om en förkortad prästutbildning för att komma till rätta med prästbrist är inte ny. Redan i början av 1970-talet samarbetade Svenska kyrkan, som på den tiden var en var en statlig myndighet, med den dåvarande myndigheten Arbetsmarknadsstyrelsen för att finansiera en kortare prästutbildning för personer som sedan tidigare hade en yrkesexamen. Prästerna kom att kallas Ams-präster.
Hör man sig för i Svenska kyrkan märker man snart att oron för ett A-lag och ett B-lag återkommer bland kritiker till den kontroversiella, men nygamla, idén om ett snabbspår för vissa studenter.
Anders Bäckström, professor emeritus i religionssociologi vid Uppsala universitet, framhåller att talet om A-lag och B-lag inte var entydigt under 1970- och 1980-talen – den tid då Ams-prästerna kom ut i tjänst.
– Jag tror att det finns en idé om att man bara plockade folk från gatan. Men det var personer som var väl förtrogna med den kyrkliga verkligheten, och som kanske var utbildade till socionomer eller sjuksköterskor och hade en mer social inriktning i sina tidigare erfarenheter, säger han.
En av de så kallade Ams-prästerna var Karl-Erik Tysk. Han var på väg att doktorera i religionshistoria när han under 1970-talet bytte bana och anslöt sig till det ettåriga snabbspåret för att bli präst. I dag är han pensionär.
Visst, säger han, fanns enstaka Ams-präster vars lämplighet för prästtjänsten kunde ifrågasättas. Men så vara det ju också inom den vanliga prästutbildningen.
– Flera av oss som gick snabbspåret blev stiftsadjunkter och kyrkoherdar och var uppskattade. Att det skulle ha varit ett A-lag och ett B-lag fanns bara i andra prästers uppfattningar, säger Karl-Erik Tysk.
***
”Verkligheten kommer tvinga kyrkan att göra det här”
Sören Dalevi, Karlstadsbiskopen som vill se ett slopat språkkrav för äldre präststudenter och en utredning om ett snabbspår för akademiker som vill bli präster, är ensam om att driva dessa tankar bland Svenska kyrkans biskopar.
– Mina kollegor som är emot de här förslagen har goda argument, men jag ska lyfta det här igen när vi ses i augusti. Jag tror att polletten är på väg att falla ner.
Själv tror han att det till sist kommer att bli som han vill.
– Vi kan inte låtsas som att vi inte står inför en framtid med stor prästbrist. Verkligheten kommer att tvinga kyrkan att göra det här, säger Sören Dalevi.
[ Fem präster om prästbristen: Kyrkan har brustit i att tala med unga om kallelse ]
---
Fakta: Visby stift sticker ut
De flesta av Svenska kyrkans 13 stift vittnar om svårigheter att rekrytera tillräckligt många präster. Men Visby stift sticker ut.
– Vi märker inga stora svårigheter att tillsätta prästtjänster, säger stiftsprost Annika Hakalax.
Hon pekar på det faktum att Gotland är litet – och erbjuder hög livskvalitet för den som väljer att bosätta sig där.
– Två tredjedelar av våra präster och diakoner är inte födda och uppvuxna här, utan de har medvetet sökt sig till vårt sammanhang med gott om landsbygdstjänster, säger Annika Hakalax.
---
