Nu ska Humanisterna få pröva sina vingar som trossamfund. Själva har de lyft upp beslutet från Kammarkollegiet som något utöver det vanliga, men om sanningen ska fram befinner de sig snarare på samma nivå som en mängd andra mer eller mindre seriösa trossamfund.
Ambitionerna är dock större än så, helst vill de förändra hur vi pratar om religion i Sverige.
UPPSALA. I ett avskilt hörn på en murrig irländsk pub har de slagit sig ned. De inbitna humanisterna. I kväll är det sex män från medelåldern och uppåt som dykt upp då Uppsalas lokalavdelning anordnar HumanistPub, fyra av de sex sitter också i styrelsen här på orten.
Ja, de är själva medvetna om bristen på mångfald.
– Det finns för många gamla män i förbundet, utan tvekan, det är ett problem.
– Det här är något vi diskuterar ofta, hur ska vi ändra på det, men vi har inte hittat någon bra lösning.
Men det negativa perspektivet skakar de snart av sig. För tre damer ska förhoppningsvis bli invalda i styrelsen, ja, de hade till och med kunnat ha varit med här i kväll och få träffa journalisten som kommit på besök.
Vardagslunk
Humanisterna dyker då och då upp i media, inte minst nyligen, i samband med att de fick igenom sin ansökan om att få bli trossamfund. Men bortom rubrikerna har Humanisterna också en vardagslunk, med återkommande arrangemang. Som här, på den irländska puben i Uppsala, där de äldre herrarna sitter och filosoferar över ett glas Guinness, alternativt Pepsi.
Det här är första gången det här gänget träffas som medlemmar i ett trossamfund, vilket herrarna noterar med förnöjsamhet. Nu har det väckts en förhoppning om att det här ska bana väg för bättre tider, inte minst om det skulle kunna leda till statliga bidrag.
---
Vad är Humanisterna?
- Humanisterna är en organisation som förespråkar en sekulär-humanistisk hållning.
- Det innebär att man tror på vetenskap och förnuft, men avvisar religion och övernaturliga fenomen.
- Organisationen bildades i Sverige år 1979 under namnet Human-Etiska förbundet, men bytte namn till Humanisterna år 1999.
- Humanisterna har 11 olika lokalavdelningar och har i dag cirka 3 500 medlemmar.
---
Två saker har hänt
Att Humanisterna med sin traditionellt icke-religiösa tro blivit ett trossamfund kan tyckas vara uppseendeväckande. Teologen Joel Halldorf menar att det finns två trender som har möjliggjort det hela. Dels handlar det om att allt fler organisationer prövar regelsystemet och skickar in en ansökan till Kammarkollegiet för att få bli godkända som trossamfund, där många även lyckas.
– Därmed har det börjat växa ett avstånd mellan vad vi menar i dagligt tal med trossamfund och hur staten definierar vad som är ett, säger han.
– Det har att göra med att det är väldigt komplext att definiera vad som är en religion, det går inte att hitta en kärna som förenar alla religioner och därför har staten tvingats att använda sig av vaga formuleringar.
Tack vare dessa vaga formuleringar har det alltså blivit förhållandevis lätt att bli godkänd som trossamfund.
– Det andra som har hänt är att Humanisterna har utvecklats från att vara en rörelse som är fokuserad på religionskritik till att bli en rörelse som snarare har blivit en alternativ sekulär religion.
Färre än Jehovas
Men denna sekulära religion är än så länge ganska liten.
– Vi är drygt 400 medlemmar här i Uppsala, berättar Håkan Lindgren, ordförande i lokalavdelningen.
Det är väl ganska många?
– Nej, det är dåligt, replikerar Roland Uhrberg snabbt.
– Jehovas vittnen är så många fler än oss.
Detta trots att denna lokalavdelning är den till ytan största i Humanisterna, då den sträcker sig från Uppsala hela vägen upp till Östersund. Också det något av ett problem, ingen åker 49 mil bara för att vara med här.
Tycker som oss
Visst försöker Humanisterna nå ut och locka till sig fler än de redan troende. Förutom dessa pubkvällar anordnar de Humanistfika en gång i veckan här i Uppsala, de har föreläsningar, studiecirklar och när vädret tillåter även bokbord med mer utåtagerande verksamhet för att kunna möta nyfikna.
Men, konstaterar männen samfälligt, få vill gå med i Humanisterna. Trots allt som de erbjuder. En av de närvarande konstaterar också att medlemstalet rasat de senaste åren, från drygt 5 000 för några år sedan ned till cirka 3 500.
Medlemsstatistik har Dagen stämt av med Humanisterna centralt, där de även lägger till att det kommit till omkring hundra nya medlemmar sedan de blev ett trossamfund.
– Det som är slående är att när man pratar med folk så tycker de flesta som oss, säger Anders Nordström.
– Men vi har väl aldrig varit en organisation som primärt lagt ner resurser på att värva medlemmar. Det viktiga har varit att man är en röst för något annat, ett alternativ, säger Håkan Lindgren.
[ Ledarpodden: Grattis Humanisterna, nu är ni trossamfund! ]
Så ni är inga bra missionärer?
– Det kan man säga. Vår produkt är av en helt annan karaktär.
Och vad har ni för produkt?
– Förnuft, omtanke och ansvar, lyder svaret.
”Vi är några få som håller ihop”
En bra bit bort från gubbarna på puben finns Amanda Sköld. Hon sitter i Humanisternas nationella styrelse och är också aktiv i den studentförening som finns på Stockholms universitet.
Sex män som träffas på en pub, är det representativt för Humanisterna?
– Det är väl både ja och nej, tyvärr så är det många äldre män som är med. Men vi yngre finns också, säger hon.
I den studentförening hon är med i på Stockholms universitet är de omkring tio personer aktiva.
– Vi är några få, men vi håller ihop.
Amanda Sköld berättar att även de försöker att nå ut för att fler ska kunna bli medlemmar, men det är inte alltid så lätt. Själv är hon också lite kluven till det där, utifrån hennes egna tidigare erfarenheter av frikyrkan.
– Det finns en stark ambition och frustration hos många i Humanisterna när det gäller att få in nya och unga medlemmar. Men med den bakgrund jag kommer ifrån, där det alltid var ett så starkt fokus på att vi skulle bli fler, tänker jag att man inte får missa det som redan finns. Vi är ett bra gäng nu och har kul, varför inte landa i det och vara tacksamma.
Vad tänker du om att Humanisterna numera är ett trossamfund?
– Jag tänker att det är bra. Det finns en missuppfattning att om man inte tror på Gud så tror man inte på någonting alls. Men jag har en tro på jättemånga saker, säger Amanda Sköld.
– Sedan finns det så många fördelar också, som att vi skulle kunna få statsbidrag.
[ Kyrkor och trossamfund rädda att slukas när myndigheter slås samman ]
Lättare att bli godkänd som samfund
Humanisterna målar upp det som en stor seger att de numera blivit godkända som ett trossamfund av staten. Men samtidigt måste det tilläggas att de inte är unika, trossamfund godkänns nästan på löpande band i Sverige, oftast helt utan medial uppmärksamhet eller offentlig diskussion.
Förra året kom det in 19 ansökningar om att få bli trossamfund till Kammarkollegiet, varav de flesta blev godkända. Som exempel kan nämnas ”Familjefederationen för världsfred och enighet”, vilket är ett annat namn för den sektanklagade Moonrörelsen.
Här finns flera mindre kristna rörelser, men också en uppsjö av nyandliga och buddistiska grupperingar som numera är trossamfund. Det som krävs är ett rätt ifyllt formulär till Kammarkollegiet, som bockar av för att se om vissa saker är uppfyllda, exempelvis om man har en fungerande styrelse och erbjuder någon form av gudstjänstaktiviteter.
Därför finns det gott om överraskningar för den som vill botanisera bland svenska trossamfund.
Som Service of Placebo. När Dagen ringer på samfundets telefonnummer svarar Ulf Sandström.
Vilka är ni?
– Vi är ett antal terapeuter som jobbar med placebo, svarar han.
Han berättar att år 2013 blev de registrerade som ett trossamfund.
Är ni aktiva?
– Ja, väldigt. Men vi har inte gudstjänster, även om vi tillhandahåller det om någon vill.
Vi har alltså en tro på att tankens kraft kan hela kroppen.
— Ulf Sandström, Service of Placebo
Ulf Sandström berättar sedan att Service of Placebo är ett trossamfund som jobbar med placebo, ofta invävt i den terapi som man bedriver i sitt vanliga yrkesutövande.
– Vi är duktiga på att få folk att bejaka sina övertygelser, då kan vi påverka med placebo, säger han.
– Eftersom vi har religionsfrihet i Sverige så kände vi att vi ville registrera ett trossamfund. Vi har alltså en tro på att tankens kraft kan hela kroppen.
Om du stämmer in i den trosbekännelsen, förklarar han, så är du en placeboterian.
– Men det är du också även om du inte tror. Det här är ett filosofiskt resonemang som vi har, där vi menar att alla är placeboterianer på ett eller annat sätt. Det vi gör är att få folk att bejaka sitt placebo.
Ulf Sandström säger att de varken söker bidrag eller är intresserade av vigselrätt, utan snarare är det ett statement i sig att bara få vara ett av staten godkänt trossamfund. Några officiella arrangemang har de inte heller, utan samfundet består av cirka 50 till 100 terapeuter som använder placebo som metod i sin verksamhet, ofta i kombination med hypnos.
– Tro är en nyckelfaktor i människans existens och folk tror på allt möjligt, som att om man köper en viss bilmodell så blir man populär. Det finns verkligt intressant fakta kring att placebo fungerar.
Det finns även annat oväntat i listan. Som Stars of Nordic light, som kom in med sin ansökan strax efter Humanisterna och fick den godkänd utan invändningar. Det är ett trossamfund som inte har en hemsida och som inte försöker göra sig kända via sociala medier, utan de verkar helt i det tysta. De beskriver sig som ett trossamfund som utgår från apokalypsen och Bibeln. Men kristna verkar de inte vara när man läser deras ansökan till Kammarkollegiet.
”Stars of Nordic light syfte är att människan ständigt utvecklas till att bli mer avancerade varelser så att vi till sist utvecklas till gudomlighet och återigen blir en del av universum.”
Detta trossamfund lyckades skriva sin ansökan på ett sätt som gjorde att Kammarkollegiet inte kunde säga nej, för som myndighet får de inte göra skillnad på olika trosuppfattningar, även om det utifrån sett kan vara svåra att avgöra om det handlar om ploj eller allvar.
[ Malina upplevde en osynlig strid i hemmet när hon lämnade nyandligheten ]
Humanisternas sällskap
När Humanisterna nu har blivit godkända som trossamfund vill de gärna jämföra sig med samfund som pingströrelsen och Katolska kyrkan, etablerade religiösa rörelser som tar emot statliga bidrag, har vigselrätt och håller i begravningar.
Men på många sätt befinner sig Humanisterna snarare på samma nivå som nyss nämnda Service of Placebo och Stars of Nordic light. Samtidigt finns det en skillnad.
Ambitionen. Humanisternas målsättning är betydligt högre ställd än hos de flesta andra nyligen godkända samfund, och i slutändan handlar det om att ändra sättet vi tänker om religion och ytterst ändra lagstiftningen så att den rimmar med deras vision om livsåskådningsneutralitet.
Christer Sturmark, rörelsens nestor, har varit sakkunnig i frågan då Humanisterna överklagade Kammarkollegiets första beslut då de inte beviljades status som trossamfund. Han lyckades få till en offentlig debatt då han påpekade det absurda i att några AIK-fans hade fått bilda trossamfundet ”Vår svartgula sal” samtidigt som Humanisterna nekades detsamma. Det krävdes att ärendet överklagades till förvaltningsrätten för att Humanisterna till slut skulle få sitt besked.
[ Steven Crosson: Det sekulära är inte längre neutralt ]
Vilken betydelse har det här för er?
– Det har stor betydelse, dels det principiella att vi har samma legala status som kristna, buddistiska och muslimska samfund. Det innebär att vi nu kan söka om vigselrätt, att få hjälp med medlemsavgift via skattsedeln, att vi kan ansöka om statligt stöd och rimligen även komma med i olika interreligiösa samtalsgrupper, säger han.
Christer Sturmark målar upp en rad med saker som nu öppnar upp sig för Humanisterna. Han jämför exempelvis med Norge, som länge gett bidrag till deras systerorganisation, som också är betydligt större med uppemot 80 000 medlemmar.
Men vad är skillnaden mellan er och alla andra trossamfund som fått godkänt från Kammarkollegiet, ni är trots allt bara på samma juridiska nivå som det där AIK-samfundet?
– Skillnaden är att de aldrig skulle kunna gå vidare och söka om att få statligt stöd. Men det kan vi. Vi är också stora och utspridda över hela landet. Därför är det skillnad.
Ni verkar alltså ha många strider kvar att vinna innan ni är nöjda?
– Ja, det har vi, säger Christer Sturmark.
Dels enstaka sakfrågor, som att få till ett förbud av konfessionella friskolor och att kungen fritt ska få välja religion. Men också rent principiella saker, som att få till en lagstiftning som pratar om olika livsåskådningar snarare än religioner.
– Det bästa vore att byta ut begreppet trossamfund. Vi har fortfarande en lagtext som är ganska kristocentrisk.
[ Därför har Sveriges ”first lady” alltid prästkragen på ]
Religionen är livsstil
Teologen Joel Halldorf tycker att Humanisterna har en hel del poänger i sitt sätt att resonera när de vill ses som en livsåskådning bland andra. Själv menar han att religion är en ganska komplex företeelse, där trosuppfattningar vävs ihop med kultur, ideologi och filosofi. Det handlar alltså inte bara om ett åsiktspaket man ska skriva under på, utan snarare om en livsstil, exemplifierat med islam och judendom som har regler kring vad man får äta och vad man bör ha på sig för klädsel.
Kan sekulär-humanism jämföras även med det?
– Ja, jag tror faktiskt det, svarar Joel Halldorf.
– Jag har slagits av hur mycket av en livsstil det är när jag har mött humanister, det är en hel kultur och spiritualitet som omfattas, med en fascination över de stora ”helgonen” som upplysningsmannen Voltaire. Ofta står det en stjärnkikare på balkongen där man kan skåda upp mot kosmos, man är intresserad av kvantfysik. Sekulär-humanismen är mer än bara ett åsiktspaket.
Kommer de därmed bli ”en i gänget” bland de etablerade trossamfunden?
– Jag tror att de vid vissa tillfällen kan bli en i gänget, exempelvis som statlig remissinstans. Men jag tror inte att de kommer att bjudas in som medlemmar i alla interreligiösa råd.
Så de kommer ändå att vara en udda fågel?
– Ja, ibland, men omständigheterna kommer nog att avgöra.
Om Humanisterna inte kommer längre, om de nekas statliga bidrag och vigselrätt och stannar på samma juridiska nivå som AIK-samfundet eller placebo-samfundet, har de misslyckats då?
– Jag tror att de kommer att driva den här typen av frågor väldigt hårt. Personligen har jag svårt att se hur de skulle kunna nekas, de har ett bra case, jag vet inte hur staten ska kunna hålla emot om de fortsätter att skicka in ansökningar, säger Joel Halldorf.
– För om de skulle få nej skulle de se det som ett uttryck för statlig diskriminering. Jag tror att de i så fall tänker ta det vidare hela vägen upp till Europadomstolen. De driver detta med en nästan religiös iver.
