Internationella kvinnodagen är ett tillfälle att fokusera extra på kvinnors liv och jämställdheten. I en historisk tillbakablick lyfter Dagen fram tio pionjärer i svensk kristenhet som på olika sätt var de första kvinnorna på sina positioner.
1. Sofia Olsson – första frikyrkomedlemmen och första svenska kvinna med rösträtt i en förening (1848)
Sofia Olsson (1812–1903) var den första kvinnan som blev medlem i en svensk frikyrkoförsamling och därmed den första kvinna i Sverige som fick rösträtt i en förening, efter att hon hade döpts baptistiskt i Vallersvik den 21 september 1848.
I boken Landsförvisade (Sjöbergs förlag 2021) skildrar Rebecka Fredriksson dopet från Sofias perspektiv: ”Så var det äntligen min tur att sätta fötterna i det isande vattnet. /…/ Fötterna domnade snart och runt vaderna klafsade särken. Jag gick de få stegen ut till pastor Förster. /…/ Han tog ett kraftigt tag om midjan och nacken på mig och sänkte mig i vattnet. ett ögonblick blev allt mörkt. Vatten strömmade helt omkring mig. Så kände jag den sugande känslan av att dras uppåt av starka armar. Kroppen blev lätt när den klöv vattenytan. Jag kände sådan glädje att jag kunnat omfamna pastor Förster, som var den som råkade stå närmast. Min Jesus! Nu tillhör jag dig. /…/
Natten mellan den 21 och 22 september 1848 skrevs det svensk historia i Vallersvik och i Borekulla. Inte nog med att vuxna människor döptes efter sin egen tro och bekännelse. Här grundades nu också Sveriges första frikyrkoförsamling, ja, faktiskt den första föreningen för enkla människor där alla fick göra sin röst hörd. Och alla röster räknades lika. Tvärtemot hur det var i övriga Sverige över lag så var kvinnors och mäns, fattigas och rikas röster lika mycket värda. Det var det vi tillsammans beslutat och det var det som nu stod i stadgarna. Det var bara antalet som avgjorde – en medlem, en röst. Detta var något oerhört, minst lika oerhört som dopet.”
2. Hanna Ouchterlony – grundade Frälsningsarmén i Sverige (1882)
Hanna Ouchterlony (1835–1924) grundade Frälsningsarmén i Sverige. Hon var född och uppvuxen i Värnamo, dit Frälsningsarméns grundare William Booths son Bramwell kom på besök 1875. Hanna hade sedan tidigare gripits av en vilja att göra någonting för de mest utslagna i samhället.
Genom kontakten med Bramwell och William Booth kom hon att tillbringa en tid i London, och 1882 valdes hon ut för att grunda Frälsningsarmén i Sverige, som hon sedan var ledare för till 1892.
Hon startade tidningen Stridsropet och bidrog också till att starta rörelsen i Norge.
[ Hanna startade Frälsningsarmén i Sverige - hånades och fick kämpa i motvind ]
3. Ida Jonatansson – första ogifta kvinnan att resa ut som missionär (1884)
Ida Jonatansson (1859–1950) var den första ogifta kvinnan som anställdes som missionär i Svenska kyrkans mission (SKM). Hon anställdes 1884 för tjänst i skol- och barnhemsverksamhet i Sydafrika och blev kvar där fram till sin död. Ute på missionsfältet fick hon utföra arbetsuppgifter som kvinnor inte fick göra hemma i Sverige, såsom att undervisa, hålla bibelstudier, predika och leda gudstjänster.
Att resa ut som missionär under den här tiden innebar att man sa farväl till allt och alla hemma i Sverige. Resan var full av svårigheter och det var många som aldrig kom tillbaka. Som pionjärer fick missionärerna ofta börja med att bygga sin egen bostad, och ofta på egen hand lära sig det lokala språket.
4. Lina Sandell – banade väg för kvinnliga psalmförfattare (1889)
Lina Sandell (1832–1903) var poet, redaktör och författare. Hennes första diktsamling Andeliga vårblommor publicerades anonymt redan 1853. Senare verkade hon som redaktör inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, bland annat för tidskrifterna Korsblomman, Christlig kalender, barnskriften Korn åt små fåglar och Barnens tidning. Hon gav ut veckotidningen Barnens vän under tolv år.
Lina Sandell var också författare till många psalmer, där nr 249 Blott en dag är den mest kända. 1889 publicerades flera av hennes psalmer i EFS sångbok Sionstoner, men flera av hennes texter redigerades på grund av att de använde alltför kvinnliga beskrivningar av Gud. Den ursprungliga texten i Blott en dag löd: ”Han som har mer än moders hjärta”, vilket ändrades till ”Han som bär för mig en faders hjärta”.
I Den svenska psalmboken 1986 är Lina Sandell unik som kvinnlig 1800-talsförfattare med fjorton psalmer. Bara en kvinna är mer representerad, 1900-talets Britt G. Hallqvist med femton egna psalmer och en mängd bearbetningar av andras verk.
[ Prästen om Lina Sandells brev: Som att vara en fluga på väggen ]
5. Emilia Fogelklou – första kvinnliga teologie doktorn (1909)
Emilia Fogelklou (1878–1972) var den första svenska kvinnan som tog en teologie kandidatexamen, vilket skedde 1909. Senare blev hon också den första kvinnliga teologie hedersdoktorn i Uppsala 1941. Hon ville inte bli präst, vilket ändå inte var möjligt för kvinnor vid den här tiden, utan arbetade som kristendomslärare. Hon var mån om elevernas rätt att tänka själva och bilda sig en egen uppfattning.
Under sju år var hon gift med kulturgeografen Arnold Norlind, som hon senare skrev om i boken Arnold (1944). Under sina senare år ägnade hon sig helt åt att föreläsa och att skriva. Bland hennes övriga verk finns Den allra vanligaste människan (1931), för vilken hon tilldelades Samfundet De Nios stora Pris 1932, och självbiografiska Barhuvad (1950).
[ Emilia Fogelklou: En lågmäld men envis rebell som blev en av de första kväkarna ]
6. Margit Sahlin – första kvinnliga prästen och kyrkoherden i Svenska kyrkan (1960)
Margit Sahlin (1914–2003) var den första kvinnan som blev kyrkoherde 1970. Hon var också en av de tre första kvinnorna att prästvigas i Svenska kyrkan den historiska palmsöndagen 1960 tillsammans med Elisabeth Djurle Olander (1930–2014) och Ingrid Persson (1912–2000). Som ung utförde hon även ett pionjärarbete genom att grunda stiftskvinnoråd runt om i landet under en tid då kvinnliga teologer inte fick bli präster.
Själv hade Margit en minst sagt produktiv karriär. Hon blev teologie kandidat 1943 efter att först ha tagit en filosofie doktorsexamen 1940, och hon skrev boken Man och kvinna i Kristi kyrka 1950. Hon grundade S:ta Katharinastiftelsen, som är ett forum för dialog mellan kyrka och samhälle, och var även dess direktor 1950–1970. Hon grundade också Kyrkliga kvinnorådet.
1978 blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet. 2015 bildades Margit Sahlin Akademin, en plattform för forskning, samhälle, kultur och kyrka i Margit Sahlins anda.
7. Wasti Feldt-Johansson – första kvinnliga pastorn och församlingsföreståndaren i Pingst (1980)
Wasti Feldt-Johansson (1929–2012) var den första kvinnan som blev pastor och föreståndare inom pingströrelsen i Sverige. Hon började som officer inom Frälsningsarmén, men gick senare över till pingströrelsen där hon verkade som evangelist och sångare. Då fick kvinnor inte predika i rörelsen, så hon annonserades med tillägget ”tal”, eftersom det var skillnad på vittnesbörd och förkunnelse.
1979 gav hon ut boken Kvinnan i frikyrkan, som blev mycket omdebatterad då hon menade att kvinnor kunde ha ledande positioner i församlingar.
1980 blev hon pastor och föreståndare i Gileadförsamlingen i Göteborg, först på halvtid och senare på heltid, och därmed pingströrelsens första kvinna att ha dessa titlar samt att få utföra uppgifter som att leda nattvard, döpa, begrava och sedermera viga.
8. Birgit Karlsson – första kvinnan att väljas till ledare för ett kristet samfund (1984)
Birgit Karlsson (1935 –) blev som första kvinna missionsföreståndare för Svenska baptistsamfundet 1984–1995 och även president i Europeiska Baptistfederationen (EBF) 1993–1995. Den senare posten är hon fortfarande den enda kvinna som har innehaft.
Birgit Karlsson var en av de tre första kvinnor som antogs som studerande när Svenska baptistsamfundet öppnade sin pastorsutbildning för kvinnor. Hon avskildes som pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg 1959. Hon var också förbundssekreterare i Svenska Baptisternas Kvinnoförbund (SBKF) 1961–1963, och ordförande 1977–1981.
9. Christina Odenberg – blev första kvinnliga biskopen inom Svenska kyrkan (1997)
Christina Odenberg (1940 –) var biskop i Lunds stift 1997–2007. Hon var tidigare kapplöpningsryttare, tränare, hästuppfödare och hon tog tre ryttarinnechampionat under 1950-70-talen. Under sina studier i historia kom hon i kontakt med S:ta Katharinastiftelsen och Margit Sahlin, och det var där hon beslutade sig för att bli präst i stället för lärare. Hon prästvigdes 1967, sju år efter att Margit Sahlin blev den första kvinnliga prästen i samfundet.
Som första kvinnliga biskop utsattes hon för mycket debatt och kritik, inte minst när hon 2001 välsignade det registrerade partnerskapet mellan Anna Karin Hammar och Ninna Edgardh Beckman. 2001 tilldelades hon också Konungens medalj i tolfte storleken i Serafimerordens band.
10. Antje Jackelén – första kvinnliga ärkebiskopen för Svenska kyrkan (2014)
Antje Jackelén (1955 –) var Sveriges första kvinnliga ärkebiskop under åren 2014–2022. Hon prästvigdes 1980 och hade därefter olika tjänster i Svenska kyrkan och utomlands. Hon disputerade vid Lunds universitet 1999. Som ärkebiskop var hon aktiv och engagerad, och syntes på plattformen Twitter, skrev artiklar och böcker samt föreläste.
Antje Jackelén var också en av officianterna vid vigseln mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010.
---
Fakta: Fördelning mellan könen • Församlings-föreståndare i frikyrkorna i dag
● Frälsningsarmén: 52 procent kvinnor (49 st) – 48 procent män (46 st).
● Equmeniakyrkan: 41 procent kvinnor (156 st) – 59 procent män (225 st).
● Svenska alliansmissionen: 27 procent kvinnor (22 st) – 73 procent män (61 st).
● Evangeliska frikyrkan: 24 procent kvinnor (37 st) – 76 procent män (117 st).
● Pingst FFS: 16 procent kvinnor (47 st) – 84 procent män (243 st).
Källa: Statistik från samfunden.
---
Fler kvinnor som gått före
Birgitta Birgersdotter – blev helgonförklarad: Heliga Birgitta (1303–1373) var Sveriges första kvinna att bli helgonförklarad. Birgitta Birgersdotter tillhörde en av de svenska medeltida stormansätterna. Redan som barn hade Birgitta syner och visioner av Jesus och Maria.
Som 13-åring giftes hon bort mot sin vilja med Ulf Gudmarsson. Hon var mycket from och makarna genomförde regelbundet pilgrimsfärder. Vid sin makes död skänkte Birgitta bort arvet och levde enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. 1349 reste hon till Rom för att få påvens godkännande att starta en ny klosterorden. Hon gjorde senare också en pilgrimsresa till Det heliga landet.
Efter sin död helgonförklarades hon och år 1999 upphöjdes hon till skyddshelgon för Europa.
Nelly Hall – första kvinna att tala på Torpkonferensen: Nelly Hall (1848–1916) var den första kvinnan som talade på den allra första Torpkonferensen. I dag finns Nätverket Nelly, som tagit namn efter henne, där elva kvinnliga teologer ingår.
Elfrida Andrée – blev första kvinnliga domkyrkoorganisten: Elfrida Andrée (1841–1929) var både Europas första kvinnliga domkyrkoorganist och Sveriges första kvinnliga växeltelegrafist. Hon var också kompositör och orkesterdirigent.
Efter sin organistexamen fick hon sin första tjänst i St Jacobs församling i Stockholm 1857, men det ansågs opassande för församlingen att behöva se en kvinna på orgelläktaren. Hon skrev därför brev till kungen och begärde en lagändring som tillät kvinnor att bli organister. Elfrida Andrée verkade senare som organist i Göteborg och skrev också många musikaliska verk.
Karin Wiborn – första kvinnliga generalsekreterare för Sveriges kristna råd: Karin Wiborn (1960 –) Första kvinna som blev generalsekreterare för Sveriges kristna råd, och innehade posten 2012–2020. Hon var också Missionsföreståndare i Svenska baptistsamfundet 2003–2011.
Madeleine Hansson – blev första kvinnliga direktorn för Pingst FFS: Madeleine Hansson (1965 –) var direktor för Pingst FFS 2014–2021. Före det arbetade hon inom finansvärlden. Hon är i dag personalchef på Equmeniakyrkan.
