Svensk kristenhet har kommit långt. Men många steg togs sent och fler återstår ännu. Det menar Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Karin Wiborn, tillika första kvinnliga ordföranden för Sveriges kristna råd, och studentpastorn Mattias Sennehed, som forskat om pingstpionjären Wasti Felt.
Mattias Sennehed har skrivit en forskningsbiografi om Wasti Feldt, den första kvinnan som blev föreståndare i en församling inom pingströrelsen. Dessutom är Mattias fru Linnea Sennehed föreståndare i en pingstförsamling.
– Jag visste att det inte har varit givet särskilt länge, men det gick upp för mig under arbetet hur nyligen det var. Hela berättelsen var väldigt mycket mer dramatisk och intressant än jag visste.
Mattias tror inte att Wasti Feldt själv upplevde sig som unik.
– Det var många som delade hennes erfarenhet av att ha en kallelse och gåvor, men ha svårt att få utrymme för dem.
Att det blev just Wasti Feldt som var den första kvinnan på en föreståndarpost berodde på flera olika omständigheter.
– Gileadförsamlingen i Göteborg och dess ledarskap var banbrytande på många sätt. De var inte rädda att orsaka turbulens. I sådana situationer kan förändring bryta fram, som att kalla en kvinna som föreståndare.
Samtidigt hade Wasti Feldt arbetat länge för kvinnors möjlighet att få bejaka sin kallelse.
– Hon såg det inte som en kvinnofråga utan som en fråga om mänskliga rättigheter. Och det fanns ingenting i hennes syn emot män, tvärtom ville hon inte stå i vägen för någon människa som upplever en kallelse från Gud.
Karin Wiborn: För mig var det ingen stor sak
Karin Wiborn är i dag biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan. Hon var också den första kvinnan som blev generalsekreterare för Sveriges kristna råd.
– Jag växte upp i baptistkyrkan i Tranås, och där fanns det gott om kvinnor som hade offentliga roller, så för mig var det ingen stor sak, säger hon.
Att det ändå fanns en del synpunkter upptäckte hon på Betel-seminariet, då hon kunde få kommentarer som att hon “kunde bli en bra biträdande eller ungdomspastor”. Samtidigt fanns starka kvinnliga förebilder i Birgit Karlsson, Berit Åqvist och Ulla Bard.
Inom jämställdhetsarbetet måste man alltid hålla i de framgångar som har gjorts, säger Karin Wiborn.
– I samhällsutvecklingen över lag just nu finns en risk att vi går in i ett konservativt tänkande kring mäns och kvinnors roller. Det är lätt hänt att det blir en maktkamp, vem får utrymmet? Men frågan är, hur delar vi på utrymmet tillsammans?
Mattias Sennehed menar att kyrkan behöver hitta former för ett samtal om jämställdhet.
– För de konservativa är det oftast inte synen på kvinnan utan synen på Bibeln som är grundfrågan. Så var det för Wasti också. Vi behöver prata om det på ett hederligt vuxet sätt med omsorg om både vår teologiska tradition och om människor.
– Jag tycker att vi har varit ganska bra på att spränga glastak inom kristenheten i Sverige, säger Karin Wiborn. Samtidigt finns det rätt många samfund som inte har haft en kvinna som främsta företrädare. Jag längtar också efter en kvinnlig Joel Halldorf, någon som både når ut i samhället och erkänns som profet inom kristenheten.
---
