Det tog 42 år för Jeanette Carleson att inse att hon är ovillkorligt älskad. En häpnadsväckande upptäckt genom en nykristen kollega fick hennes nyandliga resa att ta ett abrupt slut. Nu ber hon dagligen till Gud att den helige Ande ska leda henne – trots att hon vet att den bönen kan ta henne precis vart som helst.
Oavsett var man befinner sig i Jeanette Carlesons ombonade lägenhet finns det en Jesusbild att vila ögonen på. Så var det inte för tre år sedan. Då pryddes hemmet av diverse buddhastatyer, kristaller, drömfångare och citat med nyandlig visdom. Att det 2024 skulle sitta ett A4 med handskrivna bibelord på en av köksluckorna fanns inte ens i Jeanettes fantasi.
Den luftiga enrummaren, som ligger i en av Stockholms södra närförorter, har varit Jeanette Carlesons hem i drygt tio år. Den har också varit hennes kontor där hon planerat en rad kurser för att guida sökande människor att älska sig själva och finna mening i livet, med nyandliga tekniker. På vardagsrumsgolvet ligger en stor ljusrosa matta. Just där låg hon för ett antal år sedan och grät, hjärtkrossad, i fyra månader i förtvivlan över att hon själv aldrig lyckats fånga friheten hon längtade efter.
Den stora scenförändringen skedde för drygt två år sedan. Enligt Jeanette var det insikten att Jesus Kristus är en relation – inte en religion – som förvandlade alltför henne. Hon säger att det var som att äntligen komma hem.
Jeanette Carleson kommer från en typisk svensk medelklassfamilj, äldst av tre systrar, och med en mamma som var sjuksköterska och pappa som var ingenjör. Inget överflöd, men aldrig fattigdom. Åtminstone inte rent materiellt. Jeanette minns att hon redan som åttaåring reflekterade kring övernaturliga saker. Men hennes föräldrar var ateister och inte öppna för andlighet. ”Sluta med det där tramset, Jeanette!”, kunde det låta när den vetgiriga flickan kom med sina nyfikna frågor.
– Någonstans hade jag alltid en tro på någonting som jag inte förstod var det kom ifrån. Livet kan ju inte bara vara äta, skita och dö, utan det måste finnas något mer än det här. Men jag saknade djup i mina föräldrar.
När Jeanette Carleson i tolvårsåldern upptäckte att en kompis hade en familj som var öppen för andlighet blev hon ”superfascinerad” och några år senare började hon läsa böcker som handlade om änglar, medier och häxor. Hennes intresse drogs till folk som hade kontakt med ”andra sidan” och hon tittade gärna på sådana tv-program när hon fick möjlighet.
– Vi hade inga kristna över huvud taget i våra liv, konstaterar hon.
Konfirmationen gjorde hon, ”för att alla andra gjorde det och för att man skulle få presenter”. Prästen var från en äldre generation och konfirmationsresan gick till ett koncentrationsläger i Tyskland. Jeanette minns tiden med kyrkan som något tungt.
– Det var ingen som berättade evangeliet för mig. Eller var det jag som inte hörde eller förstod där och då, men det är som dag och natt jämfört med min upplevelse i dag, förklarar Jeanette Carleson.
[ De bröt upp sitt destruktiva äktenskap men gifte sig igen ]
Hennes bild av kyrkan präglades av glest befolkade kyrkbänkar där folk mest såg sorgsna ut. Aldrig ett hallelujah-moment. Första positiva bilden av kyrkan fick hon ett år senare, när hon tillsammans med 1 000 andra 15-åringar åkte på läger till Svenska kyrkans stiftsgård i Graninge. Där mötte hon sångaren och prästen Ingmar Johánsson.
– Där står han med sin gura och t-shirt och jeans. ”Tjena allesammans, hur är läget? Jag heter Ingmar, jag blev präst för några år sedan. Himla krokig resa.” Han berättade om sin väg och jag kände: ”Wow, kan man vara präst så där också? Fantastiskt”.
Men en cool präst gör ingen frälsning och det där gudsfröet som Jeanette anade fanns nedlagt i hennes hjärta fick konkurrens. Stenhård sådan.
– Det var ju mycket mer spännande på Satans planhalva. Han kommer alltid med så mycket nya, spännande saker. Olika attraktiva kurser och sammanhang. Jag tänkte att de här vägarna är så mycket ”bättre” – eller roligare, friare och mer kärleksfullt – i kyrkan var det bara dött och fördömanden.
I 18-19-årsåldern började Jeanette Carleson att reflektera över vad det är som gör att vissa människor är lyckliga och andra inte.
– Jag ville själv förstå varför inte jag var lycklig, så jag började läsa litteratur om personlig utveckling, vilket ligger nära nyandligheten.
– Varför kände jag mig otillräcklig? Varför kände jag mig värdelös? Varför jämförde jag mig med andra? Jag ville bara läka och älska mig själv. Då skulle allt annat lösa sig.
[ "Efter fjärde missfallet slutade jag att be till Gud" ]
Parallellt med sökandet efter mening lockade äventyret. Hon hade visserligen hunnit utbilda sig till undersköterska, men rebellen i henne ville inte bara vara pappas duktiga flicka, så hon kastade sig ivrigt ut i världen. Ett år som barnflicka i Tyskland, fyra månader som servitris i Grekland. Sedan till Norge för att rensa krabbor innan hon åkte jorden runt i ett halvår vid 23 års ålder.
– När jag åkte till Asien upptäckte jag meditation, akupunktur, yoga, tai-chi och då åkte jag hem och pluggade traditionell kinesisk medicin i tre år. Där började min resa till egen företagare.
Resan tog henne rakt in i nyandligheten. Workshop efter workshop. Utbildning efter utbildning. Efter ett tag utkristalliserade sig en affärsidé som syftade till att ge svar på frågan: Hur kan jag släppa min prestation och älska mig själv?
”Från duktig flicka till fri kvinna” blev den produkt hon lanserade i sin coachningverksamhet. Ingen quick fix, snarare en investering där hon hjälpte sina klienter att titta djupt in i sig själva. Jeanettes extroverta läggning var också ett trumfkort när det kom till att föreläsa. Hon kunde sjunga, dansa, undervisa, inspirera. Allt sådant som hon älskar att syssla med. Dessutom fick hon in pengar på det. Inga miljoner, men tillräckligt för att ”betala korven” som hennes pappa uttryckte det. Pappa, hennes stora förebild i livet, som hon ärvt sina sociala färdigheter av – buset, glimten i ögat. Hon liknar pappas underhållar-gen vid en lattjolajbanlåda som kunde åka fram när stämningen var den rätta.
Jeanette intalade sig att hon var fri eftersom hon inte var inne i ”nio-till-fem-slaveriet”. Men hur mycket hon än yogade och mediterade, och hur många retreater hon än åkte på, kände hon fortfarande att det fanns en tomhet i hjärtat som aldrig blev uppfylld. Därav hennes fortsatta sökande.
– Det var då jag ropade till Gud. Jag sa: ”Jag vet att jag har kommit ifrån dig. Jag vet inte vem du är, Gud, men jag vet att du är god. Och jag vet att det finns en plan för mig. Men nu sitter jag här och borde vara lycklig, men jag är inte lycklig, så ta över rodret.”
Men inget hände trots att hon upprepade sin desperata bön ett antal gånger.
Tiden malde på. Hösten 2021 hade det gått tre år sedan det första gudsanropet, när Jeanette tog kontakt med en annan coach inom nyandligheten för att be om ett gott råd: Ska jag satsa internationellt eller inte?
– Efter några minuter säger hon: ”Jag är ledsen, jag kan inte coacha dig längre. Jag har blivit frälst.”
Jeanette reagerade starkt. ”Vad snackar du om? Du är ju så oreligiös man kan bli.”
– Hon svarade: ”Jag vet. Men Jesus är inte det vi tror att han är. Han är ingen religion. Han är en relation. Du behöver inte gå till en kyrka om du inte vill. Du kan träffa Jesus i ditt vardagsrum.” Och där var det som att något hände i mitt hjärta. Det började spira på insidan efter den där timmen av samtal.
När kollegan delat sitt vittnesbörd började Jeanette bokstavligen att sluka vittnesbörd och filmer om Jesus.
– Det var som att seendet öppnades upp för mitt inre och jag fick ett tunnelseende för Jesus.
Jeanette vaknade upp på morgnarna och kände att hon blev mer och mer förälskad i Jesus. Samtidigt var hon livrädd att släppa taget eller – hemska tanke – att bli en tråkig kristen.
– Vad är det jag säger ja till? Det är som att gå och gifta sig med någon man inte känner. Jag sa: ”Gud, jag vill inte leva ett tråkigt liv, men jag har aldrig känt en sådan här kärlek”.
Hon ägnade två månader åt att lyfta på varje tänkbar sten för att försäkra sig om att det här verkligen var rätt. Efter två månaders processande gav hon Gud ett ultimatum: ”Nu ska jag leva loppan en vecka. Om jag inte kommer att sakna det här, då ger jag mitt liv till dig.” Utmaningen gick inte riktigt som Jeanette tänkt. Planen var att under sju dagar hänge sig åt sådant som hon var medveten om hade haft stor betydelse för henne som kvinna – exempelvis att bli beundrad och bekräftad av det motsatta könet på dansgolvet. Men samtliga personer som hon stämt träff med fick en efter en oväntat förhinder och ringde återbud med kort varsel.
– Gud stoppade alla mina försök att ”leva loppan”. Det var så tydligt att det var han som hade ett finger med i spelet. Jag visste det i min ande och jag bara garvade: ”Jag fattar! It´s all yours. Jag fattar att du styr det här helt och fullt”. Det var det jag behövde för att ge över allt till Gud. Han ville ha ett sant ja från mig.
Den 18 december 2021 bad Jeanette frälsningsbönen och sedan den dagen är inget sig likt.
– Jag kände att allt förändrades på min insida när jag blev pånyttfödd. Äntligen kände jag mig älskad och fridfull som jag aldrig känt tidigare.
På hjärtats storstädning följde en rejäl utrensning av lägenheten. Ut åkte alla nyandliga böcker, tarotkorten, buddhastatyerna, kristallerna och allt annat som hon fram tills dess använt sig av i sitt andliga sökande. Jeanette insåg att hon inte längre behövde prestera något för någon. Att det räcker med att vara. Hennes beslut att följa Jesus fick en rad konkreta konsekvenser. Som att avfölja alla andliga Youtube-kanaler, sluta med den sensuella danskursen, lägga ned sin firma med mera.
– Den helige Ande tog bort allt intresse. Allt jag ville var att lära känna Gud.
Tillsammans med några andra som lämnat den nyandliga sfären började hon leta efter ett kristet sammanhang. Det var så Jeanette fann Grace Church, en församling som betonar nådens budskap och som leds av Rickard Sallander.
– Här känner jag att jag inte blir dömd och att alla är välkomna, oavsett bakgrund.
Jeanette kände att hon ville ”plugga Gud hela tiden” och hittade Ibios, en ettårig bibelskola i Citykyrkans regi. Hennes pastor i Grace Church och en annan predikant blev mentorer, och på så sätt har hon på relativt kort tid kunnat fördjupa sig i den kristna trons grunder. När hon i somras var sugen på fortsatta teologistudier upplevde hon i stället att Guds ande ledde henne till Arbetsförmedlingens hemsida. Det resulterade i att hon i dag utbildar sig till lärarassistent, ett val hon känner stor frid över.
Hur har dina gamla vänner från nyandligheten reagerat på din omvändelse?
– Det säger: ”Vi märker verkligen en skillnad. Du är mer fridfull. Det är någonting som har skiftat.”
När Jeanette precis upptäckt Jesus var hon mer offensiv i mötet med personer som inte tror. Med tiden har hon blivit mer lyssnande.
– I dag är jag inte lika desperat i mina möten att få folk att inse att Jesus är vägen. Jag tror det beror på att jag blir allt mer trygg i min nya identitet i Kristus och försöker att lyssna in Andens tilltal i stället, vilket fungerar mycket bättre.
[ Reportageserie, del 2: Tydlig rörelse bland nyandliga: Hittar in till kyrkan ]
Förra året lade hon ut sitt vittnesbörd på Youtube och till dags dato har det haft mer än 4 000 visningar. Många av dem som Jeanette har fått dela sin berättelse med kommer just från nyandligheten och eftersom hon i mer än 15 år varit en del av den rörelsen är hon väl förtrogen med tilltalet.
Jeanette menar att nyandliga som vill förstå Jesus bäst gör det genom att lyssna på ex-nyandliga. Och hennes egen livsberättelse tycks ha blivit något av en magnet för andliga sökare.
Jag har sagt till mina systrar och bröder: ”Om jag tappar det, om jag plötsligt börjar få högmod eller bli egocentrerad – säg till mig för Guds skull.
— Jeanette Carleson
– Den här veckan har jag lett fyra personer till frälsning, förra veckan döpte jag två. Och jag går inte ut och letar, det är Anden som verkar genom det här vittnesbördet på Youtube. Jag tar inte på mig något cred. Jag har ingen som helst ära i detta. Jag säger bara: ”Jesus, tack att jag får vara ditt barn. Gud fader, tack för att du använder mig där du vill ha mig”.
Kristen tro visade sig vara något helt annat än vad Jeanette länge hade trott. Men så även nyandligheten. Gång på gång tyckte hon att hon hade funnit ”svaret” men bara för att efter att tag inse att ”det där höll ju egentligen inte”. Ungefär som ett ständigt skrollande på telefonen i jakt på nya upptäckter.
Jesus å andra sidan visade sig inte alls motsvara den tråkstämpel och bild av fördömande kristna som hon burit med sig sedan konfirmationen. I stället insåg Jeanette att tillsammans med Jesus kunde hon känna sig lycklig utan att behöva känna pressen att prestera.
– Det är bara Kristus i oss som kan vara Kristus. Ju mer vi fattar det, desto mer slappnar vi av. Och ju mer jag slappnar av, desto mer liv flödar i mig och desto mer känner folk att de blir accepterade och älskade där de är, och så sprids det ringar på vattnet. Många kommer till mig och frågar: ”Vad ska jag göra för att bli en kristen?” Var har du fått den ifrån? Måste du vara frisk för att gå till läkaren? Nej, du går till läkaren för att du är sjuk. Jesus är läkaren.
– Jag dras så mycket till sann ödmjukhet där det är Jesus i fokus. Då behöver du varken ha perfekta kläder eller vara en ”skillad” talare hela tiden.
Vad tänker du om framtiden?
– Det är som att Gud bara visar mig ett halvår i taget. Jag vet bara att jag ska gå klart skolan. Jag har ett stort hjärta för barn och människor över lag.
Jeanette ser sig inte som en blivande pastor. Hon dras snarare mer åt evangelistens uppgifter. Kanske skulle hon kunna tänka sig att predika i framtiden. Hur som helst så älskar hon kommunikation och hennes omsorg gäller inte enbart orden, utan alla signaler som en människa sänder ut.
Hon citerar forskning som visar att orden är bara sju procent av en människas kommunikation, medan 35 procent är tonfallet och 53 procent är kroppsspråket. Jeanette förklarar att hon är känslig för det som sägs under ytan. När det blir en dissonans mellan orden och hjärtat så går trovärdigheten förlorad, och hon understryker att många inom nyandligheten har en väl utvecklad känsla för äkthet. Äkthet är A och O.
[ Reportageserie, del 1: Malina upplevde en osynlig strid i hemmet när hon lämnade nyandligheten ]
När jag ber Jeanette reflektera över skillnader mellan förr och nu konstaterar hon att i nyandligheten handlade det mycket om att göra och känna i egen kraft, medan det som kristen räcker med att vara och vila i Guds kärlek. Det är från denna plats som görandet – den goda frukten – kommer naturligt, förklarar hon.
– Jag vill inte ha mitt ego som herre, jag vill ha Jesus som herre. Då börjar det hända saker. Jag hoppas och ber att jag håller mig ren och andeledd och ödmjuk hela vägen. Jag har sagt till mina systrar och bröder: ”Om jag tappar det, om jag plötsligt börjar få högmod eller bli egocentrerad – säg till mig för Guds skull om jag skulle ha en blind spot. Det är det sista jag vill, att det ska handla om mig.”
---
Fakta: Jeanette Carleson
- Ålder: 44 år.
- Familj: Mamma, två systrar.
- Bor: Lägenhet i södra Stockholm.
- Gör: Studerar till lärarassistent.
- Favoritbibelord: Andra Korinthierbrevet 5:17: Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.
- Övrigt: Brinner för att dela sitt vittnesbörd och sin fortsatta resa med Jesus i sina kanaler på Facebook, Youtube och Instagram.
---
