Omstridd och älskad, ifrågasatt och beundrad. Som artist har Carola Häggkvist berört människor i 40 år. Nu firar hon jubileum – och ger fortfarande Gud äran. Dagens Malina Abrahamsson tecknar hennes porträtt.
”Käre Jesus, hjälp Carola att vinna!”
I en källare i pingstkyrkan i Eskilstuna står jag och mina kompisar i ring. Vår ungdomspastor har tagit initiativ till förbön för Carola och nu ber vi, vissa mer hängivet än andra. Själv bär jag t-shirt med Carolatryck. Snart ska vi se henne tävla med Invincible i Eurovision Song Contest.
När Carola dyker upp på storbilden tittar hon rakt in i kameran med glittrig blick. Och vi jublar – inte främst för att hon sjunger med en intensitet som bara hon kan – utan för att hon har en Kristussymbol målad på ena armen, väl synlig för miljoner tittare över hela Europa. För mig och mina kyrkliga vänner är Carola inte bara Sveriges representant, utan framför allt vår kristna representant. Hon är den som ska föra ut evangeliet i världen. Medan vi hejar på.
Efter sitt framträdande ropar hon: ”God bless you, thank you Europe!” Jag torkar tårarna.
* * *
Den 11 januari i år skickar jag min första intervjuförfrågan till Carolas management. De svarar att det absolut ska gå att ordna en träff, så jag brassar på: skriver att jag behöver tre timmars intervjutid, att jag gärna vill följa med Carola till kyrkan – och sitta med under en konsertrepetition.
Fyrtio år efter genombrottet med Främling firar Carola nämligen sitt segertåg genom landet. Hon nöjer sig inte med en stor konsert på Avicii Arena utan gör en hel turné uppdelad på sina musikaliska spår: rock, pop, musikal och gospel. Förutom att musikkritikerna fortfarande är svårflirtade, och en SvD-intervju ger sken av Carola som främlingsfientlig, möts hon av hyllningar. Det verkar inte längre vara skämmigt att vara Carola-fan.
Däremot är det trögt att få till en Dagen-intervju. Månaderna går och jag skickar upprepade förfrågningar. Till slut har jag sänkt mina krav, blir glad om jag får träffa henne i en halvtimme. Men svaret dröjer.
Det jag egentligen vill veta är: Hur är det att ha varit kristen symbol i fyra decennier? Ofta bespottad för sin starka övertygelse, ibland betraktad med en blandning av respekt och milt överseende, stundtals sedd som en komisk figur som är svår att ta på allvar. Och samtidigt: förbehållslöst beundrad.
Under 40 år har Carola blivit formad av andras blickar. Och själv försökt hålla blicken fäst vid Jesus.
Många kom till tro genom Credo
I intervjuer återkommer Carola gärna till hur hon blev frälst; hur tre skolevangelister kom till hennes klassrum på Adolf Fredriks musikklasser och hur hon då, som trettonåring, klottrade bänken full med frågor om Gud. Strax innan hade hon blivit berörd av filmen ”Ben Hur” där huvudpersonen ser in i Jesu ögon – och in i evigheten. Till sina föräldrar, som inte var troende, deklarerade Carola efter biofilmen att hon ville bli judinna.
Men så fick hon höra om Jesus som bro mellan människan och Gud – och tänkte om. Evangelisterna som kom till hennes klass hette Michael Martinson, Eva Axelsson och Mia Axelsson. Michael gick på gymnasiet på samma skola, Eva och hennes syster Mia var ”korttidare” i skolorganisationen Credo och höll ofta religionslektioner ute i klasser. Efter lektionen i Carolas klass fortsatte Eva och Carola att träffas. De satt ofta på ett kafé nära skolan och pratade om tron.
Jag ringer upp Eva och Michael, som sedan många år är gifta.
– Carolas omvändelse var en del i det som Gud gjorde på skolan, det var många som kom till tro, minns Michael Martinson och berättar om hur den kristna skolgruppen samlades till bön varje morgon och hur samtalsgrupperna som startades snart blev till bibelstudiegrupper.
Ibland säger jag och Micke till varandra: Tänk att hon har blivit en missionär i hela Sverige! Och tänk att det startade med Credo. Vi känner stor tacksamhet och ödmjukhet.
— Eva Martinson
Många från Adolf Fredriks musikklasser träffades även på lördagskvällarna på Credos ungdomsgrupp. Och Carola blev aktiv både där och i Credokören, som Eva ledde tillsammans med sin bror Lasse Axelsson – han som senare startade Gospelverkstaden.
– Ibland säger jag och Micke till varandra: Tänk att hon har blivit en missionär i hela Sverige! Och tänk att det startade med Credo. Vi känner stor tacksamhet och ödmjukhet.
”Himlen öppnade sig”
Det var på ett skidläger på Credos fjällgård Transtrand som Carola fick ett avgörande möte med Gud. I en intervju i SvD berättar hon:
”Vid en samling kvällen innan vi skulle åka hem knackade Gud på mitt hjärta. Jag reste mig upp och sa inför alla att jag är tacksam för att jag fått lära känna Jesus och att det är det största som hänt i mitt liv. Sen gick jag och satte mig igen. Då upplevde jag hur himlen öppnade sig. För mina inre ögon såg jag Guds tron och alla änglarna, och jag visste att jag hade kommit hem.”
– Carola är fortfarande förankrad i sitt första möte med Jesus. Det blev så starkt att det har burit henne genom hela livet, hon har aldrig tappat den första glädjen, säger Eva Martinson, som beskriver Carola som en av sina närmaste vänner. Det skiljer tio år mellan dem, och Eva blev tidigt som en extra storasyster.
– När hon slog igenom var det nog skönt att ha en vän som kände henne innan hon blev känd. Jag blev nog en trygg punkt.
Profetiskt ord från konfirmationsprästen
Redan tidigt var det flera som uppmärksammade Carolas särskilda utstrålning, minns Eva Martinson. Vid Carolas konfirmationsgudstjänst uttalade prästen Håkan Sunnliden en profetia över henne och sa: ”Gud kommer använda dig i sin tjänst. Du ska få sjunga inför hela Sveriges folk. Och det fortare än du tror, så förbered dig noga.” I magasinet Filter har Carola berättat att det blev en bekräftelse på det hon redan känt inom sig: ”Jag ställde mitt hjärta villigt och sa: ‘Använd mig Gud, ske din vilja’.
Håkan Sunnliden vill inte låta sig intervjuas om Carola, utan hänvisar till sin självbiografi Så länge dagen varar (Semnos). Där skriver han att Carola vid ett senare tillfälle sökte upp honom för att fråga om hon verkligen skulle satsa helt på musiken, nu när hon blivit kristen. Det kristna skulle väl komma först? Men Sunnliden uppmuntrade henne att fortsätta. Han kände visserligen att hon på grund av sin tro skulle bli prövad, men inte över sin förmåga.
Inför Melodifestivaldebuten något år senare hade Carola med sig sin konfirmationsbibel bakom scenen. Hon bläddrade på måfå och hamnade i Ordspråksbokens vers om att ”finna nåd i Guds och människors ögon”. Scenen som sedan utspelar sig efter vinsten, när programledaren Bibi Johns frågar vilken bok Carola läste i bakom scenen, är vid det här laget ikonisk: ”Den heliga skriften, Bibeln” strålar Carola med blanka ögon, och lägger till: ”Jag tackar Gud”.
Det här var den 26 februari 1983. Michael och Eva Martinson befann på skidläger med Credo i Österrike. De trängde in sig i en telefonkiosk och fick fylla på mynt efter mynt för att få höra Melodifestivalsändningen genom Evas föräldrars telefon.
– Och så fick hon tolva efter tolva efter tolva! Det var fantastiskt, säger Eva Martinson.
– Vår lilla Carola.
Efteråt, när uppståndelsen var som störst, blev familjen Martinsons hem en plats där Carola kunde ”gömma sig”.
Har du och Carola haft många teologiska samtal genom åren?
– Kanske inte teologiska, men vi brukar dela bibelord, uppmuntran och sånger med varandra. Ofta när vi ses vill hon också ofta prata om våra första år i Credo, säger Eva Martinson.
– Det häftiga är att hon stått stadigt under alla år, även när det har varit inopportunt. I dag är hon accepterad som en kristen artist, den enda stora stjärna Sverige har egentligen. Sedan är Carola en mycket varm och empatisk person, genuin i sin omtanke. En del har betvivlat om hon är ärlig, men vi som känner henne kan säga att omtanken inte är påklistrad, nej det där är Carola rakt igenom, betonar Michael Martinson.
– Och genom alla år har hon varit mån om att behålla kontakten med kyrkan. Oavsett var hon är och spelar söker hon upp en kyrka på söndagen. Och där sitter kanske bara ett fåtal personer. De måste bli väldigt förvånade när Carola kommer in! tillägger Eva Martinson.
Vad tänkte ni när Carola gick med i Livets ord?
– Det var ganska många från Credo som gick med i Livets ord. Och Ulf Ekman hade ju varit präst i Credo på den tiden det hette SESG, han var en vän. Jag upplevde det aldrig som att Carola lämnade Credo eller vår vänskap, hon var med oss också, säger Eva Martinson.
Carola gick med i Livets ord 1988 och var elev på deras bibelskola under två år. Det var efter att hennes internationella satsning gått i stöpet och hon under några år hållit låg profil – endast gjort en turné i Svenska kyrkan. I programmet Så mycket bättre där hon deltog 2014, benämnde hon det som ett ”självmord rent karriärmässigt” men att hon lockades till den ”väckelse, flow och kraft” som fanns där.
Vid den här tiden stack Livets ord ut – och sällan på ett positivt sätt.
Fyllde Tirana stadium under missionskampanj
Ulf Ekman hade träffat Carola redan under hennes konfirmationsläger, och lockade med trosfrisk, USA-inspirerad bibelundervisning och kraftfull karismatik.
Nu skriver han i ett sms att han tycker att ”det känns konstigt att så här långt efteråt kommentera tiden på Livets ord” men nämner att de missionsresor som Carola medverkade på som sångerska ”var mycket lyckosamma”, inte minst en resa till Albanien 1991.
”Hon hade just vunnit Eurovision i Rom och var nu internationellt känd. Albanerna kom i massor för att lyssna på henne. Vi fick möjlighet att predika evangeliet till många på Tirana stadium.”
Under sin tid på Livets ord hann Carola också, under stor medieuppbåd, gifta sig. Vigseln mellan henne och Runar Søgaard förrättades av Ulf Ekman, bevittnades av 6000 personer på plats i Uppsala och direktsändes i SVT. Medieuppbådet var enormt.
Carola var då 23 år gammal och tävlade samma år i Melodifestivalen med Mitt i ett äventyr. Livets ord utsattes för bombhot och Carola blev mordhotad. Och mitt under framträdandet blev det störningar i sändningen i hela Stockholmsområdet – tre minuters ”myrornas krig” i tv-rutan. Man misstänkte sabotage.
Året därpå fick Carola revansch på andraplatsen när hon vann med Fångad av en stormvind och tog hem hela Eurovision. Och det var alltså precis efter det som hon valde att följa med på en missionsresa till Albanien.
Flera år senare, 2006, återvände hon till Melodifestivalen – och vann för tredje gången. Det var då jag arrangerade schlagerfest i pingstkyrkans källare och jublade när Kristussymbolen på armen syntes i bild.
”Då kände jag mig som Nalle Puh”
Nu får jag veta att symbolen var prästen Hans Weichbrodts idé. Han har aldrig berättat offentligt om det tidigare, och är mån om att få Carolas välsignelse innan han gör det. Han säger att många, inte minst folk inom kyrkan, genom åren har försökt ”sola sig i Carolas glans”. Han vill inte vara en av dem.
När Carola vann sin deltävling i Melodifestivalen 2006 var Hans Weichbrodt och hans fru på plats, de hade fått biljetter av artisten själv. Två dagar senare, under sin morgonbön, upplevde han ett tilltal.
– Jag fick en förnimmelse där Gud ledde mig till att skicka ett sms till Carola. Jag gratulerade till vinsten, men kände mig också manad att skriva: ”Det fattas en detalj i din scenshow”. Det kändes bisarrt, fräckt rent ut sagt; hon är ju superproffs och hade dessutom gett oss gratisbiljetter, och så kommer jag och säger att det fattas något i framträdandet.
Men han skickade sms:et och dagen därpå ringde Carola upp. Berättade att hon först inte var helt övertygad, men att hon nu omprövat, kanske var det ett ord från Herren ändå. Men vad är det då för detalj som saknas? undrade hon.
– Då kände jag mig som Nalle Puh – stor björn med liten hjärna. Jag hade ju ingen aning om vad det var för detalj som saknades och stod där som ett fån!
Carola och han bestämde sig för att be på var sitt håll och sedan ringa upp igen. Hans Weichbrodt beskriver att han då drabbades av kramp och inte kunde tänka en klar tanke. Men sedan, medan de pratade, fick han en idé.
– Vi var båda övertygade om att hon skulle vinna finalen, och i så fall representera Sverige i Aten. Och då sa jag spontant: ”Du ska ha med den grekiska Kristussymbolen”. Jag tänkte kanske att den skulle synas lite på en vimpel i bakgrunden, men Carola satte den ju på armen. Det är typiskt Carola att gå all in!
* * *
Under sitt jubileumsår 2023 har Carola också gått all in. Hon har inte bara synts på scener över hela landet, utan också medverkat i alla tänkbara tv-program. Det verkar som att hon blir huvudperson var hon än befinner sig. Nyligen hoppade hon in i juryn under Idols gospeltema. När jurymedlemmen Katia Mosally vid ett tillfälle inte höll med om Carolas omdöme, avbröt programledaren Pär Lernström: ”Det är Carola, Katia, det är bara att hålla med.”
Jag gör ett nytt försök att få till en intervju; vill se den där dragningskraften på nära håll. Från Carolas management svarar de alltid trevligt, men hela tiden med nya anledningar till varför en intervju inte är möjlig just nu: fokus på det konstnärliga, intensiva repetitioner, ”en rejäl förkylning som Carola har åkt på”.
Har höga krav på sig själv – och på andra
Jag söker mig vidare och pratar med andra som samarbetat med Carola. Som Hillsong-föreståndaren Andreas Nielsen. När Carola 2004 släppte sin Credo-skiva – med nya arrangemang på sångerna hon sjöng när hon precis blivit kristen, engagerade hon musiker från den grupp som senare skulle utgöra grundkärnan i svenska Hillsong. Under många år har Carola också varit en aktiv del av församlingen. Andreas Nielsen säger att hon är ”enormt andligt känslig” och att de två fungerar bra ihop i gudstjänstsammanhang.
Hur är Carola att jobba med?
– En del kan tycka att det är lite bökigt … Men hon är ett superproffs, hon vill göra saker som är på riktigt, vill inte slarva utan tänker: Hur kan vi göra det här bättre? Hon har höga krav på sig själv och då måste man ju ställa krav på omgivningen också. Men det är klart, då kan ett soundcheck ta 30 minuter extra.
På vilket sätt kan det bli bökigt menar du?
– Det får du fråga andra om. Carola är spontan och vad som helst kan hända när man jobbar med henne. Det går i 200 knyck, och jag gillar det. Det är bättre att det brinner än att det ligger och småpyr.
Vad har Carola betytt för svensk kristenhet?
– Mer än vad hon har fått credit för. Hon har fått stå för sin tro i offentligheten på ett sätt som få pastorer har behövt göra.
– Under alla år har hon varit hundra procent artist och hundra procent Jesusälskande, hon har aldrig kompromissat med det. Genom att göra det har hon också gett tillåtelse, självförtroende och stolthet till andra att göra detsamma. Det hade varit lätt för henne att backa och tona ner tron, men det har hon aldrig gjort.
– Jag tror att hon ofta har fått stå ensam. Kyrkan har nog inte förstått hur tufft det har varit, och inte uppmuntrat och stöttat henne som vi borde.
”Få personer som kan få mig så generad som hon”
Andreas Nielsen beskriver Carola som ”ett power house” som alltid kommer med energi, oavsett om hon ska uppträda eller besöka en gudstjänst. Christer Sturmark, en annan av Carolas vänner, beskriver på liknande sätt hur det alltid är spännande att vara runt henne.
– Hon är busig! Lite ”naughty”. Det är få personer som kan få mig så generad som hon, berättar han på telefon från Kapstaden – passande nog från Carolas hus.
– Hon lät mig och min fru låna det i några veckor, säger han och vänder kameran mot den fantastiska utsikten: böljande berg och intensiv grönska.
Christer Sturmark och Carola möttes på 1990-talet och trots att de hade olika livsåskådningar – han är sekulär humanist – fann de varandra. Under en tid bodde de till och med grannar. Det var när Carola precis hade gift sig med Runar Søgaard och köpt hus i Fågelbro. Hon hade också nyligen gått med i Livets ord.
– Livets ord stod väl inte direkt högst upp på min lista, och jag tycker att det är lite synd att hon hamnade i den kontexten, men alla måste ju få göra sina livsval, säger Christer Sturmark.
– Att vi har olika tro har aldrig varit något problem, ingen av oss vill få den andra att ändra sig. Vi skojar mest om det, hon är väldigt lättsam och har självironi. Ibland skickar hon sms där hon skriver ”Jesus älskar dig” och då svarar jag med en smiley och en skräcksmiley.
Har Carolas kristna tro legat henne i fatet, tror du?
– Nej, tvärtom. Hon har byggt upp en tydlig stil och karaktär, som man har åsikter om. Det har nog inte varit en medveten plan, men hon har ju haft en tydlig nisch, vilket varit en fördel.
– Tyvärr har hon ibland blivit hånad i medier på ett väldigt oschysst, och orättvist, sätt. Det är alldeles uppenbart att hennes tro är äkta, den är en del av hennes personlighet.
På Christer Sturmarks femtioårsfest för några år sedan uppträdde Carola spontant med Amazing Grace tillsammans med pianisten Anders Widmark. I en DN-intervju efteråt berättade hon om hur stark gudsnärvaron hade varit, ”att råbarkade ateister efteråt kom fram och sa att sången hade fått dem att börja tvivla.”
Christer Sturmark minns det som en fin stund, men vill också berätta en annan anekdot:
– Vet du att det är Carola som är rösten på mitt mobilsvar? Vi spelade in det på ren ploj under tiden jag var ordförande för Humanisterna. Det var hennes idé, och visar på hennes typ av humor. Jag har fortfarande kvar det.
* * *
Alla jag talar med lyfter fram Carolas varma personlighet, och påpekar att hon ofta blivit missförstådd; setts som för världslig för kyrkan, och för from för världen. Genom åren har hon använts som en generisk referens till ”en konservativ kristen”, blivit stämplad som obehaglig fanatiker, men också anklagad för att hennes tro bara skulle vara en tom gimmick.
Trots det har hon, i världens mest sekulariserade land, fortsatt att vittna så fort hon får chansen. Ibland verkar det som om hon medvetet inte låtsas förstå de sociala konventionerna och har aldrig gått med på att tron skulle vara en privatsak. Dessutom verkar hon ha en annan definition av ”cool” än de flesta i kulturvärlden. Carola är inte tillbakalutad och lätt cynisk utan vågar vara anspråksfull.
[ Då tänkte Carola sluta sångkarriären ]
Inte en popsångerska som förstört sin karriär
År 2012 kom Johanna Koljonens och Andreas Ekströms bok Främling (Weyler) – en närstudie av Carola, som förvånansvärt nog den enda bok som finns om sångerskan. En av deras insikter är att Carola inte alls är en popsångerska som förstört sin karriär genom att envisas med sin religiösa musik, utan en ”oerhört framgångsrik kristen artist som också haft stora framgångar i profana popsammanhang”.
– Det finns ett narrativ kring att alla Carolas popskivor har floppat, men det har ju mest att göra med att det är svårt att leva upp till hennes gigantiska genombrott – Främling är det mest sålda albumet någonsin i Sverige. Man glömmer därför att de flesta av hennes skivor har sålt guld, förklarar Johanna Koljonen.
Hon understryker att Carolas kristna karriär aldrig har varit någon B-plan.
– Den har inte varit lika synlig för den breda massan, men den har ju varit väldigt framgångsrik – och ett sätt för henne själv att leva ut sitt gudagivna uppdrag. Om man tolkar Carola utifrån det perspektivet blir hennes på ytan spretiga karriärsval och konstnärskap helt logiskt. Den kristna scenen är hennes främsta – vi andra får låna henne ibland.
Johanna Koljonen refererar återkommande till ”Carolas konstnärskap” och jag märker att jag hajar till. Tydligen är jag inte den enda.
– Många reagerade på att vi i vår bok använde ordet konstnärskap, kanske för att Carola har setts som ett fenomen; man har glömt bort att hon framför allt är sångerska. Och eftersom de genres hon rör sig i – musikal, stora ballader och schlager – inte har hög status i populärkultur-hierarkier, har man inte heller från kritikerhåll intresserat sig för hennes konstnärskap. Däremot har hon lyckats exceptionellt väl i sina genres och är jätteviktig för sin publik.
Har bilden av Carola förändrats under de här fyrtio åren?
– Man måste komma ihåg att 1990-talet var en ganska hård period då populärkulturkritiken ofta var dryg och sarkastisk. I den miljön var det svårt att vara en kvinna från schlagervärlden, som slutat skolan tidigt, inte direkt hade någon intellektuell aura och som privat pratade med barnslig röst. Det var tacksamt att dra slutsatsen att Carola inte var så smart och hon fick utstå mycket hån.
– Med tiden tror jag också vi har vant oss vid henne och det som tidigare framstod som radikalt. Det finns också något härligt med att hon hela tiden fortsätter trots motstånd, jag tror att folk gillar det. Och nu är det också acceptabelt att vara lite mer wild and crazy som artist, säger Johanna Koljonen, men nyanser sedan:
– I för sig gäller det också att säga rätt saker i offentligheten i dag. Om Carola hade försökt slå igenom nu, hade hon kanske inte lyckats.
”Så mycket bättre” blev vändpunkt
Carolas vänner Michael och Eva Martinson har också märkt att man delvis ser annorlunda på Carola i dag. Michael nämner hennes medverkan i Så mycket bättre som en vändpunkt.
– Att en artist som Orup sa att det är orättvist att hon alltid behövt försvara sin tro, och sedan intygade ”Vi gillar dig och vi tycker du är oerhört bra!” betydde mycket. Och sedan har hon ju gjort duett med flera yngre förmågor som Zara Larsson och Benjamin Ingrosso, säger Michael Martinson. Hans fru Eva Martinson lägger till:
– Jag tror också att många har imponerats av hennes sociala engagemang; att hon lät flyktingar bo hemma hos sig efter att hon åkt ner till Grekland för att hjälpa till med båtflyktingar. Hon har visat att hon är på riktigt!
Kanske är också tidsandan lite mer tillåtande i dag? I alla fall när det gäller religion. Den kristna tro som sågs som töntig för fyrtio år sedan, verkar i dag ha fått ett uppsving, nämns till och med som ”en trend” av SVT. Och Livets ord, som på 1990-talet bjöd in kontroversiella evangelister som Benny Hinn och predikade att framgång och hälsa följer den som tror, har i dag en föreståndare som sitter i rullstol. Dessutom är deras svar i livsstilsfrågor inte lika tvärsäkra. Det verkar nästan som att Carola har gjort en liknande resa. Johanna Koljonen är inne på det spåret:
– Ju längre hon lever, desto mer har livet påverkat henne. Kanske är hon inte längre lika kategorisk i sina uttalanden. Och om hon när hon var yngre talade nära sin församlingsröst, talar hon kanske nu mer inifrån sig själv.
Erkännande från regeringen
Just det skulle jag vilja fråga Carola om. Om hon bara kunde svara på min intervjuförfrågan. Men Carola har fortsatt fullt upp. Filmen från hennes jubileumskonsert ska upp på bio och hon planerar för fullt för avslutningen av sin turné: storstilad julkonsert på Scandinavium.
På Instagram ser jag klipp från när Carola håller gospelkonsert i Filadelfiakyrkan. Mitt under konserten kommer kulturminister Parisa Liljestrand upp på scenen för att dela ut Illis quorom-medaljen, som betyder ”Åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det” – en av Sveriges främsta utmärkelser.
I Lewi Pethrus pingstkatedral får Carola ett erkännande från regeringen. Världar möts. Och efteråt tackar Carola Gud. Hur hon i dag ser på sin kristna tro behöver jag inte jaga en intervju för att få svar på. På Instagram skriver hon:
”All ära till Gud måste jag ju ändå få ge och säga! 40 år senare och tacksamheten flödar. Mest för Hans kärlek och nåd är trofast oavsett vad vi gått igenom / går igenom i livet, så ser jag att Jesu närvaro och ledning är större än allt annat. Och det tillfredsställer min själ och mitt hjärta mer än något annat. Frid och fred på insidan, glädje som når förbi rikedom och ära. Gemenskap och enhet som förenar oss i korsets dyrbara kraft och Jesu uppståndelse för alla människor som vill ta emot evighetens och trons gåva i Kristus.”
---
Fakta: Carola Häggkvist
Född: 1966, växte upp i Norsborg.
Familj: Sonen Amadeus, 25 år och fotbollsspelare i IF Brommapojkarnas A-lag. Dottern Zoe, 14 år som Carola adopterade från Sydafrika 2012. Carola är dotter till Jan Häggkvist (1939–2004) och Anita, född Andersson (1943–2004) och har den äldre systern Susanne Ekeberg.
Bor: Stockholm.
Aktuell: Har under hela 2023 firat att det är 40 år sedan hon slog igenom med Främling i Melodifestivalen.
---