Jesus och kärlek, säger pastorn som förklaring till varför hans arabisktalande församling växer. Kultur och inkludering, säger en annan pastor som leder en mer progressiv kyrka.
– De här berättelserna triggar min förväntan, kommenterar Britta Bolmenäs, som samtidigt konstaterar att det inte finns en enkel mall att hålla sig till för att få sin församling att växa.
Sverige brukar beskrivas som ett sekulariserat land där kristen tro blir alltmer irrelevant. De traditionella frikyrkosamfunden har också vissa problem att nå ut, och frikyrkan som helhet krymper numera sakta.
Men det är långtifrån hela verkligheten. För samtidigt finns det gott om exempel på församlingar som växer. Men hur gör de för att lyckas? Dagen har pratat med Allianskyrkan i Västerås, Betlehemskyrkan i Göteborg, Bet:L i Skövde och pingstkyrkan i Lund för att få reda på mer.
Ytterligare sex församlingar finns med i vår lista över tio församlingar som växer.
Allianskyrkan i Västerås:
– Den här fastigheten är från Gud, säger pastor Morad Monier då han börjar visa runt i Allianskyrkans nya lokaler i Västerås.
Här, i detta industriområde, har församlingen efter tio års letande äntligen fått tag på en egen lokal. Tidigare var det en vårdinrättning med fokus på rehabilitering men nu, säger Morad Monier, är det en annan typ av vård som pågår här. När han visar runt förklarar han att kyrksalen byggts i ett rum som tidigare var en bassäng, i lokalerna i övrigt finns såväl söndagsskolerum med flanellograf samt biljardbord för de något äldre barnen.
Ombyggnationen är inte klar, utan ett betongfundament har lagts för att bygga ut kyrksalen ytterligare. Inte bara själva kyrkolokalen expanderar, utan även församlingen har under en längre tid vuxit.
– Vi startade år 2009, förklarar Morad Monier.
– Då var det hemma hos min familj, med min fru och våra två döttrar. Det kom fler och till slut blev det för trångt.
Numera är de ungefär 250 medlemmar.
I flera års tid har de hyrt in sig i olika lokaler, ett tag hos ABF men också i flera kyrkor i Västerås. Men längtan efter att få en egen kyrkolokal var stor och Morad Monier beskriver hur krångligt det har varit att enbart få hyra in sig, alltifrån att hålla koll på sina instrument till att begränsas i sina visioner.
[ Beo Mellergård: Vem vill påpeka ledarens brister och bli stämplad som dum? ]
– För vi har våra egna tankar, vår verksamhet fungerade inte som det var tänkt när vi bara hyrde lokal en dag i veckan.
En sak som utmärker församlingen är att verksamheten bedrivs på arabiska. Visst är de behjälpliga och översätter gudstjänster till svenska vid behov, all information inne i kyrkan är också dubbelspråkig på arabiska och svenska, men arabiskan är samtidigt det som sticker ut från andra frikyrkoförsamlingar. Morad Monier, en pastor med stora visioner och lätt till skratt, är exempelvis själv från Egypten.
Varför är ni en församling som växer?
– Jag tror att språket påverkar, men det är inte det viktigaste, utan det är att vi bygger på Bibelns principer och att vi visar människor kärlek. Jesus och kärlek, inget annat, säger Morad Monier och pekar med fingret upp mot himlen.
De som söker sig hit har ofta någon form av rötter i arabvärlden, länder som Irak, Syrien, Libanon och Palestina. Det innebär också en blandning av olika religiösa traditioner, inte minst från arabvärldens brokiga kristenhet med en lång rad olika historiska kyrkor. Trots olikheterna beskriver Morad Monier gemenskapen som en stor familj, där folk kommer hit från flera städer i närheten för att fira gudstjänst.
Varför söker sig arabisktalande till en frikyrka?
– För att vi inte vill föra de traditionella tankarna vidare, vi vill bryta med det, säger Morad Monier.
Han menar att det är olyckligt att många tar med sig sitt hemlands traditioner till Sverige, här erbjuds de i stället en möjlighet att bli en del av en svensk frikyrklig tradition, även om det sker med en form av arabisk touch.
– Vi har kommit överens om att vi ska välja en linje som utgår från Bibeln, inte från någons tidigare historia eller kultur, säger han.
– Att flytta till Sverige och ta med sig sin tradition hit, det fungerar inte.
Församlingen har också valt att bli en del av ett av de traditionella svenska frikyrkosamfunden, Svenska alliansmissionen. Morad Monier förklarar att det är viktigt för församlingen att ingå i ett större sammanhang.
– Det är en trygghet för oss. Jag läste på om samfundets historia och vad de tror på, att de följer Bibeln, det betyder jättemycket för oss. Jag är en stolt medlem av Svenska alliansmissionen.
Numera är Allianskyrkan i Västerås en av samfundens snabbast växande församlingar, där pastor Morad Monier med glädje berättar om sina besök på Gullbrannagården och delaktigheten på samfundets årsmöte. Samtidigt som man snickrar färdigt på sin nya kyrkolokal, där verksamheten expanderar med bönesamlingar, bibelskola, ungdomsverksamhet och mans- och kvinnofrukostar.
Betlehemskyrkan i Göteborg:
Mitt i storstaden, ett stenkast från den välkända paradgatan Avenyn, ligger Betlehemskyrkan. Församlingen har precis haft fullt upp med att haka på den stora kulturhändelsen i staden, bokmässan, där de parallellt haft sina egna seminarier och författarsamtal. Det är ingen slump.
– Vi är en kyrka som har kulturen som en väg att dela evangeliet, säger pastorn och föreståndaren Robert Eriksson.
Efter att snabbt ha slagit fast kyrkans kulturprofil vill han snart bredda perspektivet och även peka på det övriga arbetet, som att nå ut till sökare och studenter, samt att arbeta med öppenhet och inkludering.
– Allt detta leder i sin tur till att fler kommer till det som är navet i församlingen, gudstjänsten, säger Robert Eriksson.
Han konstaterar att många församlingar i Equmeniakyrkan kämpar med sina medlemssiffror.
– Så det är en glädje för oss att se den här tillväxten.
Allt hänger dock inte på det egna arbetet, menar han, utan som kyrka i en storstad dit många flyttar in står man i tacksamhetsskuld till alla församlingar på mindre orter som gett många en stabil grund att stå på.
[ Experternas svar: Så bör ni säkra er kyrka redan i dag ]
Jag uppfattar er som en progressiv församling, många menar att sådana inte kan växa?
– Att vi ökar är ett resultat av ett mångsidigt arbete, bland annat tack vare engagerad personal som lyckas att engagera många frivilliga. Sedan arbetar vi mycket med välkomnandet av nya människor, säger Robert Eriksson.
Men församlingen arbetar också aktivt med inkludering av hbtq-personer, något som Robert Eriksson menar tilltalar många yngre.
– När vi arbetar med den här frågan och ger hbtq-personer en självklar plats för tjänst i Guds rike märker vi att det också välkomnar andra till engagemang, säger han.
Robert Eriksson vill dock lyfta fram en sak över allt annat när det gäller att de är en växande församling, och det är att de är Kristuscentrerade. Sedan jämför han församlingen med ett tåg.
– Hbtq-inkludering, rättvisefrågor, lovsång, oavsett vilken text du sätter på respektive tågvagn är det viktiga att det är Jesus som är loket som drar vagnarna. Därför menar jag att om man pratar om en konservativ eller progressiv församling så är det en ganska ytlig analys. Utan vi ser oss som en Kristusfokuserad församling som vill leva ut evangeliet i en ny tid.
Bet:L i Skövde
Förra året satte många pingstvänner kyrkkaffet i halsen, då Skövde pingstförsamling med anor från 1912 bytte namn till Bet:L. För vissa blir det lite krångligt både vad gäller stavning och uttal.
– ”Bettel”, säger pastorn och föreståndare Simon Holst, då han förklarar uttalet.
– Man får alltid frågan, men jag ser det bara som positivt.
Själva namnbytet skedde i samband med församlingens 110-årsfirande och Simon Holst menar att det var nödvändigt.
– Jag hade gått och burit på det här, att förr eller senare måste vi byta namn för att inte tappa fart eller begränsa tillväxten, säger han.
[ Lennarth Hambre: Frikyrkan riskerar att tappa något centralt ]
De ville som församling inte bli begränsade till Skövde, och för att kunna plantera församlingar på andra orter och ha ett passande namn för sitt internationella arbete valde de ett namn hämtat direkt ifrån Bibeln.
Att Bet:L är en församling som växer har inte direkt med namnbytet att göra, menar Simon Holst, även om det får stå som symbol för förnyelsearbetet.
– Vi är en gammal församling som vi har gjort något nytt av det. Det innebär att teologi och mission har inte förändrats, utan vi står fortfarande upp för en klassisk och historisk kristendom, men vi försöker att använda ett språk som når fram i vår nutid.
Simon Holst menar att många andra kyrkor står inför någon liknande förnyelseprocess, men han är nöjd med att de i Skövde redan genomfört det hela. Att de har inspirerats av Hillsongrörelsen när det gäller de moderna uttrycken är det många som brukar påpeka.
Men Simon Holst menar att det inte handlar om att kopiera ett koncept.
– Jag kan uppleva att allt som är modernt i Sverige beskrivs som Hillsong, säger han skämtsamt.
– När det gäller en viss typ av gudstjänstuttryck är det nästan som om de har fått monopol på det. Själv skäms jag inte för att säga att vi hämtat mycket inspiration från Hillsong, vi har goda relationer med dem, men vi har samtidigt hittat vårt eget uttryckssätt.
Men uttrycken är inte allt, Simon Holst menar snarare att det är kulturen som gör att församlingen växer.
[ Lovsång, församling eller bön? Detta är mest avgörande för kristna ]
– Det generösa, det gästvänliga, det trosfyllda samt att vi satsar stora resurser på nästa generation. Det är inte att vi har rörligt ljus i taket och tryck i lovsången som gör att vi växer, utan det är kulturen, myllan, som avgör om något får en hälsosam tillväxt.
Bland annat finns det en kontinuitet i ledarskapet, där alla som varit ungdomsledare sedan 2003 fortfarande finns kvar i församlingen.
– Det finns en långsiktighet och människor som varit med och byggt över tid. Vi har inte behövt börja om vart tredje år när någon ledare flyttat.
Simon Holst menar att han själv upplevt en kallelse i att stå kvar, att tänka långsiktigt och att hitta goda strukturer som möjliggör visionerna.
Pingskyrkan i Lund:
Behöver en församling förnya sig för att växa? Eller behövs det en speciell profil? Nej, egentligen inte, pingstkyrkan i Lund har inte gjort några ansträngningar för att profilera sig och lyckas ändå växa.
– Vi är verkligen en helt vanlig församling, konstaterar Henrik Åström, pastor och föreståndare.
– Vi gör egentligen inget annorlunda nu än tidigare och det finns inga hemligheter som vi kan förmedla, förutom att vi har en tro på evangeliet.
De senaste åren har människor strömmat till och man har vuxit från 400 till drygt 500 medlemmar, förra året döptes fler personer än någonsin i hela församlingens historia.
– Just nu är det mycket folk som kommer, vi döper en hel del, invandrargruppen växer, studenterna kommer hit och det sociala arbetet går framåt. Det är många saker som händer samtidigt vilket ger en effekt på helheten, summerar Henrik Åström.
[ Eleonore Gustafsson: Jag kan förstå om församlingsmedlemmar tycker att samfund är värdelösa ]
Själv menar han att det här handlar om att de nu får skörda det som tidigare såtts ut. Men Henrik Åström vill också vara försiktig och säger att även om församlingen har vind i seglen just nu måste man vara medveten om hur skört allt är.
En sak han vill betona är att satsningen på bönesamlingar. Tidigare hade man träffats för bön i hemgrupper, men numera träffas man tillsammans i kyrkan två gånger i veckan. Henrik Åström säger att man tagit fram ett koncept, där ramarna blivit tydliga.
– Det är viktigt så att man vet vad det är man kommer till. Samlingarna är en timme så att man ska kunna planera in det.
Bönemötena inleds först med en lovsång innan man systematiskt ber för olika på förhand utpekade områden.
– Först i slutet tar vi upp personliga böneämnen. Det har blivit en form som är enkel och en samling som nästan vem som helst kan leda.
Även om bönemötena inte samlar lika många som söndagsgudstjänsten tror Henrik Åström att det här ändå är en nyckel till att församlingen växer.
– Sedan har vi en tydlig bibelförankrad förkunnelse. Vi har också en förväntan på att Gud ska möta oss och det tror jag också spelar in, säger han.
– En tredje sak som gör att vi växer är att vi stått upp för att vi vill vara mångkulturella. Vi har en afrikansk engelskspråkig grupp där vi aktivt lyft in deras företrädare som ledare. Det gör att vi får ett större kulturellt uttryck, vilket gör att vi får en större yta för folk att landa i.
Utöver det har församlingens dörrar också öppnats upp för en romsk grupp, så det finns olika kulturella stilar, där det är viktigt att ge varandra frihet. Givetvis inom vissa ramar.
– Men så länge teologin är rätt och vi drar åt samma håll kan vi enas kring församlingens mål.
Att man samtidigt lyckats utveckla ett socialt arbete med matutdelning är ytterligare en av orsakerna till att församlingen växer.
– Det gör något med oss som församling att vi får betyda något för Lund, annars är det lätt att bli inåtvända.
---
Tio församlingar som växer
Dagen har varit på jakt efter växande församlingar, bland annat genom att kontakta samfunden. Här är tio exempel på församlingar som växer.
- Korskyrkan i Karlstad. En församling som tillhör Evangeliska frikyrkan och har cirka 400 medlemmar. Pastor Anneli Uppman berättar att de i 25 års tid haft Alphakurser, samt de uppföljande lärjungaskapskurserna som ger en möjlighet att kunna landa i församlingen. Denna “tandemcykel” ser hon som en viktig anledning till att församlingen växer.
- Skillinge missionshus, Simrishamn. En församling i Simrishamn som tillhör både Evangeliska frikyrkan och Equmeniakyrkan. Kalle Spetz är föreståndare och berättar att 18 medlemmar fanns 1986 när man slog ihop tre församlingar till en, sedan har man sakta vuxit och är numera cirka 100 medlemmar, men når ut till fler än så. “Alpha betyder mycket för oss, inte minst genom den kultur som skapas genom det, med gemenskap, tydlighet och öppenhet”, säger han.
- Hillsong, Stockholm. Med sitt moderna koncept, hämtat från rörelsens hemland Australien, har Hillsong lyckats hitta ett tilltal som lockar många, främst unga. De är i dag en del av pingströrelsen och är den del av rörelsen som växer mest, där de förra året hade 6 264 personer som räknade Hillsong som sin kyrka.
- Agape, Norrköping. “Lev för andra, lev för varandra” är visionen för denna församling som tillhör trosrörelsen och har drygt 300 medlemmar. Pastor David Ekerbring berättar att de bygger verksamheten på gemenskap, där något händer i kyrkan i stort sett varje dag. “Det kortaste svaret på varför vi växer som församling är för att människor drar människor”, säger han.
- Tofteryds missionsförsamling. Svensk kristenhet består av många små församlingar. Ute på landsbygden är det inte lätt att växa, tvärtom tvingas flera slå igen. Men Tofteryds missionsförsamling, som tillhör Svenska alliansmissionen, går emot trenden. De har i dag 120 medlemmar i ett samhälle med cirka 500 invånare. “Jag tror att det har att det har att göra med våran bygd, att vi jobbar mycket ihop med andra. Vi har inte så täta skott mellan att spela revy och sjunga på gudstjänsten”, säger ordförande Elisabeth Staberg.
- Frälsningsarmén i Halmstad. Frälsningsarmén är ett ganska litet samfund, där många kårer har svårt att hitta unga som vill engagera sig. I Halmstad har man dock lyckats. “Jag upplever att de som kommit med här vet att barn och unga är en prioriterad målgrupp”, säger kårledare Johanna Samuelsson. Församlingen har 140 medlemmar, men verksamheten är mycket vidare. Varje vecka kommer cirka 700 personer till de olika verksamheterna.
- Allianskyrkan i Västerås. En arabisktalande frikyrkoförsamling som vuxit fram och blivit en del av Svenska alliansmissionen. Från att ha startat som en husförsamling består den numera av cirka 250 medlemmar. Församlingen har tidigare i år köpt egna lokaler och har skapat en ändamålsenlig kyrkobyggnad.
- Betlehemskyrkan i Göteborg. En församling som går mot trenden med krympande församlingar i Equmeniakyrkan, de satsar på kultur och har även en uttalad hbtq-vänlig strävan. Församlingen har cirka 750 medlemmar och har de senaste fem åren kunnat välkomna 200 personer. Totalt har det inneburit en ökning med 60 medlemmar.
- Bet:L i Skövde. En gammal pingstförsamling bytte namn och har samtidigt genomgått en förnyelseprocess, med ett modernt tilltal. Församlingen har i dag 718 medlemmar, då man även räknar in verksamheten i Götene som de hänger ihop med. För tio år sedan hade man drygt 500 medlemmar.
- Pingstkyrkan i Lund. En traditionell pingstförsamling som lyckats växa från ungefär 400 till 500 medlemmar de senaste åren. Förra året döpte de fler än någonsin i församlingens historia. De beskriver sig som en helt vanlig församling, som satsar på bön, mångkultur och socialt arbete.
---
Vad gör att församlingar växer?
I Dagens dokument listar vi tio församlingar som växer, där vi låtit fyra av dem presentera sig på ett närmare sätt. Alla församlingarna har lite olika tilltal och infallsvinklar.
Britta Bolmenäs, chef för enheten församlingsliv och utveckling i Equmeniakyrkan, har läst intervjuerna och hennes spontana känsla efteråt är glädjen över att Gud kan verka på så många olika sätt.
– Gud har inte en smal mall som alla ska pressas in i, säger hon.
– De här berättelserna triggar min förväntan och manar mig att vara nyfiken och uppmärksam på vad Gud vill göra där jag är.
Britta Bolmenäs resonerar vidare att det nog är många som vill komma på knepet för hur man ska få sin församling att växa, men själv menar hon att det inte finns ett enkelt svar, utan att det snarare finns många olika sätt.
Ser du någon gemensam nämnare i berättelserna?
– Det är budskapet om Jesus kärlek. Men också fokusen på omsorg, att de som kommer till kyrkan blir sedda. Det verkar också finnas ett driv i att inte bara vilja fylla själva kyrkolokalen, utan också att bygga relationer och hjälpa människor att hitta sin plats i ett större sammanhang.
[ Lennarth Hambre: Skriande behov av förändring i Equmeniakyrkan ]
Något annat som Britta Bolmenäs vill lyfta fram är vikten av att gräva där man står och blåsa där det glöder, vilket de här församlingarna exemplifierar.
– Vi kan ha hur fantastiska strategier som helst, men det kokar ändå ned till att de som kommer till kyrkan behöver känna sig välkomna och sedda, att vi har gudstjänster som vi vill bjuda med våra kompisar till och att vi berättar vem Jesus är och hur man blir en lärjunge.
Ibland, konstaterar hon, kan det börja i det pyttelilla.
– Som hemma hos Morad. Han väntade inte på att allt skulle finnas på plats, han började med sin familj och nu är de 250 medlemmar. Sådana berättelser gör nåt med oss.
