Epa-kulturen har kommit för att stanna. Men vad gör kyrkan för att möta de tusentals 15-17-åringar som varje helgkväll samlas på parkeringsplatser och bensinstationer runt om i Sverige?
Dagen åkte till Pingstkyrkan i Nordmaling för att se efter.
NORDMALING. I en vägren i Nordmaling luktar det parfym och motorolja. Klockan är halv elva på kvällen och i mörkret bredvid vägbanan trängs ett tiotal ungdomar med tillhörande A-traktorer, även kallade Epa. Om några minuter kommer några av dem att stå på Pingstkyrkans parkering och dricka milkshake, men det tänker de inte på just nu. De har fullt upp med att hjälpa en i gänget vars Epa lagt av, samt med att diskutera den nya lagen som just trätt i kraft. Den lag som kräver att alla passagerare i en A-traktor måste ha bilbälte och att det numera också är förbjudet att sitta mer än en person per passagerarplats.
– Jag fattar inte varför de gör så här. Det här gör ju att de ungdomar som kommer från familjer som kanske inte har råd med en epa hamnar utanför. Och det måste ju vara sämre för miljön att åka i fler Epor än att tränga ihop sig i en, resonerar 16-årige Vilgot.
Vi ska återkomma till honom lite senare. Han är en av hundratusentals Epa-intresserade ungdomar i Sverige. Enligt Trafikverket fanns det vid årsskiftet 53 000 registrerade Epa- och A-traktorer i landet. Det är en fördubbling på tio år.
Plötsligt är Epa-kidsen överallt känns det som. De intar grustag och stormarknadsparkeringar. De korkar igen landsvägar och irriterar ofta sina medtrafikanter. Men Epa-kulturen har också genererat en helt egen framgångsrik musikgenre.
Den 1990-talsdoftande Epa-dunken toppar streaminglistorna och har sina egna superstjärnor med namn som Fröken Snusk, Rasmus Gozzi och Bolaget. Viktiga grundpelare i lyriken är landsbygdsromantik, fest, sex och ett kvinnoideal från, ja låt oss säga, förr. Men samtidigt rymmer musiken också ett stort mått av självdistans.
Epa-kulturen är i dag ingen isolerad glesbygdsföreteelse utan ett brett fenomen. Många A-traktorförare i dag är tjejer. En anledning till detta tros vara att det från och med 2020 blev tillåtet att bygga om även automatväxlade bilar till A-traktorer, vilket gjorde utbudet av nya modeller betydligt större.
Den snabbt växande Epa-kulturen applåderas dock inte av alla. På flera håll har olyckor skett vid race och buskörningar och det folkliga missnöjet med Epa-ungdomarnas framfart är väl omvittnat. Inte minst på sociala medier.
”Alla skrev så negativt om de unga som åker Epa-traktor”
En som tröttnade på allt klagande på Epa-ungdomarna var Julia Lindström, 25, som under tre år arbetade som barn- och ungdomsledare i Pingstkyrkan i Nordmaling.
– Jag följer en grupp som heter ”Vad händer i Nordmaling”. Där skriver man om saker som händer i samhället, berättar hon.
– Jag tyckte inte att det var snällt att alla skrev så negativt om de unga som åker Epa-traktor. Jesus älskar ju de här ungdomarna och jag ville visa det för dem genom att bjuda in dem till kyrkan. Så jag gick till han som var pastor då och sa “tänk om vi skulle öppna en kristen ungdomsgård där vi får möta de här ungdomarna i stället för att de är ute och kanske gör saker som inte är så bra”.
Pastorn i församlingen nappade på idén och efter att Julia pratat ihop sig med ytterligare några medlemmar i församlingen bjöd hon in till en första träff under namnet Pingst Drive In.
– Själva visionen var att vi skulle bjuda in de här ungdomarna och visa genom våra handlingar att vi bryr oss om dem och att Gud älskar dem.
När det blivit dags för det första tillfället var Julia förväntansfull. Hon visste inte om några skulle dyka upp, men snart fylldes kyrkans parkering av Epa-traktorer och ungdomar.
– Jag tror att det kom runt 40 tonåringar och det roliga var att så fort vi började med det här och gav ungdomarna någonstans att hänga, så slutade de negativa skriverierna.
Julia Lindström bor i dag inte kvar i Nordmaling utan har flyttat till Ursviken, där hon jobbar som ungdomsledare i Brukskyrkan. Men hon bär mötena med Epa-kidsen i Nordmaling nära hjärtat.
– Vi försökte alltid låta tonåringarna själva ta initiativ till vad de ville göra under kvällarna. Ofta spelade vi spel, eller bara pratade och fikade. Jag minns särskilt ett tillfälle för ungefär ett år sedan. Då frågade en av de lite coola killarna mig om jag brukade be och hur man egentligen gjorde.
– Det slutade med att massa folk gick till vårt bönerum. Jag var väldigt tydlig med att det här är helt frivilligt, men plötsligt stod vi alla och höll varandra i händerna och bad. De hängde på med deras egna ord och efteråt sa en av killarna ”alltså, jag vill inte vara sån, men det känns här” och pekade mot hjärtat, berättar Julia Lindström.
”När jag var 14 gjorde jag inbrott här i kyrkan”
Det är tidig höst och en ljum fredagskväll när jag kliver av tåget i Nordmaling. Tillsammans med fotografen Natanael Gindemo har jag rest hit för att besöka Epa-träffen Pingst Drive In. Vi kisar mot den varma kvällssolen medan vi promenerar mot Pingstkyrkan, som är strategiskt belägen mellan tågstationen och centrumkärnan.
I en av de inbjudande sofforna i kyrkan väntar Markus Berg. Han har med sig sin femårige son som springer runt och glatt visar Pokémon-kort så fort det blir en paus i samtalet.
– Vi tränger oss inte på med det kristna budskapet, men när det kommer ett tillfälle så berättar vi självklart om vad vi tror på. Någon har gått härifrån med en bibel eller en dekal till Epa:n där det står ”Jesus älskar raggare”. Vi brukar även dela ut Sebastian Staksets bok Det finns hopp och Motorbibeln, berättar han.
Markus Berg talar lugnt och sakligt när han redogör för hur hans liv tidigare var kantat av kriminalitet.
– När jag var 14 gjorde jag inbrott här i kyrkan, då var den helt nybyggd. Jag minns att jag fick med mig en full sopsäck med en stereo, flera pingisrack och lite andra grejer.
Markus Berg beskriver att han ofta känt sig dömd på förhand. Men genom ett musiken träffade han Pingstkyrkans dåvarande pastor och bjöds in att sköta ljudet följande söndagsgudstjänst.
– Jag har aldrig känt mig så välkommen någonstans, utbrister han.
Mötet med församlingen blev en första vändpunkt. En stark gudsupplevelse i hemmet utgjorde en annan viktig pusselbit och 2021 valde Markus Berg att låta döpa sig.
– Många Epa-ungdomar som kommer hit vill höra om min livsresa och jag berättar gärna. Det som är kul med ungdomar är att de är så rakt på. De kan gå fram till dopgraven och fråga om vad det där är för pool. Jag gillar det, det ska vara lätt att komma över tröskeln hit till kyrkan.
”Här är det inte någon som dömer en”
I soffan har nu två andra volontärer anslutit. Paret Jenny och Patrik Birgersson är på plats för att blanda milkshakes och samtala med ungdomar. Det är en förväntansfull, men samtidigt lite nervös stämning. Man vet ju aldrig hur många tonåringar som dyker upp.
– Vi känner att vi gör en insats för samhället. Att ungdomarna får komma hit, hänga och va sig själva. Man behöver inte försöka vara någon annan utan man får komma som man är, säger Patrik Birgersson.
– Vi har verkligen församlingen bakom oss i det här. En kväll var det till och med två medlemmar i åttioårsåldern som kom och var med. Visst fanns det lite skepsis först och några undrade ”vad är det för folk vi släpper in i kyrkan”. Men de har fått se att det är ordning och reda och nu brinner alla för det här. Varje bönemöte på tisdagarna ber de för de här samlingarna, fortsätter han.
Hans fru Jenny berättar att hon varit med på Pingst Drive In sedan starten. Hon beskriver att hon själv haft ett tufft förflutet med missbruk och att hon vill visa ungdomarna att kyrkan är en plats dit man är välkommen och där man får möta kärlek och respekt.
– Jag vill att de ska känna att det inte är någon som dömer en om man kommer och är lite risig någon gång. Jag tror att de flesta börjar inse nu att det inte är så farligt att komma till en kyrka. Det märks att vi håller på att bygga någonting, ett förtroende hos tonåringarna. När man går på samhället är det många som kommer fram och hälsar och vill prata, konstaterar hon.
Jenny Birgersson är själv förvånad att det hittills aldrig varit en enda incident under Drive in-kvällarna.
– Det har aldrig varit bråk eller tjafs om någonting, det är ganska häftigt konstaterar hon.
”Kommer det inte några Epa-ungdomar i kväll”
När klockan blivit åtta, som är starttiden för Pingst Drive In, har inga Epa-ungdomar dykt upp ännu.
Det börjar skymma och luften är myggig men fortfarande ljum när Markus Berg går bort mot vägen och konstaterar att ljusslingan till Pingst Drive In-skylten försvunnit. En A-traktor passerar betydligt fortare än de lagstiftade 30 kilometrarna i timmen. Markus vinkar glatt och pekar på skylten. Men Epa:n kör rakt förbi.
Lite senare på kvällen kommer de första besökarna, ett killgäng i 13-årsåldern. På grund av sin ålder har de inga A-traktorer, men de får milkshake ändå med saltlakrits- och hallontopping innan de bryter upp och fortsätter ut i fredagsnatten.
Volontärerna på Pingst Drive In samlar upp de lämnade milkshakemuggarna. De beskriver ödmjukt att de så här i början känner sig lite vilsna sedan initiativtagaren Julia Lindström slutat och innan den nya pastorn hunnit börja. Det var Julia som hade koll på helheten. Hon hade många av tonåringarnas mobilnummer och hon var den naturliga kontaktskaparen under samlingarna. Men volontärerna har en genuin vilja att finnas till hands för bygdens ungdomar och man vägrar ge upp.
– De åker säkert till Circle K och köper korv först. De brukar de göra, så kommer de nog till oss och dricker milkshake efteråt, säger Markus Berg trosvisst.
Sedan följer en lite för lång tystnad innan Markus son susar förbi med en trave leksaker under armen och sätter ord på den gemensamma frågan som hänger i luften.
– Kommer det inte några Epa-ungdomar i kväll?
[ Här ska EPA-traktorerna få plats på kyrkans parkering ]
”Jag brukar inte gå till Pingstkyrkan annars, men det där var en bra grej”
Jag och fotograf Natanael lämnar Pingst Drive In för en stund och noterar snart att det är vid vägrenen mellan Pingstkyrkan och Circle K-macken som Epa-ungdomarna hänger just nu.
Stämningen är uppsluppen, någon spelar musik från mobilen medan andra lyser med ficklampa mot den Epa som lagt av. Det är här vi möter 16-årige Vilgot och börjar samtala om de skärpta lagarna gällande A-traktorer.
– Jag har hört att anledningen är att det kan bli grupptryck på den som kör om man är för många. Men det tycker jag är ett dåligt argument, jag tycker att man borde få sitta i baksätet om man har bälte, konstaterar Vilgot medan han och resten av gänget försöker ställa diagnos på den strandade A-traktorn framför dem.
Brukar ni åka till Pingst Drive In på fredagskvällarna?
– Ja, ibland. Jag brukar inte gå till Pingstkyrkan annars, men det där är en bra grej. Men jag har faktiskt varit konfaledare i Svenska kyrkan, berättar Vilgot stolt.
Några av de andra tonåringarna fyller i:
– De har goda milkshakes där på Pingst Drive In, säger Meja, 14 år.
Hennes två år äldre bror Theo och hans kompis Josef håller med, men återgår sedan till diskussionen om lagändringen.
– Att man bara får åka två i samma Epa, förstör ju gemenskapen, säger Theo.
Har du en Epa själv?
– Jo, jag har en Epa hemma. En Duett, säger Theo.
– Sedan har ju den här regeln bara gällt sedan i förrgår så vet ju inte riktigt än hur det kommer att bli, fyller Josef i.
Lite längre bort är Epa-reparationen i full gång. En ung tjej skruvar raskt av bultarna till hjulet medan en kille i samma ålder ringer efter en kompis som kan ta med verktyg.
Det är tydligt att det finns en stark gemenskap i gruppen och att man hjälps åt när någon fått problem med sin Epa. När vi senare talar med en förälder till en tonåring i gänget konstateras samma sak.
– Bor man utanför stadskärnorna som vi gör så blir ju det här ett sätt att umgås. Vi upplever att ungdomarna är väldigt ansvarstagande och omhändertagande. Om någon får problem kommer de andra dit och hjälper till. Det är egentligen väldigt sällan som vi föräldrar blir inblandade i deras bilbekymmer, uppger föräldern för Dagen.
– Men hörrni, nu blev jag ju sugen på milkshake, utbrister plötsligt någon i Epa-gruppen.
Några sekunder senare är Vilgot, Theo och Josef på väg mot Pingst Drive In.
I Pingstkyrkan är volontärerna på plats tillsammans med ett par äldre ungdomar som anslutit senare under kvällen. Det märks att de är glada att det till sist står en A-traktor på kyrkans parkering även den här fredagskvällen.
Josef spelar Abba från sin Epa och Markus Berg serverar milkshakes med topping medan han repeterar sitt mantra att ungdomarna vet att kyrkan finns här för dem.
– Vi skulle aldrig tvinga hit några. De vet att de alltid är välkomna, i vilket skick de än är i och hur de än mår kan de komma hit.
En stund senare gör killtrion en dånande så kallad burn out på Pingstkyrkans parkering. När röken skingrat sig avtecknas ett långt svart bromsspår över parkeringsplatsen.
– Ja, nu märks det i alla fall att det varit Pingst Drive in i helgen när folk kommer till gudstjänst på söndag, säger Markus Berg med ett leende.
---
Fakta: Epa i Sverige
- En A-traktor är en ombyggd bil, som enligt lagen inte ska gå att köra fortare än 30 kilometer i timmen. Epa-traktor är ett gammalt namn för samma sak, men alla nyare modeller räknas som A-traktorer.
- För att köra A-traktor krävs ett mopedkörkort eller ett traktorkort. Åldersgränsen är 15 år.
- Sedan 2019 har antalet A-traktorer mer än fördubblats. I slutet av 2022 fanns det knappt 53 000 A-traktorer registrerade i Sverige, en ökning med nästan en femtedel jämfört med föregående år.
- Sedan den 31 augusti får A-traktorer bara åka med passagerare på platser som är avsedda för passagerare. Det får dessutom endast sitta endast en passagerare per sådan plats. Alla passagerare måste använda bälte och A-traktorn får inte köra fortare än 30 kilometer i timmen.
- Källa: Transportstyrelsen.
---