Efter den ovanligt varma sommaren 2018 har antalet granbarkborrar ökat explosionsartat i skogarna. Svenska kyrkan är en av skogsägarna som förlorar stora summor pengar på grund av skadeinsekterna.
VÄNGE, UPPLAND. Vi kör sakta på den smala skogsvägen och det hörs tydligt hur gräset mellan hjulspåren släpar mot bilens underrede. Efter några hundra meter är vi framme vid en vändplats. Där parkerar vi och promenerar in i skogen.
Tallarna och lövträden sträcker sig mot solljuset, de ser ut att må bra. Värre är det med granarna. Vissa har skiftat färg och ser mer rostbruna är gröna ut. Andra har tappat barr och bark. Och en del har knäckts och ligger utspridda på marken. Det är tydligt att granbarkborrarna har varit framme.
– Så här ser det tyvärr ut på många platser, säger John Bjarnert, skogvaktare på Svenska kyrkan i Uppsala stift.
Just i dag inspekterar John Bjarnert och kollegan Patrik Mattsson kyrkans skog i närheten av Vänge, en dryg mil väster om Uppsala.
Med vana ögon konstaterar de att slaget på många sätt redan är förlorat – det finns redan flera så kallade ”brunnar”. Det är cirkelformade områden där samtliga granar har dött efter att granbarkborrarna har kalasat på trädens bark. Insekterna föredrar sol och värme och ofta börjar angreppen på några träd som står lite mer öppet. Därifrån flyttar sig granbarkborrarna till andra träd runt omkring och cirkeln växer.
Att bekämpa granbarkborrarna handlar i praktiken om skademinimering. När insekterna väl har etablerat sig i en granskog är det nästan omöjligt att bli av med dem.
– Vi försöker rädda det som räddas kan, säger Patrik Mattsson och tillägger att det enda som egentligen fungerar är att såga ned allt och plantera ny skog.
Svår avvägning
Patrik Mattsson har en tjänst som planerare, vilket innebär att han bland annat ansvarar för planering och uppföljning av avverkning.
Han beskriver utmaningen att gå runt i en granskog och försöka dra en gräns för vilka träd som ska sågas ned respektive stå kvar. Börjar de angripna träden närma sig planerad avverkningsålder (60–80 år) är valet relativt enkelt, då tas de ned. På så sätt kan de transporteras till sågverk och bli virke som planerat. Yngre granar som sågas ned kan förhoppningsvis också gå till sågverk, men i och med att de inte uppnår full ålder genererar de mindre pengar än om de hade fått växa klart.
Görs inget och träden dör så går däremot alla pengar upp i rök.
– Här behöver vi också ta hänsyn till säkerhetsaspekten. Vi vill att människor ska röra sig i skogen och därför måste vi ibland ta ned träd som på sikt riskerar att knäckas och falla, berättar Patrik Mattsson.
Några hundra meter längre bort är det inte lika många döda granar. Men för John Bjarnerts och Patrik Mattssons tränade ögon är det ändå uppenbart att granbarkborrarna har hittat hit. Experterna böjer sig ned och pekar på marken närmast en granstam. Där är fullt av finkornigt barkspån som visar att granbarkborrarna har borrat sig igenom barken. Längre upp på stammen rinner kåda, vilket är ett tydligt tecken på att trädet försöker försvara sig mot insekterna.
– Granbarkborrarna befinner sig under barken, säger Patrik Mattsson samtidigt som han tar fram sin kniv och börjar skära bort det yttre barklagret.
Snart framträder lodräta gångar orsakade av hungriga granbarkborrar och de dröjer inte länge innan de första insekterna blir synliga. Flera ramlar ned på marken, men till slut lyckas han fånga en i handflatan där den långsamt börjar röra sig framåt.
[ Byråkrati och vilt utmaningar för mindre skogsägare ]
Försämrad kolbindning
När John Bjarnert ska precisera vad som är det stora problemet med granbarkborrarna inleder han med det självklara: att insekterna dödar träden och att hela beståndet dör om angreppen inte upptäcks i tid.
Men han lyfter också fram att granbarkborrarnas skadeverkningar påverkar klimatet negativt. I friskt tillstånd binder träden koldioxid ur atmosfären och lagrar kolet som finns i koldioxiden i träet. På det sättet motverkas växthuseffekten.
Döda träd duger däremot bara till brännved, vilket ger dålig ekonomi och ingen kolbindning.
– Träden binder inget kol när de eldas eller bryts ned. Hinner man avverka innan de är döda binder de kol tills de avverkas och sedan behåller de kolet när de blir timmer och sågas till brädor, dessutom bibehåller man virkesvärdet, säger han.
– Granbarkborren dödar ofta träd eller delar av bestånd som inte växt klart och man måste avverka dessa innan de växt klart. Detta medför tillväxtförlust vilket bidrar till minskad kolbindning och ett lägre timmerutfall.
Den mest omfattande nationella statistiken rörande granbarkborrarna finns hos Skogsstyrelsen. Myndigheten skrev i slutet av förra året att över 5 miljoner kubikmeter gran (motsvarande cirka 110 000 timmerlastbilar) hade dödats enbart under 2022.
Sedan den ovanligt varma sommaren 2018 – då granbarkborrarna exploderade i antal – har totalt över 32 miljoner kubikmeter gran dödats. Det kan jämföras med de stora bränderna samma sommar som förstörde cirka 2 miljoner kubikmeter skog.
Allra värst drabbade 2022 var Örebro och Sörmlands län (vilket för Svenska kyrkans del motsvarar Strängnäs stift samt de södra delarna av Västerås stift). Dessa områden stod för inte mindre än hälften av förra årets skador.
---
Fakta: Skogsskador i närtid
- Så här stor volym skog har skadats av några av de största skogsskadehändelserna i Sverige i närtid. Siffrorna kan jämföras med den årliga avverkningsvolymen i Sverige, som brukar ligga på mellan 90–100 miljoner kubikmeter.
- Stormen Gudrun 2005: 75 miljoner kubikmeter
- Stormen Per 2007: 16 miljoner kubikmeter
- Branden i Västmanland 2014: 1,4 miljoner kubikmeter
- Bränderna 2018: 2 miljoner kubikmeter
- Granbarkborren 2018–2022: 32 miljoner kubikmeter
- Källa: Skogsstyrelsen
---
[ Debatt | Himmel och jord: En partipolitiskt obunden röst för skogen, klimatet och människovärdet ]
Stora regionala problem
Svenska kyrkan brukar beskrivas som landets femte största skogsägare. Sammantaget handlar det om nästan 400 000 hektar produktiv skogsmark – bara bolagen Sveaskog, SCA, Holmen och Statens fastighetsverk äger mer – och avkastningen från Svenska kyrkans skogsbruk uppgår varje år till flera hundra miljoner kronor.
Men exakt hur stor ekonomisk skada granbarkborrarna orsakar är svårt att säga.
– Merparten av stiften inom bekämpningsområdet har och har haft stora angrepp av granbarkborre. Hur ekonomin påverkas beror bland annat på virkespriser och avverkningskostnader, där avverkningskostnaderna sannolikt är högre än normalt medan virkespriset varierar men har varit ökande, säger verksamhetsledaren för Stiftens egendomsförvaltningars förening, Sofia Bäcklund, till Dagen.
Hon tillägger att en sammanställning av angreppen troligtvis kommer först när de har minskat till mer normala nivåer.
Som en konsekvens av de pågående barkborreangreppen konstaterar Sofia Bäcklund att stiftens arbete för att stoppa exempelvis rotröta och snytbagge måste nedprioriteras.
Även om det som sagt inte finns några exakta siffror på hur kostsamma de granbarkborrerelaterade skadorna är framgår det av de senaste årsredovisningarna från stiften att insekterna är ett stort problem. Exempelvis tar såväl Strängnäs som Uppsala stift specifikt upp granbarkborrarna.
Samtidigt redovisar stiften ett oväntat bra ekonomiskt resultat för 2022. Detta förklaras till stora delar av höga virkespriser i spåren av Rysslands invasion av Ukraina och de efterföljande sanktionerna mot Ryssland.
[ Skogsupprop vänder sig till Martin Modéus ]
Het kyrkopolitisk potatis
På senare år har Svenska kyrkans skogsbruk blivit en het kyrkopolitisk potatis. I kyrkoordningen står det att prästlönetillgångarna (se faktaruta) ska ”förvaltas så effektivt som möjligt” och på ett sådant sätt att de ger ”bästa möjliga uthålliga totalavkastning”. Förvaltningen ska också ske på ett ”etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar”.
Men kritikerna menar att kyrkan tar för liten hänsyn till skogsbrukets klimatpåverkan. På kyrkomötet 2021 antogs en motion om att utreda Svenska kyrkans skogsbruk.
Inför beslutet hade läronämnden, som bland annat består av kyrkans biskopar, lämnat ett yttrande i ärendet.
”Under de senaste decennierna har den teologiska, pastorala och praktiska medvetenheten ökat om betydelsen av skapelsens integritet i relation till människans förvaltarskap. Med hänsyn till detta, och till nuvarande kunskapsläge i klimat- och miljöfrågor, behövs en teologiskt motiverad bearbetning av kyrkoordningen ... i syfte att uppnå långsiktig ekologisk, ekonomisk, social och andlig hållbarhet”, skrev nämnden.
Kritikerna menade dock att beslutet 2021 inte räckte, och på kyrkomötet i höstas var frågan om kyrkans skogsförvaltning på tapeten igen.
Parallellt med det kyrkopolitiska spelet pågår även ett opinionsbildande arbete. Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan har bland uppmanat biskoparna att ta tydligare ställning för klimatet och den biologiska mångfalden i skogen. Nätverket har också kritiserat direktiven till den pågående utredningen om Svenska kyrkans skogsbruk.
”Framför allt saknar vi teologiska direktiv som självfallet behöver utgöra grunden för allt som kyrkan tar sig för, så även förvaltandet av sina prästlönetillgångar. Förvaltandet av skogen bidrar inte bara till kyrkans förkunnelse utan är i sig en del av förkunnelsen”, skrev nätverket i en debattartikel i Kyrkans tidning i mars i år.
Svårt att få upp ny skog
Efter att ha tittat på skadorna orsakade av granbarkborrarna i Vänge kör vi till Fiby urskog några kilometer längre västerut. Skogen, som fram till 2021 var en del av Uppsala stift, tillhör sedan 2021 Naturvårdsverket. Men förra året tvingades Naturvårdsverket stänga den stig som går genom naturreservatet eftersom myndigheten bedömde att det var farligt för människor att vistas i skogen – antalet barkborreskadade träd var helt enkelt alltför stort.
– Dör hela bestånd så är det farligt att vistas i området, konstaterar John Bjarnert och tillägger att det dessutom blir svårt att få upp ny skog när alla träd har dött.
Många svenskar längtar nog efter en varm sommar likt den 2018. Men utifrån bekämpningen av granbarkborrarna – och den långsiktiga klimatpåverkan från Svenska kyrkans skog – drömmer John Bjarnert och Patrik Mattsson om något helt annat.
– Sommaren får gärna bli regnig och kall.
---
Fakta: Svenska kyrkans / Stiftens skogsinnehav
- Svenska kyrkan förvaltar skogar över hela Sverige, från Karesuando i norr till Skurup i söder. Skogsmarken ingår, tillsammans med jordbruksmark och fonder, i det som kallas prästlönetillgångar. Prästlönetillgångarna är stiftelseliknande tillgångar. Det betyder att de inte är en del av Svenska kyrkan, utan fristående, självständiga juridiska personer som förvaltas av respektive stift.
- Bakgrunden till att Svenska kyrkan äger skog är att kyrkan under århundraden tog emot donerad jord och skog. Tanken var att avkastningen skulle försörja de lokala prästerna. När prästerna i början av 1900-talet i stället började få lönen i pengar ledde det till att kyrkans mark arrenderades ut. Denna jord och skog kom att bilda det som i dag kallas prästlönetillgångarna.
---
---
Fakta: Skogsinnehavet i Svenska kyrkans stift
- Härnösand: 69 780 hektar produktiv skogsmark
- Växjö: 48 000
- Västerås: 44 000
- Karlstad: 43 800
- Uppsala: 40 000
- Luleå: 32 000
- Linköping: 29 100
- Skara: 27 000
- Göteborg: 25 000
- Strängnäs: 13 900
- Lund: 9 400
- Visby: 7 500
- Stockholm: 3 200
- Sammanlagt: 392 680
---