Det blåser en Andens vind i Lysekils kyrka. I församlingens onsdagsmässa förmedlas uppmuntran och tröst från Gud genom personlig förbön och profetisk betjäning. Inför pingsthelgen ställer Dagen frågan hur Gud talar profetiskt i och till sin kyrka i dag.
– Vi möter alla utmaningar i livet. Ett ord från Herren kan förändra hela situationen, säger kyrkoherde Hans Wolfbrandt i Lysekil.
LYSEKIL. Det hålls veckomässa i Lysekils kyrka, med utsikt över Gullmarsfjorden, en dryg vecka innan det är dags att fira pingst, den helg då Bibeln berättar om hur den helige Ande föll över lärjungarna i Jerusalem. Anden och den profetiska gåvan utgöts över apostlarna efter Jesu himmelsfärd, och i förlängningen över alla hans efterföljare som vill lyssna in Guds röst.
Så lär i alla fall kyrkoherde Hans Wolfbrandt ut.
Vid sidan av tjänsten i västkustförsamlingen är han också ordförande för det nationella karismatiska och ekumeniska nätverket New Wine, som lyfter fram den helige Andes gåvor; bland annat tungotal, profetia, kunskapens ord och helande för sjuka.
Den svenska naturen står i full vårblomning och löven på träden spricker ut. Uppe på höjden där Lysekils stenkyrka är belägen blåser det friskt från havet när vi promenerar över parkeringsplatsen. Hans Wolfbrandt berättar att Svenska kyrkan på orten vill vara en profetisk församling. Vidare berättar han om hur en person han mötte fick en bild i sitt inre om gemenskapen i Lysekil.
– Personen sa: Jag ser en kyrka som ser ut som ett sjömärke, som en fyr. Det blev en bekräftelse på det vi känt i församlingen genom åren, att vi vill lysa upp för människor i vår omgivning, säger han.
Blev av med sina rädslor
En halvtimma innan veckomässan börjar finns det tillfälle att köpa billigt fika längst bak i kyrkan. Vid borden pratas och skrattas det. En man med lite fårat ansikte berättar för mig att han har blivit av med sitt alkoholmissbruk och sina rädslor. Han prövade tolvstegsmetoden hos Anonyma alkoholister, men insåg att han behövde bönen och Jesus, säger han.
Efter en stunds lovsång och en kortare predikan i gudstjänsten är det dags för nattvardsfirande. Brödet och vinet delas ut i framme vid altarringen. Efteråt finns det vid sidorna i kyrkan tillfälle att få personlig förbön vid två stationer, eller också möjlighet till det som kallas profetisk betjäning.
Det profetiska lyssnandet efter Guds röst är ett viktigt inslag i Svenska kyrkan i Lysekil. En gång i månaden erbjuds numera den profetiska betjäningen.
[ Debatt: Gud förflyttade min bil så jag hann till flyget ]
Tysta för att lyssna in Gud
Den här kvällen är det volontärerna Alice och Johannes Jönsson som ihop med verksamhetsledaren Karin Malmström tar emot, en person i taget. Det är fem-sex deltagare i mässan som tar chansen.
De som betjänar står tysta någon minut för att försöka lyssna in vad Gud vill säga, och ger sedan små korta budskap till den som sökt sig fram.
Vi andra i kyrkan ser vad som stilla sker om vi tittar, men hör inget av det som sägs.
– Det kan vara ett bibelord, eller en bild, någon känsla eller en mening som delas. Som att ”Gud ser dig”. Eller att ”jag tror att Han säger att du ska fatta mod”, eller något liknande, förklarar Alice Jönsson efter veckomässan.
Under tiden två av de profetiska lyssnarna berättar vad de tyckt sig höra från Gud, noterar hon de korta budskapen på ett papper. Den betjänade får med sig lappen hem för att kunna komma ihåg vad som har sagts, och för att kunna testa om budskapet är riktigt. Samtalet avslutas med förbön då de tre lägger sina händer på axeln på den de har framför sig.
– Vi ber ofta ut de ord som vi har fått. Vi ber att personen ska få styrka, om vi har fått ett ord om styrka. Eller ber att Gud ska visa honom eller henne vad bibelordet som vi skrivit ner betyder, säger Alice Jönsson.
I samband med andra gudstjänster brukar det profetiska ibland också förmedlas genom att den som vill får rita en teckning eller måla en tavla om det man upplever sig höra eller se inom sig från Gud. Längst fram i kyrkan finns en kreativ skaparhörna med papper och pennor framlagda. ”Vila i nåden”, står det på en av teckningarna. En annan bild föreställer kupade händer som tar emot regndroppar från himlen.
Inne i ett av bönerummen hänger en tavla med en fyr, vars ljus visar vägen. Där finns också ett motiv som visar naturen i skapelsen, något de i kyrkan har tolkat som ett budskap om att församlingen har ett uppdrag att jobba för att människor ska bli återställda och helade.
Uppe i taket hänger ett vitt genomskinligt och skruvat tyg som illustrerar en virvelvind – en bild på hur den helige Ande vill blåsa fram genom församlingen i Lysekil. Längst fram i kyrkan hänger ett hjärta med röd tråd virad omkring en stålkonstruktion, som en symbol för Guds kärlek.
– Det är inte alltid de vackraste bilderna som blir kvar, utan det är de bilder som verkligen talar till oss, säger Karin Malmström, som bland annat ansvarar för lovsången, Alphakurserna och förbönen i församlingen.
– Det profetiska är att se det Gud ser, och känna det Gud känner, säger kyrkoherde Hans Wolfbrandt. Jag brukar tala om att profeten behöver ”hitta guldet” i det han eller hon upplever.
[ Väckelsen i Vigeland, Norge: Förr kom 15 personer - nu reser över tusen dit för att möta Gud ]
Träna det profetiska
De båda har jobbat tillsammans i många år. När de möttes hade de gemensamt att de hade lyssnat på förkunnelse om profetians gåva från John Wimber i slutet på 1980-talet, och dessutom funnits med på Åh stiftsgård, känd för sin öppenhet för den helige Ande. Nu är de verksamma inom nätverket New Wine. De har haft besök av anglikanska präster som kommit och berättat om de andliga nådegåvorna och profetians gåva.
Nu vill de hjälpa människor att lyssna in Gud och att få träna det profetiska – för att kunna förmedla det Gud vill säga i dag. Hans Wolfbrandt berättar om två konkreta exempel på hur budskap och bilder som har förmedlats till honom själv har betytt mycket för hans egna tro och liv.
---
Råd till dig som tar emot ett profetiskt budskap
- Pröva budskapet du får mot vad Bibeln säger. Gör upp med det som inte leder rätt. Behåll det goda.
- Gå därifrån om någon hävdar att 100 procent av budskapet är från Gud.
- Titta på frukten: Bygger budskapet upp eller leder det till förvirring och söndring?
- En viktig fråga för den församling som vill odla en kultur där det profetiska får utrymme är: Hur tar vi vara på det goda?
Sammanställt från samtal med Chatrine Carlson, Mikael Hallenius, Hans Wolfbrandt och Karin Malmström.
---
Två budskap som gav tröst för livet
Det första handlar om när han som ung teologi- och präststudent tvivlade på sin prästkallelse och inte kände sig hemma i den akademiska miljö där han läste. Under en gudstjänst i Lisebergshallen i Göteborg vände han sig i sin inre desperation till Gud, och sa i bönen: ”Gud vill du ha mig till präst så får du bekräfta det på något sätt.”
– Inget hände. Men medan jag stod där och dividerade med Gud i bönen kom en kvinna och klappade mig på axeln. Hon sa: ”Jag har aldrig gjort det här tidigare, men jag tror att Gud säger till dig att du ska predika evangelium.” En person som inte hade en aning om mig kom med ett tilltal in i min situation. Det har jag landat tillbaka i många gånger sedan, säger Hans Wolfbrandt.
Det andra exemplet är när kyrkoherden fick ett profetiskt budskap som han själv kopplar ihop med att han brukar fiska hummer, och då periodvis kan röra vid manettrådar utan att bränna sig.
– En kvinna bad för mig och uttalade: ”Det är inte så att du är okänslig, men Gud har gett dig en förmåga precis som när man kan ta i nässlor och stryka sig på armen.” För mig som precis kom ur hummerfisket blev det här en klockren bild utifrån nässlorna, utan att kvinnan visste varför. Jag kände att trots att jag får mycket motstånd kommer det att finnas ett beskydd, säger Hans Wolfbrandt.
Nu vill både han och Karin Malmström uppmuntra det profetiska i församlingen och i kristenheten runt omkring. För några år sedan arrangerade de en profetskola under en dryg vecka med 110 personer närvarande från alla kyrkosamfund, och från både Lysekil och andra håll i landet.
”Finns en hel del stukade profeter”
Alla kan få profetera och höra Guds röst, menar de, men säger att det också finns en särskild profetisk tjänstegåva som inte alla har.
– Det finns en hel del stukade profeter, säger Karin Malmström. Människor som har en profetisk läggning, men som kanske är omogna och bär sig lite dumt åt, och inte underordnar sig sitt sammanhang, och därför har församlingen blivit trött på personen.
– Sedan finns de som aldrig sagt något och inte har fått chansen, men som kämpar med en stark längtan. De vet att de har något från Gud, men inte hur det ska få komma ut? Hur gör man?
– Här kände vi att vi vill träna människor. Den som har en profetisk kallelse måste förstå att han eller hon inte är bättre än någon annan bara för det. Men församlingen behöver också lära sig att ta emot det profetiska och höra Gud, säger Karin Malmström.
---
Råd till dig som ska förmedla ett profetiskt budskap:
- Förmedla en hälsning från Gud med begripliga ord. Varsamt och med en öppen hand.
- Tänk på att profetior ska bygga upp. Trösta, förmana, vägleda och uppmuntra.
- Sök den profetiska gåvan. Träna. Våga.
- Ta tid att lyssna in Gud i bruset av röster runt omkring.
Sammanställt från samtal med Chatrine Carlson, Mikael Hallenius, Hans Wolfbrandt och Karin Malmström.
---
Rädsla ger tystnad
Hur kan det då se ut i andra kyrkosamfund? Dagen ringer upp Chatrine Carlson som är pastor och vice föreståndare i Pingstkyrkan i Jönköping. Hon säger att hon skulle önska mycket mer av uppmuntrande och tröstande profetiska budskap från Gud i både sitt eget liv och i församlingen. Hon tycker att kristenheten, och där hon rör sig, har befunnit sig i en tid av rädsla för att det ska bli fel – och att det därför ibland har blivit ganska tyst.
Som barn kunde hon höra profetiska budskap, där någon ibland ropade högt i gudstjänsten, det förekom tungotal, och det kändes nästan lite skrämmande. Dit vill hon inte tillbaka, även om det också fanns något respektingivande i det, säger hon.
Här har uttrycksformerna förändrats. Chatrine Carlson berättar att hon i vuxen ålder inte minst har fått lära känna det profetiska i ekumeniska sammanhang med andra kyrkor, och när hon har jobbat med förbönssamtal, själavård och i diakonal omsorg.
– Här har jag fått möta det profetiska på ett mer lågmält sätt, förmedlat i det personliga, och med en varsam och öppen hand. Det har hjälpt mig att ta till mig att Gud talar, säger Chatrine Carlson.
– Den direkta profetiska hälsningen, och vetskapen om att Gud vet hur jag har det, kan göra en stor skillnad i livet. Det här skulle vi behöva mycket mer av, inte minst i en tid då många har en mörk framtidsbild och har tappat hoppet.
”Det kommer en väldigt tydlig tanke”
Även i det diakonala arbetet, där kyrkan möter människor i samhället som har materiella eller sociala behov, kan det profetiska ge hopp in i en mörk situation, menar hon. Ibland kan det handla om att få en tanke från Gud om att göra något så praktiskt och konkret som att överlämna en påse bullar till någon, som kan få vara en uppmuntran om att Gud ser, säger Chatrine Carlson.
Hur går det då till rent praktiskt när Gud talar? Hör hon och andra en röst, eller vad händer?
– Det kan se olika ut. För mig så handlar det ofta om att det har kommit en väldigt tydlig tanke som jag inte har tänkt tidigare. Oj, var kommer det här ifrån? Och när tanken har kommit tillbaka har jag förstått att det är ett tilltal från Gud.
– Det kan också vara en inre bild som kommer upp när jag ber för någon, och som dröjer sig kvar. Eller ett bibelord eller en sång som kommer starkt i tanken och får förmedlas och bli till uppmuntran och tröst.
– På något sätt är det också ett steg i tro som behöver tas. I ödmjukhet, och där jag tror att Gud vill tala, men där budskapet förstås ska prövas.
Pingstdagen uppfyllelse av profetia
En annan med erfarenhet av det profetiska är Mikael Hallenius, pastor inom Evangeliska frikyrkan, teolog och lärare på Akademi för ledarskap och teologi, ALT, i Örebro. Han har rest runt i församlingar under en längre tid för att undervisa, modellera och praktisera den helige Ande och den profetiska dimensionen i kyrkorna.
Profetians gåva i relation till den stundande pingsthelgen och den utgjutelse av den helige Ande som beskrivs i Apostlagärningarna i Bibeln (se faktaruta) beskriver han så här:
– Jag tänker på att pingstdagen i sig är en uppfyllelse av en profetia, och en del av det Gud lovade och förutsade genom profeten Joel. Aposteln Petrus urskiljer samtidigt det profetiska när han talade på pingstdagen i Jerusalem: Han ser vad som sker i det som sker – och säger det.
Mer risk för tystnad än överbetoning i dag
Mikael Hallenius berättar att han varje år i samband med pingsthelgen brukar skriva i sina sociala medier: ”Vi behöver inte brinna med vår egen eld. Den som tände solen bor i oss”.
– Anden handlar om eld, ljus och en kraft som bor i oss. Det är vem Gud är. Det är hoppfullt och kraftfullt och har en profetisk dimension i sig.
Han tycker inte risken är stor i dag att församlingar överbetonar den helige Andes gåvor och det profetiska. Snarare är underbetoningen risken. Det finns en ovana med Anden, säger han. Samtidigt tycker han sig märka en längtan och nyfikenhet när församlingar ber honom komma för att prata om den helige Ande.
Vad är profetia och det profetiska egentligen?
– Jag brukar tänka på att det är som ett öppet fönster, där vinden kommer in så att vi kan se något som vi tidigare inte kunde se. Det profetiska öppnar upp, och säger att det går att se på det här sättet också.
– Det är en missuppfattning att det alltid handlar om framtiden, även om det förstås har med det att göra också. Men både i Gamla och Nya testamentet handlar det ofta om att ingjuta uppmuntran, förmaning och tröst här och nu.
Det profetiska har alltid mänskligt inslag
Var hittar vi då det profetiska i dag? Mikael Hallenius säger att det kan komma till uttryck i allt från samtalet på ett fik, till i en gudstjänst där lovsången dånar, eller i styrelsemötet där något ser omöjligt ut, men där någon delar något som gör att det plötsligt blir möjligt. Det profetiska kan också finnas i olika typer av protester mot orättvisor.
– Min egen erfarenhet är att Gud ofta har talat till mig i djupgående bibelstudier där talaren har undervisat profetiskt. Men det är olika för var och en.
Precis som Hans Wolfbrandt och Karin Malmström i Lysekils kyrka, samt Chatrine Carlson i Jönköping Pingst, säger Mikael Hallenius att det profetiska alltid har mänskliga inslag och aldrig är hundra procent från Gud.
– Vi lever i en brusten och ofullkomlig värld. Att mänskligt smyger sig in är inte märkligare än när någon kristen exempelvis ska driva en öppen förskola.
[ ”Efteråt fick jag veta att jag talat i tungor på både arabiska och persiska” ]
Vill uppmuntra att våga
– Problemet blir om människor använder profetiska gåvor för maktmissbruk, manipulation och konflikter – eller skaffar sig en för stor svans som följer dem. När det sker behöver vi gå till rätta och ställa till svars.
– Att det inte alltid blir rätt är mänskligt. Men det gäller att inte stanna där i berättelsen om det profetiska, säger Mikael Hallenius.
I Lysekils kyrka betonar Hans Wolfbrandt och Karin Malmström att det också måste gå att få nya chanser som profet. Karin Malmström berättar att hon som ung inte vågade säga vad hon kände eftersom hon inte var 100 procent säker på att allt var från Gud. Att det ingår att omgivningen ska pröva budskapet gör det enklare och delar ansvaret. I dag känner hon sig mer säker på vad hon hör, och vill uppmuntra andra att våga.
[ Thomas Österberg: Va? Åkte du till Svenska kyrkan för att hitta det profetiska ]
---
Joels profetia på pingstdagen
Ur bibeltexten: Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: ”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:
Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de sista dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.”
Apg: 2:14-18
---
