En gång gick nykterhet och väckelse hand i hand. Men frikyrkliga, som varit så starkt förknippade med nykterhetsrörelsens ursprung, har gradvis sänkt garden och intresset för nykterhet verkar ha svalnat rejält. Det är en utveckling som sker i tystnad.
– Alla som är med i en församling vet att det finns de som dricker, men man pratar inte om det, säger Anette Kyhlström på Hela människan i Stockholms län.
Många är de människor som vittnar om hur den kristna tron blivit en väg ut ur missbruket, inte minst inom LP-verksamheten. Men trots att alkohol och droger fortsätter att skörda offer verkar frågan om nykterhet, som en gång var helt central, ha blivit mer perifer. Är nykterhet ett överspelat ideal bland frikyrkliga?
Det är rast för de 25 elever som går bibellinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. På bänkarna ligger pärmar, block, färgpennor, en påbörjad stickning. Överallt syns uppslagna biblar. Snart fylls bänkarna av ungdomar mellan 19 och 28, som tittar nyfiket på Dagens reporter.
Deras lärare har talat med fyra elever, som förklarat sig beredda att berätta om sin syn på alkohol. Två ångrar sig, när det kommer till kritan, och två andra anmäler sig efter viss tvekan. Att hamna i tidningen i ett samtal om frikyrkan och alkohol känns kanske inte helt bekvämt. Och ingen av de fyra vill heller finnas med på bild, eller med hela sitt namn. Men det blir ett reflekterande och öppet samtal, om tystnad och om tabun.
Ett folk som höll på att supa ihjäl sig
Historiskt sett är sambandet tydligt: utan väckelse, ingen nykterhet.
Sin start fick nykterhetsrörelsen för 200 år sedan, bland upplysta präster inom Svenska kyrkan. Då var supandet så omfattande och hembränningen så pass utbredd att den då blivande Kung Karl XIV Johan 1812 oroade sig för att situationen skulle leda till hungersnöd. En hel del av den spannmål som kunnat mättat den snabbt ökande befolkningen gick nämligen åt till att bränna brännvin.
Perioden 1810–55 beskrivs ofta som alkoholismens värsta decennier, med fattigdom, sjukdomar och kriminalitet som följd. Kring 1850 räknar man med att brännvinskonsumtionen uppgick till omkring 23 liter per person och år. Det svenska folket höll bokstavligen på att supa ihjäl sig, enligt nykterhetsrörelsen IOGT-NTO.
– Vissa yrken kunde få betalt i brännvin. Så det var verkligen ett samhällsproblem, säger Tomas Poletti Lundström, doktor i religionshistoria vid Uppsala universitet.
Men prästerna som grundande nykterhetsrörelsen reagerade inte bara på samhällsproblemen. Avhållsamhet från alkohol kom också att ses som en andlig vattendelare.
– Den inre impulsen att vilja leva ett liv i helgelse var viktigt i den tidiga väckelserörelsen och något som präglade den. Om man som väckelseskristen ville ta tron på allvar i det personliga livet, skulle det ta sig uttryck i ett annorlunda sätt att leva än tidigare, säger Tomas Poletti Lundström.
Nykterhetsrörelsen gav även på sina håll ”alibi” åt väckelsen. Konventikelplakatet, en förordning från 1726, förbjöd nämligen bönemöten utanför statskyrkan. Däremot stod det medborgarna fritt att samlas för att tala om nykterhet – och då kunde man passa på att samtidigt ha ett väckelsemöte.
Blå bandet: Församlingarna duckar i frågan i dag
En kristen nykterhetsrörelse som kom till Sverige från USA via Storbritannien i slutet av 1800-talet var Blå bandet. När förbundet fyller 140 år i år sker det i en tid av självreflektion: Man söker föryngring, och fler vägar in i kyrkorna.
Tidigare var de kristna församlingarna en självklar samarbetspart, berättar förbundsordförande Ann-Marie Lindgren.
– Genom åren har vi haft föreläsningar, samtalskvällar och andra programpunkter i kyrkorna. I dag har vi svårare att hitta ingångarna. Är det ens hos oss man söker vägen framåt? Är det vi som haft svårt att läsa behoven? säger hon till Dagen.
Hon ställer också frågan in mot församlingarna, som hon tycker duckar i alkoholfrågan, och vars medlemmar verkar dra sig för att gå med i Blå bandet och skriva på nykterhetslöfte.
– Man tycker att det räcker att vara med i församlingen. Medan vi tycker att församlingen ju inte jobbar specifikt mot alkohol och droger, och att man kan vara med i olika föreningar med olika syften. Genom oss lyfts nykterhetsfrågan och får sin plats i kyrkan.
Men vilken plats har nykterheten i frikyrkligheten i dag? Det var länge sedan nykterhet var ett krav för medlemskap i Sveriges frikyrkor, eller som det predikades om nolltolerans, även om avhållsamhet officiellt uppmuntras.
Alkohol är en icke-fråga i dag. Vi låter människor vara som de är.
— Mia Nilsson, generalsekreterare, Hela människan
---
Fakta: Frikyrkornas officiella hållning till alkohol
- Frälsningsarmén: Medlemmar ska respektera att Frälsningsarmén är en alkohol- och drogfri gemenskap. Officerare lovar att avstå från alkohol och andra droger.
- Svenska alliansmissionen (SAM): Nykterhet är ingen frälsningsfråga, men en viktig social fråga, står det i SAM:s alkoholpolicy från 2005. SAM kräver inget nykterhetslöfte för medlemskap, men vill “motivera sina medlemmar och andra att välja en ansvarsfull alkohol- och drogfri livsstil”. Alla SAM:s arrangemang är alkohol- och drogfria.
- Equmeniakyrkan: Oklart om samfundet har någon övergripande policy. Men flera församlingar anger att deras samlingar och lokaler är alkoholfria. Ungdomsorganisationen Equmenia slog fast i ett policydokument 2014 att alla arrangemang ska vara fria från alkohol och narkotika, samt att alla i organisationen bör motverka att barn och ungdomar använder alkohol.
- Trosrörelsen: För flera år sedan undertecknade alla predikanter inom Trosrörelse en överenskommelse om att inte dricka alkohol. Skrivelsen revideras nu och kommer att ingå i ett övergripande etiskt policydokument för predikanter och pastorer inom Trosrörelsen.
- Evangeliska frikyrkan: Alla evenemang som arrangeras av EFK centralt är alkoholfria, och flertalet församlingar värnar om en alkoholfri miljö. Dock är det inte lika vanligt som tidigare att församlingar i stadgar lokalt avkräver medlemmar helnykterhet.
- Pingst: Alkoholbruket är “vars och ens ensak”, skriver Pingst på sin hemsida, och tillägger: “Men total avhållsamhet från allt alkoholbruk är fortfarande en stark och dominerande hållning inom Pingströrelsen”.
---
[ Alkohol i frikyrkan fortfarande förknippat med skuld och skam ]
I det som en gång var De kristna samfundens nykterhetsorganisation, DKSN, släppte man sitt starka fokus på alkohol i samband med namnbytet till Hela människan, 1998, efter en längre tids omprövning.
– Vi vill fortfarande kroka arm med nykterhetsrörelsen i stora delar. Men som organisation prioriterar vi i dag inte nykterhet utan talar om olika beroenden och allas vår trasighet, säger Mia Nilsson, generalsekreterare för den diakonala ekumeniska organisationen Hela människan Sverige.
– Alkohol är en icke-fråga i dag. Vi låter människor vara som de är.
Icke desto mindre arbetar Hela människan aktivt med alkoholberoende inom sina lokala verksamheter, och engagerar sig dessutom nationellt i äldres hälsa relaterad till alkohol.
Mia Nilssons uppfattning är ändå att frikyrkofolket fortfarande ”är lite nyktrare än andra”.
– Men de forskare jag talat med säger att det kan bero på den allmänna hälsotrenden i samhället, att man vet mer om riskerna. Alkoholbruket går ner hos ungdomar, även bland kyrkliga ungdomar.
”Man avhåller sig från alkohol - och från att prata om det”
På Södra Vätterbygdens folkhögskola har de fyra elever som möter Dagen – Josef, Erik, Tilda och Alva – god koll på nykterhetsrörelsen och vad den gett Sverige: en restriktiv politik som hjälper till att värna människor från alkoholens skadeverkningar.
Alla beskriver de nykterhet som mer eller mindre självklar i de frikyrkliga sammanhang som de känner till, även om de ser att framför allt vuxna gör undantag.
Men varför man som frikyrka har en tradition av att vara restriktiv med alkohol, talas det däremot mindre, eller inget, om.
– Jag har vuxit upp i en församling med en pastor som varit missbrukare av alkohol, så det har varit ganska påtagligt, utan att man pratar om det, att alkohol är något man bör avhålla sig från, säger Erik.
– Jag skulle nog säga att i alla sammanhang inom Equmeniakyrkan som jag är med i, avhåller man sig både från att dricka, och att prata om alkohol.
Inte heller i de svenskkyrkliga miljöer där Alva har en fot inne talar man om alkohol.
– Ser man till inställningen över lag till alkohol tror jag att det är mer liberalt i Svenska kyrkan, säger hon.
Alla som är med i en församling vet att det är mycket mer liberalt i själva verket
— Anette Kyhlström, föreningen Vita nykter och verksamhetschef, Hela människan
Vita nykter: Man lär sig att smussla och gömma undan
Att det blivit vanligare att dricka bland frikyrkofolket säger alla som Dagen talar med. Något annat återkommer också: tystnaden kring förändringen.
Mest drastiskt uttrycker sig Anette Kyhlström, verksamhetschef på Hela människan i Stockholms län.
– Delar av den gamla syndakatalogen lever kvar, utan att man talar högt om det, säger hon.
– Alla som är med i en församling vet att det är mycket mer liberalt i själva verket, att det finns de som dricker, men man pratar inte om det. Barnen växer upp och vet att när Larssons från församlingen kommer på middag så serveras alkohol, men vi talar inte om det, och när Nilssons kommer blir det ingen alkohol. Man lär sig att smussla och gömma undan.
[ Debatt: Vad menas med alkoholfrihet inom frikyrkan - rent konkret? ]
År 2008 började Anette Kyhlström att resa runt i Sverige för att förmå församlingar att bli alkoholcertifierade genom föreningen Vita nykter. Det betyder att de åtar sig att inte servera alkohol i sina lokaler, att inte erbjuda nattvardsvin med alkohol, och att se till att de anställda och volontärer som tjänstgör alltid är nyktra på jobbet.
Genom åren har uppemot 100 församlingar anslutit sig till certifieringen, med Centrumkyrkan i Farsta och Mikaelikyrkan i Skärholmen som de senaste tillskotten.
Nu möter Vita nykter församlingar som tvekar att ta steget.
– En del, inte minst frikyrkor, är rädda för att inte kunna hyra ut sina lokaler om de är alkoholcertifierade. Men vår erfarenhet är att de som hyr in sig tycker det är skönt att kunna säga till sina gäster att det inte får förekomma alkohol. Så slipper de själva ta den diskussionen, säger Anette Kyhlström.
[ Tiktok kritiseras – barn möts av alkoholförskönande klipp ]
---
Alkoholbruk i Sverige i dag
- Drygt tre av fyra vuxna i Sverige dricker alkohol under en 30-dagarsperiod.
- I genomsnitt konsumeras årligen närmare nio liter ren alkohol per invånare som är 15 år och äldre. Det är lägre än genomsnittet för EU, liksom för Europa i stort.
- Förr var Sverige ett land med hög spritkonsumtion. I dag är vin den vanligaste alkoholdrycken.
- Alkoholkonsumtionen har mer än halverats bland skolungdomar under 2000-talet.
- Den tiondel som dricker mest står för ungefär hälften av den årliga totala konsumtionen. Män dricker nästan mer än dubbelt så mycket som kvinnor och unga vuxna berusningsdricker oftare än äldre, även om skillnaderna har minskat över tid.
Källa: https://www.can.se/fakta/alkohol/
---
”När jag växte upp drack man knappt lättöl”
Förr var det inte ovanligt att se IOGT-NTO, Sveriges största nykterhetsrörelse, som utställare på kristna event. Nu var det många år sedan man deltog på frikyrkliga konferenser som Nyhemsveckan för att tala om nykterhet och värva medlemmar.
Johanna Davén är generalsekreterare för IOGT-NTO:s internationella arbete. Hon skulle gärna se kyrkorna, både i och utanför Sverige, ta tydligare ställning mot alkohol och droger.
– Kanske man tänker att det här inte är något vi behöver prata om, när det finns så många andra kamper och utmaningar, som fattigdom och psykisk ohälsa. Men jag menar att allt hänger ihop, och att vi måste våga angå varandra, säger hon till Dagen.
Johanna Davén har fötterna fast planterade i frikyrkan, närmare bestämt Evangeliska frikyrkan, EFK. Med sig i bagaget har hon en examen i teologi från Örebro Teologiska Högskola.
– Jag är 80-talist och när jag växte upp drack man inte, knappt ens lättöl, inom frikyrkan. Det har definitivt förändrats i min generation. Jag skulle säga att det inom delar av frikyrkan i dag är lika accepterat att man dricker som att man inte dricker.
Johanna Davén har valt helnykterhet i solidaritet med dem som inte kan hantera alkohol, och som en markering mot en alkoholindustri som skadar både klimat och människor.
Men ungdomarna som Dagen träffar på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping har mer personliga skäl till att vara restriktiva, så som att bevara kontrollen, att inte må dåligt och att inte riskera att skada andra.
– Det känns inte som att man behöver särskilt ”kristna” argument för att inte dricka, det handlar mest om logik och sunt förnuft, säger Josef.
Bibelskoleeleven Tilda berättar att hon såg mycket av alkoholkulturen i högstadiet och på gymnasiet, och både hon och de andra önskar att det fanns fler alternativ för ungdomar där det inte finns alkohol med i bilden. För i frikyrkan känner sig alla inte välkomna.
– Det kan vara lite svårt att få dem som festar på helgerna, in i kyrkan. Utåt ser det ut som att kyrkan menar att man inte ska dricka någonting, och då känner sig vissa exkluderade. Och det är svårt att gå in i ett sammanhang där man känner sig exkluderad.
Erik håller delvis med:
– Men jag tror många församlingar faktiskt är öppna och inte dömande. Fördomarna mot kyrkan är nog hårdare än vad verkligheten är.
Förbud lockar snarare till att pröva eller göra det ännu mer.
— Tilda, bibelskoleelev, Södra Vätterbygdens folkhögskola
Bland just dessa ungdomar verkar frikyrkans nyktra arv leva vidare. Även om de samtidigt är emot tabun och förbud.
– Förbud lockar ju snarare till att pröva eller göra det ännu mer, säger Tilda.
Det finns också en risk med att kyrkan skapar en trygg, parallell värld, menar de.
– Ibland kan den som är uppvuxen i ett sammanhang helt utan alkohol bli rädd. Man vågar inte ens gå till en fest, tänker att ”bara jag går in där så kommer jag att bli påverkad av grupptrycket”, säger Alva.
– Man är också otroligt skyddad i den här bubblan, kanske lite väl skyddad från verkligheten.
[ Debatt: Alkoholen har fått alldeles för många ledare på fall ]
---
Fakta: Alkohol genom historien
- På 1850-talet fick många arbetare delar av sin lön utbetald i brännvin. Beräkningar visar att brännvinskonsumtionen uppgick till omkring 23 liter per person och år om kring 1850.
- Under slutet av 1800-talet utvecklades många svenska nykterhetsorganisationer. Nya, större, organisationer fick fäste, som IOGT, Blå bandet, Vita bandet och Hoppets Här.
- Från 1880-talet avtog förbrukningen av brännvin tydligt, till 7,6 liter strax efter sekelskiftet och knappt 4 liter 1922.
- År 1919 infördes motbokssystemet i hela Sverige, för att minska alkoholkonsumtionen. Där antecknades när man köpte alkohol och hur mycket.
- År 1922 folkomröstade svenskarna om att införa ett totalförbud av alkohol. Nej-sidan vann med 51 procent mot Ja-sidans 49 procent, och alkohol fortsatte att vara lagligt.
- Motboken avskaffades år 1955. Samma år inrättades Systembolaget.
- År 1969 sänktes inköpsåldern på Systembolaget från 21 till 20 år.
Källa: IOGT-NTO och Drugsmart/CAN.
---
