I slutet av januari 2023 dyker två stora hemmagjorda protestskyltar upp längs vägen i bohuslänska Spekeröd och Ucklum. Budskapet är: PRÄSTEN SKA AVGÅ! DÅLIGT LEDARSKAP! Detta blir början på slutet för kyrkoherden Fredrik Sidenvall. Dagens Malina Abrahamsson åker till bygden för att ta reda på vad konflikten egentligen handlar om.
SPEKERÖD / UCKLUM. Varje måndag klockan 10.00 samlas ett gäng bybor utanför Ucklums församlingshem för stavgång och efterföljande fika. De tillhör församlingen Spekeröd-Ucklum, som ligger i Stenungsunds kommun, och det var dit prästen Fredrik Sidenvall kom sommaren 2022. Ett drygt halvår senare – efter en missförtroendeförklaring från kyrkorådet, protestskyltar i byn och namninsamling med över 200 underskrifter – kom han överens med kyrkorådet om att avgå med omedelbar verkan. Hur kunde det bli så här?
Jag har stämt av med diakonen, som håller i stavgången, om att få vara med på samlingen. Jag vill möta församlingsbor och prata om den konflikt som delat dem i två läger: De som stöttar den förre kyrkoherden Fredrik Sidenvall och de som är nöjda med att han fick sluta.
Några dagar före mitt besök får jag ett telefonsamtal från pastoratets kanslist. Hon hälsar att den tillförordnade kyrkoherden och kyrkorådet har ingått avtal om att all mediekommunikation nu ska gå via stiftsprosten. Det pågår en specialvisitation från Göteborgs stift och resultatet av deras kartläggningen presenteras i maj. Tills dess bör ingen uttala sig. Uppmaningen till mig är tydlig: Det är bäst att du inte kommer.
* * *
– Tjena, i dag får du åka finbilen!
Roger Hansson har sänkt ned rutan på sin vita pickup och vinkar åt mig att hoppa in. Han var den första att kontakta media när protestskyltarna dök upp och har sedan dess varit villig att ge sin version av händelseförloppet.
På vägen från Stenungsunds busstation till Ucklum stannar han till vid Café Oasen och låter motorn stå på medan han går in och köper semlor. När vi sedan åker förbi Vallens fotbollsplan pekar han ut höjden på åkern där skyltarna satt.
– Alltså, egentligen var det väl inte så bra med skyltarna, men samtidigt förstår jag dem som satte upp dem. De anställda i kyrkan hade väl pratat om hur omöjlig chefen var, och då är det inte konstigt att kompisarna säger: Vi ska trycka till honom!
– Det har också funnits en tystnadskultur i kyrkan och jag tror att det krävs en entreprenör som är van vid aggressiviteten i näringslivet för att få saker att hända.
60-årige Roger Hansson är född och uppvuxen i Ucklum och bor i en blå villa uppe på höjden vid raksträckan som går genom hela byn. Därifrån kan han ”se ut över domänerna”. Vid ingången till huset står två lejonstatyer. Den vita färgen har flagnat något, och Roger ska måla om dem.
Han bär in semlorna till köket, knäpper på kaffebryggaren och berättar att han var sju år när han började dricka kaffe. Inte för att det var gott, utan för att det gav honom tillträde till vuxenbordet. Där fick han höra hur snacket gick; vad som var på gång i bygden, vilken gubbe som kört i diket, vem som hade problem. När han var 15 år gick han direkt från skolan in i arbetslivet. Han var van att hjälpa till på familjens bondgård, och när pappan startade företag med uthyrning av maskiner, fick Roger anställning där.
Jag hade kanske blivit kriminell. En sån som jag, med mycket energi, måste ju hitta på något.
— Roger Hansson
– Skolan var aldrig intressant för mig. Jag gillade mer att köra och greja, visa att jag kunde. Jag startade mitt första egna företag som 24-åring. I dag är det företaget en stor koncern.
– Ibland funderar jag på vad det hade blivit av mig om jag växt upp i stan i stället. Jag hade kanske blivit kriminell. En sån som jag, med mycket energi, måste ju hitta på något.
* * *
Inför min resa till Ucklum hör jag av mig till prästen Fredrik Sidenvall för att fråga om vi kan ses vid kyrkan. Mejlsvaret kommer snabbt: ”I Ucklum kommer jag nog inte att sätta min fot igen”.
I stället möts vi på Hotell Eggers i centrala Göteborg. Där är sofforna stormönstrade och i taket hänger kristallkronor. På Fredrik Sidenvalls kavajslag sitter en liten knapp som visar att han tillhör den andliga riddarorden Sankt Lazarus. Knappen har exakt samma illgröna färg som tapeten bakom.
Medan jag hämtar kaffe ringer Fredrik Sidenvalls 97-årige pappa.
– Han har hakat upp sig på ordet ”utköpt” och har flera gånger frågat: ”Stämmer det att du har blivit utköpt?”. Ja, tvåla in det i ansiktet ännu en gång bara, skämtar Fredrik Sidenvall när han har lagt på.
Hur känner du dig efter allt som hänt?
– Jag känner mig lugn och förväntansfull inför framtiden. Jag väntar på att se vad Gud kallar mig till. Att förkunna evangelium och göra lärjungar, det är det viktigaste för mig.
Fredrik Sidenvall prästvigdes som 23-åring, vilket gjorde honom till Sveriges då yngsta präst. När han sedan som 30-åring blev kyrkoherde i Frillesås var han också landets yngsta under en period.
Ingen av föräldrarna var till en början kyrkligt aktiv, men när familjen flyttade från Lidingö i Stockholm till Boo i Nacka, blev kyrkan Fredriks fristad. Det var något i det nybyggda bostadsområdets rotlöshet som gjorde att han inte trivdes, och som fick honom att längta efter något annat, berättar han. Tio år gammal tog han på eget initiativ bussen till Boo kyrka, söndag efter söndag.
[ Vi går väl inte till kyrkan för att lyssna på predikanten? ]
– Jag var det enda barnet i högmässan, men för mig var det en förtrollad värld. Jag upplevde en sorts klaustrofobi i vad jag kallar för ”Kalle Anka-världen” – en värld där allting är perfekt materiellt sätt, men egentligen bara är yta. I kyrkan kände jag att jag fick kontakt med något annat – något tidlöst.
Fredrik Sidenvall, som i dag är 60 år, säger att han upplevde en dragning till prästyrket redan som barn. Han läste teologi i Uppsala, och vigdes för Göteborgs stift. Där fanns biskop Bertil Gärtner, som hade en konservativ teologi som matchade Fredrik Sidenvalls. Sin första prästtjänst fick Sidenvall i Stenungsund – kommunen som han sedan skulle återvända till 40 år senare.
Vad visste du om församlingen i Spekeröd-Ucklum innan du började din tjänst?
– Inte så mycket, jag har inget kontrollbehov. Jag visste att det fanns en frihet att fira gudstjänst och predika Kristus och att det fanns en stor kärna av gudstjänstfirare.
Såg du några tecken på saker som du ville ta itu med?
– Mm, det såg jag ganska snart. Efter någon timme.
* * *
Det plingar på dörren hemma hos Roger Hansson och Stefan Lundgren kommer in, klädd i arbetsbyxor och med headset bakom ena örat. Han är också företagare, men i sin ungdom jobbade han som kyrkvaktmästare söder om Mölndal.
– Sedan hände det massa tråkigheter och i dag står den kyrkan tom. Men Mölndals församling verkar progressiv; man har konstutställningar, konserter och drar en annan publik än den som vanligtvis kommer till kyrkan. Har du ett skyltfönster utåt får du ju möjlighet att visa vad som finns i kyrkan, säger Stefan Lundgren och Roger Hansson håller med:
– Ja, annars är ju risken att kyrkan dör ut. Nu hör man bekanta säga: ”Nä, jag har gått ut kyrkan, varför ska jag betala den skatten. Det är väl inge roligt där”. Jag tror att det är viktigt att ha kyrkan som en samlingspunkt precis som man har en bygdegård.
Hur ser ert kyrkliga engagemang ut?
– Jag har inte varit med alls. För mig har livet varit företagande och föreningar och sen går man till kyrkan vid högtidliga tillfällen när det känns trevligt. Både jag och frugan har sagt så här: Det är viktigt att traditionerna hålls. Det har inte varit något snack om att våra barn inte ska konfirmeras. Här kör vi traditionellt: firar valborg, midsommar och kanske går i julottan. Och Stefan, du har ju varit med i kyrkokören.
– Ja, vi har en otroligt duktig kantor! Han är helt outstanding. Det är ingen orgeltrampare, utan en riktig musiker, säger Stefan Lundgren och får ett medhållande skratt av Roger Hansson.
När Fredrik kom så raserade han det mesta av det som varit uppskattat i församlingen.
— Stefan Lundgren
Stefan Lundgren berättar att ingen annan församling i stiftet har så många ungdomskörer som Spekeröd-Ucklum och han nämner föreställningen ”Jul i Ucklum” som något som hela bygden är stolt över. Varje år har ett tema – ett år var det till exempel Sound of Music. Kyrkan är knökfull, två gånger om. Man sjunger klassiska julpsalmer och läser julevangeliet, men det finns också profana inslag. Roger Hansson och Stefan Lundgren är överens om att det inte går att bara ha religiösa sånger om man ska locka ungdomar till kyrkan: ”De vill ha något som är lite fräckare”.
– När Fredrik kom raserade han det mesta av det som varit uppskattat i församlingen och åstadkom en polarisering som får mig att tänka på en amerikansk presidentvalskampanj. Så där behandlar man inte sin personal, säger Stefan Lundgren och Roger Hansson fyller i:
– Som ny chef borde man känna av och försöka göra det lite mysigt innan man sätter sin prägel på verksamheten. Man kan inte gå in efter fjorton dagar och säga: Så här tycker jag!
[ Kyrkan behöver färre på läktaren och flera på planen ]
Det var Roger Hansson och Stefan Lundgren som initierade namninsamlingen mot Fredrik Sidenvall. Det skedde efter att flera medarbetare sagt upp sig på kort tid – och efter att protestskyltarna sattes upp.
– Jag åkte hem till kyrkorådets ordförande och frågade: Hur kan vi hjälpa till? Vi kom fram till att en namninsamling vore bra, berättar Roger Hansson.
Han går in i arbetsrummet och skriver ut en kopia av namnlistan där 206 personer har skrivit under att de ”stödjer kyrkorådet att entlediga den nyanställda prästen Fredrik Sidenvall”.
Under två dagar åkte han runt och knackade dörr i bygden. Stefan Lundgren stöttade.
– Vi blev tämligen chockade över den här flodvågen av folk som ville skriva på. Jag har blivit positiv överraskad över hur många som bryr sig om kyrkan och personalen. De frågar sig: Vår kyrka, är inte det Svenska kyrkan? Har det blivit en sekt? En person sa: Dörren in till kyrkan har blivit så trång att jag inte vet om jag kommer in längre.
* * *
Innan Fredrik Sidenvall kom till Spekeröd-Ucklum var han under 15 år rektor för det kristna gymnasiet LM Engströms i Göteborg. Förutom präst är han också kyrkopolitiker för Frimodig kyrka och inte rädd för att sticka ut i kontroversiella frågor. Jag frågar hur det kommer sig, och han nämner att han alltid känt ett visst utanförskap.
– När jag var liten berodde det mest på mitt utseende.
Jag ser nog frågande ut och Fredrik Sidenvall förklarar:
– Jag hade ett omfattande underbett, och var van att bli utstirrad, kommenterad och påhoppad under många år. Jag gick i tandreglering från att jag var sex år och opererades när jag var 20. Underkäken förkortades och överkäken lossades, hängdes i stråltråd från ögonhålorna och surrades ihop med underkäken. Jag fick gå med avbitartång i fickan i fall jag skulle bli illamående.
– Om det inte var hakan som folk skrattade åt, var det åt andra delar i utseendet. Jag visste att antingen blir man en underdog som låter sig definieras av mobbarna eller så försöker man höja sig över det. Och jag valde den senare strategin.
Hur lyckades du med det?
– Jag hade sådant som stärkte min självkänsla. Jag var duktig i skolan och blev vald till skolans elevrådsordförande. Sedan hade jag en stark känsla av att vara älskad av mina föräldrar och andra vuxna, så jag trodde aldrig på mobbarnas definition av mig.
Hur kändes det när protestskyltarna mot dig sattes upp i Spekeröd och Ucklum?
– Visst det fanns ett visst obehag i detta, men jag är inte så lättsårad längre.
– Jag förstod tidigt att bygdeandan är väldigt stark i Ucklum, och jag insåg att det fanns folkliga krafter som slumrade. Det behövs inte mycket för att de skulle väckas.
Fredrik Sidenvall berättar att det i Ucklum finns något som kallas ”Ucklums förenade folk” och att de har en tradition att dubba hedersmedborgare i Ucklum. Han säger att några centrala personer i församlingen har låtit sig dubbas under en ceremoni med värja.
– Det här är hövdingarnas sätt att visa vilka de betraktar som godkända och som tjänar deras intressen.
Kallar de sig själva för hövdingar?
– Jag kallar dem för hövdingar. I den här bygden upplever jag att det finns ett reservat för vad vi skulle kalla ”toxic masculinity”.
* * *
På parkeringen utanför kyrkan i Ucklum är det fullt med bilar. Solen skiner från blå himmel och pensionärer står och pratar i klungor när Roger Hansson svänger upp framför församlingshemmet.
– Men tjänare! Är ni på besök? säger han till ett par som tidigare bodde i Ucklum.
Mannen i paret var initiativtagare till bygdens populära midsommarfirande. Nu är de här för ”Rådstuga”, en pensionärsträff med lunch, underhållning och lotterier.
Snart ansluter Vanja Andersson. Hon är 84 år och har varit med i kyrkan nästan hela sitt liv. Men efter att Fredrik Sidenvall började som kyrkoherde har hon inte varit så mycket i kyrkan.
Du ska inte springa upp i predikstolen och titta ner på oss som att vi är några syndare som sitter här i kyrkan.
— Vanja Andersson
– Tredje söndagen han var här frågade han vad jag tyckte om gudstjänsten, och då sa jag: Jag ska säga dig en sak. När man kommer hit till oss, då tycker inte jag att du ska stå uppe i predikstolen, du ska stå där framme vid podiet som Hans Hansson har gjort i alla tider. Du ska inte springa upp i predikstolen och titta ner på oss som att vi är några syndare som sitter här i kyrkan. Jag tryckte nog till honom, för han var lite stroppig, han kunde vara lite mer vanlig, lite mer som vi, säger hon.
Fler pensionärer som ska på rådstugan ansluter. Roger Hansson småpratar med dem och vänder sig sedan mot mig:
– Titta, nu börjar det bli som vanligt igen. Folk träffas, snackar och har trevligt. Det är så här det ska vara.
* * *
Morgan Olsson är pensionerad elektriker och bor i Spekeröd som ligger nästgårds från Ucklum. Vi träffas i trädgården utanför hans hus. När jag råkar säga fel och frågar om han växte upp i Ucklum, svarar han snabbt:
– Ucklum, det är ju fiendeland.
Han skämtar, men tillstår att det alltid funnits en viss rivalitet mellan socknarna.
En natt i januari i år hade Morgan Olsson varit med sin fru på lasarettet och på väg hem fick han i billyktans sken se något längs vägkanten: En stor skylt där det stod något om prästen. Nästa dag åkte han dit och rev ner den.
– Det finns ju bara en präst så det var ju ett personligt påhopp – vuxenmobbning! Vad är det för syltryggar som satt upp den och inte kan stå för vad de tycker?
– Människor som låtsas vara religiösa beter sig så här illa mot Sidenvall! Jag har aldrig träffat karln, jag har ingen aning vad konflikten rör sig om, men man beter sig inte på det viset!
Morgan Olsson betonar att han själv inte är med i Svenska kyrkan. Han gick ur 1994 efter en dispyt med den dåvarande prästen i samband med hans pappa dog.
– Jag blev så förbannad över hur han betedde sig.
– Dessutom var han kvinnoprästmotståndare och sådana åsikter ska inte finnas i kyrkan.
Men du vet att Fredrik Sidenvall har haft samma uppfattning?
Han ser överraskad ut.
– Nej, det har jag ingen aning om.
Vi går bort till logen som ligger på Morgan Olssons tomt. Där har han baxat in de över två meter långa protestskyltarna. När Stenungsundstidningen rapporterade att skylten satt uppe gick Morgon Olsson in på deras Facebook-sida och kommenterade: ”Jag har tagit ner skylten. Ägaren kan komma och hämta den i min ladugård”.
– Men än har ingen kommit.
[ Församlingar som mår bra vet varför de finns till ]
Jag ska just ställa en följdfråga när Morgan Olssons telefon ringer. Det är hans dotter Linda-Maria Hermansson som vill låna bilen.
Hon sitter också i kyrkorådet i Spekeröd-Ucklum och var en av två ledamöter som röstade emot kyrkorådets beslut att säga upp Fredrik Sidenvall. Hon är förvånad över att jag är på plats – församlingen har ju valt att lägga locket på, säger hon. Hennes pappa räcker mig luren.
– Det är anmärkningsvärt att kyrkorådets ordförande, med ett undantag, inte velat prata med medier. Om man tycker att man har gjort rätt borde man ju kunna stå för det, säger hon.
Den enda intervju som kyrkorådets ordförande Stefan Lahrin har gjort, gjorde han med P4 Göteborg. Där säger han att konflikten handlar om att Fredrik Sidenvall har haft svårt att kommunicera med medarbetarna och haft ”ett överdrivet behov av självbekräftelse”. Han menar att det blev värre för varje vecka, vilket fick dem att agera.
Linda-Maria Hermansson delar inte den bilden och säger att hon numera är utfryst i kyrkorådet. Vid senaste sammanträdet tittade de andra ledamöterna knappt åt hennes håll. Hon är också kritisk till att kyrkorådet, trots att det har ett arbetsgivaransvar, inte fått en enda utbildning i hur man ska sköta det.
– I samband med allt som hände med Fredrik insåg jag att det ju finns en kyrkoordning som vi ska jobba efter. Så nu har jag satt mig in i den.
Varför röstade du emot beslutet att avskeda Fredrik Sidenvall?
– Den största anledningen är att man gör inte så här; man kan inte fatta ett beslut på sittande möte att man ska avskeda kyrkoherden. Om det finns problem i arbetsmiljön får man göra kartläggning och sedan en handlingsplan. Det kan inte vara en första åtgärd att säga upp någon.
– Sedan kom det också in en skrivelse till kyrkorådet 19 januari där sju anställda skrev att de tyckte att Fredrik var jättebra. Det är alltså bara ett fåtal personer som inte har gillat honom.
Om det ska vara kyrkomedlemmarnas pengar vi gör verksamhet av så ska det var kristna verksamheter.
— Linda-Maria Hermansson
Linda-Maria Hermansson lyfter fram att Fredrik Sidenvall startade många aktiviteter som inte funnits tidigare: sommarbibelskola, familjegudstjänst med efterföljande pastaparty och träff med alla bygdens föreningar för att tala om krisberedskap. Dessutom åkte han runt ”på varenda grusväg” för att lära känna folk i Spekeröd och Ucklum.
Vad handlar konflikten om skulle du säga?
– Det handlar om att väldigt mycket verksamhet i församlingen inte har varit kristen. I barngruppen har det inte sjungits varken kristna sånger eller hållits någon andakt, vilket Fredrik påpekat. Och ”Jul i Ucklum” tyckte Fredrik var mer av ett jippo, och då har han i sin roll som kyrkoherde rätt att styra upp det.
– Om man vill ha ett roligt skådespel finns det bygdegårdar i både Ucklum och Spekeröd. Om det ska vara kyrkomedlemmarnas pengar vi gör verksamhet av ska det var kristna verksamheter.
Men en del medlemmar kanske inte vill ha så mycket av det kristna, men de känner ändå att kyrkan är deras?
– Ja, men det skulle vara som att jag som centerpartist går på centerpartistiska möten och driver sossepolitik. Om man inte vill ha den kristna gemenskapen, kanske man inte ska vara med just i kyrkan.
[ SD-politiker rasar mot kyrkoherde efter hennes predikan ]
* * *
Fredrik Sidenvall tar en smutt av kaffet.
Jag frågar honom om anklagelserna om att han skulle ha styrt de anställda och orsakat arbetsmiljöproblem, och han svarar att han är ”alldeles för slö för att vara kontrollerande”. Däremot är han noga med vissa gränser, påpekar han, och nämner att församlingen har hållit sig med en konsult som varit underställd kyrkorådet i stället för kyrkoherden, och som gått på löpande räkning.
– Det ekonomiska var inte det största bekymret, utan det var att det hade skapats en arbetsmässig parallellstruktur.
– Det har också funnits en gränslöshet i musiklivet. Om man tittar på filmerna på församlingens hemsida förstår man nog vad jag menar. Att man inte haft synpunkter på det beror delvis på att flera av kyrkorådets medlemmar sjunger i kyrkokören och känner en stark lojalitet till just musikverksamheten. Resten är alla inte så intresserade av.
Varför engagerar musiken så mycket?
– ”Jul i Ucklum” innebar att man kunde triumfera över tidigare kyrkoherdars ledarskap som ville bygga en kristet profilerad församling. Jag tror också att det har med rivaliteten med Spekeröd att göra. Där fanns tidigare en uppskattad Folkets park som gav lilla Spekeröd ett kändisskap, medan Ucklum – där de rika bönderna fanns – hamnade i bakvattnet. Men nu fick Ucklum något att vara stolta över i förhållande till folket i allmänhet. Det blev folkets hus i kyrkan.
– Tidigt sa en person till mig: Din anställning kommer att stå och falla med hur du förhåller dig till musiklivet och till några få inflytelserika personer i församlingen. Då fanns det två alternativ för mig: Antingen böjer jag mig inför detta, eller så försöker jag upprätthålla en normalitet.
[ Goda framtidsutsikter för präster och diakoner ]
Tänkte du att det kunde kosta dig jobbet?
– Absolut, det tog inte lång tid att förstå det.
Redan vid en gudstjänst i augusti 2022 noterade Fredrik Sidenvall ett musikaliskt uttryck i kyrkan som han inte var bekväm med: unga tjejer i åtsittande axellösa aftonklänningar stod framme i koret och sjöng.
– Det var klassisk kyrkomusik, men de sjöng stycket med samma uttryck som om man skulle vara Marilyn Monroe och stå i Moulin Rouge. Min mamma skulle säga ”åmar och kråmar sig”.
Fredrik Sidenvall menar att det är det här som är ”flodhästen i vardagsrummet”.
– Jag vill absolut inte att detta ska svärta ned de ungdomar som är med, de är helt oskyldiga. Men det här är ett mönster som återkommer i församlingens musikliv där unga flickor har blivit instruerade att efterlikna idealet från operetter och underhållningsmusik från 30- och 40-talen. Det estetiska uttrycket genomsyrar kläder, smink och hur man rör sig, och speglar en kvinnosyn som är fullständigt otänkbar för kyrkan att förmedla till ungdomar.
Men vad säger tonåringarna själva?
– Jag tror att det är blandat.
* * *
Den 21 februari 2023 är en av rubrikerna i Dagens Nyheter: ”Svenska kyrkan blöder medlemmar – 250 miljoner kronor minus varje år” och artikeln varnar för att flera av kyrkans lokaler måste rivas om utvecklingen fortsätter. Göteborg stift, som Spekeröd-Ucklum tillhör, hade näst flest medlemsutträden under 2021.
[ Krav på givande och aktivt deltagande för att få rösta i Uppsala pingst ]
Roger Hansson och Stefan Lundgren oroar sig för att konflikten i deras församling kommer göra att fler lämnar Svenska kyrkan och att det i sin tur kommer att leda till att Spekeröd-Ucklum på sikt slås ihop med en annan församling.
– Men det går ju inte, ”Ucklum ska vara Ucklum”, slår Roger Hansson fast.
– Ja, eller så blir det som i nordöstra Göteborg där flera kyrkor tagits över av muslimska aktörer, säger Stefan Lundgren.
Deras lösning för att behålla medlemmar i församlingen är att låta kyrkan finnas ”mitt i byn” och fungera som mötesplats även för dem som inte vill gå i högmässan varje söndag. Ett sätt att göra det är att fortsätta ge församlingens musiker fria händer, tror de.
Fredrik Sidenvall håller inte med.
– Det finns alla möjliga knep i boken för att fylla kyrkan med folk, det är det enklaste man kan göra. Men det blir bara pyrrhussegrar – skenbara framgångar. Vårt problem är inte om kyrkorna står tomma, utan om kristendomen dör ut.
– Kyrkans profession är att hjälpa människor att få gemenskap med Gud och hitta en väg till evigt liv genom Jesus Kristus. Till en början kan det vara så att det blir en mindre krets av lärjungar som tror på detta, men det är utifrån den här kretsen man ska nå ut.
Fredrik Sidenvall kommer att motionera till kyrkomötet om att det borde vara stiften, och inte kyrkoråden, som har arbetsgivaransvar för kyrkoherdarna för ”att ha integritet och frihet utan att bli utstraffade”. Han nämner att kristendomen från början var ett stadsfenomen där prästernas skickades ut till den omgivande landsbygden för att missionera samtidigt som de behöll en förankring i staden. På liknande sätt tror han att stiften skulle kunna göra i dag.
– Vi har länge tänkt att kristendomen lever på landsbygden, och så är det kanske på några håll. Men när landsbygden blir sekulariserad, då kan det bli riktigt svårt. För då är det andra krafter som tar över. Det blir väldigt lätt en plats för egenmäktighet.
Fredrik Sidenvall reser sig upp, sätter på sig sin oljejacka och hatt. Han tar min hand, tittar mig i ögonen och säger:
– Herren vare med dig.
Sedan försvinner han ut på torget.
* Dagen har sökt kyrkorådets ordförande.
---
Fakta: Spekeröd-Ucklums församling
- Församlingen bildades 2011 när Spekeröds församling och Ucklums församling gick samman. Numera utgör det ett också eget pastorat.
- Spekeröd och Ucklum präglades tidigare av schartauanismen – en inomkyrklig väckelserörelse som utvecklade en sträng dogmatisk doktrin med fokus på personlig tro och omvändelse.
- I Ucklum bor 678 personer. Det finns skola och obemannad matbutik. Spekeröd har 232 invånare.
- Politiskt sett är det en borgerlig bygd. I senaste valet blev Sverigedemokraterna största parti, både i Spekeröd och Ucklum, med drygt 25 procent av rösterna. Näst största parti var Moderaterna.
---
