De skulle bli pionjärer, de svenskspråkiga och arabiskspråkiga ortodoxa församlingar som beslöt att bygga upp ett nytt, mångkulturellt stift tillsammans i Södertälje.
Men samarbetet kollapsade, med anklagelser om oegentligheter och personliga agendor. I kölvattnet följde polisanmälningar, indragna bidrag – och beslutet att flytta en ortodox folkhögskola.
SÖDERTÄLJE. En blid höstsol lyser över Södertälje när Dagen en dag i oktober går de få stegen från pendeltågstationen till stadens före detta baptistkyrka. Den reser sig över vägen ”som en sluten monumental borg”, för att låna de ord som Stockholms länsmuseum använder för att beskriva den modernistiska bruna tegelbyggnaden.
In i denna ”borg”, numera S:ta Maria kyrka, går vi med frågan om varför försöken att skapa ett nytt ortodoxt stift i Sverige fallerade. Ett stift som skulle fört samman troende från Sverige och Mellanöstern och skapat en ortodox ”mosaik”, som en av initiativtagarna säger.
Som så mycket annat, så började det med en dröm.
Den föddes bland prästerna i tre små svenskspråkiga ortodoxa församlingar, med troende i Stockholmsområdet och mellersta Sverige.
Tillsammans utgjorde de Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen (SOK), och var underställda Serbiska ortodoxa stiftet för Storbritannien och Skandinavien. Här hade de fått bilda ett svenskspråkigt ”vikariat” – alltså en del av ett större stift.
Några av dem var dessutom engagerade i det ortodoxa Sveriges akademiska och teologiska flaggskepp: stiftelsen Sankt Ignatios, som driver Sankt Ignatios folkhögskola och Sankt Ignatios College, som är ett samarbete med Teologiska Högskolan i Stockholm.
Under många år hade de verkat för att skapa en svensk ortodox miljö, med svenska som gudstjänstspråk, och för att skapa kyrkliga stödstrukturer i linje med det svenska samhällets fokus på öppenhet och legalitet.
– Men vi befann oss i ett väldigt litet sammanhang: tre präster och kanske ett par hundra medlemmar på tre, fyra orter med stora visioner, berättar fader Serafim Smensgård för Dagen.
– På lång sikt räckte det inte för att bära ett vikariat.
Han är präst i den svenskspråkiga församlingen Heliga Anna av Novgorod, som firar gudstjänst i en lånad lokal i Stockholm.
Mångkulturellt samarbete
Bland annat genom Sankt Ignatios hade prästerna inom SOK kommit i kontakt med företrädare för de arabisktalande församlingarna inom en annan ortodox kyrkogemenskap i Sverige, den antiokenska.
Det handlar om tolv arabisktalande församlingar med några tusental medlemmar från framför allt Libanon, Syrien, Irak och Palestina. Tillsammans utgjorde även de ett vikariat, underställt patriarken av Antiokia, Johannes X, i Damaskus.
Ledare, eller generalvikarie, var fader Jean Mansour, med säte i Södertälje. Han förklarade för sina svenskspråkiga kollegor att vikariatet stod i begrepp att bilda ett eget stift, där han skulle bli biskop. Nog skulle de kunna samarbeta och lägga grunden för ett stift som kunde främja både integration och mission i Sverige?
– Vår förståelse var att Antiokias kyrka till sin natur redan är mångkulturell och rymmer flera folkslag. Så det kändes som att det fanns något att bygga på här, säger fader Serafim Smensgård.
Jean Mansour har sitt kontor i S:ta Maria kyrka i Södertälje, den modernistiska ”borgen” vid pendeltågsstationen.
Här tar han emot Dagen framför den vackert målade ikonostasen inne i kyrksalen: en skärmliknade vägg, täckt med ikoner, som skiljer koret från församlingen i en ortodox kyrka.
Det har gått två år sedan det nya samfundet bildades. Och drygt ett halvår sedan samarbetet med de svenskspråkiga församlingarna kollapsade.
Vilka förhoppningar satte han själv till det nya stiftet?
– Jag tänkte från början att vi måste behålla vår tradition, men inom svenska ramar, eftersom vi lever i Sverige och vi måste respektera det svenska ramverket. Och jag sa okej, det är bra att ha med en grupp svenskar, så att de kan informera oss, och de kan bli liksom en mosaik i vår antiokenska ortodoxa kyrka, säger Jean Mansour.
– Och det skulle bli ett tydligt tecken på att vi är en lokal kyrka, alltså en svensk kyrka som tillhör det antiokenska patriarkatet.
Bildar ett nytt stift
Jean Mansour, som bär titeln arkimandrit inom sin kyrka, väljer att tala engelska under intervjun. Den bandas nämligen, så att den kan läggas ut på Internet om Dagen beslås med några fel.
En stor misstänksamhet verkar omgärda allt som har med det tidigare så hyllade samarbetet att göra.
Vad var det då som hände?
År 2020 bjuds den svenskspråkiga församlingsgruppen in av den antiokenska att bilda ett nytt gemensamt stift: Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien.
Här skulle Jean Mansour bli biskop, och hans församling domkyrkoförsamling.
”Inom det nya stiftet finns en ömsesidig förhoppning om integrering: den svenskspråkiga gemenskapens i ett bredare nationellt och internationellt ortodoxt sammanhang, och Antiokias stifts i det svenska samhället och den svenska kristenheten,” skriver Sveriges kristna råd om överenskommelsen på sin Facebook-sida i oktober 2020.
Ett bönehus för alla folk
Parterna tar sig an arbetet med största allvar, i enlighet med de stadgar som antagits.
Det är ett dokument på 47 sidor som inleds med ett bibelcitat: ”Mitt hus skall vara ett bönehus för alla folk” (Markus 11:17).
Första sidan pryds av en bild på den tidigare baptistkyrkan i Södertälje – kyrkan som hyser den blivande domkyrkoförsamlingen, S:ta Maria.
Ännu vet ingen att den ikoniska tegelbyggnaden ska bli symbolen också för samarbetets sönderfall, och påverka även stiftelsen Sankt Ignatios, som hyr in sig där.
Det bildas en interimistisk stiftsstyrelse, med medlemmar från både S:ta Maria Antiokia Ortodoxa församling i Sverige, och från det tidigare SOK, Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen.
Ett stiftskansli får i uppgift att jämka samman församlingsgrupperingarna. Det leds av fader Misha Jasic, ortodox samordnare på Sveriges kristna råd och tidigare medlem av SOK.
Sålde vidare kyrkan
Men nu hopar sig molnen.
Det börjar med att stiftskansliet våren 2021 får reda på att den blivande domkyrkan i Södertälje inte ägs av S:ta Maria församling.
Visserligen köpte S:ta Maria Antiokia Ortodoxa församling byggnaden av Baptistförsamlingen i Södertälje den 1 juni 2020 för 39 miljoner kronor. Men inom loppet av ett par månader sålde man den vidare till ett fastighetsbolag.
En förklaring till agerandet ges i protokollet från ett extraordinärt församlingsårsmöte, daterat den 19 september 2020. Där står det att banken ”ej ställer upp på det banklån som styrelsen hoppats få och nuvarande ränta om 8 % till finansbolag blir för dyrt”.
Redan nästa dag, den 20 september, säljs fastigheten vidare till fastighetsbolaget Lilla Almen i Södertälje AB för samma summa, 39 miljoner kronor.
Bolaget beviljas lagfart den 29 september, bara några dagar innan det nya samfundets stadgar ratificeras – stadgar som säger att fast egendom inte kan ”säljas ut eller belånas utan stiftsmötets eller stiftsstyrelsens medgivande”.
Utredning inleds
Upptäckten kommer som en överraskning för det nya stiftskansliet.
– Det påbörjades en utredning för att förstå vad som hänt kring kyrkoköpet, säger fader Serafim Smensgård.
Till en början tror man att utomstående aktörer lurat till sig fastigheten. I september 2021 stämmer därför det nya samfundet Lilla Almen i Södertälje AB, i syfte att häva försäljningen. Bland annat säger sig stiftskansliet kunna bevisa att det extraordinära årsmöte som beslutat om försäljningen aldrig ägt rum.
Men allteftersom växer insikten att församlingen S:ta Maria, eller åtminstone delar av den, verkat för en försäljning. Varför förblir oklart. Och våren 2022 rinner stämningsansökan ut i sanden.
Ägs av brottsmisstänkt
Den som står bakom Lilla Almen i Södertälje är en numera avregistrerad mäklare som är misstänkt för grov ekonomisk brottslighet såsom näringspenningtvätt. Han säger till Dagen att han köpte kyrkan ”för att få en avkastning och för att läget är bra”.
Planen är att stycka av fastigheten, så att den del som i dag är kontor blir bostäder, och låta kyrkan köpa ut sin del. Just nu inväntar man besked om bygglov.
Helt i linje med den ursprungliga försäljarens önskemål är förändringen knappast.
”Fastigheten kommer också i fortsättningen att fyllas med kristen verksamhet av de nya ägarna,” skrev pastorerna i Equmeniakyrkan i Södertälje när de våren 2020 berättade om försäljningen av kyrkan för sina medlemmar.
Misstankar polisanmäls
Frågetecknen kring kyrkoköpet blir början på slutet för samarbetet kring det nya stiftet.
Stiftskansliets försök att utreda frågan internt går i stå. Protokoll som Dagen tagit del av från Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, vittnar om att Jean Mansour ansåg sig motarbetad och utsatt för ett försök att ta ifrån honom kyrkan.
Stiftskansliet börjar dessutom se närmare på de transaktioner som ägt rum på konton relaterade till S:ta Maria församling, och gör en polisanmälan om misstänkt bedrägeri och förskingring av församlingens medel. Vad den lett till, om något, är tills vidare oklart.
Den ena ledamoten efter den andra lämnar interimsstyrelsen. I januari 2022 säger även kansliets personal upp sig. De anser att de motarbetats i sina försök att utreda frågan om kyrkans försvunna medel.
Så vitt Serafim Smensgård vet fullbordades aldrig etableringen av stiftet, åtminstone inte enligt stadgarna.
SST stoppar bidrag
Parallellt når frågorna kring kyrkan och det nya samfundet Myndigheten för stöd till trossamfund, SST.
SST upptäcker att det finns ett nytt ortodoxt trossamfund som tagit över organisationsnumret från S:ta Maria Antiokia ortodoxa församling. Och att ingen verkar ha haft tillgång till det bankkonto som använts för SST:s utbetalningar av organisationsbidrag.
Under sommaren pausar SST ytterligare utbetalningar till vad som nu är det nya samfundet.
– Det är en rätt komplex fråga, huruvida S:ta Maria i Södertälje, som vi betalade ut medel till rättsligt sett överensstämmer med det nya samfundet, och vem som i så fall i dag är behörig företrädare för trossamfundet, säger Mattias Falk, chefsjurist på SST.
– Vi måste ta ställning till hur vi ska hantera bidraget i framtiden, och för att göra det måste vi bringa klarhet i omständigheterna.
Förnyade inte hyreskontraktet
I S:ta Maria kyrka förklarar fader Jean Mansour den uteblivna redovisningen med att samfundet saknade tillgång till bankkontot under perioden när det nya samfundet bildades.
Några synbara problem med ekonomin verkar församlingen inte ha. Den vackra ikonostasen beställdes från Grekland och installerades för bara några månader sedan. Härnäst ska de stora lamporna i kyrksalen bytas ut, berättar Jean Mansour.
När vi ses har ännu inte domen fallit i ett tvistemål om den industrilokal i Moraberg i Södertälje som församlingen hyrde under två år. Den 18 november slår Södertälje tingsrätt fast att Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien ska betala 800 000 kronor i utebliven hyra, under loppet av fyra år.
Men ägaren till den före detta baptistkyrkan har redan förlorat en viktig inkomstkälla: I slutet av sommaren flyttade Stiftelsen Sankt Ignatios hela sin verksamhet därifrån. Fortfarande står det ”Bokcafé” på fönsterrutorna på byggnadens framsida. Men innanför gapar lokalen tom.
– Deras kontrakt löpte ut, konstaterar fader Jean Mansour.
Men riktigt så enkelt är det inte. Visserligen var Sankt Ignatios missnöjd med driften – så missnöjd att man under en period höll inne med hyran. Något annat som spelade in var upptäckten att det inte var församlingen, utan ett fastighetsbolag, som ägde lokalerna.
– En offentligt finansierad skola som vi är måste ha höga krav och kan inte hyra av verksamheter vars finansiering vi inte vet något om, och där fick vi inte fram tillräckliga uppgifter, säger rektor Michael Hjälm.
– Därför valde vi att inte förnya kontraktet.
Fortsatte processen
Jean Mansours församlingar ingår nu i Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien, som står upptagen som ett av 16 bidragsberättigade ortodoxa samfund i Sverige. Detta juridiska ”skal” innehåller dock inget stift.
– Vi stoppade inte processen, vi fortsatte den, säger Jean Mansour om det nya samfundet.
Varför samarbetet med de svenskspråkiga församlingarna krackelerade förklarar han i svepande ordalag, som att man inte kunde enas om ”administrationen”.
– Efter att de anslöt sig till oss, och här behöver jag inte gå in i så många detaljer, började de skapa vissa problem, också i styrelsen, säger han om den gemensamma interimsstyrelsen.
– Och vi insåg att någon agenda, någon personlig agenda, höll på att dominera besluten i styrelsen. Och människor började lämna styrelsen, och det blev några missförstånd.
Vilken denna agenda var, och vilka beslut som dominerades, ger han inga klara svar på.
– De tog beslutet att lämna den antiokenska kyrkan, och vi ber för dem att de ska upptäcka Guds vägar och tjäna Gud.
En ”administrativ fråga”
Vad säger Jean Mansour om det faktum att församlingen inte står som ägare av S:ta Maria kyrka? I första hand att det rör sig om en ”administrativ fråga” som han som andlig ledare föredrar att inte uttala sig om.
Han antyder också att den hänger ihop med att han och hans kyrka motarbetats av de andra parterna i stiftsbygget.
– Av många skäl försökte vi att finna en lösning på ett annat problem som de försökte skapa, och en lösning för oss var att vidta några åtgärder, några lagliga åtgärder, så att vi inte skulle förlora kyrkan i framtiden, säger han.
Han säger inte det som står i årsmötesprotokollet om försäljningen: att församlingen sålt vidare kyrkan för att de inte fått några lån.
Däremot lovar han Dagen att visa dokument som ska förklara situationen kring fastigheten. Några sådana dokument kommer dock aldrig.
Vad hände då med de svenskspråkiga församlingarna?
– Vad gäller vår tilltänkta övergång till Antiokias patriarkat kan vi bara konstatera att vi aldrig egentligen lämnat vår tidigare jurisdiktion, säger Serafim Smensgård, och syftar på det serbisk-ortodoxa biskopsstiftet för Storbritannien och Skandinavien.
– Nu vänder vi oss till vår biskop Dositej för stöd i att återställa våra gemenskaper och vårt församlingsliv efter denna olyckliga prövning.
---
Fakta: Aktörerna kring det nya stiftet
- Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen (SOK). Numera reducerat till Heliga Anna av Novgorods ortodoxa kyrkoförsamling, bildad 1968.
- S:ta Maria Antiokia Ortodoxa församling i Sverige. Det tidigare namnet på huvudförsamlingen i Södertälje, som har ytterligare ett tiotal församlingar.
- Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien, ett nybildat samfund som ersatt S:ta Maria Antiokia Ortodoxa församling i Sverige.
- Stiftelsen Sankt Ignatios, som driver Sankt Ignatios folkhögskola och Sankt Ignatios College.
- Myndigheten för statsbidrag till trossamfund, SST.
- Södertälje Baptistförsamling, som ingår i Equmeniakyrkan i Södertälje. Tidigare ägare av S:a Maria ortodoxa kyrka.
- Lilla Almen i Södertälje AB, ett fastighetsbolag som numera äger S:ta Maria ortodoxa kyrka.
---
