Kyrkoherde: Kritiken mot begravningsbyrån är en skymf mot hela prästerskapet

Att Svenska kyrkan kan få rätt att starta nya, egna begravningsbyråer har skapat strid där branschföreträdare menar att kyrkan inte kan vara både huvudman och bedriva näringsverksamhet, och kyrkan får vass kritik från flera håll, bland annat för att kyrkan fört en “hård och oresonlig dialog”.

– De är bara rädda för konkurrens, svarar kyrkoherden – och vd:n för en av kyrkans begravningsbyråer – Henrik Rydberg.

Svenska kyrkans kyrkomöte kan i nästa vecka ge grönt ljus åt att låta församlingar starta begravningsbyråer – något som kan ge fler sådana än i dag. Men saken väcker ont blod bland övriga begravningsbyråer i en bransch som varje år omsätter 2,5 miljarder kronor.

– Som myndighetsutövare är det helt fel av Svenska kyrkan att bedriva näringsverksamhet, säger branschföreträdaren Ulf Lernéus.

Även om frågan ska avgöras på kyrkomötet i Uppsala i nästa vecka finns det redan 14 svenskkyrkliga begravningsbyråer i gång. Den första startade 2005 i Västanfors Västervåla församling i Fagersta. Det var prästerskapet i församlingen som initierade frågan, och menade att “det där med begravningsbyråverksamhet kan vi i kyrkan också göra”, berättar kyrkoherde Henrik Rydberg i Fagersta.

– Vi har ju livslånga relationer med människor där vi är med från vaggan till graven, så varför ska vi inte göra det? Det är ju skäligen enkelt. Vi träffar de anhöriga innan, under och efter begravningen.

Henrik Rydberg pekar på att begravningsseden i Sverige förändras i snabb takt just nu. De borgerliga begravningarna vinner mark på bekostnad av de kyrkliga. Han menar att många begravningsbyråer till och med styr mot borgerliga begravningar, då de tänker att det leder till mer försäljning.

– Allt fler församlingar kommer förstå att detta [kyrkliga begravningsbyråer] är enda sättet att slå vakt om den kyrkliga begravningsseden, säger Henrik Rydberg.

Redan från början kom signaler från Svenska kyrkan att begravningsbyråverksamheten gick emot Svenska kyrkans regelverk, även om Henrik Rydberg hävdar motsatsen. Flera instanser har slagit fast att verksamheten står i strid med kyrkoordningen, men kyrkoherden i Fagersta har vägrat.

Och kritiken från övriga begravningsbranschen har inte låtit vänta på sig. En av de starkt kritiska rösterna är Peter Göransson, vd för Fonus.

Så i framtiden måste vi ringa till en “konkurrent” för att få ut uppgifter för att kunna fullfölja uppdraget.

—  Peter Göransson, Fonus

Fonus representerar en knapp tredjedel av begravningsbranschen i Sverige i dag, vilket innebär att man arrangerar tre av tio begravningar. Haken, för hans del, är att Svenska kyrkan är myndighetsutövare och huvudman för begravningsverksamheten i Sverige (förutom i Stockholms stad och Tranås kommun), med ansvar för bland annat gravplatserna och krematorier.

– Vi tycker att det är helt galet att Svenska kyrkan, som är utsedd av staten som huvudman för begravningsverksamheten i Sverige, själv ska kunna ta ett beslut om att få bedriva egen begravningsbyråverksamhet. Det är konkurrens på ojämlika villkor och enligt vår mening helt fel, säger Peter Göransson.

Försöken till dialog med nomineringsgrupperna i kyrkomötet anser han i princip har skett inför döva öron.

– Tonen i den dialog som har förts uppfattar vi som hård och oresonlig. Vi har haft ett nära och mycket gott samarbete med Svenska kyrkan sedan vi bildades 1945. Den utveckling vi nu ser är mycket förvånade och är något vi beklagar djupt.

”Man får bestämma sig”

En annan stark kritiker av idén med svenskkyrkliga begravningsbyråer är Ulf Lernéus, förbundsdirektör för branschorganisationen SBF, en sammanslutning för privata begravningsbyråer.

– Som myndighetsutövare är det helt fel att bedriva näringsverksamhet i ett område som ligger så nära huvudmannaskapet, som begravningsbyråverksamheten gör i det här fallet. Man får bestämma sig för om man är myndighet eller näringsverksamhet, säger han.

Osund konkurrens

När någon avlider i Sverige och går till en begravningsbyrå så måste byrån alltid ringa till Svenska kyrkan för att ordna med gravsättning, kremation och tid för begravning.

– Så i framtiden måste vi ringa till en “konkurrent” för att få dessa uppgifter för att kunna fullfölja uppdraget. Bara detta faktum säger att denna kombination av myndighetsutövning och näringsverksamhet är totalt osund, säger Ulf Lernéus.

Företrädare för de nya kyrkliga begravningsbyråerna menar att ni är rädda för konkurrens?

– Långt ifrån. Vi lever inte i något annat än konkurrens. Hade inte Svenska kyrkan sitt huvudmannaskap så ser vi inte att några hinder skulle föreligga, säger Ulf Lernéus.

Peter Göransson på Fonus är inne på samma linje:

– Att säga att vi enbart talar i egen sak är direkt felaktigt. Vi är väl insatta i det regelverk som omfattar begravningar och som gemene man – som tur är – sällan behöver möta. Vi ser att detta skapar en mängd utmanande situationer för våra kunder och därför säger vi ifrån.

För en än hårdare konkurrens blir det ju om en stor aktör som Svenska kyrkan på allvar ger sig in i branschen. Henrik Rydberg berättar att på orter där svenskkyrkliga byråer har etablerat sig är det inte ovanligt att man har 50-70 procent av marknaden.

---

Fakta: Kyrkomötet om kyrkliga begravningsbyråer

• 2004 avslog kyrkomötet en motion om att starta en rikstäckande svenskkyrklig begravningsbyrå.
• 2009 presenterades utredningen Arbetsformer i förändring – församlingens uppgift och förutsättningar (SKU 2009: 2). Utredningen föreslog att församlingarna får bedriva näringsverksamhet om den har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift. Förslaget innefattade även begravningsbyråer som drivs av församlingar. Men den delen togs bort i kyrkomötets beslut 2010.
• Sedan 2012 finns en bestämmelse i kyrkoordningen som säger att församlingarna får driva näringsverksamhet. Den nämner inget om begravningsbyråer specifikt. Skrivningen har ändå tolkats som ett förbud mot det gäller, enligt beslutet 2010.
• 2012 upprepade kyrkomötet förbudet mot att driva begravningsbyråverksamhet, utifrån omsorg om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.
• 2013 gav kyrkomötet ett uppdrag till kyrkostyrelsen att tydliggöra gränsdragningen mellan Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten och kyrklig näringsverksamhet i samband med begravning.
• Sedan dess har flera rapporter presenterats, bland andra Vi sänker tröskeln till kyrkan – Erfarenheter av kyrkliga begravningsbyråer. Den överlämnades till kyrkostyrelsens arbetsutskott hösten 2019.
• Utredningen Förnyad genomgång av frågan om kyrkliga begravningsbyråer gjordes under 2021 och har lett till att kyrkostyrelsen i en skrivelse till 2022 års kyrkomöte föreslår en ändring i kyrkoordningen där det förtydligas att kyrkliga begravningsbyråer är tillåten näringsverksamhet.
• 2022 sa organisationsutskottet ja till svenskkyrkliga begravningsbyråer, under förutsättning att kyrkoordningen ändras. Socialdemokraterna reserverade sig mot beslutet.

---

Inte billigt med begravning

En begravning är ingen billig sak. Statistik från sajten begravningar.se visar att en vanlig begravning med en ceremoni i kyrka eller kapell 2022 kostade mellan 18 000 och 32 000 kronor. I storstäderna är det ofta något dyrare.

En begravning utan ceremoni kan kosta från cirka 7 000 kronor. Snittpriset i landet för en begravning är dock 32 000 kronor om priset för alla begravningar slås ut.

Och Henrik Rydbergs franchiseföretag “Kyrkans begravningsbyrå AB” gjorde det senaste räkenskapsåret en aktieutdelning till Västanfors Västervåla församling på nästan 1,5 miljoner kronor.

För ni tjänar också pengar på det här?

– Ja, absolut, vi kan ju inte dumpa marknaden. Men man behöver bara lägga sig lite under konkurrenterna så tjänar man ganska mycket pengar ändå. För vi har alla de synergier gratis som begravningsbyråerna letar efter, säger Henrik Rydberg.

– Men vi ska inte starta en begravningsbyrå av marknadsskäl, för att tjäna pengar. Vi ska göra det för att hjälpa de församlingsmedlemmar som vill ha hjälp av kyrkan med också det här.

Peter Wennblad från Svenska Dagbladets ledarredaktion verkar mena i en ledare från förra veckan att det här bara handlar om pengar och att “en anhörigs bortgång kan bli kyrkoherdens nästa löneförhöjning”. Har du någon kommentar till det?

– Det är ju en skymf mot hela Sveriges prästerskap och tyder på en total okunnighet om hur branschen fungerar. Det verkar som om han bara pratat med SBF och Fonus.

Att relationen till övriga branschen är frostig bevisas inte minst när Henrik Rydberg påstår att branschorganisationen SBF tidigare har startat en begravningsbyrå i Fagersta, och menar att de satte en person där för att helt enkelt leta felaktigheter hos den kyrkliga begravningsbyrån.

– Ulf Lernéus [SBF:s förbundsdirektör] är ju som en grythund som hela tiden letar efter fel hos våra byråer, något de inte lyckades med så klart, för det fanns ju inget att hitta.

Risk för huvudmannaskapet

– Jag tycker inte att det är konstigt att folk inte klagar, säger Ulf Lernéus.

– När någon anhörig precis har dött är man i ett känsligt läge och behöver hjälp. Om Svenska kyrkan på orten då erbjuder all denna hjälp på sina dubbla stolar kanske man har svårt att se något annat alternativ.

Skulle det här på sikt kunna leda till att Svenska kyrkan förlorar sitt huvudmannaskap för begravningsverksamheten?

– Absolut, säger Peter Göransson, Fonus.

– Alla aktörer inom svenska begravningsbyråbranschen måste få existera på lika villkor, och här är det tydligt att Svenska kyrkan skapar en position där det uppenbarligen inte ska gälla för dem.

– Sedan vet jag inte om Svenska kyrkan ser det som en risk att förlora huvudmannaskapet, säger Ulf Lernéus. Visst får de in intäkter via skattsedeln, men ansvaret medför ju också stora kostnader.

Hotbilden om att huvudmannaskapet kan förloras för Svenska kyrkan tar meningsmotståndaren och kyrkoherden Henrik Rydberg i Fagersta lätt på.

– Det är ju så fånigt att man inte tror att det är sant. Om kommunerna skulle överta huvudmannaskapet för begravningsverksamheten i Sverige – skulle kyrkorna behöva sälja kyrklig mark, krematorier och begravningsplatser. Men varför skulle vi sälja dem? Och om vi skulle sälja dem skulle vi ta så snuskigt mycket betalt att ingen skulle vilja köpa dem.

Dessutom menar Henrik Rydberg att om kommunerna tar över kommer begravningsavgiften bli olika i hela landet.

“Kan tjäna mer pengar”

Vad Henrik Rydberg menar är att om kommunerna övertar huvudmannaskapet, så har de ändå inte anläggningar att sköta verksamheten. Vilket, enligt Rydberg betyder att de måste lägga ut saken på entreprenad och då gäller lagen om offentlig upphandling. Så om Svenska kyrkan förlorar huvudmannaskapet kommer församlingarna som entreprenörer att kunna ta betalt för samma sak som man i dag gör utan vinstintresse som huvudman.

– Och då kan vi sätta ett pris som gör att vi tjänar mer pengar än i dag.

Vid ett ja till begravningsbyråer från kyrkomötet – vad händer då?

– Då blir det ganska snabbt fler. Jag vet att det finns flera församlingar som ligger i startgroparna för att starta, säger Henrik Rydberg.

Och vad händer vid ett nej?

– Ingenting, säger Henrik Rydberg. Tillväxten av kyrkliga begravningsbyråer kommer bara möjligtvis ske lite långsammare. Kyrkomötet har egentligen inget med det där att göra. Detta är ju församlingarnas ansvarsområde. Det där är bara någon slags försök till maktkoncentration till Uppsala. I landet råder det en trötthet på centraliseringsivern.

---

Svenska kyrkans huvudmannaskap

Alla folkbokförda i Sverige betalar en begravningsavgift som ger rätt till de tjänster som räknas upp i begravningslagen. Huvudman för begravningsverksamheten är Svenska kyrkans församlingar, förutom i Stockholm och Tranås där kommunen är huvudman. I Stockholm betalar man 0,065 öre per skattekrona, i Tranås 0,14 och i övriga kommuner ligger avgiften på 0,261 öre.

För den person som vid sin död var folkbokförd inom en huvudmans förvaltningsområde ska huvudmannen utan kostnad för dödsboet tillhandahålla:

• Gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år.
• Gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav.
• Transporter, från det att huvudmannen övertagit ansvaret till dess att gravsättning har skett, med undantag för transport för gravsättning utanför huvudmannens område.
• Kremering.
• Lokal för förvaring och visning.
• Lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Det här ingår inte i begravningsavgiften:

Förutom de tjänster som finansieras med begravningsavgiften tillkommer i de flesta fall ett antal utgifter som de anhöriga själva råder över. Dessa utgifter finansieras inte av begravningsavgiften och kostnaderna varierar från fall till fall.

Det som dödsboet eller anhöriga ska bekosta:

• Kista och svepning och i förekommande fall urna.
• Transport från hem/sjukhus till anvisad lokal hos huvudman.
• Annonsering.
• Kistdekoration. I flera församlingar finns bårtäcke att låna.
• Begravningsceremoni inklusive begravningsförrättare. Avliden som tillhört Svenska kyrkan har rätt till begravningsgudstjänst utan kostnad för dödsboet.
• Minnesstund.
• Tillverkning, montering och underhåll av gravsten eller annan fast gravanordning.
• Skötsel av gravplats. Att sköta en gravplats innebär i normalfallet att plantera, rensa ogräs, vattna och ta bort vissna blommor, liksom att putsa gräset runt rabatt och gravsten, alternativt om det är en grusgrav att rensa ogräs i grusytan. Gravrättsinnehavaren kan personligen ta hand om gravskötseln eller köpa tjänsten av någon annan, till exempel kyrkogårdsförvaltningen.

---