LULEÅ. Antje eller Anton, hade det spelat någon roll? Dagen har följt med Antje Jackelén på hennes sista stora uppdrag som ärkebiskop för Svenska kyrkan, där hon berättar om hur det är att som kvinna skriva historia, men också om att hantera historia i form av att vara förövare mot samerna. Hon har som avgående ledare heller inga problem med att sätta ner foten i en av de nu mest brännheta frågorna inför det stundande kyrkomötet.
– Och nu är det inte vilken präst som helst som kommer.
Ärkebiskop Antje Jackelén får en storstilad presentation då hon kliver in i radiostudion i Luleå. Hon har rest norrut för att en andra gång uttala Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket, och det innebär också en del mediala framträdanden. Som här då hon besöker P4 Norrbotten för att berätta om hur viktigt det är att uttala ursäkten i Sápmi, samernas eget landområde.
– Jag kom ihåg första gången jag skulle vara med i tv. Då tänkte jag att jag aldrig kommer att vänja mig vid det här, säger Antje Jackelén strax innan hon kliver in i radions direktsändning.
Nu är hon inte det minsta nervös. Efter åtta år som ärkebiskop i Svenska kyrkan är hon van att hantera medier. För det är ofta hennes röst de vill ha när kristen tro diskuteras i Sverige, vilket innebär att Antje Jackelén har blivit den svenska kristenhetens ansikte utåt.
I stället för nervös är det numera ett annat ord som kommer över hennes läppar.
– Fokuserad, säger Antje Jackelén och kliver in i radiostudion och berättar självsäkert och vant om hur Svenska kyrkan tänker kring försoningsprocessen med samerna.
Just nu är det ett högt uppskruvat tempo. Med en dryg vecka kvar som ärkebiskop är det många som vill ha en avslutande intervju och mitt i allt detta ska Antje Jackelén också hantera den ömtåliga försoningsprocessen med samerna.
Nu på söndag, den 30 oktober, lägger hon ner staven. I åtta år har Antje Jackelén varit ärkebiskop i Svenska kyrkan och Dagen har följt med henne på det sista stora uppdraget i rollen som ärkebiskop. För andra gången ska hon be det samiska folket om ursäkt för kyrkans historiska övergrepp.
[ Antje Jackelén: Jag vill fortsätta verka för Guds rike ]
Kommer som förövare
Antje Jackelén konstaterar i intervjun med Dagens reporter, som har tryckts in under lunchen under den pågående försoningsprocessen med samerna, att hon har kommit hit till Luleå som representant för förövarna. Det är hon som är ledare för den kyrka som bidrog till skallmätningar, gravplundringar och en splittring av det samiska folket.
Även om hon som ärkebiskop inte har något personligt ansvar för denna del av kyrkans mörka historia är det hon som är här för att be om ursäkt.
– Det är viktigt att förövaren kliver fram och tar det moraliska ansvaret, förklarar hon.
– Ursäkten måste uttalas och kläs i ord, men den måste alltid vara knuten till konkreta åtaganden.
Ett sådant ställningstagande som redan gjorts är att protestera mot gruvprojektet i Gállok, vilket mötte hård kritik från politiskt håll. Inte minst då kyrkans företrädare lyfte fram att gruvan måste vara ekonomiskt, ekologiskt, socialt och andligt hållbar.
Skribenter började snart raljerade över att Svenska kyrkan ansåg att gruvor skulle vara andligt hållbara, och den ständigt återkommande anklagelsen om den politiserade kyrkan dök återigen upp. Att ställa sig på barrikaden med samerna har uppenbarligen ett pris.
Nu i efter hand försvarar Antje Jackelén formuleringen att en gruva måste vara andligt hållbar. Hon gör det genom att peka på en av de samiska företrädare som precis har föreläst för kyrkans ledning, där han beskrev marken där han bedriver sin renskötsel som helig, att andlighet och skapelsen hör ihop.
– Det är vad vi uttryckte i brevet. Förlöjligandet som kom efteråt säger nog mer om bristerna i det svenska samhället, att man har svårt att förstå den här teologiska grunden.
Historia är framtid
När man blickar tillbaka på åren med Antje Jackelén är det en annan viktig historisk uppgörelse som sticker ut över allt annat. Det handlar om 500-årsminnet av reformationen, vilket ledde till att de lutherska kyrkorna och Katolska kyrkan skrev under på att erkänna varandras traditioner och att arbeta för kristen enhet.
Det hela skedde i Lunds domkyrka, där Antje Jackelén och påve Franciskus omfamnade varandra i en historisk kram.
Varför handlar så mycket om att göra upp med det förflutna?
– Men det här handlar ju om framtiden, kontrar Antje Jackelén rappt när hon får frågan.
Hon menar att försoningsprocessen med samerna och samsynen med Katolska kyrkan om reformationen inte handlar om att grotta ner sig i det förflutna, utan om att forma framtiden tillsammans.
– Den gemensamma bönegudstjänsten i Lunds domkyrka var inte bara ett tillbakablickande, utan också ett erkännande att reformationen lett till splittring och lidande för många människor och en manifestation av viljan att gå en annan väg.
Hur är din relation med påven i dag?
– Jag träffade påve Franciskus senast i september, då jag var inbjuden att tala inför Påvliga vetenskapsakademien i Vatikanen, säger Antje Jackelén.
Hon säger att de båda kommit bra överens från första stund, samt att påven varit noga att inför sina egna medarbetare kalla henne för ärkebiskop. Att markeringen är viktig hör så klart ihop med att Katolska kyrkan inte erkänner vare sig ämbetet i andra kyrkor eller kvinnliga präster. Antje Jackelén kan exempelvis som kvinna inte bli prästvigd i påvens kyrka och samma sak gäller åt andra hållet, påven skulle inte kunna vara verksam i Svenska kyrkan på grund av sin syn på kvinnliga präster.
Men att nå samsyn i alla teologiska frågor är inte nödvändigt för en god relation, menar Antje Jackelén.
– Ekumenik handlar inte om att bara prata med varandra när man är överens om allt. Ekumenik handlar om att på djupet inse att vi har evangeliet gemensamt och att vi ska räcka det till den värld som Gud älskar så mycket att han lät sin Son dö på korset.
Vän med frikyrkan
Även i Sverige har Antje Jackelén varit med och skrivit ekumenisk historia, även om det inte gett lika stora rubriker som mötet med påven. Här umgås hon nu lätt och ledigt med frikyrkliga företrädare, inte minst inom ramen för Sveriges kristna råd. Allt historiskt gruff mellan den forna statskyrkan och frikyrkorna är som bortblåsta, och att Svenska kyrkan även skulle be frikyrkorna om ursäkt för historiska övertramp är en så pass märklig frågeställning att Antje Jackelén med enkelhet viftar bort den.
Inte minst har relationerna med pingströrelsen varit goda med Antje Jackelén vid rodret. Exempelvis har pingstledaren Daniel Alm bjudits in att predika i Uppsala domkyrka.
– Dialogpredika, rättar Antje Jackelén under intervjun, då hon belyser att det handlade om en gemensam predikan dem emellan.
På samma sätt är hon noga med att rätta till detaljerna angående sitt besök på Nyhemsveckan, pingströrelsens stora sommarkonferens.
– Jag predikade inte, jag hade ett bibelstudium, förtydligar hon.
Hennes besök föregicks av en viss kritik, som bland annat gick att läsa på debattplats i Dagen, där ärkebiskopen kritiserades för såväl sitt stöd för samkönade äktenskap samt för att inte stå upp för att Jesus är enda vägen till Gud. Antje Jackelén verkar måttligt road av kritiken och noterar att även Dagen var med och “orkestrerade” den. Men när det gäller själva besöket på Nyhem har hon bara gott att säga.
– Jag minns det som väldigt positivt, säger Antje Jackelén.
– Det var en glädje att kunna hålla ett bibelstudium där. Vad jag kunde se och uppfatta togs det emot väl och det var en väldigt välkomnande atmosfär.
[ Ärkebiskopen: Jag tar med mig atmosfären från Nyhem ]
Även här kommer ordet historiskt in, då det var första gången en ärkebiskop besökte Nyhem.
– Samtidigt ska det påpekas att det har funnits ärkebiskopar före mig som har haft bra relationer med pingströrelsen.
Första kvinnan
När Antje Jackelén togs emot som ärkebiskop år 2014 spräckte hon ett glastak, då hon blev den första ärkebiskopen som är kvinna.
Hur trött är du på att svara på frågor om det där?
– Det är ju ett faktum att efter 69 män på posten så blev det en kvinna. Så det finns en viss historisk betydelse i det och då spelar det ingen roll hur bekväm eller obekväm jag som person är med de här frågorna.
Men hade det varit någon skillnad om du varit en man?
– Ja, det är klart. Hade jag hetat Anton och inte Antje hade det varit annorlunda.
Antje Jackelén hänvisar till forskning som visar på att kvinnor i maktställning hanteras annorlunda än män, något som bland annat kommit upp i hennes egen podd, “Prata till punkt med ärkebiskopen”, där statsvetaren Jenny Madestam kunde belägga det med egna studier.
Som ärkebiskop har Antje Jackelén tagit emot mycket hat och hot, framför allt i sociala medier, där jargongen stundtals har varit rå med personliga påhopp och anklagelser att hon går såväl islamisters som socialisters ärenden.
Hade det även låtit annorlunda om du hetat Anton?
– Det är naturligtvis en hypotetisk fråga. Men det som är rent kvinnohat hade inte hänt. Sedan vet vi från olika sammanhang att kvinnor som står på sig och sticker ut hakan ofta beskrivs som kontroversiella. Står de på sig ytterligare får de höra att de inte tål kritik, säger Antje Jackelén.
När det gäller en man som agerar på ett liknande sätt låter det ofta annorlunda.
– Ofta sägs det att “jag håller inte alltid med honom, men jag beundrar honom för att han står pall när det stormar”. Jag har sett att visst finns de här skillnaderna och de är inte till kvinnornas fördel.
[ Hon blev historisk ledare i Svenska kyrkan - nu slutar hon ]
Antje Jackelén påpekar också att det är under hennes tid som ärkebiskop som sociala medier slagit igenom fullt ut, vilket gjort det möjligt att på ett enkelt sätt kunna vräka ur sig vad som helst. Det ser hon som en förklaring till att hon har fått ta emot så mycket hat och hot i offentligheten, där hon menar att det som kan vara ganska perifera kommentarer i sociala medier plockats upp även av seriösa journalister.
– Då har man legitimerat en diskurs som sedan lever vidare, det kan vara ganska farligt.
Men parallellt med dessa negativa kommentarer säger Antje Jackelén att hon samtidigt har fått in en strid ström av positiva återkopplingar, där människor uttryckt sin glädje över en kyrka som står för medmänsklighet medan samhället i övrigt blivit lite mindre humant.
Polariserad debatt
Antje Jackelén lägger ner staven mitt under en polariserad intern kyrkodebatt, baserad på en motion som lagts till årets kyrkomöte. Det handlar om förslaget att alla präster måste vara villiga att viga samkönade par, annars riskerar de avkragning. Det var år 2009 som kyrkomötet beslutade att samkönade par ska få en kyrklig vigsel, men att enskilda präster har rätt att säga nej utifrån sin teologiska övertygelse.
Flera debattörer har ringt i varningsklockorna för vilka konsekvenserna kan bli om denna ordning nu rubbas.
Vad säger du om förslaget att alla präster måste viga samkönade par?
– Att det som kommer bort är att motionen handlar om att ge kyrkostyrelsen ett uppdrag att föreslå ändringar i kyrkoordningen. Ingen kommer att bli avkragad bara för att motionen skulle bifallas av kyrkomötet, säger Antje Jackelén.
Hon vill också poängtera att det i äktenskapsbalken står att vigselrätt inte innebär vigselplikt, och att frågan på så sätt är större än den svenskkyrkliga debatten.
Sedan redogör hon för en ganska komplicerad process, med utredning, remissrunda och läronämndens yttrande som mynnar ut i poängen att om motionen går igenom så kommer det ändå att ta tid innan något förändras i praktiken.
– Det som jag också vill framhålla är den skrivelse som biskopsmötet gjorde i våras, där det framgår tydligt att vår gemensamma målbild är att alla präster med glädje och av fri vilja viger samkönade par. Det jobbar vi för. Men vi tror inte på tvång.
[ Så mycket tjänar ledarna för Sveriges största kyrkosamfund ]
Men finns det problem med diskriminering av samkönade par i Svenska kyrkan?
– Diskriminering av samkönade vigselpar framstår inte som ett problem, för i så fall skulle vi ha hört talas om det. Vi har haft vigslar av samkönade par sedan 2009, hade det förekommit diskriminering hade vi fått läsa om det i Dagen eller Kyrkans tidning. Kyrkostyrelsen har också efterforskat om det förekommit diskriminering och vi känner inte till något fall.
Därför är det onödigt, menar ärkebiskopen, att höja konfliktnivån i en fråga där kyrkan i praktiken inte har problem.
– Vi har en ordning som hittills visat sig fungera bra.
Flyttar till Skåne
När debatterna blossar upp kring det här på kyrkomötet i slutet av november kommer dock Antje Jackelén redan ha gått i pension. Det är en hel del som nu ska lämnas över, exempelvis ska hon och maken Heinz lämna tjänstebostaden i Uppsala för att söka sig tillbaka till Lund, där Antje Jackelén tidigare varit biskop.
– Vi har två barn och fyra barnbarn som bor i närheten, förklarar Antje Jackelén.
Korset runt halsen måste hon snart också lämna över till sin efterträdare, kommer det fram när vi småpratar under besöket på Sveriges radio.
Kommer du att sakna det?
– Jag kommer att få ett emerita-kors, avslöjar Antje Jackelén efter en kort betänketid.
Hon berättar också att som ärkebiskop har hon genom åren haft ett resekors med sig när hon varit utomlands, det är lite tyngre och otympligare, men detta kors har hon redan lämnat in då hon är på väg att avrunda sin tid som kyrkans högste ledare.
[ Antje Jackelén till kyrkopolitikerna: Jesus har kallat er ]
Sedan 1805 har ärkebiskopen i Svenska kyrkan burit på ett och samma kors, en guldskimrande symbol som gått i arv för att visa att kyrkan är större än en enskild ledare.
– Många har haft det före mig och jag hoppas att många ska bära det efter mig, säger Antje Jackelén om symboliken som omgärdar ärkebiskopens kors.
Har du något råd till din efterträdare Martin Modéus?
– Han är en erfaren biskop så jag tränger mig inte på med några råd. Men jag önskar honom verkligen en god start och jag finns där om jag kan hjälpa till med min erfarenhet. Han finns både i mina tankar och mina förböner.
---
Fakta: Antje Jackelén
- Antje Jackelén är Sveriges ärkebiskop sedan 2014 och lägger ned staven på söndag, den 30 oktober.
- Hon föddes 1955 i tyska Herdecke, men flyttade sedan till Sverige för att studera teologi i Lund.
- År 2007 blev hon biskop i Lunds stift och det är även till den platsen hon nu återvänder i och med pensioneringen.
- Antje Jackelén kommer att ersättas som ärkebiskop av Martin Modéus.
---
