De svenska pastorerna stämmer upp i lovsång på plats vid Paulus och Silas fängelsehåla i Filippi. Sedan ber de till Gud om mer av “jordbävningar” och att Gud ska få skaka om dem själva och deras församlingar.
Dagen har följt 120 pingstpastorer på fortbildningsresa i Grekland – med hög stämning på bussen, djupdykningar i sådant som tynger och med nattvardsfirande och förbön för varandra.
– Kunde det hända saker med vanliga människor i Thessaloniki och Filippi när Gud fick komma in, då kan det hända i dag. Det ger hopp, säger Gunilla Sehlin, pastor i Borlänge.
FILIPPI OCH THESSALONIKI. Under en veckas tid vandrar de svenska pastorerna i Paulus fotspår. De besöker samma platser som aposteln Paulus gjorde på sin andra missionsresa på Nya testamentets tid: Thessaloniki, Filippi, Aten och Korinth.
Det är något av skol- och klassresekänsla från mellanstadiet i de tre bussarna som ser till att förflyttningarna mellan platserna sker smidigt.
Stoj, skratt, samtal om högt och lågt … och uppmaningar att vara tillbaka i tid. Det är nästan svårt att höra vad man själv säger i sorlet av röster.
Det har varit få mötesplatser för de lokala församlingsledarna under två och ett halvt år av pandemi. Till det ett stundtals tungt halvår med granskande och ifrågasättande inslag i nyhetsmedierna kring kristen tro och församlingarnas arbete.
Det finns något av ett uppdämt behov av att få träffa varandra och prata med kollegorna.
Dopp i Medelhavet
Det är en stor pastorskår, men där många samtidigt jobbar helt utan eller med få kolleger i kyrkan på sin ort. Nya människor kommer ständigt in i gruppen. Under resedagarna finns möjlighet att lära känna varandra under många “svettiga” timmar tillsammans; genom att dela rum, gå på undervisningspass, besöka historiska platser, fira gudstjänst i en grekisk pingstförsamling och däremellan också hinna med att tillsammans äta souvlaki och ta ett dopp i Medelhavet vid ett stopp med bussen.
– Just blandningen av att bara få ha roligt en stund tillsammans för att i nästa stund få lyssna till och be för en kollega som står i något jobbigt där hemma. Och så får jag själv lasta av mig till någon. Det är kanske det allra mest värdefulla, säger Jenny Antonson, en av resenärerna och till vardags pastor och vice föreståndare i Malmö pingstförsamling.
Hon var med när pingstpastorerna 2015 reste till Jerusalem på liknande sätt och bär fortfarande med sig kunskaper och goda minnen och fördjupade relationer därifrån.
– Oj vad skönt att bara få ta emot en stund, och att inte behöva ge ut, eller vara reseledare i bussen, säger en annan av pastorerna.
Uppdrag: Tio predikningar
Under hösten och vintern som ligger framför är det inte osannolikt att en hel del predikningar i svenska pingstkyrkor kommer ha anknytning till Paulus och de första kristna församlingarna som bildades i Europa. Predikanterna fick från start uppdraget och utmaningen att samla på sig tio nya predikningar under resan att ta med sig hem.
– I Bibelns budskap finns hopp och tröst, både för oss och för dem vi predikar för, säger pingstledaren Daniel Alm till pastorerna.
Miljonstaden Thessaloniki i nordöstra Grekland, och intilliggande betydligt mindre staden Filippi, hör till de första resmålen. Det var till Filippi som Paulus anlände, via båt från nuvarande Turkiet och tre timmars vandring, efter att han fått en syn om natten där en man bad honom komma över till Makedonien, området i nordöstra Grekland.
Fängelset i Filippi
Allra mest känt för bibelläsaren är kanske fängelsehålan i Filippi, där Paulus och hans resesällskap Silas hamnade efter att ha förkunnat budskapet om Jesus och blivit misshandlade – och där man mitt i natten sjöng lovsånger till Gud. När marken började skaka i ett jordskalv lossade alla bojor och fångarna kunde springa ut, men valde att stanna, berättar Apostlagärningarna i Bibeln. Det här ledde i sin tur till att fångvaktaren, som lydde under det dåvarande romerska styret, tog emot Jesus i sitt hjärta och lät döpa sig.
Se pastorerna på plats i Grekland
I Filippi finns ruinerna av fängelset kvar – arkeologerna är ganska säkra på platsen. Cellen är uthuggen i sten i en sluttning, men besökarna får inte gå in. Över en modern järngrind går det dock att kika in i utrymmet där Paulus och Silas ska ha suttit fastlåsta med benen i en stock. Eller åtminstone i en liknande cell, om det inte skulle vara exakt den.
[ Theódoros mötte kärleken i Sverige – har varit gift i 56 år ]
Pingstpastorerna går på led upp för en stentrappa och tittar in i fängelsehålan, liksom tusentals andra turister har gjort. Dagen innan besöket har de läst bibeltexterna och fått undervisning om Paulus förehavanden i området, och om den grekiska kulturen första århundradet efter Kristus.
Spontan lovsång utanför cellen
Pastorerna fotograferar med mobiltelefonerna, och en större grupp av dem stämmer plötsligt spontant upp i lovsång. De sjunger “Frihet har ett namn, namnet Jesus, Jesus” under ledning av lovsångsprofilen och sångförfattaren Josefina Gniste längst upp på ett stenblock vid fängelsecellen.
Texten de brukar sjunga hemma i kyrkorna om hur “bojor bryts” förstärks plötsligt av det som finns framför ögonen.
De samlas i små grupper runt omkring på området i hettan för att läsa bibeltexten om Paulus och Silas i fängelset och be tillsammans.
Kanske sjöng Paulus och Silas också klagopsalmer vid sidan av lovsångerna? funderar någon. Tänk att perspektiven kan vända från en väldigt mörk situation till hopp på så kort tid, som i fängelset, säger en annan. Och så ber de om att själva få kunna visa människor vägen till frälsning, precis som Paulus gjorde.
– Vi ber om mer av jordbävningar i våra liv och sammanhang därhemma. Att du Gud ska skaka om och öppna vägar där det ser stängt ut.
– Vi ber också om frihet över Filippi och Grekland – att evangeliet inte bara ska vara historia, fortsätter pastorerna i gruppen sin bön.
En gammal amfiteater i sten strax intill lär Paulus ha besökt, och här finns resterna av den romerska färdväg där han så småningom vandrade vidare mot Thessaloniki, några mil bort.
Lydia - första föreståndaren i Europa
Nästa stopp för svenskarna sker vid en liten rinnande flod någon kilometer bort, där affärskvinnan Lydia och andra enligt Apostlagärningarna brukade samlas för att be, och där hon också döptes. Lydia handlade med purpurtyger och var en ledande kvinna i området. Hon var den allra första som Paulus sökte upp när han kom till Europa och Makedonien, och återvände hem till Lydia när han blev frisläppt ur fängelset.
[ Pelle Hörnmark: Europas kristna behöver varandra mer än någonsin ]
Uppsalapastorn Dan Salomonson har i sin bibelundervisning inför kollegorna argumenterat för att Lydia var “Europas första församlingsföreståndare”. Även i Thessaloniki, några mil därifrån, fanns många kvinnor bland de första kristna. Det här är ett budskap som tar tag i flera av det 40-talet kvinnor som finns bland pastorerna i gruppen. Hanna Sköld, föreståndare i landsbygdsförsamlingen Norra Fågelås utanför Hjo i Västergötland, är en av dem.
– Det är häftigt att Lydia var den första europén som döps, och att hon blev den första föreståndaren. Jag känner mig styrkt av detta. Det ökar min frimodighet, säger hon efter besöket.
Jenny Antonson, vice föreståndare i Malmö, instämmer:
– Det klart det är uppmuntrande för mig som kvinna och pastor att höra om Lydia som hade sådana ledaregenskaper, och om andra kvinnor som fanns med.
[ 250 pingstpastorer reser till Jerusalem ]
Rubriker och utkast till fyra nya predikningar har Jenny Antonson skrivit ner efter tre dagar på resan, berättar hon. Både hon och Hanna Sköld har i sitt minne lagrat det strömmande och ljudligt porlande vattnet i floden vid Lydias böneställe, och där man än i dag förrättar dop.
– Jag fastnade för att det var ett rinnande och levande vatten. Att det var en självklarhet att döpa i det vattnet hade jag inte riktigt sett förut. För mig blir det starkt att vi är en rörelse. Vi är inte cementerade. Livet med Gud är något levande, säger Hanna Sköld.
Jenny Antonson associerar det levande vattnet till en källa inom oss, som Jesus talar om, och en bild för den helige Ande som ger kraft in i livet.
Jämför med Dalälven
Gunilla Sehlin, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Borlänge, säger till Dagen att hon fascineras av hur det var vanliga människor, judar och greker i området, som tog evangeliet vidare. Det var affärskvinnan Lydia, en slavflicka och fångvaktaren som blev omvända ihop med flera andra.
– Nere vid Lydias dopplats tänkte jag att det var ett böneställe, men också en helt vanlig plats vid vattnet.
– Det hände något på riktigt där i historien som vi ser fortsättningen av i dag. Men det är ändå vanligt vatten. Det ser ut som Dalälven där hemma, eller ån som flyter utanför där vi bor. Det kan hända i min by, tänker jag.
Under fortbildningsresan får pastorerna föreläsningar både på plats på hotellet och via förinspelade inslag de tittar på i bussen. De får lära sig om de många grekiska gudarna, religionsblandningen på Paulus tid och om filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles, och deras tankar.
Pingstkyrka i Thessaloniki
Men de får också möta den lokala pingstförsamlingen Apostolic church of Thessaloniki, där pingstpastorerna mer än fördubblar gudstjänstbesökarnas antal. Här finns svenska rötter, bland annat genom missionären Tage Sjöberg när församlingen bildades för drygt 80 år sedan, och i dag med relationer med bland annat pingstkyrkorna i Karlstad och Uppsala.
[ Grekisk pingstpastor: Flyktingläget är akut och vi är desperata ]
Pingströrelsen i Grekland är förhållandevis liten och splittrad i flera grenar. Man räknar med ungefär 20 000 kristna i de frikyrkligt evangeliska och karismatiska grupperna i landet, där den ortodoxa kyrkan annars dominerar, men där kyrkobesöken är förhållandevis få, uppger de evangeliska kyrkornas representanter.
För den grekiska pingstförsamlingen, som de senaste åren har mött både ekonomisk kris och flyktingkris, är det svenska besöket en spännande och omvälvande händelse. I lovsångerna som sjungs i gudstjänsten blandas grekiska, svenska och engelska. De flesta tonerna är sådana som svenskarna känner igen.
Efteråt dukas långbord upp, där lunch serveras för gästerna, utomhus bakom kyrkan.
Thessalonikerbreven i Bibeln talar om en församling som präglas av “tro och kärlek”, citerar den lokala församlingens pastor Paul Demitriades stolt. En annan pingstledare på besök, Ilias Chatzieleftheriou, frågar om svenskarna vet varför Paulus behövde skriva två brev till församlingarna i Thessaloniki och Korinth.
– Därför att det inte räckte med ett brev. Det tar lite tid för oss greker att förstå ibland, skämtar han.
Pastorerna får också lära sig om teologin i Thessalonikerbreven: om Gud som tillvarons centrum, om Jesus som herre, om ondskan, lidandet och förföljelsen – en sort motgångsteologi, om längtan efter Jesu återkomst och så vidare.
”Pastorerna är nyckelpersoner”
På den fritid som finns på hotellet fortsätter de enskilda samtalen mellan pastorerna på olika sätt. De större församlingarna med flera pastorer har sina egna teamsamlingar, och vid middagsbordet passar de mindre Dalarna-församlingarna på att mötas till ett litet samtal om aktuella gemensamma frågor på hemmaplan.
Det är de lokala pingstförsamlingarna som har avsatt medel för att kunna skicka iväg sina ledare. Men också samfundet Pingst FFS, fria församlingar i samverkan, har satsat en miljon kronor för att fortbildningen och nätverksresan ska bli möjlig.
Pingst FFS föreståndare, Daniel Alm, tycker det är väl satsade pengar.
– Resan 2015 till Jerusalem lärde oss hur positivt det är att skapa gemensamma erfarenheter och minnen. Lärandet på ort och ställe, där bibeltexterna kom till, kan ge en resonans till läsandet där hemma.
– Pingst FFS ska ju stötta församlingarna. Och här är pastorerna nyckelpersoner som bär mycket. Det är väl värt att lägga pengar och resurser på det, säger Daniel Alm.
Nya testamentet är i sin helhet ursprungligen författat på grekiska. Under bussfärden passar några av pastorerna på att diskutera grekiska ord från Bibelns grundtext med den lokala och välutbildade guiden som visat runt i Filippi. Vid kvällsandakten berättar en av dem vad guiden sagt om orden “parakletos” – det grekiska ordet för Hjälparen, som används om den helige Ande – och om “dynamos”, som är ordet för kraft.
– Parakletos betyder den som kommer och ställer sig vid sidan om dig, förklarade guiden. Och dynamos betyder inte bara kraft utan “allsmäktig kraft”.
[ Teologen Mikael Tellbe ställer Paulus mot väggen i ny bok ]
Mer än stenar från historien
Det är en tät och omsorgsfull atmosfär i rummet när pingstpastorerna ber för varandra på kvällarna. Den som vill kan ta ett steg framåt och få förbön, och någon eller några kommer fram och lägger handen på axeln och ber stilla, men intensivt. Runt omkring i lokalen betjänar man varandra, och ber bland annat för pastorernas familjer.
Vid nattvardsfirandet påminns de om att den kristna tron inte främst handlar om stenar från historien, utan om nuet och framtiden. Att vandra i Paulus fotspår är också att få ta emot hoppets kraft, förankrad i Guds löften.
Fotnot: Se bildspelet här under.
[ Thomas Österberg: Här skriver jag nåd och frid från Thessaloniki och Filippi ]
---
Fakta: Bibliska platser i Thessaloniki och Filippi
- Ruinerna efter Jasons hus i Thessaloniki. Utanför den välbärgade mannens bostad i staden blev det upplopp i jakten på Paulus och Silas. Jason släpades inför stadens styresmän.
- Fängelsehålan i Filippi där Paulus och Silas sjöng lovsånger mitt i natten.
- Lydias böneplats och dopplats i Filippi. Hit till floden kom Paulus och vände sig till Lydia, den första församlingsföreståndaren på europeisk mark.
---
