Färre studenter söker sig till pastorsutbildningarna och allt fler pastorer slutar innan de nått pensionsåldern. Men hur ser en pastors vardag egentligen ut? Marcus Ardenfors är föreståndare för en av Sveriges största frikyrkor och medger att arbetet ofta är krävande. Samtidigt tycker han att han har världens bästa jobb.
Egentligen hade Marcus Ardenfors inte tänkt sig ett yrkesliv som pastor. Hans pappa Jack-Tommy Ardenfors var under många år en av pingströrelsens centrala pastorer och dessutom kom flera av Marcus bröder tidigt att välja pastorsbanan. Men Marcus hade siktet inställt på en annan väg.
– Jag hade en stark tro som ung, men jag tänkte alltid att det där med att jobba som pastor var något för andra i min familj. Jag var övertygad om att jag skulle läsa på Handelshögskolan och göra karriär utanför kyrkan.
Trots detta hamnade Marcus som “teamare” i Pingstkyrkan i Eskilstuna. Mest som en nödlösning när han inte behövde göra militärtjänstgöring och plötsligt stod med ett oplanerat år framför sig. Marcus Ardenfors insåg dock att han trivdes med att arbeta i kyrkan och långsamt började en sorts kallelse göra sig påmind.
– Under det där året väcktes en längtan hos mig. Och det hände även att församlingar hörde av sig till mig och frågade om jag ville bli ungdomspastor i deras kyrka. Men i samtalen märkte jag alltid att de egentligen inte ville ha mig. De ringde mig bara för att jag var “en Ardenfors”. Det var smärtsamt för mig.
Pastorn mittemot mig tystnar och tittar ner i tacopajen framför sig. Vi möts i kaféet i Pingstkyrkan i Jönköping, församlingen i vilken Marcus Ardenfors sedan tio år tillbaka arbetar som föreståndare. Jag har kommit hit för att jag vill ta reda på hur pastorsrollen ser ut 2022. Vad gör en pastor på dagarna, vilka utmaningar finns det – och hur kan man vända det dalande intresset för att utbilda sig till pastor?
Aldrig förstått varför pastorer ska flytta så ofta
När Marcus Ardenfors tänker tillbaka på sitt liv lyfter han fram ett specifikt möte som blev avgörande för hans val att bli pastor. Han minns hur han under en personaldag i Pingstkyrkan i Eskilstuna hamnade på tu man hand med den dåvarande föreståndaren Allan Ekstedt. Den äldre pastorn lade sin hand på Marcus axel och konstaterade att han kände till Marcus bakgrund och familj, men att församlingsledningen under året hade sett Marcus egna gåvor och undrade om han ville börja arbeta i församlingen.
– För mig blev det en så tydlig bekräftelse. Jag var inte min pappa eller mina bröder, han hade sett min egen personlighet och mina gåvor. Så jag prövade den kallelsen under några månader och började sedan att jobba i församlingen i januari 1997.
Under sitt pastorsliv har Marcus Ardenfors satt ett värde i att inte flacka runt utan stanna länge på orten och i församlingen. I Eskilstuna var han kvar i 15 år.
– Jag har själv aldrig förstått det där med att pastorer ska flytta ofta från plats till plats. Min strategi som pastor har hela tiden varit att jobba för goda breda nätverk, jag är pastor för staden och känner en kallelse till hela Jönköping och då tror jag att man måste ha ett långsiktigt perspektiv.
Många svenskar vet nog inte vad som ingår i pastorsyrket, händer det att du får frågor om vad du gör om dagarna?
– Ganska sällan nu för tiden. Jag upplever att det skedde ett skifte i kyrkorna i Jönköping under 2014, där vi blev mer synliga.
Marcus pekar och visar riktningen mot Sofiakyrkan ett stenkast bort. Här ringde kyrkorna i staden i kyrkklockorna i en uppmärksammad manifestation 2014 mot främlingsfientlighet. I Pingstkyrkan blev klockklangen ett slags startskott för ett ökat socialt engagemang med härbärge och hjälparbeten för bland annat EU-migranter och ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan.
– Sedan dess får jag inte längre frågan om vad jag gör på dagarna så ofta. Människor ute på stan kan se mycket mer vad vi faktiskt jobbar med.
[ Stora utmaningar när församlingar blir utan föreståndare ]
Vill inspirera människor att lyfta blicken
Marcus Ardenfors konstaterar att han annars lägger stor del av sin tid på ledarskap, både gentemot personal och ideella. Han älskar att se saker hända, att få människor i funktion och menar att han ser det som sin uppgift att “spänna gummibandet så långt det går utan att det brister”.
Finns det inte en risk att man kör slut på människor då?
– Det behöver man absolut vara vaksam inför. Min personlighet är innovativ, jag vill vidare och framåt. Men det får aldrig bli en känsla av att du måste göra det här utan jag vill gärna inspirera människor att lyfta blicken och se vad som är möjligt om vi arbetar tillsammans.
Hur tänker du kring att vara pastor 2022, vilka utmaningar möter du som föreståndare för en stor frikyrka just nu?
– I en stor kyrka som den här är det en utmaning att inte bli för professionell. Under pandemin har vi varit en begränsad grupp medarbetare som gjort mycket, men nu tror jag att det är viktigare än någonsin att hela församlingen får komma i funktion.
– Att resa upp det allmänna prästadömet tror jag är en helig utmaning för nutidens pastorer. Tidigare i frikyrkan fanns en mängd bibelstudier, bibelhelger och liknande som gjorde att församlingsmedlemmarna levde med de stora teologiska frågorna. I dag har några få läst teologi och resten har liksom inte självförtroende att tycka och tänka om Bibeln. Det måste vi ändra på.
[ Färre söker till pastorsutbildningar ]
Färre söker i dag till pastorsutbildningar och många pastorer hoppar av efter några års tjänst. Hur kan man vända den trenden?
– Jag inser problematiken när det gäller återväxten av nya pastorer, men tror inte vi ska dra alltför stora slutsatser av antalet sökande just i år då vi haft en pandemi bakom oss. Det är också upp till oss som varit pastorer en tid att se och bekräfta kallelsen hos nästa generations ledare, även hos dem som vi inte når genom utbildningsvägen.
– Självklart är pastorsjobbet ofta tufft. Jag brukar säga att det är något av det tuffaste men också något av det mest meningsfulla man kan göra med sitt liv. Men jag tror att vi kommer att se en vändning under de närmaste åren, där fler upptäcker en kallelse till pastorstjänst.
Vad skulle du säga är det svåraste i arbetet som pastor?
– Det svåraste är allt svårt som du aldrig kan prata om. Det kan dels handla om själavårdsfrågor, dels om andra saker som du behöver hålla för dig själv. Som ledare och pastor blir man ofta ifrågasatt och ibland kan kritiken kännas orättvis när man inte har möjlighet att ge hela bilden.
Marcus Ardenfors konstaterar att det på ett sätt blivit svårare att hantera det hårda trycket i pastorsyrket i takt med att de egna barnen blivit större.
– Förr gällde kampen bara mig själv. I dag är det jobbigt om det blir ett drev eller skrivs saker som drabbar mina barn eller min familj.
Har du någon gång känt att det inte är värt priset?
– Absolut, det har hänt flera gånger att jag stått i ett vägskäl och frågat Gud: Orkar jag det här? Är jag verkligen rätt person för det här?
– Men jag har samtidigt alltid känt i de lägena att jag funnit vila i att församlingen inte är min utan Guds. Det inte är jag som bär tron utan tron bär mig.
Skulle inte vilja byta mot något annat
Borden runt omkring oss börjar fyllas av Marcus medarbetare som kommer med sina lunchlådor. Det äts, pratas och skrattas. Det tycks finnas ett driv och en arbetsglädje bland de anställda i kyrkan.
Vad är det bästa med att vara pastor?
– Det bästa är att få följa människor i det som är det viktigaste i deras liv, att få gå med dem på vägen till tro och få stötta människor som brottas med sin tro. Att få leva i det där ögonblicken som på riktigt är viktiga i människors liv. Jag tycker att jag har världens bästa jobb och jag skulle inte vilja byta det mot något annat.
Pingstpastorn ler med hela ansiktet när han berättar om variationen i yrket. Från det personliga samtalet med en enskild medmänniska till möjligheten att få dela tron med hundratals bara någon timme senare.
– Ibland blir man hemmablind. Men jag påminde mig om den här tacksamheten i går. Då hade vi en fantastisk kväll när vår orkester hade stor konsert. Kyrkan var full med folk och jag fick gå fram och ge ett Guds ord och be en bön för alla dessa människor, där många kanske besökte kyrkan för första gången.
Hur gör du för att hålla din egen gudsrelation levande? Finns det en risk att tron blir alltför kopplad till ditt arbete som pastor?
– Jag tror att det gäller att skapa heliga vanor. Genom livet har jag försökt arbeta fram en rytm. Jag är uppvuxen i en familj som var väldigt präglad av bön och jag har insett att en stor fara i pastorsyrket är att prioritera allt det där viktiga framför det viktigaste, som är relationen till Jesus.
– För mig är det helt avgörande att få ha mina egna bönestunder, tid tillsammans med Gud som inte har något med mitt jobb att göra. Eller att läsa Bibeln utan att det handlar om någon predikan eller bibelstudium som ska förberedas.
På sin dator har Marcus Ardenfors ett engelskt citat fastklistrat. Han sammanfattar budskapet med att det handlar om att det är viktigare än alla “likes” att få ett “well done” från Gud, när man fullgjort sitt livslopp.
– Det ger perspektiv att det är himlen som ska belöna mig, inte likes här och nu. Som pastor och ledare tror jag att vi ständigt måste rannsaka våra motiv. Det är därför just bönen är så viktig. Jag gillar hur David ber i Psaltaren när han ber om förlåtelse för “mina hemliga synder”, de där dolda motiven som jag själv knappt ser.
– Jag tror också att det är otroligt viktigt som pastor att omge sig med människor som inte bara säger ja och amen, utan som vågar ifrågasätta.
När trycket och stormarna kommer inifrån är det ofta tuffare. Det är en sorg när vi fastnar i interna konflikter i församlingen.
Under sina 25 år som pastor har Marcus Ardenfors upplevt stormar som kommit både utifrån och inifrån. Han konstaterar att de inre stormarna ofta är de som känns mest.
– Samhällets tryck måste vi räkna med. Där tror jag att vi har mycket att lära av den förföljda kyrkan i världen. Vi ska inte söka motståndet, men Bibeln är tydlig med att det kommer att drabba oss och det enda sättet att möta det är att fortsätta göra gott och kämpa för det man tror på.
– Men när trycket och stormarna kommer inifrån är det ofta tuffare. Det är en sorg när vi fastnar i interna konflikter i församlingen. Men jag upplever att så länge vi älskar varandra så kan vi vara konstruktiva och mötas trots våra olikheter.
Handlar om kyrkans överlevnad
Lunchen närmar sig slutet och medarbetarna i Pingstkyrkan i Jönköping börjar söka sig bort från kaféet och tillbaka till kontoret. För Marcus Ardenfors fortsätter pastorsvardagen med personalmöte och i morgon ska han åka med alla medarbetarna på studieresa till Köpenhamn.
– Det blir många timmar i buss. Men vi har delegerat lite så att det blir lite happenings på bussresan. Det blir spännande att se vad det blir, säger han med ett skratt.
Vad säger du när du möter nyblivna pastorer?
– Har man gått ut i uppdraget som pastor kan jag bara gratulera. Jag kan inte tänka mig ett mer meningsfullt arbete. Du som går ut i pastorstjänst är efterlängtad. Våga var pastor på ditt sätt, lär av våra misstag och var inte rädd att ta hjälp. Ingen av oss pastorer är så upptagen att vi inte kan investera i andra ledare. Det handlar om vår överlevnad som kyrka.
[ Pingst utreder varför pastorer slutar ]
---
Så ser en arbetsvecka ut för en pastor
Marcus Ardenfors förklarar vad gör en pastor egentligen på dagarna:
Måndag - vila
Måndagen är ju vilodagen för oss pastorer. Jag försöker att vara noga med att vara hålla min sabbatsvila på måndagarna i största möjliga mån.
Tisdag - personal
Tisdagar är för mig personaldagen. Då samlar jag hela personalen till en gemensam start på veckan, vi har olika medarbetaravstämningar och möten med pastorsteamet. På tisdagar sker också mycket av utvärdering och planering av gudstjänsterna.
Onsdag - församlingsfrågor
På onsdagarna försöker jag fokusera på församlingsprocesser. Hur bygger vi församlingen? Det kan handla om praktiska saker, men också om övergripande strukturer för gudstjänstliv som att planera predikoserier och liknande.
Torsdag - nätverk
Mycket av det jag gör spiller så klart över på olika dagar. Men i mitt huvud så är torsdagen dagen då jag fokuserar på de internationella och nationella nätverk vi står i som församling. Vi jobbar bland annat tillsammans med kyrkor i Kaukasien och på Afrikas horn, kanske behöver jag underhålla de relationerna. Sedan är det ju en viktig roll som pastor att representera församlingen i olika mötesplatser både regionalt, ekumeniskt och nationellt.
Fredag - skriva predikan
På fredagar försöker jag skapa rum för att skriva predikan eller annan undervisning. Ofta kanske jag har gått med en predikotanke i huvudet under veckan som man nu försöker att formulera mer konkret.
Som pastor är det ofta en utmaning att hitta en bra arbetsrytm. När man jobbar med ideella så får man ofta anpassa sig efter deras tider, det blir många arbetsluncher, eftermiddagsfikan och kvällssamlingar. Själavårdssamtal, begravningar och uppvaktningar finns ju också med under arbetsveckan även om de inte är begränsade till särskilda dagar.
Lördag - oftast ledig
Lördagen är egentligen också en dag då jag försöker att vara ledig. Men det händer att saker dyker upp även på lördagar, som exempelvis vigslar, bröllop, konferenser eller resor till något av våra arbeten utomlands.
Söndagen - gudstjänst i fokus
Om jag predikar en söndag tycker jag att det är skönt att gå upp tidigt för att vara i bön och lägga sista handen vid predikoutkastet. Jag brukar åka in till kyrkan till 8:30. Klockan 9:30 har vi bön inför gudstjänsten, 9:50 har vi samling med alla medverkande och klockan 10:30 börjar gudstjänsten.
En viktig del av en pingstförsamlings gudsjänstfirande är gemenskapen, så vid kyrkkaffet brukar jag gå runt och prata med folk och ibland ge lite vägledning. Oftast åker vi inte härifrån förrän klockan 13:30 men efter det är jag ledig om vi inte har gudstjänst igen på kvällen.
---
---
Fakta: Marcus Ardenfors
- Ålder: 46 år.
- Bor: I Bankeryd.
- Familj: Gift med Gabriella tre barn Emilia 15, Linnea 14, Elis 7 i höst.
- Yrke: Pastor och föreståndare i Jönköping Pingst.
---
