Dokument

Alliansmissionen tänker större än Småland

Hur mår egentligen Svenska alliansmissionen? De är ett av de mindre sammanhangen i frikyrkligheten och har stark regional förankring i Småland. De önskar växa, men de sista åren har medlemsutvecklingen stått stilla.

Migrantkyrkor i Västerås och Göteborg ger glädje till Svenska alliansmissionen. Men i de småländska landsbygdsförsamlingarna får det mångkulturella sällan genomslag. Unga i det frikyrkliga samfundet efterlyser samtidigt mer av driv, mod och nutida tänk.

Hur mår egentligen Svenska alliansmissionen (SAM)? Vart är samfundets församlingar på väg? Frågorna gäller ett av de mindre sammanhangen i frikyrkligheten: 13 700 medlemmar i knappt 150 församlingar, och med stark regional förankring i Jönköpingstrakten och Småland.

Många församlingar finns på mindre orter som Broaryd, Gamla Hjälmseryd, Lidhult, Möcklamo och Tjurtorp.

Under Kristi himmelsfärdshelgen möts “alliansarna” till årskonferens på populära campingplatsen Gullbrannagården utanför Halmstad, som ägs av samfundet. När pandemin slog till samlade medlemmarna in 800 000 kronor för att rädda verksamheten på Gullbranna.

Gullbrannagårdens camping under Gullbrannafestivalen.

Camping och småländsk landsbygd – är det nog för Alliansmissionen? Den lite tillspetsade och förenklade frågan ställs efter att flera inom samfundet själva har talat om SAM:s geografiska koncentration till det som brukar kallas bibelbältet.

– För mig räcker det inte, säger Daniel Berner, pastor och integrationskonsulent inom Alliansmissionen samt kommunalråd i Vetlanda för Centerpartiet.

– Jag vill tala i termer av att vi är ett samfund i Sverige, och nationella. Vågar vi tala så kanske vi också vågar flytta ut tältpinnarna.

– Alla känner alla, säger vi ibland, med hänvisning till det geografiskt nära. Det finns vinningar i det, men också låsningar. Ska vi växa får vi inte bara vara i lokaltänk på det här sättet, säger han.

Daniel Berner kom till Alliansmissionen efter nästa två decennier som pastor i pingströrelsen. Han uppger att det för hans del har varit många positiva upplevelser att komma till ett litet samfund, även om han inte visste jättemycket om det. Utifrån sitt uppdrag på samfundskontoret i Jönköping säger Berner att han definitivt ser en morgondag för Alliansmissionen, samtidigt som han också hittar utmaningar.

Daniel Berner, pastor i alliansförsamlingen i Värne, intervjuad i Vetlanda.

Just nu gläds man inom SAM åt arabisktalande migrantförsamlingar i Västerås, Göteborg, Norrköping och Södertälje med flera orter som har anslutit sig till rörelsen. Liksom åt en persisktalande grupp i Stockholm. Men i gudstjänster och barn- och ungdomsarbete i de många äldre församlingarna i Småland ser man ofta inte så mycket av de mångkulturella inslagen. I hans egna Vetlanda kommun finns samtidigt hela 27 modersmål representerade i grundskolan, konstaterar han.

– Pionjärtänket och församlingsplanteringsspåret vi har inom Alliansmissionen rör sig åt det här hållet. Får jag drömma utifrån min tjänst skulle jag vilja se en tioårsplan för nystartsförsamlingar i förorts- och segregationsområdena, säger Daniel Berner.

– Det finns inte minst ett gediget och stabilt barn- och ungdomsarbete inom Alliansmissionen som skulle kunna betyda mycket här. Nu behövs kanske bara modet och ekonomin för att ta tag i de här bitarna.

Framtidsspaning för SAM

Lina Skoghäll är pastor i Allianskyrkan i Bottnaryd och Ryd och tillika samordnare för teologistudenterna på Akademi för ledarskap och teologi i Jönköping, som Svenska alliansmissionen driver i hop med Evangeliska frikyrkan och pingströrelsen, och där nya pastorer utbildas.

Hon var också med som redaktör för antologin För en tid som denna (Libris förlag), som lanserades vid Alliansmissionens årskonferens för ett år sedan, och som är en spaning kring identitet, visioner och nya steg in i framtiden för församlingarna i rörelsen.

I boken beskriver 16 författare bland annat det internationella missionshjärtat i SAM samt de teologiska grunderna kring Jesus som vägen till frälsning och Bibelns trovärdighet. Vidare belyser man behovet av nya församlingar, det nya migrationslandskapet samt Alliansmissionens plats på den ekumeniska kartan.

Alliansmissionen har varit en del av samtalen om att gå ihop med andra frikyrkosamfund, både när Evangeliska frikyrkan och Equmeniakyrkan har bildats på senare år. Men SAM har valt att stå kvar som eget samfund, bland annat med den regionala koncentrationen i södra Sverige som argument, liksom att man kan vara en brobyggare mellan andra samfund med sin dubbla dopsyn.

I stället samverkar man ekumeniskt kring exempelvis pastorsutbildningen ALT och tidningen Dagen.

Lina Skoghäll

Enligt Lina Skoghäll har det på senare tid börjat röra på sig inom SAM - bland annat med teologistudenter inom ALT som inte alls tänker utifrån samfundstillhörighet, och har dålig koll på Alliansmissionen, liksom utifrån att man har välkomnat de ovan nämnda internationella församlingarna in i samfundet, där nya människor kommer in som inte känner Alliansmissionen.

– Vår identitet är viktig att hålla fast vid och stärka när det blir ett inflöde av människor, säger Lina Skoghäll.

Saknar ungdomarnas driv och nutänk

Samtidigt har Alliansmissionen stått i det närmaste still medlemsmässigt de senaste tio åren – precis som övriga frikyrkor inte ser någon stor tillväxt. Kring detta finns en medvetenhet i ledarskiktet. Tidigare samfundsledaren Kjell Larsson har varnat för att leva på minnen från fornstora dagar – och frågade retoriskt om SAM var på väg från “engagerad missionsrörelse till mer av kyrkbänksnötare”, när Dagen rapporterade från pastorernas Vintermöte i Jönköping 2018. De unga förkunnarna i samlingen efterlyste nya sätt att presentera Jesus.

Alliansmissionen är “en stadig skuta”, med “strävsamma, arbetande smålänningar, företagare och Gnosjöanda”, konstaterar Lina Skoghäll, och säger att det är samfundets styrka, men också det som utmanar sammanhanget framöver.

Också hon lyfter fram behovet av att bli modigare och att våga spänna bågen mer. Inte minst handlar det om att våga dela sin tro bland arbetskamrater och grannar som kyrkornas medlemmar har runt omkring sig, menar hon.

– Frågar jag mina studenter så vill de se mer av ungdomsförbundets SAU-tempo in i SAM. I ungdomsrörelsen finns ett enormt driv och nutänk, där man är på tårna och hugger på vad som händer i samtiden.

– Det modet, och en viss förnyelse, skulle behövas också i SAM, där vi kanske är mer eftertänksamma och lågmäldheten gör att saker ibland hamnar under radarn, säger Lina Skoghäll.

Hbtq-frågan uppe i samtal

Kristi himmelsfärdshelgen stundar alltså den årliga avstämningen och årskonferensen på campingen utanför Halmstad. Det handlar mer om en familjefest och uppbyggelsekonferens med bibelstudier och seminarier – i år på temat “växande tro” – än om formella årsförhandlingar. Själva ombudsmötet är koncentrerat till en dag.

Nya samfundsledaren och missionsföreståndaren Ulf Häggqvist medverkar naturligtvis. Men också kristna profiler som pingstpastorn Urban Ringbäck och Equmeniakyrkans riksevangelist Liselotte J Andersson.

Liksom i de flesta andra frikyrkosamfund är hbtq-frågan ett spänningsfält också inom Alliansmissionen. En samtalsdag har hållits i pastorskåren nyligen – och samtal ute i församlingsstyrelserna är på gång, och beskrivs så här långt ske i god ton. Frågan har ingen egen punkt under årskonferensen.

Visionsarbete pågår

Stefan Elg, styrelseordförande för Alliansmissionen, lyfter fram att samfundet under konferensen ska ordinera fem nya pastorer (och ta emot en sjätte), liksom man ska avskilja en missionär.

Han hänvisar också till den tidigare antagna visionen fram till 2025 där samfundet ska jobba med: 1) andlig fördjupning, 2) social rättvisa, 3) evangelisation och församling samt 4) skapelse och miljö.

I samband med detta arbete planerar samfundet också en internationell konsultation under våren 2023, där den svenska ledningen ska möta systerkyrkorna från Afrika och Asien, troligtvis nere i södra Afrika, för att samtala och lära av varandra kring de här områdena.

– Det internationella arbetet är en del av vårt dna, säger Stefan Elg.

Stefan Elg, Ulf Häggqvist och Kjell Larsson på Svenska alliansmissionens årskonferens.

Det internationella missionsarbetet – som i dag finns i ett 20-tal länder – var själva utgångspunkten när Svenska alliansmissionen växte fram i mitten av 1800-talet. I nutid nämns på samma sätt arbetet bland migranter samt mission i Sverige som paralleller när församlingarna och missionsledningen söker vägarna framåt efter pandemin. Hur ska tron och antalet som vill bli kristna och delta i församlingsarbetet växa?

Fel kultur och fel kön

PÅ SAM:s årskonferens dras trådarna ihop när integrationskonsulent Daniel Berner från Vetlanda håller bibelstudium utifrån skildringen av den samariska kvinnan som möter Jesus vid Sykars brunn i Nya testamentet.

– Hon hade “alla fel”. Fel kultur. Fel kön. Jesu lärjungar gick i väg och köpte bröd, men ingen märkte att de var där. Kvinnan fick däremot en hel stad i rörelse när hon kom och berättade om sitt möte med Jesus. Vad var det egentligen som hände?

Just nu möts både olika kulturer och generationer inom Alliansmissionen för att försöka hitta vägarna framåt.

“Alliansmissionen behöver fler nya församlingar”

Statistiken över antalet församlingar har gått åt helt fel håll inom hela frikyrkligheten under de senaste 25 åren. Svenska alliansmissionen har tappat 96 församlingar, ner till 148. Svenska alliansmissionen (SAM) är bara en del i helheten. Hela frikyrkan har under 2000-talet lagt ner en mindre församling i veckan, och bildade inledningsvis bara en ny var femte vecka, säger statistiken.

– Samtidigt finns det tecken på ett ökat intresse för andlighet och religion i vårt land, säger Jonas Melin som är pionjärkonsulent inom SAM.

Sedan 2010 har takten på nyplanteringarna i frikyrkorna dock ökat, med den gemensamma ambitionen att 2025 starta lika många församlingar som det läggs ned. Fortfarande finns rejält med arbete att göra för att uppnå målet.

Går för långsamt

Alliansmissionen har jobbat med att starta nya församlingar sedan 1970-talet. De nya församlingarna har ofta startats utanför Småland, framför allt i Göteborg, Stockholm, södra Halland och norra Skåne, och har ibland lett till avknoppningar av ytterligare några nya. Men riktig fart på utvecklingen har det inte blivit. Jonas Melin konstaterar att man varit uthålliga, men att det numera går långsamt jämfört med andra samfund, där takten har ökat.

– Den stora utmaningen för framtiden är att få i gång en rörelse där församlingar planterar församlingar som planterar församlingar, säger han.

Jonas Melin efterlyser att det inte bara är samfundsledningen centralt som tar initiativ till att starta nya kyrkor, utan att etablerade församlingar engagerar sig som moderförsamlingar och tar initiativ till nya församlingar på nya orter.

Han vill utmana till att våga ta risker och uppmuntra nytänkande och experimentlusta.

Jonas Melin.

Han funderar också över om det behövs en förändring av språket kring att bilda nya församlingar. Ibland kan talet om att plantera en församling uppfattas tungt och krävande och leda tankarna till fastigheter och anställd pastor med mera.

Jonas Melin har lånat begreppen av andra, men vill hellre tala om mission i Sverige, eller “missionella initiativ” som mer lyfter fram att bygga relationer till människor och inte handlar om att dra på sig tunga kostnader, även om det i ett senare skede kan växa till något annat.

Han ser framför sig en grupp av kristna som finns inom en redan existerande församling, och som bygger relationer i ett särskilt bostadsområde i samhället där man finns, eller ett team som tar sig till en helt ny ort.

Starka i Jönköping - där stora i området

För det tredje vill Jonas Melin utmana Alliansmissionen och andra samfund att skapa utrymme för nya strukturer och modeller för att plantera församlingar och att vara församling. Han tror exempelvis att en del av de nya gemenskaperna kommer att gå utanför den föreningsmodell som i dag är dominerande.

För tre år sedan startades ett pionjärarbete i Rosengård i Malmö ihop med flera andra aktörer. Det allra senaste nystartsinitiativet är en husförsamling i Nässjö i Småland som är en avknoppning från Nässjö Allians- och baptistförsamling. Om nyplanteringarna generellt sett har skett på andra håll menar Jonas Melin att de numera också behöver ske i Jönköpings län.

– Även om vi relativt är starkare här så är behoven stora. Det finns många människor även kring Jönköping som inte berörs av evangeliet. Vi kan inte bara tänka att vi har basen här, men missionerar på andra håll. Vi behöver också satsa på hemmaplan.

---

Fakta: Pionjära initiativ hos Alliansmissionen

  • Under 2000-talet har nya församlingar bildats i Båstad och närliggande Förslöv samt i Kärrtorp i Stockholm.
  • Arabisktalande församlingar har fått stöd av SAM i Göteborg, Norrköping och Södertälje.
  • Nyligen har pionjära initiativ också dragits i gång i Rosengård i Malmö samt i Nässjö genom en husförsamlingsgrupp.


Fler artiklar för dig