Dokument

Bethel-elev: Jag lärde mig att släppa kontrollen

Alva Forssander och Zakarias Artman om hur livet i Redding formade dem

Alva Forssander och Zakarias Artman är två av många svenskar som de senaste åren gått bibelskola i Bethel Church i Redding, Kalifornien. För Dagen berättar de om sina upplevelser.

Bethel School of Supernatural Ministry (BSSM) startade 1998 med en uttalad ambition att utbilda “väckelsebärare” som kan åka hem och förvandla sina sammanhang.

Varje år går omkring 2 500 studenter bibelskolan och bland dem finns ett 50-tal länder representerade. Man kan välja om man vill gå ett, två eller tre år på skolan.

En del av de svenskar som kommer hem efter att ha gått BSSM väljer att återvända till sin hemförsamling medan andra söker sig till ett sammanhang där det finns en förståelse för Bethels teologi och spiritualitet. New Wine är ett exempel på en rörelse som inspirerats av Bethel och i One Heart Church i Stockholm finns många BSSM-alumner.

Mötte Bethel i Sverige

Alva Forssander är 30 år gammal och arbetar som lärare i Stockholm. Hon blev kristen i tonåren i en EFK-församling och går i dag till Hillsong. Egentligen hade hon inga planer på att gå bibelskola, men ett frö började gro efter att hon besökt en gudstjänst med ett Bethelteam på Sverigebesök.

– Det första jag slogs av var att alla i teamet var så attraktiva – jag ville bli kompis med allihop, säger hon.

Teamet från Bethel profeterade över Alva, vilket hon beskriver som sitt starkaste gudsmöte dittills. Hon började fundera på att gå Bethels bibelskola, men vissa vänner och bekanta var skeptiska.

– De skickade artiklar om Bethels “irrläror” och eftersom jag är en person som lyssnar mycket på andra, blev jag förvirrad av att höra så många olika röster om skolan. Samtidigt kände jag starkt att Bethel var något som Gud ledde mig in i.

Alva Forssander tillsammans med Bill Johnson, huvudpastor i Bethel Church under avslutningen av bibelskolans första år. "Bill är världens snällaste och godaste man. Han ser verkligen alla" säger Alva Forssander till Dagen.

Befriande att berätta hemligheter

Alva bestämde sig för att gå bibelskolan och arbetade hårt för att få ihop pengar till skolavgift, mat och boende. Hösten 2016 var hon på plats i Redding och fick möta sin “Revival Group” som bestod av 70 andra elever. Varje grupp har en egen pastor och varje elev en treårsstudent som mentor. En av de första sakerna som händer är att gruppen åker iväg på retreat.

– Vi fick möjlighet att berätta om våra värsta hemligheter, saker vi skäms över. Att vara i en trygg miljö och bli fullkomligt sedd, trots att man berättar om det allra jobbigaste, upplevde jag som befriande. Det dödade mycket skam.

Livet på BSSM är intensivt. Undervisning om Bethels “Kingdom foundation” – vad de tror i olika frågor, varvas med samlingar i mindre grupper. Dessutom har varje elev sin egen process med Gud. Alva säger att hon inte främst lade fokus vid undervisningen eftersom Gud gjorde så mycket i henne.

– Någon har beskrivit Bethel som att varje elev där är ett legotorn där det saknas en bit längst in, så då måste man ta bort hela tornet för att lägga till den biten. Känslan är att man blir isärplockad för att sedan bli uppbyggd igen på en mer stabil grund.

“Bill förtjänar mitt förtroende”

I den processen finns ledarna med och guidar eleverna. För Alva var deras omsorg avgörande. Hon nämner också att Bill Johnson blivit en förebild. Trots att det går över 2 500 elever på skolan har han en förmåga att få alla att känna sig sedda och speciella, berättar hon.

– Jag hade tidigare en tendens att ifrågasätta ledare och brottades mycket med det i början. Men sedan kom jag till en punkt där jag kunde säga: Jag litar på Bill! Han förtjänar mitt förtroende.

Alva Forssander trivdes på Bethel. Att sjunga lovsång i timmar varje dag tillsammans med andra som också hungrar efter Gud och att leva i en atmosfär där det är mer regel än undantag att en främling kommer fram och ger ett profetiskt ord, blev en stor kontrast mot sommarjobbet på Ica i Stockholm.

– När man kommer tillbaka känns det som att “här rullar livet på som vanligt”. Jag insåg att mitt hopp inte var lika starkt när inte människor runt omkring mig bar det på samma sätt. Sommaren efter ettan var ganska krisig, jag grät mycket och överlevde genom att tillbringa tid med Gud.

Fick hjälp att helas på insidan

Alva bestämde sig för att gå ett andra och sedan ett tredje år på Bethel. Hon beskriver hur tiden på bibelskolan hjälpt henne att hantera trauman som hon varit med om och gett henne en ny syn på sig själv.

– Min resa handlade om att jag skulle helas på insidan, släppa kontrollen och förstå att jag är älskad.

– Man pratar mycket på Bethel om att “komma överens med det som är sant”. I början hade jag svårt med att “skratta åt lögner”, men lärde mig det. I stället för att tänka “Jag kommer aldrig få ett jobb” kan man välja att meditera över en sanning som “Gud har goda planer för mitt liv” och bygga tro genom att tänka: “Jag är en person som får vilket jobb jag vill”.

“Livet med Gud börjar här och nu”

Zakarias Artman växte upp inom Bibeltrogna vänner (BV), i dag ELM, och beskriver det som en konservativ luthersk miljö. Under somrarna deltog han i OAS-rörelsens ungdomsläger. En sommar var speciell.

– Jag fick förbön med handpåläggning och efteråt var det som att allt var annorlunda. Jag insåg att livet med Gud börjar här och nu – inte en dag i himlen, berättar han.

Det här var 2011 – samma år som Bill Johnson, inbjuden av New Wine, hade haft en helandeskola i Malmö. I Zakarias nya församling – Ad Fontes i Lund – talade många gott om Bill Johnson och Zakarias blev nyfiken. Ett drygt år senare fick han ett tilltal från Gud: “Jag har något för dig på Bethel”.

Zakarias Artman gick Bethels bibelskola 2013-2015.

Tror inte längre att vi är syndare

Under Zakarias första år i Bethel, 2013, bodde han i ett hus tillsammans med andra bibelskolelever. En kväll frågade en av huskompisarna de andra: Tänker ni att vi är syndare?

– De andra svarade ja, men jag var inte längre så säker. Under veckorna som följde fick jag fördjupa mig i frågan. En klassisk tanke är att vi är syndare räddade av nåd, men så ser inte jag det längre. Vi var syndare, vi blev räddade av nåd och står i dag fria som Guds rättfärdiga söner och döttrar.

Det Zakarias beskriver är något Bill Johnson ofta återkommer till. I sin bok “När himmelriket tränger fram” skriver han att varje kristen, genom korset, får en ny natur där synden är uppdragen med rötterna. Kristna ska därför förstås som rättfärdiga, inte syndare. Detta går stick i stäv med den traditionella lutherska tolkningen.

– Jag tror inte att synden är inom mig, utan den finns utanför och försöker komma in. Fienden kommer med tankar hela tiden, men i stället för att fokusera på dem kan jag gå in i det som Jesus vunnit för mig och låta mina tankar förnyas, förklarar Zakarias.

Skolavgiften löste sig mirakulöst

Under sina två år på Bethel fick Zakarias också öva sig i de andliga gåvorna.

– Jag fick förmedla kunskapens ord, be för sjuka och vittna om min tro. Jag fick se Guds godhet, bland annat genom att pengar till skolavgiften, mat, boende och missionsresan till Sydafrika löste sig på ett mirakulöst sätt.

Men även om första året på Bethel var lärorikt säger Zakarias Artman att det också var en av de jobbigaste perioderna i hans liv.

– Under undervisningspassen uppmanade lärarna ofta till att bli medveten om Guds närvaro och då kunde folk falla i anden, börja skratta eller gråta, men jag kände ingenting. Varje dag blev en påminnelse om att Gud var överallt, men inte hos mig.

Fick profetiska ord om att undervisa andra

Sommaren mellan första och andra året på Bethel var Zakarias tillbaka i sin hemort Örkelljunga i Skåne. Han lyssnade på inspelad undervisning av Dan Mohler och insåg att livet med Gud inte handlar om känslor, utan om att Gud är närvarande oavsett hur det känns. Många andra avgörande saker hände också den sommaren, berättar han.

– Jag hade fått profetiska ord om att jag skulle undervisa ungdomar hemma hos mig, och Gud bad mig välja ut människor som hade öppna hjärtan så att vi skulle kunna gå djupt.

Många av ungdomarna som samlades i Zakarias källare var vänner som också vuxit upp i lutherska familjer. Han berättar att de fick se många mirakler den sommaren – befrielser från onda andar och ben som växte ut.

– Det mest fantastiska var att människor började förstå sin identitet i Kristus, att de var fria och inte längre bundna av synden. Det födde en enorm längtan efter Gud.

Inte ansluten till något samfund

Hemgruppen som Zakarias startade efter Bethel finns inte kvar i sin ursprungliga form, men några därifrån ingår nu i en grupp av vänner som träffas hos varandra för att lovsjunga och läsa Bibeln. Gruppen är inte knuten till någon församling och Zakarias är inte med i något samfund.

Inför framtiden känner Zakarias sig hoppfull och trygg.

– Det finns massor av profetiska ord som ligger på hyllan. Jesus har visat mig hur jag är ute i världen och delar evangeliet med kristna. När de kristna förstår djupet i evangeliet kommer de icke-kristna att ha en plats att komma till.

– I takt med att jag har lärt känna Guds hjärta har det också väckts en längtan om att vara en fantastisk och närvarande familjefar. Hur passar de ihop med att resa runt i världen? Ingen aning, men Gud löser det.


Fler artiklar för dig