I vår öppnar Sveriges största second hand-butik – av en pingstkyrka.
Varför blev just kyrkorna så bra på second hand?
Joakim Lundgren spanar i uppväxten och ser hur väckelserörelsen hittade ett nytt samhällsprojekt när torggudstjänsterna försvann på 1990-talet.
I min hemförsamling i Trollhättan fanns en man som hette Seppo. Det var tidigt 90-tal. När Pingstkyrkan bytte lokal gjordes den gamla om till butik för begagnat.
Skylten som hädanefter prydde entrén föreställde en jätteillustration av en hand som pekade mot ingången.
Seppos hand
Eldsjälen Seppo drev butiken och jag trodde länge att den hette “Seppos hand”. Det var innan jag som sjuåring förstod ordleken. I butiken fanns kläder som luktade underligt och en gigantisk mängd små pryttlar. En rörig second hand-butik om man jämför med dagens, mer lik en prylbod.
Seppo var förstås inte ensam om sin butik på Kungsgatan i Trollhättan. I hela landet startades en mängd liknande – mer eller mindre improviserade – butiker vid samma tidpunkt. Ofta drivna av enskilda frikyrkor. Varför just då?
***
Julen 1989 sker det ingen tror kan hända. Den fruktade rumänske diktatorn Ceauşescu störtas och avrättas. Kommunistregimerna i Östeuropa har samma höst fallit som käglor.
Bilder på utmärglade barnhemsbarn kablas ut över världen. Undernärda, fastbundna och lämnade åt sitt öde.
– Det var fruktansvärda bilder vi såg på tv:n. De berörde oss så starkt.
Tommy Granberg, pionjär inom second hand-arbetet och mångårig medarbetare inom PMU, minns det som i går.
– Vi kände att vi måste göra något. Många äldre i församlingen kom ihåg bilderna från det förstörda Europa efter andra världskriget. Nu fick vi se nöden i samma världsdel igen.
Om det finns något som kännetecknar frikyrkans sociala engagemang är det detta: när nöden griper tag om hjärtat, när hela församlingar identifierar sig med de utsatta, då går mobiliseringen blixtsnabbt.
Borta är byråkratin, kvar återstår bara individer som med kreativitet och uthållighet gör vad som behövs.
Samlade in prylar
Så vad kunde kyrkorna göra? Samla in prylar, från 1980-talets västeuropeiska överflöd förstås.
Annonser och anslag sattes upp i svenska städer. Insamlingsbössor skramlade utanför köpcentrum. Barnens öde hade drabbat hundratusentals svenskar. Att skänka till frikyrkor som ville göra en insats var självklart.
Inom några veckor var lastbilar med mat, gosedjur, kläder och möbler klara för att köra österut. Detta skedde i Trollhättan, det skedde från Jönköping och från en mängd andra platser.
Fick muta gränsvakter
På undermåliga vägar färdades de fullastade svenska långtradarna allt längre in i okända länder.
Gränsvakter fick mutas med choklad och cigaretter, vittnar tidningsurklipp från den tiden.
– När vi väl kom in i länderna kunde vi knyta kontakter med kyrkor som kunde förmedla hjälpen, säger Tommy Granberg.
***
Men de första hjälpsändningarna är bara en droppe i havet. Att bygga upp hela samhällen, förstörda av decennier av kommunistiskt vanstyre, tar tid.
Samtidigt är behoven enorma, och man börjar på hemmaplan fundera över sätt att bättre organisera arbetet.
Dessutom samlades mer föremål in än man förmådde att skicka iväg.
– Då började vi diskutera om kyrkorna inte kunde driva second hand-butiker. Vi hade ju sett att Myrorna gjorde det bra, säger Tommy Granberg.
Myrorna (drivet av Frälsningsarmén) var vid den här tiden redan väletablerat, främst i storstäderna.
[ Här öppnas Sveriges största second hand ]
Från lumpbod till butik
Sedan 1970-talet hade kedjans popularitet ökat i och med miljödebatten bland politiskt medvetna ungdomar. Samtidigt jobbade Myrorna hårt för att få bort den negativa klang som second hand hade i de breda folklagren. De lanserade därför begreppet “från lumpbod till butik”, med målet att hela svenska folket skulle kunna handla här.
Denna våg var de andra kyrkorna med second hand-ambitioner inte sena att hänga på.
– Men det var inte främst miljön som kom först hos oss. Det kom senare. Vi behövde pengar till östhjälpen helt enkelt, säger Tommy Granberg.
***
Under samma tidsperiod brottades väckelserörelsen med en större fråga om identitet, och sin plats i samhället.
Samtalet pågår än i denna dag, och skulle kunna kokas ner i följande frågeställning: Ska kyrkan vara ett alternativ till det omgivande samhället, med egen kultur och ambition att alla ska bli som “vi”?
Eller ska den vara en del av ett mångfaldssamhälle och kroka arm med andra goda initiativ, som inte nödvändigtvis behöver vara kristna?
Kristna torgmöten
På 1970- och 80-talen var det vanligt att kyrkor inom framförallt pingströrelsen anordnade utåtriktade torgmöten. Med rötter i tältmöteskampanjerna bestod de av sång, musik och predikan som manade till att börja tro på Jesus som personlig frälsare.
Inspirerade av David Wilkersons bok “Korset och stiletten” och pastorn Stanley Sjöbergs evangelisationsskrifter, var det självklart för en hel ungdomsgeneration i pingströrelsen att berätta om sin tro på gator och torg.
Otaliga är de kristna torgmöten jag själv varit med på som barn.
Jag brukade springa runt fontänen i Trollhättan och samla burkar samtidigt som det glada budskapet trummades ut.
Famlande allmänhet
Jag minns särskilt en textrad som lät: “Vi vill vara ljus och salt, över en värld där människor famlar omkring”. Mottagare bör följaktligen ha varit den förbipasserande allmänheten, bestående av famlande undersköterskor, busschaufförer och Saab-ingenjörer.
Men frågan var om detta var ett effektivt sätt att kommunicera. Pingströrelsens medlemssiffror hade sedan mitten av 1980-talet pekat nedåt. Pionjärerna hade en efter en gått ur tiden. En generationsväxling var oundviklig. Kvar fanns barnen och barnbarnen till grundarna – som ofta saknade den erfarenhet av liv i fördärv som det förväntade vittnesbördet skulle ta avstamp i.
Med tiden glesade de av polisen tillståndsgivna torgmötena ut.
Ersattes av annat
De ersattes till viss del av andra initiativ som cafébord med smörgåsar på helgkvällar, bryggmöten och den turnerande Pannkakskyrkan.
Men de utåtriktade möten som engagerade hela församlingar på städernas gator ebbade ut och försvann på 1990-talet.
Dagens krönikör Malin Aronsson beskriver fenomenet träffande i sin bok “Kristungen”, där hon helst inte vill bli sedd av klasskamrater när hon sjunger på torget:
“Jag vill gärna vara med, för jag tycker att torgsång är så ontskönt. Det är lite som Jesusknappen på skolväskan. Man vill både ha och mista den”.
Hon sätter fingret på den kluvenhet till det omgivande samhället som blivit inristat i väckelserörelsens dna.
Å ena sidan vill församlingen erbjuda ett heltäckande alternativ till ett liv i världen. Å andra sidan vill man bli respekterad av just denna värld.
[ Second hand-kedjan sticker ut trots restriktioner ]
Nytt respekterat samhällsprojekt
I second hand-rörelsen gick dessa två önskningar att kombinera. Hur? Jo, dels skapade den en alternativ kultur till 90-talsvärlden som styrdes av ett slit- och slängtänkande.
Dels vann den respekt för sitt sociala ansvar – och det otvetydigt positiva i att ge utsatta barn i Rumänien kläder och gosedjur.
Väckelserörelsen hade alltså i second hand-butiken hittat ett nytt, respekterat samhällsprojekt att ta in i 2000-talet.
Sker under samma tid
Det behöver förstås inte finnas något direkt samband mellan torgmötenas avveckling och second hand-butikernas uppgång. Men faktum är att det sker under samma tidsperiod.
Och samma människor som engagerade sig i utåtriktad evangelisation började senare jobba i second hand-butikerna.
Dessutom blev de den kontaktyta man försökt åstadkomma genom att själv nå ut till allmänheten. Nu kom i stället allmänheten till kyrkan. Eller i alla fall till kyrkans butiker.
***
En annan av de stora kristna second hand-kedjorna är Erikshjälpen. Även de öppnade sina första butiker vid samma tid i början av 1990-talet.
Den hjärtevärmande berättelsen om farbror Erik som skickade brev till sjuka barn och sedan blev känd i radio genom Sven Jerring, var redan etablerad.
Men organisationen letade vid den här tiden efter sätt att hjälpa ännu fler, och vände sig därför till kyrkorna för att föreslå samarbete.
[ Kyrkornas second hand-butiker överösta under pandemin ]
Tidsmässig tajming
En lyckad kontakt, med facit i hand. Genom sin tidsmässiga tajming drog alltså även Erikshjälpen nytta av väckelserörelsens sökande efter nytt samhällsprojekt. Erikshjälpen har i dag butiker på ett 60-tal platser i Sverige.
– I församlingarna fanns frivilliga som brann för sociala insatser, och i gengäld fick de hälften av förtjänsten för sin verksamhet. Det har fungerat väldigt bra, säger Daniel Grahn, nuvarande generalsekreterare för Erikshjälpen.
***
Vi spolar fram till nutid. I vår öppnar PMU Sveriges största second hand-butik i Västerås. Även i Ängelholm ska en ny second hand-butik öppnas inom kort.
Att förklara second hand-konceptet år 2021 känns ganska onödigt.
De flesta människor har redan en relation till någon närliggande butik.
Ytterligare ben
Men för den som inte bara är ute efter fynd, eller vill handla miljömedvetet finns två ytterligare ben som rörelsen står på. Biståndet utomlands – och det hemma, där människor som har svårt att få jobb erbjuds anpassat arbete på second hand.
Visst finns de second hand-butiker som fått lägga ner. Men överlag har de blivit fler de senaste decennierna – och på platser där andra butikskedjor försvinner finns ofta second hand-butikerna kvar.
Domineras av kristna aktörer
I dag domineras Sveriges second hand-rörelse av Erikshjälpen, Pingstkyrkans second hand – PMU, samt Myrorna bland de kristna second hand-aktörerna. Utöver dem är Röda korset stora, samt stadsmissionerna som driver egna butiker på kristen grund. Även Alliansmissionens SAM-hjälp och arbetarrörelsens Björkå Second hand är starka lokalt.
Visserligen har coronapandemin tillfälligt slagit hårt mot butikerna, men man kan inte betrakta second hand-rörelsen som annat än en folkrörelse.
Och den plats som ger kyrkorna i särklass flest kontaktmöjligheter med invånare på orten.
På många håll har rörelsen också bidragit till ekumeniken. Även om kyrkor inte kan enas i alla teologiska frågor, är det sällan problem att enas i det sociala engagemanget.
– Jag har hört många predikningar om när Jesus förvandlar vatten till vin. Men att svenska pensionärer förvandlar skräp till pengar – det är ett lika stort under, säger Tommy Granberg på PMU.
Pensionärerna, som just nu tvingas stanna hemma som volontärer eftersom de är riskgrupper.
Nya friska andetag
Second hand-butikerna drar efter andan. Det går – men är ansträngt, säger flera butikschefer till Dagen. Förhoppningen är att snart få ta nya friska andetag, på andra sidan vaccinationssprutorna.
[ Här är fyra orosmoln på second hand-himlen ]
---
Fakta: Så mycket sålde de enskilda kedjorna
- Erikshjälpen: 373 miljoner kr (2019)
- PMU Second hand: 250 miljoner kr (2019)
- Myrorna: 263 miljoner kr (2019)
- Björkå Second hand: ca 100 miljoner kr (2019)
- Stockholms stadsmission: 167 miljoner kr (2019)
- SAM-hjälp: 2 miljoner kr (2019)
- Totalt räknar branschen med att second hand-försäljningen står för en miljard kronor.
- Det kan jämföras med den totala detaljhandelsförsäljningen på 775 miljarder kronor 2019. Källa: Handelsrådet
---
---
Fakta: Kyrkligt även i grannländerna
- En genomgång som Dagen gjort visar att kristna aktörer som driver second hand-butiker är vanliga även i våra grannländer.
- I Norge heter den största kedjan Fretex (som drivs av Frälsningsarmén). Andra stora är NLM Gjenbruk, NMS, Gjenbruk och Galleri Normisjon, som alla drivs av kristna organisationer.
- De största second hand-kedjorna i Danmark är Kirkens Korshær, Blå Kors, Danmission samt Folkekirkens Nødhjælp.
- De största aktörerna i Finland är UFF, Röda korset, Frälsningsarmén och Fida.
---
