Deras 20-åriga dotter Hanna Wänerskog sveptes ut i de höga vågorna på Hawaiistranden. Hon försvann bort från bibelskolkamraterna hos Surfing the nations.
Nu berättar föräldrarna Sara och Marcus om ett år av sorg och livskris efter att deras älskade Hanna tagits ifrån dem. Och om deras kamp med Gud.
– Hanna var full av livsglädje och framtidsdrömmar, säger de.
VÄNERSBORG. Hanna Wänerskog gav sig ut på sin stora äventyrsresa när hon i januari 2020 satte sig på flygplanet till paradisögruppen Hawaii i Stilla havet. Efter studenten hade hon jobbat på kafé och i restaurang, och som timvikarie på en skola, för att spara ihop pengar.
Bibelskolan Surfing the nations kunde erbjuda tre månaders vistelse på andra sidan jordklotet. Hon skulle få lära sig surfa och samtidigt få undervisning från Bibeln och om Jesus. Dessutom kunde hon få arbeta med praktisk hjälp till behövande, och få träffa spännande unga människor från hela världen.
En gruppbild med de 25 bibeleleverna på Hawaii står uppställd inne i det som fortfarande är Hannas rum i familjens villa hemma i Vänersborg. I rummet finns också en rad förstoringar av studentfotografier och minnesplakat med mera efter den den unga kvinna som var på väg ut i vuxenlivet.
Ett år ingen vill uppleva
Marcus och Sara Wänerskog beskriver hur ett kaotiskt år ligger bakom. Men nu vill de dela med sig till Dagenläsarna om sorgen, smärtan och minnena efter Hanna.
– Det var som att allt stämde för henne med Hawaii. Hon hade drömt en längre tid om att få ge sig i väg ut i världen någonstans. Det här skulle bli hennes stora äventyr, berättar de.
Hanna var yngst i familjen och med en två år äldre bror, Josef. De beskriver henne som en glad och social ung tjej som gillade ordvitsar, var musikalisk och gick på danslinje under gymnasiet. Hon var bättre på det praktiska än på det teoretiska och fick arbeta en hel del med skolan. Samtidigt kunde hon som de flesta tonåringar stundtals brottas med sitt självförtroende, men utvecklades snabbt på flera olika sätt när hon började jobba.
– Hon var en väldigt stöttande person och hade många chattkontakter där hon fick hjälpa flera, säger mamma Sara.
Jubel över resan
Därhemma jublade Hanna när hon fick beskedet från Surfing the nations att hon blivit antagen att resa iväg. Föräldrarna ville förstås bejaka hennes drömmar, även om de samtidigt tvekade en aning inom sig att släppa iväg sin yngsta ensam ut i världen, uppger de. Oavsett var hon ju myndig med rätt att bestämma själv. Hanna gav sig förväntansfull iväg. De vinkade av henne på tågstationen i Vänersborg.
Drygt tre veckor fick Hanna Wänerskog uppleva i bergen långt borta på ön Oahu i Stilla havet, den folkrikaste ön på Hawaii med huvudstaden Honolulu. Tillsammans med fem andra förväntansfulla tjejer från olika håll i världen inkvarterades hon i en lägenhet med ett litet kök.
Oftast var det bibelundervisning på förmiddagarna, och så fick de hjälpa till praktiskt med “kärleksfullt tjänande” senare på dagen. Det kunde handla om att tvätta bilar, arbeta på en bondgård, stå i organisationens second handbutik eller hjälpa barn med läxläsning. Ungdomarna var även involverade i matutdelning till fattiga familjer.
Under de tre veckorna hann Hanna också prova på hur det är att vågsurfa med en surfingbräda i de väl tilltagna vindarna på havet – något hon aldrig hade gjort tidigare.
– Hon var överlycklig efteråt. Lyckades komma upp med lite hjälp och tyckte det var superhäftigt och kul att få prova, säger Sara. Hanna hade god kroppskontroll.
I de samtal hon ringde hem berättade Hanna att hon trivdes väldigt bra med sina nya vänner – och att de snabbt blev ett gäng som hade roligt tillsammans.
En jättevåg slog in
Katastrofen – något annat ord finns inte – inträffade en fredagskväll lokal tid. Större delen av bibelskolklassen hade firat en tjej som fyllde år och gav sig efteråt iväg ner till en av de mer kända surfstränderna på ön. Hanna och några kompisar vandrade i solnedgången. Det har återberättats hur de busade och lekte i strandkanten. De vanligtvis ganska stora vågorna blev samtidigt allt kraftigare när det snabbt blåste upp till storm.
– Plötsligt kommer en jättevåg som drar i väg Hanna och tre killar. De sugs med ut i havet, berättar pappa Marcus Wänerskog.
I stormen noterades några timmar senare vågtoppar på upp emot 15 meter, enligt sjöräddningen på Hawaii. En av killarna som sveptes ut i havet var stor och bastant och lyckades få tag i de andra tre. Han hade fäste i botten, har han berättat, men orkade inte hålla kvar utan tappade greppet om Hanna.
[ Bibelskoleeleven Hanna Wänerskog försvunnen på Hawaii ]
– De tre killarna hamnar på en våg in mot stranden, medan Hanna hamnar i baksuget och dras ut. Det är starka strömmar, och blir väldigt snabbt djupt. Hon har dessutom en tjock tröja på sig som är väldigt vid – och en teori är att den blir som ett segel i fel riktning.
Kamraterna förlorade ganska snabbt Hanna ur synfältet när hon försvann bort i vågorna.
Telefonsamtal från Hawaii
Här hemma i Sverige är det tidig lördagsmorgon när Sara Wänerskog vaknar av surrandet i telefonen och märker att ett långväga nummer från Hawaii har ringt. Hon försöker få tag på Hanna för att kolla om hon vill något, men får ingen kontakt. Marcus ligger fortfarande i sängen och sover när hon strax därefter får prata med den ansvariga för eleverna hos Surfing the nations, Emily, som kortfattat berättar vad som hänt, och att hjälp ska vara på väg.
Samtalet innehåller det budskap som alla föräldrar fruktar.
– När hon säger att Hanna har sugits ut i vattnet är det bara: “Nej, nej, nej! Gud …”
– Det snurrar i huvudet. Hur ska jag kunna väcka Marcus och säga vad jag just hört? Men han bara flyger upp. Sätter sig och andas jättetungt när jag har berättat. Själv bara gråter jag och vrålar: “Gud! Hjälp!”
Tårarna tränger fram i Sara Wänerskogs ögon vid minnena. Hon torkar med servetterna hon ställt fram på bordet.
Under tre dagar pågår sökandet med hjälp av helikoptrar, ett Herkulesplan, vattenskotrar och dykare som gör skallgångskedjor i vattnet. Marcus och Sara får avrapportering kring hur det går ett par gånger varje dag. Men tyvärr inga positiva rapporter. Hoppet minskar allteftersom, men samtidigt vill de inte tänka tankarna att Hanna skulle vara död.
– Det som gjorde det ännu svårare för oss var att när det är dag här i Sverige så är det natt där borta, och då kunde de inte leta. Vi fick bara sitta och vänta. Lagom till att vi borde sova drog de i gång sökningarna igen. Det blev knappast någon sömn alls de första dygnen.
Bönekedja startades
Mitt i kaoset fick Marcus och Sara Wänerskog uppbackning av släkt och vänner som skötte mycket av det praktiska med matlagning och annat runt omkring. Blomsterbuden kom tätt. De många journalister som började ringa fick de först hänvisa till deras pastor i Salemkyrkan i Vargön (Evangeliska frikyrkan) och efter något dygn till ett Facebookinlägg där Marcus försökte sammanfatta vad de just då visste och kunde uttrycka av känslor.
En bönekedja drog tidigt i gång utifrån Salemkyrkan där många sände böner till Gud om att Hanna skulle kunna räddas. Men så blev det alltså inte. Någon kropp har aldrig hittats. Efter tre dagars intensivt sökande beslöt räddningsmanskapet på Hawaii att avbryta arbetet – de gjorde bedömningen att allt hopp var ute.
Året som har gått har varit ett år av sorg, saknad, smärta och kämpande med Gud för Sara och Marcus Wänerskog. På ett sätt är de fortfarande mitt i sorgearbetet, även om det nu gått en tid. Båda blev direkt sjukskrivna på heltid, men Marcus gick delvis tillbaka till arbetet redan efter någon månad. Han behövde aktivera sig. För Sara dröjde det några månader till innan hon var tillbaka. Men att bara sitta hemma var heller inte bra i längden.
[ Surfing the Nations sörjer saknade bibeleleven Hanna Wänerskog ]
– Jag har mått jättedåligt. Chocken slog ut mig fullständigt i början, säger Sara. Jag har varit utbränd tidigare och fick nu tillbaka samma sjukdomsbild. Fick kämpa mycket med kroppen och med att inte kunna få i mig mat och bli illamående.
– Det var panik i kroppen inledningsvis, fyller Marcus i. Total sömnbrist de första dygnen, och ingen riktig vila på flera veckor.
Klander för att ha släppt iväg Hanna
Föräldrarna Wänerskog beskriver hur sorgen som finns där hänger i. Det har gått väldigt fram och tillbaka. Ena stunden har det varit välgörande att titta på gamla bilder av Hanna, men i nästa fas blev det jättejobbigt – nästan omöjligt. Under en fas i sorgearbetet klandrade Sara sig själv, berättar hon. Varför tillät hon Hanna att åka fastän hon kände inom sig att hon inte ville skicka i väg henne?
– Jag och Hanna hade en otroligt nära relation. Vi hade kämpat så mycket med skolarbete och annat ihop. Plötsligt försvann en stor bit av “vem är jag” med Hanna. Helt plötsligt skulle jag inte finnas till hands för henne längre. Det hade blivit ett stort tomt hål.
På shoppingturen eller semestern var Hanna plötsligt inte med längre. Hon satt inte längre vid pianot och sjöng. Ordvitsarna och “Hanna-skämten” uteblev.
Tårarna kommer igen.
– Mycket av sorgen handlar om vad Hanna inte fick vara med om, vad hon missat i sitt liv. Hon skulle ha kommit hem och varit brunast i sommar och retat mig för att “jag är brunare än dig”. Och jag kommer aldrig få bli mormor. Josef har ingen syster kvar när vi inte längre är kvar.
Hoppfullt med tron på Gud – och besvikelse
Familjen Wänerskog är engagerade i Salemkyrkan på Vargön i Vänersborg. För Sara och Marcus har sorgearbetet känts hoppfullt på det sättet att de visste att Hanna hade sin tro, och just i det här skedet av livet en stark längtan att få komma närmare Gud. Det var ju ett av skälen till att hon åkte till bibelskolan på Hawaii. På det sättet har de känt sig trygga i att hon nu är hemma hos Gud, säger de.
– För egen del har jag samtidigt varit otroligt besviken på Gud, säger Sara. När det nu var så många som bad för att Hanna skulle räddas ur havet: Varför kunde han då inte gripa in och göra någonting? Det har jag fortfarande inget svar på.
Sara säger också att hon inte på något sätt kan se att det skulle vara Guds vilja, det som hänt Hanna. Men även om det är mycket hon inte förstår, så inser hon att hon på något sätt måste släppa taget och lägga tillvaron i Guds händer.
Periodvis har Sara under nätterna lyssnat mycket på kristna lovsånger – om Guds godhet och om kamperna vi kan möta i livet – för att försöka blockera de inre hemska bilderna av hur Hanna förs bort i vattnet.
– Det har varit mitt sätt att överleva nätterna.
– Det är tufft fortfarande. Men jag kan ändå vara tacksam för de år vi fått med Hanna. Och jag vet att Gud har tagit med Hanna in i evigheten. Jag kan se att Gud har varit med oss och visat sin omsorg efteråt på många andra sätt, trots vår besvikelse.
Skrattat och gråtit tillsammans
Vi går in i det som var Hannas rum i villan, som än så länge står nästan orört, och bläddrar i den minnesbok från bibelskolan på Hawaii där hennes kamrater har skrivit små minnen och klistrat in bilder. En bearbetning för dem – och värdefullt för familjen här hemma. Även vännerna i Vänersborg och Sverige har dansat, sjungit, målat och skrivit små minnen kring Hanna för att minnas och hedra henne på olika sätt. Ganska många har också varit hemma i rummet efteråt och suttit ned och skrattat och gråtit en stund i hop med Sara och Marcus.
För bibelskolklassen på Hawaii blev Hannas försvinnande ut i havet en traumatisk upplevelse. Flera föräldrar flög omedelbart dit för att stötta sina ungdomar, inte minst från USA, – och en del av eleverna reste hem. Även Sara, Marcus och Josef Wänerskog begav sig till ögruppen ett par veckor senare, när det mest akuta var över, inbjudna av både Surfing the nations och räddningstjänsten på Hawaii.
Under någon veckas tid fick de möjlighet att bo på skolan där Hanna hade gått, låna en bil och besöka de platser hon varit på – och inte minst tid att hinna prata enskilt med kompisarna till henne, ledarna på bibelskolan samt de myndighetspersoner som varit inblandade i räddningsarbetet. Familjen kunde också hämta hem Hannas tillhörigheter. De lämnade dna-prover ifall en kropp skulle hittas längre fram och identifiering bli nödvändig.
– Det var jättevärdefullt att få åka dit. Det kändes som en viktig pusselbit. Inte minst ville vi säga till killarna som drogs ut i vattnet i hop med Hanna att de inte hade någon skuld i detta. Över lag har vi blivit fantastiskt bemötta av både bibelskolan och myndigheterna.
Minnesstund på stranden
Familjen fick vara med på en minnesstund som arrangerades med ett rest kors på stranden där Hanna försvann, och skickade ut blomsterkransar i vattnet enligt seden på ögruppen. Även hemma i Sverige höll man lite senare en minnesstund i Salemkyrkan i Vänersborg – precis innan det stora coronautbrottet. Att den kunde genomföras är de tacksamma för i dag.
Men något riktigt avslut har föräldrarna Wänerskog samtidigt ännu inte fått. Det som komplicerar är att Hanna inte formellt har blivit dödförklarad, även om de har ansökt om saken. Detta eftersom någon kropp inte har hittats. Det innebär att det fortfarande kommer brev till Hanna från Skattemyndigheten om utebliven deklaration, att de ringer från tandläkaren och från vaccinationscentralen och att föräldrarna inte har formell rätt att stoppa autogiron från gym och annat. Familjen kan heller inte få någon gravplats eller minnesplats, utan har så länge ordnat en egen sådan utanför huset.
Fem år är vad svenska myndigheter brukar sätta som gräns för dödförklaring när det gäller försvunna svenskar. Men efter ett år gör föräldrarna nu en ny ansökan. För Sara och Marcus Wänerskog är det uteslutet att deras dotter skulle komma tillbaka, även om de förstås önskat det. Så många såg henne försvinna bort i vattnet och räddningsmanskapet letade länge innan de gav upp.
Mitt i sorgen – och trots besvikelsen över att hon togs ifrån dem – minns de Hanna med tacksamhet.
– Varför gav Gud Hanna till oss om han ändå skulle ta henne ifrån oss? Det frågade jag i samtal med en själavårdare under vårt besök på Hawaii, berättar Sara. Och jag fick motfrågan: “Om du hade vetat att Hanna skulle tas ifrån dig så här tidigt – hade du ändå inte velat ha henne?”
–Samtalet hjälpte mig att vända på sättet att tänka: Självklart hade jag velat ha henne ändå. Självklart är jag tacksam för den tid vi fick tillsammans med Hanna.
[ Hanna Wänerskog ej återfunnen - sökningar avslutas ]
---
Fakta: Hanna Wänerskog
- 20-åring från Vänersborg som gick Surfing the nations bibelskola på Hawaii.
- Hon försvann med en jättevåg på Hawaii den 7 februari 2020 – och har aldrig hittats.
- Kvar i familjen Wänerskog är föräldrarna Sara och Marcus samt Hannas två år äldre bror Josef.
---
---
Fakta: Surfing the nations
- En slags praktisk bibelskola där ungdomar från hela världen kombinerar både bibelundervisning och hjälparbete på ön – och dessutom kan få prova på att vågsurfa i havet.
- Startades 1997 på ögruppen Hawaii och den mest bebodda ön Oahu, där den kristna organisationen nu har sin bas.
- Visionen är att bygga relationer för att berätta om Jesus och samtidigt visa på en bättre livsstil utan droger.
---
---
Fakta: Ögruppen Hawaii
- Av USA:s 50 delstater är Hawaii den sist tillkomna (1959), och den enda delstaten som består av enbart öar.
- Mitt i Stilla havet, mellan USA:s fastland, Japan och Australien, finns de åtta huvudöarna samlade.
- Har ett varmt tropiskt klimat, vatten och vågor samt aktiva vulkaner.
- Huvudstaden Honolulu ligger på den folkrikaste ön Oahu.
---
