Att gå från barn till vuxen har alltid inneburit en förändring, ett steg från trygghet till en ny roll. Men sett till historien har tonåringar sällan haft svårt att förutse vad som väntade: om pappa var bagare skulle sonen också bli det, om föräldrarna var bönder skulle det också bli barnens lott. Kvinnorna hade, åtminstone i Norden, en viss frihet i valet av man, men de gifte sig förstås inom sin klass. Nästan ingen kunde skapa sitt eget liv, för de flesta var det säkert inget man ens kunde drömma om.
Under 1900-talet skedde det en ungdomens revolution, och i dag är drömmar om frihet och självförverkligande var mans och kvinnas egendom. I jämförelse med forna tiders svenskar och med människor i många andra, mer traditionella kulturer, är vi extremt självständiga, för att inte säga självsvåldiga.
Queerteorin
En idé som fått genomslag i samhället är queerteorin. Dess grundtanke är att människan inte har en egentlig kärna, utan blir till genom hur olika normer och strukturer påverkar. Samhällsstrukturer och inte biologi bestämmer därför vem du är. När queerteorin populariserats har fokus hamnat just på att biologin inte spelar någon roll och att du själv kan definiera dig själv. Du kan välja om du vill vara man eller kvinna eller något annat kön.
Meja Nyström och Jonathan Boström.
Identitetsfrågorna har på allvar flyttat in i församlingarna. Det är söndag i Smyrnakyrkan i Göteborg och de unga vuxna som varit på kvällens gudstjänst har fått höra pastor Christofer Öhrvall predika om en Gud som älskar, oavsett vilka val man gör i sitt identitetssökande. Två av dem som lyssnat är Meja Nyström, 18 år, och ungdomsledaren Jonathan Boström, 25 år.
– Dagens samhälle känns ganska osäkert. Man märker ofta om någon är osäker på sin identitet. Det är många som söker sin bekräftelse på sociala medier, säger Meja.
Församlingen en trygghet
Hon upplever att det finns en öppenhet i Smyrnakyrkan att prata om frågor som kan vara aktuella på skolan och bland vänner.
– Det finns ju människor i ens närhet som brottas med könsidentitet och läggning. Det är nog mer att man pratar om det i dag än förr, det är mer normaliserat, säger hon.
För henne har det varit en trygghet att få växa upp i en församling där det är högt i tak. Jonathan ser också stora fördelar med att växa upp i en varm gemenskap.
– Det är få platser i samhället där generationer möts på samma sätt som i en församling. Det tänker jag formar en identitet, säger han.
Finns skillnader
Dagen har sammanfört Anna-Carin Abrahamsson, som är studentpastor i Betlehemskyrkan, Equmeniakyrkan, med Christofer Öhrvall, som är pastor i pingstförsamlingen Smyrna med ansvar för ungdomar och unga vuxna, för ett samtal om identitet. De tjänar i två av Göteborgs största frikyrkoförsamlingar, som samlar många unga. Under samtalet ska det visa sig att det finns skillnader mellan dem, till exempel i synen på homosexualitet. Men de är också överens om mycket, som att pressen på unga att skapa sig en identitet är stor i dag.
– Den egna identiteten är nära förknippad med det egna värdet. När identiteten inte är given måste jag skapa eller bygga den för att också känna att jag har ett värde. För en del utmynnar det i ett testande. Är jag den smarte? Är jag den som är duktig på idrott? Det är något som sker i kyrkan också, säger Christofer.
Christofer Öhrvall, Smyrnakyrkan, och Anna-Carin Abrahamsson, Betlehemskyrkan.
Sociala medier kan också göra sökandet efter identitet mer laddat. På internet är det lätt att få en föreställning om att andra lever nästintill perfekta liv.
– Sociala medier kan ge oss bilder av vilka vi vill vara. Det handlar på ett sätt om ytan, men kan också påverka på ett mer existentiellt plan, säger Anna-Carin.
– En av faktorerna som varit motor i alla tider är jämförelse. Problemet med sociala medier är att jag kan hamna i att jag jämför mina sämsta sidor med andras bästa sidor. Det tror jag leder till en svår jakt på att bli som sin idealbild, säger Christofer.
Befrielse i kristna budskapet
Anna-Carin menar att den unga generationen behöver höra att de är älskade som de är, oavsett hur de presterar eller vilket varumärke de lyckats bygga upp.
– Det finns en stor befrielse i det kristna budskapet: vi kan säga att du är skapad, du är älskad. Det är inget du själv förtjänar eller bygger utan det finns i ditt DNA, säger hon.
– Vi är hans verk, skapade genom Jesus Kristus. Du ÄR älskad. Och jag tror inte du är älskad för den du kommer bli, utan för den du är, säger Christofer.
Sexualiteten är ett viktigt område för nästan alla unga, men det är inte alltid församlingar klarat av att hantera de frågor som kan uppstå. Både Anna-Carin och Christofer menar att tystnad kan vara förödande, de vill att det ska finnas en öppenhet även kring det som varit tabubelagt.
– I Betlehemskyrkan har vi tänkt mycket på detta och vi vill lyfta och undervisa om sex och identitet. Vi gör det också med hbtq, där vi vill röja undan fördomar och rädslor, säger hon.
– Vi behöver prata om så mycket vi kan. All sorts sexualitet är skör. Även om du är heterosexuell är du som tonåring och ung vuxen ute på ett ganska stormigt hav, säger Christofer.
Tystnadskultur kring sex
Om sex förr ofta omgärdades av tystnad i kyrkan var hanteringen av homosexualitet och de som var osäkra på sin könsidentitet speciellt valhänt. I dag är det dock så många unga som tvekar om sin sexuella läggning eller vilket kön man egentligen tillhör att det är frågor som är svåra att undvika för församlingarna.
Ja till samkönade äktenskap
I Betlehemskyrkan säger man ja till samkönade relationer.
– För en person som är osäker på sin identitet är det viktigt att veta vad kyrkan står för. En osäker person behöver känna att jag duger, jag är ok. Allt som signalerar att du är ok är väldigt viktigt, säger Anna-Carin.
Smyrnakyrkan viger inte samkönade par. Men Christofer betonar att han vill att alla ska känna sig välkomna och vara en del av gemenskapen, oavsett identitet eller läggning. Och att de val en människa gör, om han eller hon till exempel väljer en homosexuell relation, inte gör dem mindre älskade eller mindre välkomna.
– Vi hanterar det inte genom att bekräfta sexualiteten i detta fall. Men att vara människa, det är att vara älskad av Gud. Oavsett vilken sexualitet eller könsidentitet du har så är du älskad, säger han.
Älskad som människa
Anna-Carin ställer sig frågande till om det förhållningssättet fungerar.
– Kan man i praktiken säga att jag bekräftar dig som människa, om man plockar bort det som är en så väsentlig del och så nära kärnan? En människas identitet är ju nära sammankopplad med sexualiteten, säger hon.
– Jag ser vårt förhållningssätt som en styrka. Om människor hamnar i något som jag inte kan bekräfta utifrån vår teologi kan jag ändå alltid bekräfta att du är älskad som människa. Även om jag inte kan bekräfta personens relation hindrar det inte mig från att bekräfta människan, svarar Christofer.
Anna-Carin betonar att även om Betlehemskyrkan viger samkönade så bekräftar man inte allt.
– Jag skulle till exempel inte råda någon att stanna i en relation som är osund och destruktiv, säger hon.
Komplex fråga
I Betlehemskyrkan får människor som lever i homosexuella relationer ansvarspositioner, något som hon tror är viktigt för att alla ska känna sig delaktiga. Men kan den som är utanför den heterosexuella normen känna sig hemma i Smyrna? Christofer menar att det kan fungera.
– När någon upplever en annan könsidentitet än den man har på sitt id-kort verkar de känna sig hemma och komma tillbaka till Sveriges näst största pingstkyrka. Jag tror att det har att göra med vad som sägs framifrån, vår betoning av det okränkbara människovärdet. Men sedan tror jag att ungdomarnas värme säger mer än ord, den gemenskapen är oerhört viktig.
De är överens om att könsdysfori, att det upplevda könet inte överensstämmer med kroppens kön, är en svår och komplex fråga. De hoppas dock att även de som brottas med det ska känna sig välkomna.
– Man kanske inte vill gå med frågorna till sin pastor för man tänker att kyrkan redan har en klar uppfattning. Men vi som kyrka vill bekräfta att för dig som kämpar med din könsidentitet är det inget hinder för relationen till Gud, säger Christofer.
Hans råd till unga som brottas med sin könsidentitet vore att inte hasta fram.
– Det är något klokt att inte fatta riktningsbeslut i livets dalar. När man kommit upp är det lättare att se i vilken riktning man ska gå. Mitt råd är att inte i dalen göra könsbyte, säger han.
– Och för andra kan det vara hela räddningen att äntligen inte stå i konflikt med sig själv. Det är svårt att uttala sig generellt för det är olika från person till person, från fall till fall. Att inte lämna folk ensamma i processen till sig själv, det är det viktiga. Sen ska vi inte heller förutsätta att detta är något som alla unga brottas med, då kan vi skapa mer förvirring, säger Anna-Carin.
Två organisationer som ger råd till församlingar kring hur de ska hantera identitetsfrågor är Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer (Ekho) och Svenska evangeliska alliansen (SEA).
Anna-Karin Caspersson, Ekho.
Anna-Karin Caspersson arbetar för Ekho i Göteborg och menar att frikyrkan borde få vara en plats som unga upplever som ett hem.
– Unga måste få prata om sina frågor utan att få en massa pekpinnar, säger hon.
Viktigast är att lyssna
Anna-Karin Caspersson tycker det viktigaste är att lyssna och verkligen ta till sig människors berättelser.
– Vi möter ganska många transpersoner. Jag tänker att Ekho:s uppgift, och kyrkans, är att visa omsorg och lyssna medan vården gör sitt jobb. Vi måste låta personer ta plats och få finnas utan att de blir alienerade. Att slå fast sanningar om kön, som majoritetskulturen gjort länge, gör väldigt ont och kan skada, säger hon.
Hon önskar att församlingar, oavsett teologisk inriktning, vågar samtala om frågor som rör hbtq. Hon ser också gärna att församlingar på något sätt signalerar vilken grundinställning man har.
– En församling som bara viger samman man och kvinna kan till exempel skriva det på hemsidan så man vet det innan. För nu bildar samkönade par familj och då kommer barn med i bilden. Om församlingen undervisar om hur riktiga familjer ser ut, med mammor och pappor, hur upplever barnen det då? säger hon.
Olof Edsinger, Svenska evangeliska alliansen.
Olof Edsinger är generalsekreterare för SEA, som gett råd till unga och föräldrar om frågor om sex, sexualitet och normkritik. Han menar att queerteorin, där egentligen allt i den egna identiteten kan ifrågasättas, har haft stor betydelse för samhällsutvecklingen.
– Förr var det självklart att man tog könsidentiteten som given. Men i dag har man en ideologi som säger att könet är något som görs, säger han.
År 2001 fick 12 unga diagnosen könsdysfori. År 2018 var antalet 1 859.
"Social smitta"
Olof Edsinger tror att ökningen mycket beror på social smitta, att till exempel vänner påverkar varandra att komma ut som transsexuella.
– Men det finns ingen anledning att raljera över frågorna. Det är en genuin upplevelse som människor har, säger han.
Olof Edsinger tycker att församlingarna bör vara lyhörda när de möter människor som är transsexuella. Det gäller till exempel hur någon vill bli tilltalad, som en han eller en hon.
– Om någon som är elva år vill bli kallad pojke i stället för flicka skulle jag först höra med föräldrarna. Men om någon är myndig skulle jag inte göra det. Om man inte respekterar det känner sig människor avspisade, säger han.
SEA menar att Gud instiftade äktenskapet för man och kvinna. Det är också inom äktenskapets ram som sexualiteten ska levas ut. Olof Edsinger förstår att det kan uppfattas som ett kärvt budskap i en kultur där sex betraktas som centralt för ett gott liv.
– Det är nästan livets mening att vara sexuellt aktiv. Men här behöver vi utmana och komma tillbaka till en biblisk helhetssyn. Kyrkan har ibland gjort familjen till en avgud, men i Nya testamentet är det tydligt att den som är singel kan leva ett rikt liv och utveckla andra sidor.
Läs mer Forskare: Ta ett djupt andetag när tonåringen klippt sig i en gräslig frisyr
---
Socialstyrelsen vill vänta med könskirurgi
Det finns starka skäl att vänta med könskirurgi till dess att personer åtminstone är 18 år, enligt Socialstyrelsens utredare.
Regeringen ville sänka åldersgränsen och låta 15-åringar operera könet utan föräldrarnas medgivande. Efter stark kritik lät man utreda frågan igen och gav uppdraget till Socialstyrelsen. Socialstyrelsens utredare betonar nu att det rör sig om oåterkalleliga ingrepp med stora konsekvenser för den som genomgår dem. – Det här rör sig om en tonårsgrupp som kämpar med sin identitet och prövar olika saker, säger Lars Sandman, professor vid Linköpings universitet som står bakom den etiska analysen.
TT
---
