Tillsammans har Sune och Magnus många års erfarenhet av arbete i allt från dysfunktionella organisationer till organisationer som vill ta nya visionära steg in i framtiden. Sune inom kyrkans värld. Magnus inom såväl företagsvärlden som den kristna sfären.
Tack vare erfarenheten känner de sig i dag också trygga med att beskriva hur en negativ utveckling kan brytas – samt vilka tecken som visar att en osund miljö håller på att växa fram.
– Jag brukar säga att vi människor är som hästar, vi gillar inte att bli överraskade. Allt som hysch-hyschas är i längden förödande, säger Sune som också betonar vikten av transparens.
Magnus exemplifierar genom att nämna församlingsmöten och punkten ”Övrigt” på dagordningen. Han menar att något är fel om det inte finns plats för spontana frågor.
– Om frågorna ska vara inskickade en eller två veckor i förväg tyder det på att något gnisslar. Att församlingsledningen måste ha så mycket tid på sig för att över huvud taget klara av att svara på de här frågorna, som inte borde vara svårt, är tecken på att det är för stort avstånd mellan församlingsmedlemmar och församlingsledning.
Enligt Sune och Magnus är det också oerhört viktigt att församlingsmedlemmarna känner sig delaktiga i beslut, i synnerhet vid förändringsprocesser.
– Då måste man vara tillgänglig för kritik. Ledare måste orka med det och lyssna på det, säger Sune.
Blev personliga vänner
Under tiden i Knutby Filadelfia har Sune och Magnus lärt känna många av de tidigare medlemmarna i församlingen. Men på köpet har pastorerna också blivit personliga vänner. När de träffades i paret Nordins hem på skärtorsdagen den 14 april 2017 var de nästan helt okända för varandra.
– Vi hade träffats och pratat vid ett tillfälle några år tidigare, säger Sune som medger att han blev lite förvånad, men också nyfiken, när Magnus kontaktade honom och frågade om de kunde prata om ”en grej”.
– Jag ville inte säga på telefon att det handlade om Knutby eftersom jag tänkte att det skulle vara enklare att tacka nej då. Jag tänkte att det var bättre om vi sågs först, berättar Magnus.
Vid det laget hade Magnus redan haft kontakt med församlingen i cirka fyra månader. Men han kände att han behövde en kollega som kunde stötta honom i arbetet.
– Jag hade bett att Gud skulle skicka någon och en morgon vaknade jag och tänkte på Sune. Då hade jag inte någon aning om att Sune hade jobbat inom EFK med församlingar som behövde hjälp på olika sätt – jag tror att det var Gud som gav mig hans namn.
Skärtorsdagen bjöd på växlande molnighet och några få plusgrader. Sune och Magnus slog sig ned på två stolar och började samtala. Samtalet varade i mer än två timmar. Detta samtal blev ett viktigt avstamp för deras insatser för människorna i Knutby Filadelfia.
Medlemssamtal gav information
Magnus berättade vad han hade fått reda på under vintern. Samtidigt berättade Sune vad han visste om Knutby Filadelfia. För trots att han inte hade besökt församlingen hade han fått en hel del information från tidigare medlemmar.
– Jag blev föreståndare i Korskyrkan i Uppsala 2010. Ganska tidigt kom det en person till oss som ville bli medlem. Vi hade som vanligt medlemssamtal och då framkom det en del saker. Några år senare hade jag medlemssamtal med ett annat par och då fick jag veta ännu mer, det fanns ju skäl till att personerna ville lämna Knutby.
Magnus hade redan pratat med sin fru innan han i slutet av 2016 tackade ja till förfrågan att hjälpa Knutby Filadelfia. Efter samtalet på skärtorsdagen hade Sune samma samtal med sin familj samt företrädare för Korskyrkan och EFK.
– Jag visste inte vad jag skulle ge mig in i, förklarar han.
Magnus, hur gick det till när du först fick kontakt med församlingen i Knutby?
– Via en församlingsledare i annan församling fick jag veta att Peter Gembäck ville träffa mig. I november 2016 åkte jag hem till Peter och i december träffade jag församlingen för första gången. Sedan fortsatte jag att träffa dem några gånger per månad.
Vad tänkte du när du åkte ut till Knutby för att träffa Peter Gembäck första gången?
– Det var många tankar som snurrade. Jag var spänd och funderade på vad jag skulle möta. Men Peter var väldigt öppen.
Magnus berättar att han bara mötte vänlighet från de övriga medlemmarna när han introducerades för församlingen. Och när det var dags för Sune att presenteras i maj 2017 var det likaså positiva tongångar.
– Väldigt varmt och välkomnande, förklarar han och berättar om ett starkt minne från det första mötet.
– Jag berättade att det fanns en hel del kristna runt om i landet, bland annat i Korskyrkan, som bad för Knutby. Flera i församlingen uttryckte stor förvåning och undrade om det verkligen var sant.
Samtidigt som han mötte tacksamhet beskriver han att församlingsmedlemmarna var ganska uppgivna. Magnus talar samtidigt om förvirring – delvis som ett resultat av att Åsa Waldau och Urban Fält hade lämnat församlingen.
– Dessutom slutade Peter (Gembäck) som pastor våren 2017.
Fanns det några personer som ni upplevde er motarbetade av?
– Nej. Och även om Peter fanns kvar i församlingen så höll han en låg profil. Han var medveten om att inte lägga krokben för oss, svarar Magnus.
Funderade ni över risken att ni kunde bli duperade av folk i församlingen?
– Jag tvivlade aldrig på deras ärlighet, svarar Magnus, medan Sune säger att det är ganska naturligt att människor, i takt med att de börjar prata om sina upplevelser, successivt kommer ihåg allt fler detaljer.
– Det handlar väl om förträngningsmekanismen. Och med facit i hand har vi kunnat se att det de sa faktiskt stämde.
I Knutby fick Sune och Magnus ibland inta olika roller – Magnus som ”bad guy”, Sune som ”good guy”.
– Sune är mer kärleksfull och jag är lite tuffare, konstaterar Magnus.
Det blev tydligt i början av 2018 då Sunes och Magnus formella uppdrag i församlingen var slutfört. En stor del av medlemmarna hade redan lämnat, men en mindre grupp på cirka 15 personer ville att församlingen skulle leva vidare. Och de frågade Sune om han ville vara deras mentor – något han med viss tvekan tackade ja till.
– Jag hade varit lite tuff mot församlingsmedlemmarna och sagt ”jag tror att ni ska lägga ned”, vilket jag fick en rekyl på, berättar Magnus.
– Då var det lättare att jobba med Sune än med mig.
Nu behövde Sune aldrig fungera som mentor, under våren beslutade de kvarvarande medlemmarna att lägga ned församlingen.
Våren 2018 beslutade de kvarvarande medlemmarna att lägga ned Knutby Filadelfia. Men lokalen där de firade sina gudstjänster finns fortfarande kvar.
Har ni någon gång ångrat att ni tackade ja till att engagera er i Knutby Filadelfia?
– Inte en enda gång, svarar Sune.
– Vi har snarare känt oss välsignade, fyller Magnus i.
Vad var det svåraste med jobbet?
– Jag bollade en hel del snedvridna teologiska saker med styrelsen innan Sune kom in i bilden. Det svåraste att rätta till var treenighetsläran. Under årens lopp hade Jesus, som en del av Kristi brud-läran, förminskats till att inte längre vara Gud.
Några timmar innan jag träffar Sune och Magnus har en debattartikel signerad Sune publicerats på Dagen.se. I den skriver han bland annat att kan det vara frestande att inte vara så noggrann med riktning och sundhet när det finns en längtan efter att se ett större genombrott för Guds rike.
Fått positiva reaktioner
Sune berättar att han redan har fått positiva reaktioner på texten från andra pastorer, som menar att innehållet behöver lyftas upp i pastorsutbildningar och församlingsstyrelser.
Vilka generella problem ser ni i församlingar?
– En del församlingar, kanske inte så många, men en del lever väldigt isolerat där det odlas en viss kultur och ett sätt att vara. Där behövs det utblickar. Men det kan även handla om en ickeförmåga att nå ut som församling. Så isolation kan både vara eländig utifrån att man inte får någon input eller att verksamheten har stagnerat, svarar Sune.
Pingst och EFK
Magnus har en bakgrund inom Pingströrelsen medan Sune mest har jobbat i EFK-sammanhang – och båda samfunden har funktioner för att hjälpa församlingar att utvecklas i en positiv riktning.
– Men många av våra uppdrag är inte av den arten, säger Magnus.
– När vi blir kontaktade handlar det mer om olika problemsituationer som ledarskapet eller hela församlingen har hamnat i, säger Sune.
Båda betonar vikten av att hela församlingen står bakom ett beslut att be om extern hjälp. Samtidigt konstaterar de att det finns församlingar där de inte har kommit in trots önskemål från medlemmar eftersom ledningen har sagt nej.
De varnar också för toppstyrning, något som enligt Magnus kan bädda för härskartekniker. I stället förespråkar de ett brett ledarskap där delaktighet är ett ledord.
Ni har jobbat med de här frågorna under lång tid. Skulle ni säga att det är färre församlingar i dag som har problem eller som riskerar att bli osunda?
– Tyvärr inte, svarar Sune.
– Om man pratar ledarskap vill jag framhålla mer dynamik med olika typer av tjänster som Efesierbrevet 4 talar om. Apostlar, profeter, lärare, förkunnare och herdar. Ett mer levande förhållningssätt i att tänka församling.
– En person har inte allt. Och risken i karismatiska sammanhang och för karismatiska ledare, om de är själva, är att det blir en ensidighet vilket i längden kan vara förödande om det inte finns med andra tjänster som är lika betydelsefulla, fortsätter han.
– Jag kan se den risken i en del nya församlingar.
De betonar i sammanhanget också vikten av att samfunden inte bara lyfter fram pastorer som arbetar i växande församlingar som förebilder.
Magnus säger att basen för verksamheten i den lokala församlingen alltid måste vara byggd på Guds kärlek. Och Sune konstaterar att ledare, mer än andra, behöver arbeta med sin karaktär. Han nämner att det är få saker som gör människor så besvikna som när ledare inte håller.
Ser ni en större risk för att församlingar hamnar fel om de betonar nådegåvorna och det karismatiska mer?
– Nej, inte om det sker på ett sunt sätt. Det karismatiska är då en tillgång, säger Magnus.
– Oavsett måste man ta den risken. Dessutom är Gud den store risktagaren som lägger ned gåvor i våra liv och som vill att vi ska använda dem. Men jag tror att det är viktigt att det finns prövosystem, säger Sune.
Riktad till Sune bekräftar Magnus att det är en risk som är värd att tas:
– Annars plattar vi till Gud.
– Människorna i Knutby kom från församlingar där de tyckte att det hände för lite, fortsätter han.
– Församlingar kan bli så försiktiga att det blir låst och att folk känner att det inte finns något utrymme för Guds ande och Guds liv. Det är det negativa för då dras folk ofta till såna här karismatiska miljöer och karismatiska ledare där det händer saker, fyller Sune i.
Magnus Jonegård och Sune Nordin varnar för risken att församlingar blir osunda. Men de säger samtidigt att det karismatiska – så länge det är sunt – inte bör tonas ned eftersom det i grund och botten är något positivt.
Drar i handbromsen
Under vårt samtal drar Sune i handbromsen flera gånger. Han konstaterar att det finns en risk att den typen av samtal som vi just nu har blir allt för problemfixerade.
– Guds rike ska utbredas och församlingar ska växa. En pastor som står på samma plats och det inte har hänt något på 20 år är inte heller någon förebild.
Även om Magnus och Sune som sagt inte tycker att den generella situationen i landets församlingar har förbättrats ger Sune ett konkret positivt exempel.
– Då jag växte upp sa man ”Så säger Herren” och sedan körde man på. I dag är det mer ”jag upplever att Herren säger det här och sedan får ni pröva det”. Det uppskattar jag väldigt mycket för det är inte enkelt att säga ”nej” när någon säger ”Så säger Herren”.
Rättegången blev terapi
Den 14 januari inleddes rättegången i Uppsala tingsrätt mot tre tidigare pastorer i Knutby Filadelfia. Sune och Magnus var på plats och det gick inte att ta miste på den uppskattning som de mötte från tidigare medlemmar i församlingen som också fanns i lokalerna.
Sune säger att det var väldigt jobbigt att höra berättelserna ”i koncentrat” även om han hade hört det mesta tidigare.
– Jag har pratat med en del personer som har uttryckt att de mådde dåligt första rättegångsdagen. Och samtidigt verkar det som att rättegången har fungerat som terapi för dem, säger Magnus.
I augusti 2017, några månader efter att de hade påbörjat en förändringsprocess i församlingen, genomfördes en omröstning som visade att alla medlemmarna ville fortsätta – en månad senare meddelade en majoritet att de tänkte lämna församlingen.
– Så fort gick det, säger Magnus.
Under hösten minskade församlingen successivt och i maj 2018 fattades alltså beslutet om nedläggning. Därefter har människorna spridits ut över landet, men en del finns kvar i Uppsalatrakten och Sune och Magnus träffar fortfarande regelbundet flera av männen i form av en cellgrupp. Samtidigt möter också Sunes och Magnus fruar på samma sätt en del av de kvinnor som var medlemmar i Knutby Filadelfia.
– Någon typ av kollektiv ”själavård”, beskriver Magnus det som.
– Men vi har framför allt varit vänner, inte själavårdare, fyller Sune i.
På vilket sätt skiljer sig denna cellgrupp från andra cellgrupper som ni har varit en del av?
– Det handlar om en hel del bearbetning från deras sida där vi tillsammans pratar om vad de har varit med om, svarar Sune.
– Och det känns som att de mår bra av att tillsammans upptäcka och lyfta saker. Vi kan säga ”det där var ju inte friskt” när vi får höra något och då får de ett kvitto på något som de egentligen kände, fyller Magnus i.
Via kontakterna i cellgruppen får Sune och Magnus också rapporter om tidigare Knutbymedlemmar som numera bor på andra orter. Sune och Magnus uppskattar att cirka hälften av de 100 ursprungliga Knutbymedlemmarna går till andra församlingar även om inte alla har valt att bli medlemmar.
– Men det finns också en hel del som har vänt kyrkan ryggen, säger Sune.
Vänder i kyrkdörren
De ger samtidigt exempel på tidigare Knutbymedlemmar som lider av posttraumatisk stress och som, speciellt i början efter att de lämnat Knutby Filadelfia, måste vända när de kommer till en kyrkdörr.
– Det behövs på samma sätt väldigt lite från talarstolen som är auktoritärt för att de ska reagera och kanske till och med gå ut, säger Magnus.
– En viss framtoning som påminner om Knutbyframtoning, ett visst tonläge, det är jättesvårt, tillägger Sune.
Vilken är er viktigaste lärdom från tiden i Knutby?
– Att människor är människor även om de har råkat illa ut. Jag har också blivit påmind om vikten av att stå nära människor, vad det kan betyda att ha hjärta och öra nära människor, svarar Sune.
– Hur svårt det är att bryta med osunda miljöer. I dag känner jag mig också stärkt i att identifiera härskartekniker i andra församlingar och att agera utifrån det, säger Magnus.
Har erfarenheterna från Knutby gjort att ni är bättre på att ta itu med osunda församlingsmiljöer i dag?
– Det här är unikt, jag har aldrig konfronterats med något liknande, så naturligtvis har erfarenhetsbanken utökats, säger Sune.
– Och med den erfarenheten tror jag att vi tittar oss runt i Sverige med lite annorlunda ögon, säger Magnus som menar att det finns oroande tendenser hos vissa församlingar.
”Jag har jobb tills jag dör”
De berättar samtidigt att kunskapen som de har samlat på sig har börjat efterfrågas i andra sammanhang. De har bland annat föreläst för blivande pastorer som studerar på Akademi för ledarskap och teologi (ALT) som drivs av Evangeliska frikyrkan, Pingst – FFS samt Svenska alliansmissionen.
Utan att jämföra med Knutby, hur stort är behovet av hjälp i församlingar i Sverige i dag?
– Ibland brukar jag lite överdrivet säga att jag har jobb tills jag dör om jag vill, svarar Magnus.
– Och du också, säger han vänd mot Sune.
– Ja, absolut, bekräftar Sune.
---
Personfakta
- Sune Nordin
- Pastor i Korskyrkan Adolfsberg, Salemkyrkan Edsbyn, Korskyrkan Stockholm, Hyllie Park kyrkan Malmö och Korskyrkan Uppsala.
- Arbetade centralt på EFK från 1997 och framåt.
- Magnus Jonegård
- Arbetade på Cap Gemini 1983–2003.
- Föreståndare pingstkyrkan i Hässleholm 2004–2013.
- Därefter vakansföreståndare i Enakyrkan i Enköping samt i Grindtorpskyrkan i Täby.
---
