Ängeln i Hällefors
HÄLLEFORS. Det bor en ängel i Hällefors. Hon heter Yasmin. Hon bär slöja och är muslim. Och samtidigt: Om det finns någon som förtjänar att jämföras vid den barmhärtige samariern från evangeliet enligt Lukas, så är det hon.
– Du lever ju som vi kristna borde leva, säger pastor Bengt Sjöberg till Yasmin.
Hemma hos Yasmin ligger en svårt sjuk flicka och väntar på att bli utvisad från Sverige.
En del människor tilldelas mer lidande än andra. Hos vissa samlas det så mycket lidande, att den redan i vanliga fall ojämna fördelningen mellan oss alla som vandrar på denna jord framstår som en extra stor orättvisa.
Så tänker jag när jag träffar Fartun. Eller, rättare sagt, redan innan jag träffar henne. När jag får läsa medicinska utlåtanden över hennes hälsotillstånd och ser bilder av hennes kropp.
Fartun är 22 år, kommer från Somalia och ligger hemma hos Yasmin och väntar på att bli utvisad från Sverige. När hon var 12 år våldtogs hon av fyra män. De torterade henne så svårt att hon sedan dess inte kan gå utan hjälp. Hon har en skelettskada i bröst- och ländrygg, nedsatt känsel i höger ben, kroniskt smärttillstånd, depression, ångest och TBC. Hon kom till Europa med smuggelbåt över Medelhavet, levde på gatan i Aten, togs in på sjukhus med livshotande tillstånd – och dumpades i en park efter utskrivningen.
"I Grekland kommer hon att dö"
Yasmin (bilden) hittade Fartun på en restaurang i stockholmsförorten Rinkeby, där hon var på ett tillfälligt besök. Sedan dess har Yasmin tagit hand om henne. Men Migrationsverket har beslutat att Fartun ska tillbaka till Grekland. Det var där hon beviljades asyl och då är det där hon ska bo. Sådana är reglerna.
– Men i Grekland har hon ingen. I Grekland kommer hon att dö, säger Yasmin.
Yasmin, som själv är 29 år och ensamstående tvåbarnsmamma har skaffat handikapphjälpmedel och tagit på sig försörjningsbördan för Fartun. Hon jobbar deltid inom vården och brukar springa hem på rasterna för att hjälpa Fartun. Hon sköter om Fartun som om hon var hennes egen lillasyster. Det är inget konstigt med det, menar Yasmin. Det är självklart. Trots att Fartun för bara 18 månader sedan var för henne en vilt främmande kvinna.
– Ja, för, vad gör man? Jag har ju jobb och bostad. Det är klart att jag hjälper henne, säger Yasmin.
– Men det jag inte kan förstå och acceptera är att Sverige inte vill låta henne stanna här och ge henne vård. Jag brukar vakna på natten av att hon gråter. Det gör så ont i mig att hon inte får rätt behandling
Flyktingpastorn
Bengt Sjöberg, pastor i Korskyrkan (EFK och Pingst) i Hällefors och Filipstad och juridiskt ombud för Yasmins skyddsling, fick höra talas om Fartun i mars 2018. Han kontaktades av Mobila asylteamet i Örebro region norra. Då hade Fartun tagits om hand av Yasmin i fyra månader.
– De var förtvivlade, berättar Bengt.
– De hade sett en kvinna som var mycket illa däran men inte fick hjälp av myndigheterna. De sa att Hällefors kommun gjorde en del men att det inte var tillräckligt.
Det är för övrigt något han upplevt flera gånger under det senaste året. Att kommunen, vårdcentralen eller någon från regionen ringer kyrkan och undrar om kyrkan kan hjälpa till.
– Jag tog kontakt med Bengt angående Fartuns situation eftersom han är känd som ”flyktingpastorn”, förklarar kuratorn Katarina Aadland som kontaktade Bengt.
– Det var inte ovanligt att jag kontaktade honom angående mina patienters juridiska och sociala situation under mitt år i Mobila teamet.
I dag har Mobila asylteamet lagts ner och hon jobbar med annan verksamhet inom regionen.
"Satt ensam och grät"
Yasmin som är en engagerad och vetgirig kvinna var på en kurs om våld i nära relationer när hon besökte Rinkeby. Restaurangen där hon hittade Fartun var ”en sådan där männen sitter på ena sidan och kvinnorna på andra”. En tydlig uppdelning enligt de rådande kulturella reglerna.
– Fartun satt ensam och grät, så jag gick fram till henne och frågade hur det var. Hon sa att hon hade dumpats där av en man som tagit henne till Sverige från Grekland. Nu hade hon ingenstans att ta vägen. Jag sa att hon kunde följa med mig hem, men att jag bor i Hällefors och det ligger långt borta.
Fartun ville gärna följa med. Det var den 27 november 2017. De två hade aldrig träffats, det enda de i stort sett hade gemensamt just då var att de båda var från Somalia.
– När vi kom hem hit berättade hon hela sin historia för mig, säger Yasmin.
– Efter det kunde jag inte sova på tre nätter.
Fartuns historia
Om mannen som tog henne till Sverige berättar Fartun ingenting. Men här är hennes historia, berättad av henne själv under mitt besök i den lilla Hälleforslägenheten i februari:
”Jag växte upp i en liten by i Somalia. Med mamma, pappa och tre yngre syskon. Pappa var fiskare. När jag var elva år kom en tsunami och tog pappa och hans lilla båt.
Vi var mycket fattiga och jag var äldst av syskonen, så nu var det var jag som fick försörja familjen. Jag tog jobb som diskare på en restaurang i byn. En kväll kom fyra män till restaurangen. De var höga på khat (drogen) och tyckte jag var snygg. En av dem frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag sa att jag inte ville. Efter att restaurangen stängt och jag skulle gå hem följde de efter mig. Det var mörkt. De överföll mig, våldtog mig, slog och sparkade mig, skar upp mig och sköt mig i benet. De brände mig med en frätande vätska. När de trodde att jag var död gick de därifrån.”
Fartun andas tungt när hon berättar. Hennes händer blir kalla och darrar lite.
”Jag låg hemma i flera månader. Det fanns varken sjukhus eller läkarmottagning i byn. Mamma skötte om mig. Ryktet om vad som hänt spred sig i byn och jag blev utstött. Folk sa att det som hände var mitt eget fel.
Benet förblev förlamat men efter en tid kunde jag ändå börja krypa. Vi hade nästan ingenting att äta. Så jag frågade restaurangägaren om jag fick börja diska igen. Det fick jag och restaurangägaren gav oss mat för det. Men efter ett tag spreds ryktet om att jag var tillbaka och de som hade gjort mig illa fick veta att jag levde.
---
Somalia
- Somalia har skakats av inbördeskrig och konflikter sedan 1980-talet.
- I dag är landet uppdelat i självstyrande regioner i norr och det krigshärjade södra Somalia där regeringen strider mot bland annat den islamistiska terrororganisationen Al-Shabab. De senaste åren har striderna minskat något.
- Somalia har plågats svårt av svält som i samband med våldet skördat tusentals offer.
- 2017 var Somalia på femte plats när det gäller länder som människor flyr ifrån.
---
En kväll kom de hem till oss för att skjuta mig. Men det var mörkt och jag var på toaletten, så de tog fel och sköt min bror i stället.”
Fartuns lågmälda och välartikulerade berättelse bryts nu. Rösten ger vika en stund och tårar stora som ärtor fyller hennes ögon och rullar ner för kinderna.
”När grannarna fick veta att han var död kom de för att hjälpa oss. De hade inte hjälpt oss tidigare men nu hjälpte de till att begrava min bror. De ordnade också att jag fick lämna byn. De gjorde det för att inte resten av familjen skulle bli dödad. De samlade ihop pengar, skaffade pass till mig och betalade smugglare för att ta mig till Turkiet. Båten avseglade den 19 november 2015. Den kapsejsade. Den 20 november plockades vi upp av besättningen på ett räddningsfartyg utanför Greklands kust. Det var så jag kom till Grekland.
Byn som jag växte upp i har nu tagits över av al-Shabab.”
Jag undrar: Hur förflyttade du dig längs med hela vägen? Du kan ju inte gå.
– Olika människor hjälpte mig hela tiden. Somalier, etiopier, syrier.
På bilderna som tagits på Fartuns sargade kropp syns ett stort ärr, nästan en urgröpning, i sidan. Det har uppstått genom skärande våld. På benet finns ärret efter skottskadan. Hela nedre delen av ryggen och höfterna är täckta av ärrvävnad efter brännmärken, stora som femkronor. De regelbundet utplacerade brännmärkena har gjorts med någon sorts frätande vätska, av någon som måste ha funnit nöje i att göra dem. De finns på magen, armarna och benen också. Men där är de inte lika prydligt utplacerade.
Avslag från Migrationsverket
Redan första veckan efter hemkomsten till Hällefors ordnade Yasmin skjuts och tog med sig Fartun till Migrationsverket i Gävle för att lämna in en ansökan om asyl. De fick åka tillbaka till Hällefors utan att ha fått något uträttat.
– De tog inte emot oss. Vi hade inte bokat tid. De sa att vi fick komma tillbaka när vi gjort det.
Det är 23 mil mellan Hällefors och Gävle. Tre timmar och tio minuter med bil, enkel väg. Yasmin har ingen bil och Fartun kan inte ta bussen. Läkarna skriver i sina utlåtanden att hon inte kan sitta upp längre än tio minuter. Smärtorna blir för svåra och hon måste lägga sig ner.
Tortyrskadeutredning
Allt är noga journalfört, dokumenterat och fotograferat och det finns röntgenbilder på Fartuns förstörda rygg och bäcken. Hon har genomgått flera läkarundersökningar, varav två sedan hon kom till Hällefors. Den ena av dem är en så kallad tortyrskadeutredning som resulterat i ett ”utlåtande från läkare vid prövning av hälsotillstånd i ärenden om uppehållstillstånd och verkställighetshinder”. Den finansierades genom en insamling på Facebook som Bengt Sjöberg ordnat. När Fartuns ansökan om asyl i Sverige avslogs förlorade hon nämligen rätten till dagersättning och avgiftsfri vård. Allt måste betalas till fullt pris. Bara sjukvårdsräkningarna för februari-mars går på 5 170 kronor. Pengar som Bengt Sjöberg nu försöker tigga ihop via sociala medier.
Migrationsverket har avslagit ansökan om verkställighetshinder, trots det som redovisas i tortyrskadeutredningen. Verket skriver i motiveringen att Fartun Osman Mahamuds ”hälsa och välbefinnande är en angelägenhet för de grekiska myndigheterna”.
Finns inget stöd i Grekland
Men att de grekiska myndigheterna med all sannolikhet inte kommer att kunna tillgodose ens en bråkdel av de många behov Fartun har skriver myndigheten ingenting om.
– En person som fått flyktingsstatus har visserligen rätt till den basala allmänna sjukvården, men det handlar om enkla läkarbesök, som vid influensa eller förkylning. Allt annat, som blodprover, röntgen, rehabilitering, mediciner får man betala för själv, säger Evie Ampatzi, sekreterare i Apostoliska kyrkan i Tessaloniki som bedriver ett omfattande arbete bland flyktingar och migranter.
– Grekland är inget lätt land att leva i. Inte för grekerna och ännu mindre för flyktingarna. Det finns knappt något stöd för funktionsnedsatta. Och för en kvinna i hennes situation, utan någon som kan beskydda henne... Man får höra hemska historier. Jag vågar inte ens tänka tanken, säger Paul Dimitriades, pastor i samma kyrka.
Av journalerna framgår det att Fartun, förutom det som redan räknats upp, lider av en hel kavalkad andra svåra besvär. Sömnproblem, misstänkt PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), svåra matsmältningsproblem (Fartun kräks upp fast föda). Hon har ”behov av utredning för att fastställa om tuberkulosen är fortsatt aktiv”, ”behov av hjälp med ADL” (ADL betyder allmän daglig livsföring), behov av näringsdryck, ”behov av rehabilitering så att individen blir så bra som hon kan bli i sina funktioner” och behov av ”en strukturerad utredning och behandling för att ge individen de bästa förutsättningarna för att även klara sitt liv rent mentalt”.
Svår levnadssituation för migranter
I en färsk rapport från Europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig behandling (CPT) riktar man kritik mot Grekland för de levnadsförhållanden som migranter och flyktingar i Grekland tvingas leva under.
---
Flyktingar och migranter i Grekland
- Tusentals människor på flykt är fast i Grekland. 2015 anlände 857 000 människor till landet.
- Sedan dess har flyktingströmmen minskat. Under 2018 tog Grekland emot knappt 28 000 nya flyktingar.
- Men i augusti samma år slöt Tyskland och Grekland ett avtal om att Grekland ska ta tillbaka flyktingar och migranter som registrerats i landet men sedan tagit sig till Tyskland.
---
Förhållandena i lägren beskrivs som ”omänskliga” och ”förnedrande”. Människor bor i överfyllda containrar och situationen i de bostäder som erbjuds dem som fått asyl är inte mycket bättre. I Grekland är det allmänt känt att en människa i Fartuns situation inte kan få mycket hjälp, inte ens funktionshindrade greker får den hjälp de behöver.
– Man måste komma ihåg att Grekland befinner sig i en djup lågkonjunktur. Vi gör så gott vi kan, men vi har mycket begränsade resurser. Situationen är förtvivlad. It's heartbreaking (hjärtslitande), säger Evie Ampatzi på telefon från Thessaloniki.
– Det bästa för henne (Fartun) är definitivt att få stanna i Sverige.
"Nätterna är värst"
I dubbelsängen hemma i Yasmins och hennes barns lilla trea ligger Fartun uppallad mot kuddar. På nattygsbordet: en hög med starka smärtstillande. Utspridda över täcket: alla papper hon samlat på sig under sin långa resa.
– Nätterna är värst, det är då det gör mest ont, säger hon.
– När alla sover ligger jag här och gråter. Då kommer tankarna också, det känns som att de äter upp min hjärna. De som vill skicka mig till Grekland tycker väl att jag inte är värd att leva. Men då är det bättre att de dödar mig på en gång.
Inget svar från Migrationsverket
Som ett sista försök att göra något har Bengt Sjöberg vädjat till Migrationsverket om att utarbeta en plan med de grekiska myndigheterna för hur mottagandet av Fartun ska ske. Han vill ha garantier för att hon får bostad, vård och rehabilitering. Hittills har han inte hört något.
– De har inte svarat trots flera påstötningar, säger han.
