Gudstjänsten inleds med ett barndop och ett vuxendop. En talande bild. För det här är en kyrka som både förvaltar den lutherska traditionen att döpa nyfödda, men samtidigt lyckas nå nya grupper med evangeliet, i det här fallet är det en omvänd muslim som låter döpa sig.
Vi befinner oss i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad, en växande metropol där nya höghus blandas upp med nya plåtskjul, en salig mix av rikedom och fattigdom. Även inne i denna kyrka samsas kostymer med trashankar.
Det är en modernt byggd kyrka, sparsamt inredd, med ett rött kors längst fram. Den är visserligen stor och pampig, men samtidigt är kyrkobyggnaden i samma stil som de flesta andra Mekane Yesus-kyrkor. De är avklätt lutherska, med kala väggar och ett kors längst fram. En tydlig kontrast till landets inhemska ortodoxa kyrka som gärna brassar på med ikoner och guldfärg.
Liturgisk klädsel och trosbekännelse
Den som är van gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan hittar en hel del likheter i denna etiopiska gudstjänst. Det är procession, liturgisk klädsel och trosbekännelse. Men det är också karismatiskt frikyrkligt, och när lovsången drar igång tar det högljudda och passionerade över. Den som tror att afrikanska gudstjänster domineras av trummor och inhemska instrument, glöm det, här är det syntar uppskruvade på hög volym som gäller.
Och det är inlevelsefullt. Hela församlingen höjer sina händer och sjunger med. Framme på scenen övergår passionen efter ett tag i extas. Det som börjar med lyfta händer slutar med att några av sångerskorna inte kan stå upprätta, då de inför Gud börjar vingla till och snart tar stöd för att hålla sig på benen. En av dem lägger sig till slut ner med pannan mot marken, märkbart berörd. En annan ställer sig på knä.
– Halleluja och amen, ropas från församlingen, som eldar på.
Stilla bön och lång predikan
Efter den intensiva lovsången får en av kvinnorna hjälp att ta sig tillbaka till sin stol, där hon pustar ut, glad och lycklig.
Gudstjänsten går vidare. Stilla bön varvas med en lång predikan, det är som att alla uttryckssätt får plats under ett och samma tak.
Har svenska rötter
Om de svenska missionärer som kom hit för över hundra år sedan kunde föreställa sig det här är så klart omöjligt att veta. Men faktum är att denna kyrka, som för något år sedan gick om Svenska kyrkan i storlek, har svenska rötter. Många etiopier är inte själva medvetna om denna historia, utan menar att Mekane Yesus-kyrkan är en helt inhemsk kyrka.
Och visst står kyrkan på egna ben. Numera är Mekane Yesus världens största lutherska kyrka med nästan nio miljoner medlemmar (det finns visserligen fler lutheraner i Tyskland, men de är uppdelade i en rad olika kyrkor), tätt följd av den växande systerkyrkan i Tanzania. De har inte bara många medlemmar på pappret, utan här fylls kyrkorna ofta till bredden, och självsäkerheten går inte att ta miste på. Evangeliet om Jesus Kristus ska nå ut till fler.
Sex missionärer i landet
Missionshistorien i Etiopien ligger EFS:are i Sverige varmt om hjärtat. Det var EFS, Evangeliska fosterlands stiftelsen, tillika väckelserörelsen inom Svenska kyrkan som skickade sina missionärer till Etiopien. Relationen kyrkorna emellan finns fortfarande kvar. EFS har sex missionärer i landet, som bidrar med allt ifrån teologisk skolning till sjukvård och olika former av hjälpinsatser.
Visst finns det spår kvar av den svenska missionshistorien. Troligtvis den bästa guiden bakåt i tiden är EFS internationella missionssekreterare Erik Johansson, delvis uppvuxen i Etiopien, och ofta på plats i landet eftersom han ansvarar för de utsända missionärernas arbete.
Ber en bön innan bilen startar
När Erik tar emot Dagens reporter vid flygplatsen i Addis Abeba ber han en kort bön innan han startar ”EFS-jeepen”, en Toyota Landcruiser, redo för landets många gropiga vägar. Böner fortsätts att be längs hela resan, kyrkans företrädare jag möter på plats ser det lika självklart att tvätta händerna inför maten (här äter man ofta med händerna) som att tacka Gud för sitt dagliga bröd.
Mitt i centrala Addis Abeba finns en kyrka som är byggd i traditionell svensk stil, och den hade lika gärna ha kunnat placeras ute på landsbygden i Sverige utan att någon lyft på ögonbrynet, med den stora skillnaden att kyrkan är gul i stället för vit. Hit kom missionären Karl Cederqvist 1904, och grundade en pionjärförsamling. Han borrade en brunn, som fortfarande finns kvar, och den äldsta byggnaden i skuggan av kyrkan är från 1920-talet.
– Här slår de vakt om traditionerna, säger Erik Johansson.
– Här är man mer EFS än i EFS. Om du letar efter Rosenius arv, så är det här platsen du bör vara på.
Svenska aånger från EFS psalmbok
Erik Johansson berättar att i den här församlingen sjunger de fortfarande sånger från Sions toner, EFS psalmbok. Det är Lina Sandell-psalmer som ”Tryggare kan ingen vara” och ”Blott en dag”, fast översatta till amhariska.
Om någon tycker att det är konstigt att den här församlingen håller hårt i ett arv av svenska sånger?
– Det är inte konstigare än att vi i Sverige sjunger Hillsong-låtar, säger Erik Johansson.
EFS - litet i Sverige men stort i Etiopien
EFS är formellt en gren av Svenska kyrkan, och med sina 13 000 medlemmar är den en ganska liten rörelse i Sverige. Men här i Etiopien bereds den plats. Mekane Yesus-kyrkans relation med Svenska kyrkan som helhet gnisslar. 2013 markerade den afrikanska kyrkan sitt tydliga avståndstagande mot de lutherska kyrkor i väst som viger homosexuella, vilket Svenska kyrkan gjort sedan 2009.
Att kristendomen är stor i Etiopien märks tydligt. Var och varannan människa bär kors, en symbol som ofta återfinns på bilar. Landets historiska ortodoxa kyrka är synlig i offentligheten, inte minst på söndagsmorgnar, då prästernas böner går att höra över hela staden, inte helt olikt de böneutrop som kommer från moskéer i muslimskt dominerade länder.
Även Mekane Yesus-kyrkan gör sig påmind i offentligheten. Framför allt går det att se kyrkorna överallt, och det enkelt designade kors som visar vägen till dem.
En kyrka på landsbygden
Etiopien är än så länge ett jordbruksland, där 85 procent bor på landsbygden. Och om det är någon kyrka som bäst ska representera Mekane Yesus-kyrkan är det en kyrka ute på landsbygden.
Jag är på plats i Etiopien för att bevaka den begynnande svältkatastrofen som FN varnat för, och under bilresan söderut mot de områden där torkan slagit till som värst stannar vi till i vad som ser ut att vara mitt i ingenstans. Där ligger en av alla dessa kyrkor, färgglad, ihoplappad på framsidan och med ett ståtligt berg i bakgrunden.
Det tar bara några minuter från att vi klivit ur bilen och börjat inspektera bygget förrän det kommer två män springande till platsen, och snart är vi inomhus. Det är mörkt. Kyrkbänkarna står tätt ihop, och det är svårt att förstå hur folk får plats. Längst fram finns en liten talarstol, ett kors samt den obligatoriska synten. En naken glödlampa är enda ljuskällan när fönstren inte är öppna, och den lyser tack vare solpaneler på taket.
– På söndagar är det fullt härinne, berättar mannen som tar emot.
Även utanför kyrkan samlas många människor under gudstjänsten, berättar han.
Mycket enklare kyrka än så här går knappast att få. Trodde jag.
– Det finns trädkyrkor, berättar min guide när vi kör vidare.
Ett kors uppspikat på ett träd
Det enklaste av de enkla, ett kors uppspikat på ett träd är Mekane Yesus-kyrkans mest basala kyrkbyggnader, där gudstjänsterna firas direkt under Guds himmel.
Kontrasten mot den nybyggda katedralen i staden Awasa är slående. En stor, pampig, kyrkobyggnad med plats för 5 000 gudstjänstbesökare. Lutherska kyrkor i Europa har slutat att bygga katedraler, men här i Afrika lär det här inte vara den sista.
Lite kvar att göra
Dawit Yohannes är präst i Tabor-församlingen som huserar i katedralen och han tar emot och ger en kort guidad tur. Han pekar ut de låga byggnaderna vid sidan om som tidigare fungerat som kyrkolokaler, lokaler som församlingen växt ut. Katedralen är den fjärde kyrkobyggnaden i ordningen.
– För elva år sedan började vi bygga kyrkan. Förra året blev den klar utvändigt, och fortfarande återstår lite att göra inne i kyrkan, berättar han.
Och på en söndag?
– Då är den fullpackad.
Dawit Yohannes berättar att församlingen som håller till här grundades 1994, i vad som bäst beskrivs som en kyrkoplantering. Den jobbar numera själv med samma metod. De senaste tio åren har den varit med och startat 25 nya församlingar och har 32 kyrkoplanteringar i gång.
Mekane Yesus-kyrkan är indelat i olika synoder, som täcker hela Etiopien på samma sätt som Svenska kyrkan är uppdelad i stift. De lyckade kyrkoplanteringarna sugs sedan upp av den lokala synoden, så det finns ett visst system för hur mission bedrivs på hemmaplan i Etiopien.
– Vi förbereder oss också för mission i andra länder, säger Dawit Yohannes.
Sydsudan och Indien är två länder som denna församling planerar att sända ut missionärer till, och de har redan en mission på plats i Afghanistan, säger prästen.
Och Sverige?
– Vi vet inte vad Gud vill. Men vi tar gärna tillbaka evangeliet till Europa och till USA, till dem som en gång i tiden kom med det glada budskapet till oss. Vår plan är att ge tillbaka det vi en gång fått.
Varför är Mekane Yesus-kyrkan en växande kyrka?
– Det är tack vare kraften i den helige Ande, att Gud själv verkar i den här kyrkan. Det är det raka svaret, säger han.
– Sedan följs det upp med att medlemmarna är mycket engagerade, och att det finns en stark bönetradition.
Tillbaka till gudstjänsten i Addis Abeba, som beskrevs i inledningen av detta reportage. Den inleddes med såväl ett vuxen- som barndop, och den avslutades genom att skriva historia. En missionär ska skickas ut till ett muslimskt land där kristen mission är förbjuden, en pionjärinsats på missionsfältet, där hela församlingen omsluter den unge mannen i förbön.
För drygt hundra år sedan var det svenska missionärer som skickades hit för att förkunna evangeliet om Jesus Kristus. Nu är det Mekane Yesus som sänder ut denna unga man för att öppna ett helt nytt missionsfält.
