Den lilla byn Yad Hashmona i Judeens berg är unik som det enda samhälle i Israel där nästan alla invånare är messianska judar. De förenas av sin tro på Jeshua, Jesus på hebreiska, som den judiske Messias och av sin vilja att samtidigt vara en del av det judiska folket, en ekvation som inte alltid är så lätt att få att gå ihop.
Trots sin Jesustro vill de inte kalla sig kristna. Dels för att det är ett laddat ord i Israel efter 2 000 år av minst sagt komplicerade relationer mellan kyrkan och judendomen, dels för att de som judar bosatta i landet anser sig ha en viktig roll att spela i den messianska tidsåldern.
– Vi ser Jeshua som den judiske Messias som Bibeln och profeterna talar om. Tyvärr har det judiska folket inte insett det än, säger Tsuriel Bar-David, en församlingsäldste i Yad Hashmona.
– Det är den fullbordade judendomen som vi ser det. Man förlorar inte sin judiskhet genom att tro på den Messias som Gud sände till världen. Vi är judar som tar emot tron efter tvåtusen år.
– Det finns en skillnad mellan judar och icke-judar som tror på Jesus. Det är samma tro, den kan vara identisk. Men det judiska folket har en roll i Guds plan, säger han.
Antalet växer i Israel
Tsuriel Bar-David, 39, är messiansk jude i tredje generationen, redan hans farföräldrar var troende. Detta är något mycket ovanligt i den lilla rörelsen med 10 000–15 000 anhängare bland Israels 6,4 miljoner judar. Landets totalbefolkning är 8,6 miljoner.
Samtidigt kan det finnas upp till 300 000 messianska judar runt om i världen, de allra flesta i USA.
Men antalet messianska judar i Israel växer, för 50 år sedan var de bara några hundra. Ingen kan ge exakta siffror på hur många de är i dag. Antalet församlingar uppskattas till mellan 100 och 150. Det är allt från församlingar med egna kyrkor till mindre grupper som samlas hemma hos medlemmar.
Ett växande antal av de messianska judarna är infödda israeler, men de flesta i rörelsen har invandrat under senare årtionden från före detta Sovjetunionen. Många andra har sina rötter i USA, Storbritannien och andra engelsktalande länder. Det finns också några etiopisk-judiska församlingar.
Identitetsproblem
De messianska judarna är väl integrerade i Israel. De går i vanliga skolor och gör militärtjänst. Deras politiska hållning lutar ofta åt det patriotiska, nationalistiska hållet. De tror på Jesus, men firar alla judiska helger. Deras tro är starkt bibliskt orienterad, de avvisar senare ”tillägg” i den judiska rabbinska traditionen eller hos de kristna kyrkofäderna.
En del talar om identitetsproblem. Det händer att de ifrågasätts och avvisas i samhället, kritiker säger att de uppträder under falsk flagg när de kallar sig judar fast de tror på Jesus. De utsätts till och med för trakasserier av extrema element.
– Den messianska judiska identiteten håller fortfarande på att utformas. Den är fortfarande något nytt och modernt, säger Tsuriel Bar-David.
Nättidningen Mishkan, som ges ut av det norska missions- och studiecentret Caspari i Jerusalem, citerar i sitt senaste nummer en messiansk judisk ledare som ”summerar identitetskrisen i en mening”: Vi är ofta alltför judiska för de kristna och alltför kristna för judarna.
I Yad Hashmona lever de messianska judarna i harmoni med sin omgivning, skyddade från de utmaningar som möter dem ute i samhället. Byn, vars namn betyder ”De åttas minnesmärke” på hebreiska, grundades 1974 av kristna från Finland till minne av åtta judiska flyktingar som de finländska myndigheterna utlämnade till Nazityskland under andra världskriget. Efter hand flyttade messianska judar in, i dag utgör de 75 procent av invånarna medan 25 procent är kristna.
Tsuriel Bar-David är gift med Anne, som kom till Yad Hashmona som kristen volontär från Finland. De har sex barn i åldrarna 4–12 år. Byn hade tidigare en utpräglat kooperativ och kollektiv struktur, nästan som en kibbutz, och tar emot volontärer från hela världen. Nu har den privatiserat en stor del av verksamheten, precis som de flesta kibbutzer.
Men fortfarande är mycket av ekonomin gemensam. Till exempel byns hotell – byggt i rustik nordisk stil och med bastu, nyrenoverad av finländska saunaexperter – som står för en stor del av inkomsterna. Dit kommer kristna turistgrupper, där ordnas konferenser och där firar israeler familjehögtider.
Skyddad tillvaro
Där finns träbyggnader med restaurang och hotellrum, där finns en biblisk trädgård och utsiktsplatser med panoramautsikt. Den populära fredagsbrunchen lockar gäster från hela Jerusalem med omnejd.
– Jag växte upp här i byn, den är ett paradis för barn. Naturen, den rena luften, det vackra landskapet. Det är en skyddad tillvaro här där vi är omgivna av människor som delar samma tro, säger Tsuriel Bar-David, som är chef för hotellet och också arbetar som turistguide.
– Det finns två strömningar i Israel som påverkar oss. Å ena sidan blir samhället allt mer öppet och tolerant. Å andra sidan blir stora grupper, främst ultraortodoxa judar, allt mer aggressiva mot oss.
– De ser messianska judar som ett hot. De försöker hindra oss från att hyra lokaler. De står utanför gudstjänstlokaler och skriker.
Tsuriel Bar-David nämner att lokaler i södra Israel har utsatts för brand och inbrott, att en messiansk judisk bageriägare bojkottades och tvingades stänga, att hotell i Jerusalem utsatts för påtryckningar när de hyrt ut samlingsrum till messianska judar. Han säger att den ultraortodoxa gruppen Yad L’Achim är speciellt aggressiv.
Varnar judar för kristna missionärer
Men Yad L’Achim, en organisation som bekämpar mission och assimilation, säger att man inte ägnar sig åt trakasserier utan bara varnar judar för kristna missionärer. Samt upplyser människor om att de messianska judarna ägnar sig åt kristen mission fast de kallar sig judar.
– Jag respekterar alla religioner, muslimer, kristna. Vi kommer in i bilden när det handlar om mission. Som jude förväntar jag mig att andra religioner inte ska försöka få mig att byta tro, säger Shlomo Rizel, talesman för Yad L’Achim.
– Tidigare försökte man tvinga judar att bli kristna med våld. Inkvisition, korståg. Vi kom till Israel för att vi ville bli lämnade i fred.
– Messianska judar förstår att det är avskräckande om de kommer till människor med kors. Så de kallar sig inte kristna utan judar som tror på Jesus. Det är lögn och falskspel, säger han.
Shlomo Rizel säger att hans grupp står utanför de messianska judarnas samlingslokaler och delar ut broschyrer och tidningar som bemöter de Jesustroendes teologi.
– Vi tar avstånd från allt våld, vi är inte våldsamma. Men vi bemöter deras lögner. Vi förklarar att de är kristna och inte judar, att de får pengar från kyrkor i utlandet, säger han.
Missionsverksamhet är tillåten i Israel så länge den inte riktar sig till minderåriga eller ”köper själar”, alltså erbjuder ekonomiska eller andra fördelar.
”Jag tror på en judisk Messias”
Gershon Nerel är messiansk jude och bor i Yad Hashmona. Han säger att det förekommer trakasserier på vissa platser, men att det tillhör undantagen. De messianska judarnas by är omgiven av samhällen med ultraortodox judisk befolkning och de har aldrig skadat byn eller ens demonstrerat, påpekar Nerel som är historiker och expert på de messianska judarnas historia.
Tillsammans med sin fru Sara reviderade han 2003 den klassiska mer än sekelgamla hebreiska översättningen av Nya testamentet. Liksom flera andra i byn är han också turistguide.
Samtidigt tillhör han en minoritet som anser att de messianska judarna borde återgå ännu mer till sina judiska rötter. De är för bundna till ”kristna dogmer”, tycker han.
– Jag vill återföra kristendomen till dess judiska och bibliska rötter. Det är mycket relevant för lutheraner under reformationsåret. Den stora utmaningen är att fortsätta den protestantiska reformationen med en messiansk judisk reformation, säger Gershon Nerel.
– Det sker när man reformerar de teologiska doktrinerna så att de bara bygger på Gamla och Nya testamentet. Messianska judar är för fastlåsta i icke-bibliska läror och för beroende av dogmatiska kyrkor.
– Jag tror på en judisk Messias, på messiansk frälsning och försoning. Det är judiska idéer. Jag vill återgå till de bibliska begreppen, inte till de utombibliska som infördes av icke-judiska, hellenistiska tänkare, säger han.
Påverkades av Jom Kippurkriget 1973
Gershon Nerel beskriver sig som ”en ensamvarg som kämpar för det han tror på”. Men han tror inte trosfränderna kommer att acceptera hans teologiska idéer ”för i så fall riskerar de att förlora stödet från utländska kyrkor och organisationer”.
– Jag vill fullborda en messiansk judisk reformation. Här är rätta platsen, Israels land. Här talar vi profeternas språk och läser Bibeln på hebreiska vilket hjälper oss att förstå de teologiska nyanserna. Allt handlar om tolkning av ord.
Han berättar att han började tro på Jesus i tonåren. Men först efter Jom Kippurkriget 1973 – som blev en traumatisk upplevelse för honom liksom för många andra israeler – bestämde han sig för att ta sitt andliga liv på allvar. Han var inkallad ett halvår i armén under och efter kriget och deltog i de hårda striderna på den egyptiska fronten.
– Kriget påverkade mig, jag beslutade att ägna mitt liv till 100 procent åt att följa Jeshua. Vi flyttade hit 1987, jag ville bo på en plats där människor fritt uttrycker sin tro. Det är viktigt att visa att vi inte lever underjordiskt i katakomber, säger Gershon Nerel.
En utomstående bedömare som religionsprofessor Yaakov Ariel understryker att det finns en mångfald av teologiska och ideologiska ståndpunkter bland de messianska judarna i Israel. Han ser rörelsens tillväxt som uttryck för ett allmänt sökande efter andlighet under senare decennier.
– Den klassiska sionismen i Israel som var kopplad till socialistiska och humanistiska värderingar har näst intill försvunnit under de senaste 30–40 åren. Så människor söker en ny andlighet, säger Yaakov Ariel, israelisk forskare som är professor i religiösa studier vid University of North Carolina i USA och expert på bland annat relationer mellan kristna och judar.
Stannar kvar i sina tidigare kulturer
– Några återvänder till den judiska ortodoxa traditionen. Andra blir messianska judar eller buddister. Eller söker sig till new age eller astrologi.
– Rörelsen kom också till USA på 1970-talet som en del av den amerikanska motkulturen. Unga judar intresserade sig för Jesus. De sökte efter tro, identitet, rötter och etnisk stolthet, säger han.
Det nya är, enligt Ariel, att många infödda israeler ansluter sig till den messianska judiska rörelsen även om en majoritet där fortfarande är född utanför Israel. Samtidigt är de flesta messianska judiska församlingar fortfarande knutna teologiskt och ekonomiskt till de kyrkor och missionsorganisationer som hjälpte till att bilda dem, säger han.
Richard Croft skriver en doktorsavhandling om människor som väljer att förbli judar och muslimer fast de tror på Jesus. Han har intervjuat 40 personer i Israel och 40 i Bangladesh för sin avhandling ”Messianic Jews and Muslim Background Believers”, som han lägger fram vid Östra Finlands universitet.
Croft finner att både judiska och muslimska Jesustroende stannar kvar i sina tidigare kulturer dels för att det kan skada dem om de kallar sig kristna, dels för att de inte vill bryta med sina familjer och traditioner.
– Det finns en stor mångfald av åsikter bland judar. Man kan se Nya testamentet och det Paulus skrev som en diskussion inom judendomen. Det finns ingen anledning att lämna judendomen, man kan tro på Jesus som den judiske Messias och se kristendomen som en judisk sekt, säger Richard Croft.
– Både judiska och muslimska Jesustroende kallar sig ogärna kristna. Kristendomen är symbolen för något främmande och fientligt, för årtusenden av förföljelser eller för en kolonialmakt med ett våldsamt förflutet, säger han.
