Dokument

Därför exploderade debatten om kampanjen Mitt kors

Kampanjen Mitt kors började på notisnivå i kristen dagspress. Det slutade med känslosamma utspel i de stora, rikstäckande, tidningarna. Här är berättelsen om hur en Facebookgrupp som ville visa solidaritet med förföljda kristna hamnade i rampljuset.

1 av 5

26 juli 2016

"Världens kristna är under attack." Så inleds den text som sajten Kristen opinion lägger ut tisdagen den 26 juli, samma dag som den franske prästen Jacques Hamel får sin hals avskuren av två jihadister. "Aldrig tidigare i modern tid i Europa har en präst slaktats när han firar mässa och till Jesu åminnelse bryter brödet och blandar vinet", fortsätter de tre prästerna Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund sin korta text, som avslutas med:

”Må vi stå enade i kampen mot Ondskan och barbariet. I Jesu namn. Amen.”

Redan samma dag som det bestialiska mordet beslutade denna trio präster att de skulle skapa en Facebook-grupp med namnet Mitt kors.

– Vi var präster alla tre, och har stått och celebrerat nattvarden. Vi vet hur det känns och doftar, det kom så otroligt nära. Vi var alla tre oerhört upprörda, men kände också en vanmakt, sorg, och ett behov av att få göra någonting, säger Annika Borg om stämningen efter prästmordet, bara ett i raden av terrordåd som drabbade Europa under sommaren.

Prästen och debattören Annika Borg är en av de tre initiativtagarna till Mitt kors.

Lockade snabbt många

Facebook-gruppen Mitt kors börjar omgående locka till sig människor. Människa efter människa träder fram med bilder på kors, vilket också är det uttalade syftet med gruppen. Flera börjar snart också, helt spontant, att skriva en kort berättelse till bilden.

Fler och fler ansluter sig, först i hundratal, efter en vecka är över tusen personer medlemmar. En helt fantastisk manifestation, en gräsrotsrörelse som börjar växa fram runt korset.

Många visar kors

Den som går in på sidan, som står öppen för alla som vill kika in, hittar en enorm idérikedom. Det är kuddar som läggs ut som ett kors vid en söndagsskola, det är kors som hittas i naturen, i en solnedgång, med hjälp av några pinnar. Det finns kors från alla kristna traditioner, inköpta runtom i världen. Till och med en korsspindel, ” en av naturen vacker korsbärare”, får plats i gruppen, där många berättar att de med stolthet bär kors, och vilken betydelse det har.

– Jag har aldrig tidigare burit något kors, men från och med i dag vill också jag ta ställning för världens förföljda kristna genom att öppet och med stolthet bära korset runt halsen i min vardag, berättar en man.

– Korset runt min hals är en daglig påminnelse om Guds kärlek och nåd och stärker mig i min vilja att göra gott, berättar en kvinna.

Tidningen Dagen anslöt sig till kampanjen och hade sedan korset på papperstidningens framsida under en månad.

Svår debatt startar

Men parallellt med Facebook-gruppen börjar också en debatt att torna upp sig. På sikt kommer den att bli riktigt vildvuxen och svår att överblicka. Den gör avtryck i tidningar, på bloggar och i sociala medier.

När debatten skjuter fart innebär det också att Facebook-gruppen får publicitet och allt fler personer ansluter sig. Och så där har det fortsatt, å ena sidan en växande grupp människor som i stillhet delar bilder på kors, å andar sidan en hetsig debatt med beskyllningar fram och tillbaka.

3 augusti 2016

Uppmärksamheten kring Mitt kors börjar i det lilla. Vår egen tidnings rapportering är talande. Det inleds med en kort nyhetsartikel på dagen.se fem dagar efter mordet. Artikeln hamnar sedan i papperstidningen som en notis. Intensiteten i rapporteringen stegras sedan, och två veckor senare är bråket runt Mitt kors det som utgör Dagens toppnyheter.

"Okristligt, uppviglande"

Gunnar Sjöberg.

Det som på allvar drar igång själva debatten är ett inlägg på Facebook, skrivet av Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg.

”Det här med att kristna ska börja bära kors som tecken för eller emot nåt. Det är väl inget nytt egentligen, men uppmaningen känns uppviglande och okristligt i de motsättningar som redan råder. Vill vi dra saken till religionskrig”, skriver Gunnar Sjöberg.

Han väljer att själv posera med ett kors, i form av en urblekt svensk flagga, och skriver att han gör det med stolthet, som ett tecken på öppenhet. Men den delen verkar omvärlden ganska ointresserad av.

För det är framförallt de tre orden ”uppviglande”, ”okristligt” och ”religionskrig” som kommer att få stor uppmärksamhet, och flera veckor efter att Facebook-inlägget skrevs är det fortfarande ord som är i omlopp.

”Storbråk i Svenska kyrkan”

Gunnar Sjöberg skriver sitt inlägg nästan en vecka efter prästmordet i Frankrike. Det hela snappas upp av tidskriften Katolskt magasin, som skriver att Svenska kyrkan anser att det är "uppviglande att bära kors". De refererar även till prästen Anna-Karin Hammars kritik av Mitt kors-initativet. Det blir språngbrädan ut till den stora debatten, och dagen efter är det "Storbråk i Svenska kyrkan om kors kring halsen", enligt rubriken som sätts av Expressen, en av flera tidningar som uppmärksammat konflikten.

Expressen följer sedan upp med en debattartikel signerad David Lindén, där han skriver att ledande företrädare inte "vill ta tag i en sådan självklar fråga som att kraftigt fördöma mordet på en katolsk präst".

Knäpptyst från Svenska kyrkan

Drygt en vecka efter att Facebook-gruppen startade är debatten i full gång. Och Svenska kyrkan får bredsida efter bredsida, exempelvis att de målat in sig i ett hörn då kyrkan inte uttalar sig tillräckligt kring IS våld mot kristna.

– Genom att vara politiska och till och med konfrontativa i andra sammanhang ses nu också deras tystnad som ett val, skriver Mathias Bred, på ledarplats i Göteborgs-Posten.

8 augusti 2016

Den 8 augusti väljer teologen Ann Heberlein att svinga rejält från debattplats i Expressen.

– Svenska kyrkans ledning vill inte längre leda ett kristet samfund; de vill leda en allmänetisk förening för humanistiska värderingar av banalaste slag.

Kritiserar Svenska kyrkan och prästerna bakom

Något förenklat går det att dela upp debattörerna i två läger. Dels de, som i exemplen ovan, i starka ordalag kritiserar Svenska kyrkan. Dels de som väljer att kritisera de tre prästerna bakom Mitt kors.

Nerikes Allehanda är en av de tidningar som på ledarplats väljer att kritisera initiativet genom att peka på Helena Edlund, och hennes tidigare kopplingar till Sverigedemokraterna.

Även författaren Göran Rosenberg ger sig in i debatten, i Expressen, genom att ifrågasätta prästtrion som initierade kampanjen och hur de tidigare fäktats mot Svenska kyrkans ledning i Uppsala. Han landar i att korset för alla inte är en så oskyldig och kärleksfull symbol som initiativtagarna vill påskina.

Svenska kyrkan svarar inte på kritiken

När debatten väl blossar upp är det egentligen bara en part som saknas. Svenska kyrkans ledande företrädare. För varför är det ingen som svarar på Ann Heberleins inlägg om att kyrkan inte ser sig som kristen längre?

Eller David Lindén, när han påstår att kyrkan inte fördömer mordet på Jacques Hamel? Skribenter med stor medial plattform börjar tolka kyrkans tystnad som att kommunikationschefens Facebook-inlägg är dess officiella hållning, och att kyrkan är motståndare till korsinitiativet.

Prästtrion som startat Mitt kors, de vet hur man ryter ifrån. När Göran Rosenberg skriver kritiskt om deras initiativ begär Annika Borg replik i Expressen på studs, och vill ha en ursäkt. Men Svenska kyrkan kliver inte upp i ringen. Den vänder andra kinden till. Eller också är dess företrädare bara förvirrade, vem ska egentligen svara på allt det här?

Ärkebiskopen kastar sig in

Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén kastar sig faktiskt in i leken, från sin semester. Egentligen inte som ett svar på den uppblossade Mitt kors-debatten, utan det är ett inlägg om hur viktigt det är att hålla ihop över religionsgränserna efter mordet på Jacques Hamel. På DN debatt skriver hon tillsammans med muslimska, judiska och katolska företrädare om vikten av att världsreligionerna håller fred.

Men artikeln "Ödesdigert möta terrorhot med upprop till kulturkamp" landar rakt in i Mitt kors-debatten, och det är framförallt ordet kulturkamp som hamnar i rampljuset. Eftersom det inte framgår vad det är för en kulturkamp som det syftas på, dras det genast paralleller till Mitt kors. Ska inlägget tolkas som kritik mot det initiativet? Nej, menar ärkebiskopen själv.

Präst går ur kyrkan i protest 

Men att den tolkningen görs är uppenbar. Inte minst då en av initiativtagarna, Johanna Andersson, väljer att ta av sin prästkrage då hon begär utträde ur Svenska kyrkan. Hon skriver ett blogginlägg om orsaken och nämner bland annat "ärkebiskopens obehagliga insinuationer om en kulturkamp".

Hon är inte nådig i sin kritik mot kyrkans ledning:

– Kyrkoledningen har i flera veckor drivit just en kampanj mot oss som startade gruppen ”Mitt Kors”. I denna kampanj har jag misstänkliggjorts, kallats ”tvivelaktig”, ”solkig”, ”uppviglare”, ”okristlig” och tillskrivits främlingsfientliga dolda agendor.

Komplicerad debatt

Att hela debatten är spretig och svårfångad märks inte minst när det gäller svaren från kyrkans håll. För när Uppsalas biskop Ragnar Persenius svarar Johanna Andersson är det på sin blogg. Biskopen är rakt på sak, mycket personlig, men biskopen når mest ut till de närmaste sörjande.

– Jag är personligt berörd, skriver Ragnar Persenius.

– Jag engagerade mig som ärkebiskopens adjunkt från 1988 i att du som kvinna skulle bli präst i Göteborgs stift. Och det gick bra. En bibelkunnig och fantastiskt duktig präst. Varför måste du lämna? Jag tycker om dig. Du har mycket att ge. Kom tillbaka.

Uppsalas biskop Ragnar Persenius personliga blogginlägg om Mitt kors blev mycket uppskattad av dem som hittade texten. Han ville tacka initiativtagarna, och menade att debatten gått överstyr.

Ragnar Persenius recenserar också debatten som helhet, som han menar gått överstyr och blivit destruktiv för Svenska kyrkan. Samtidigt vill han visa sin tacksamhet och respekt för initiativtagarna.

– Det finns ingen anledning att ifrågasätta deras positiva intention.

Gunnar håller låg profil

Gunnar Sjöberg, vars Facebook-inlägg vevas om och om igen i debatten, gör inledningsvis en del försök att dämpa stämningarna. Han förtydligar sig på sin blogg samma dag som det börjar storma. Han ber om ursäkt för vissa av sina formuleringar i intervjuer, och försöker sedan själv bli medlem i Mitt kors-gruppen. Han nekas emellertid inträde av "pastorala skäl".

Läs också: Därför får Gunnar Sjöberg inte gå med i Mitt-kors-kampanjen

24 augusti 2016

Men det verkar inte spela så stor roll vad han själv säger för att korrigera sin olyckliga formulering. Hans korta text om det okristliga i att bära kors har fått vingar och lever sitt eget liv. Det används långt efter att han redan bett om ursäkt, exempelvis i en ledare i Jönköpings-Posten med rubriken "Dags för Kyrkan att bli en kyrka igen", 24 dagar efter att blogginlägget skrevs.

Gunnar Sjöberg har annars hållit en relativt låg profil genom hela korsdebatten, men skriver till slut en något uppgiven krönika, på hemmaplan i Norrbottens-Kuriren. Där beklagar han sig över att ingen verkar vilja lyssna på honom, och att i den dramaturgi som utspelar sig verkar det inte finnas utrymme för källkritik eller problematisering.

Om sig själv skriver han:

– Jag har vandrat genom sommarpressens insändare och ledarsidor som en feg figur som vill plocka bort korset från kyrkorna.

Gunnar Sjöberg avslutar sommaren med samma typ av dubbla budskap som fanns redan i hans kritiserade Facebook-inlägg. Att såväl peka på korset som ett kärlekens tecken som han själv förlitar sig på, samtidigt som han varnar för att korset kan missbrukas, och användas för att markera mot andra.

Och det är egentligen den enda sakliga invändningen som finns mot Mitt kors, en varning att kampanjen kan missbrukas och polarisera. I övrigt handlar kritiken om initiativtagarna. Som när kyrkopolitikern Ulla Rickardsson, Centerpartist och en av kyrkomötets ledande politiker, sågar trion bakom Mitt kors längs med fotknölarna.

– Initiativtagarna uppmanar oss kristna att bära korset i vår klädsel. I grunden bra, jag bär gärna korset själv också. Emellertid har dessa kritiker med all säkerhet också en annan tanke. De vill så split och splittring, skriver hon i en insändare i Hallands nyheter.

– Jag har lyssnat på dem åtskilliga gånger i kyrkomötet där de gått fram i andra frågor på ett oförsonligt sätt.

Många frågor i luften

Men korset är inte allt som diskuteras. I kölvattnet av debatten kommer en rad andra frågor upp till ytan. Svenska kyrkans reseskandaler och det infekterade arbetet med den nya kyrkohandboken. Inställningen till islam. Höger mot vänster i kyrkopolitiken. Dagens ledarskribent Joel Halldorf pekar ut två motpoler, "team Annika och team Antje" och önskar en mer sansad samtalston i ett läge där det snarast råder skyttegravskrig.

Även Annika Borg bekräftar bilden av att hela debatten är väldigt personorienterad. På frågan om det som hänt innan Mitt kors är viktigt i sammanhanget när debatten drar igång, svarar hon ja.

– Det är personer som brukar kritisera oss som personer som blåste upp det här, säger hon till Dagen.

Annika Borgs resonemang är att även om personer på kyrkokansliet på det stora hela ogillar den linje de driver, borde de i alla fall stödja dem i det här. Istället säger hon att mothuggen varit många.

Kommunikationsstrateg: Måste förstå kontexten

Martin Garlöv är kommunikationsstrateg, verksam i Lunds stift, och brukar följa det som skrivs om Svenska kyrkan i media. Han håller med om att hela korsdebatten egentligen bara är en förlängning av redan på förhand utritade konfliktlinjer, och menar att prästtrion i Kristen opinion är ett ”mycket medvetet gäng”.

– Läser man inläggen på deras sajt, två år tillbaka, är hela kartan utritad mot vad de bildat opinion för och emot, säger han.

– Det går att läsa vad de tre prästerna tycker om ärkebiskopen och om tidigare kontroverser i Svenska kyrkan. Även kommunikationschefen Gunnar Sjöberg är omskriven. Den som vill förstå debatten, måste förstå den här kontexten.

Martin Garlöv, pressansvarig i Svenska kyrkan i Lund

Martin Garlöv konstaterar också en sak om hur debatten kring Mitt kors förts i media. Väldigt lite skrivs på redaktionell plats, utan det är ledarsidor och insändare som styr, och debatten är mer åsiktsbaserad än faktabaserad.

Menar du att tyckande har slagit ut en mer saklig bevakning?

– Ja, det måste jag säga.

Ärkebiskopen träder fram

Det som till en början målas upp som en konflikt mellan Mitt kors-prästerna och Svenska kyrkans ledning i Uppsala ska på sikt tonas ned. När ärkebiskop Antje Jackelén till slut på allvar träder in i debatten är det tydligt att hon inte är ute efter att polemisera mot Mitt kors.

Under större delen av korsdebatten har hon varit på semester, men hon avbryter den plötsligt en kväll, för att på Twitter förtydliga kyrkans förhållningssätt.

– För den som kanske fåtts att tvivla på det självklara; Ja, Svenska kyrkan är kristen och korset är vår främsta symbol för frälsning, inleder hon en flera timmar lång debattrunda.

Slutligen: Livedebatt i SVT

Slutligen möts också Annika Borg och Antje Jackelén öga mot öga, i SVT:s debattprogram Opinion Live. Det är ett program som är upplagt för att två motpoler ska mötas, gärna under stora dramatiska former. Men i det här fallet är det mer försoning än munhugg. Ärkebiskopen Antje Jackelén har inför sändningen profilerat sig som ett "korsfreak", och i direktsänd tv erkänner hon att kommunikationschef Gunnar Sjöberg uttryckt sig klumpigt. Hon hyllar också Mitt kors, som visar att det finns ett uppdämt behov av att få berätta om vad korset betyder.

– Ryktet om att det skulle splittra kyrkan och att det fanns ett massivt motstånd från kyrkans ledning, det är helt fel, sa Antje Jackelén.

Efter flera veckors korsdebatt möttes till slut Annika Borg och ärkebiskop Antje Jackelén i direktsänd tv.

Anonym präst: Rekordmånga gick ur

Vilka långsiktiga konsekvenser korsdebatten kommer att få återstår att se. Men på kort sikt har den skakat om. En präst berättar att det stora samtalsämnet när alla kom tillbaka från semester var Mitt kors. Rekordmånga hade gått ur församlingen under sommaren, och luften hade gått ur arbetslaget. Det hela kan inte beskrivas som en storm i ett vattenglas, vilket Härnösands biskop Eva Nordung Byström gjorde i en intervju med Dagen den 22 augusti.

– Det är vi i församlingarna som får ta konsekvenserna, säger prästen.

– Det är vi som måste svara när människor undrar varför man inte får bära kors.

Anonym präst: "Vi tyckte kampanjen var fantastisk"

Prästen, som vill vara anonym, berättar samtidigt att initiativet Mitt kors är något som alla i arbetslaget sympatiserar med.

– Det är fantastiskt att så många kommer ut och berättar om sina kors. Är det inte det här vi vill? Samtidigt är alla överens om att debatten totalhavererade.

I skuggan av debatten har Facebook-gruppen fortsatt att leva sitt eget liv. Dag för dag har den vuxit sig större, och i skrivande stund är det omkring 10 000 medlemmar. Människor fortsätter att dela med sig av vittnesbörd, och lägger upp bilder på kors som rymmer alla kristna traditioner, med en mångfald av uttryck.

– Jag är så glad över denna grupp! Höj korset i kärlekens och solidaritetens namn! För de förtryckta i vår värld, skriver en i mängden av alla medlemmarna, som lagt ut en bild på sitt kors.

Läs mer: Annika Borg: Därför startade vi Mitt kors-kampanjen

Fler artiklar för dig