”Filmen växlar mellan tre par som hånglar eller har sex. Det är lite trevande till en början, de får inte riktigt till det. Efter ett tag stannar de upp, tar en paus, ber den andra: vänta, vi gör så här i stället. Sen fortsätter de, de pratar med korta meningar: vänta, långsammare, mer där. Det blir skönare och skönare…”
Citatet ovan är hämtad från RFSU:s hemsida och är en beskrivning av det senaste skolmaterialet från organisationen, med samlingstiteln Vill du?. Det utgår från några kortfilmer, bland annat den här. Det som beskrivs är ett antal samlag. Det är inte extremt avklätt eller naket men amatör(?)skådespelarna lyckas väl tydliggöra vad som sker, inklusive orgasmer.
Målgruppen är årskurs 7 till 9, alltså 13-åringar och uppåt. Efter filmen ska man samtala om hur kommunikation gör sex bättre och skönare.
Det är bland annat det här som upprör det relativt nybildade Nätverket för samlevnad och sexualitet (NFS). Hur många av 13-14-åringarna har haft samlag? Visserligen går sexdebuten nedåt i åldrarna men medelåldern är 16 år. Hur relevant är det då att diskutera knep för att göra sexet skönare?
Viktigt att prata om sex innan de har det
RFSU, och de skolor som stöder RFSU:s deltagande i undervisningen, anser att det är viktigt att barn pratar om sex, innan de har det. Då slipper de göra misstag senare. Och huvudinriktningen på just de här lektionerna handlar om att vara lyhörd för vad partnern vill, och rätta sig efter det, ett grundbudskap som NFS nog inte motsätter sig.
Therése Ewert från nätverket var en av de som undertecknade en av de debattartiklar som skrivits i ämnet de senaste veckorna. Hon arbetar som lärare och skolkurator.
Hon understryker att hon inte är mot allt material som används i skolan, inte heller allt från RFSU:
– Det är framför allt en av de här filmerna jag reagerade på och där är det definitivt ett övergrepp. Att 13-14-åringar ska ta del av samlagsscener och sedan kommentera det.
– Även om det är en liten del av eleverna som tar skada är det ett övergrepp.
Hon påpekar bland annat att sex används som självskadebeteende, framför allt bland unga flickor med dåligt självförtroende och självkänsla. Det finns också en mindre, men inte försumbar, grupp som har varit utsatta för övergrepp.
– Man kan inte kollektivt visa sådant här material, i stället är det viktigt att man möter varje elev individuellt. Men det är omöjligt för lärarna att veta vilka av de här 30 eleverna som varit med om saker som inte varit bearbetade. Och då tror jag risken finns att den eleven sluter sig och ger upp hoppet om att bli hjälpt.
I lärarhandledningen finns övningsuppgifter. Tanken är att barnen ska samtala om filmen – hela klassen, i små grupper eller två och två. Så här till exempel:
”Aisha och Sam är ihop och sitter i sängen hemma hos Sam och kysser varandra. Ingen annan är hemma. Aisha vill klä av Sam. Ingen av dem gör något mer än att kyssas. Hur kan hon göra för att veta om han vill?
1. Vänta lite och se om Sam tar initiativ.
2. Försöka lite försiktigt och se hur han reagerar.
3. Börja klä av honom, det är hans ansvar att säga nej om han inte vill.
4. Eget alternativ.”
Att inte ge färdiga svar utan bara ställa öppna frågor är en medveten pedagogik i RFSU:s material. Talar man om från början HUR det ska vara har man blockerat för ett öppet samtal, menar Hans Olsson, undervisningsansvarig på RFSU.
Monopol på sexundervisning
RFSU har en dominerande roll i svensk sexualundervisning. Monopol anser NFS. Det är i alla fall svårt att hitta något annat exempel på en helt fristående organisation som på entreprenad sköter en del av skolundervisningen. Men hur många lärare och skolor som använder RFSU är svårt att få fram. Själva vet de inte. Och inte heller Skolverket vet. Sådana beslut är lokala.
– Ansvaret för undervisningen och verksamheten i skolan ligger hos den politiska nämnden i kommunen, eller ordförande om det är en privat skola. Det är upp till läraren att välja material.
Det säger Hugo Wester som är undervisningsråd på Skolverket och som arbetar med bland annat sex och samlevnadsundervisningen. Han påpekar att Skolverkets ansvar är att stödja lärarna. Det gör man genom att ge ut stödmaterial som beskriver hur man ska tolka skollagen. När det gäller sex och samlevnad handlar det bland annat om hur jämställdhetsarbetet kan främjas.
– Skolan ska motverka traditionella könsmönster, jobba för bättre sexuell hälsa, diskutera relationer. Det är mer än biologi, säger han.
Men eftersom Skolverket inte har något granskningsansvar när det gäller läromedel har han inga synpunkter på Vill du?-materialet. Han har inte sett det själv men säger att på en övergripande nivå har han förstått att syftet är att förebygga övergrepp och ge möjlighet att prata om samtycke i relationer, vilket är frågor som ska finnas inom ämnet sex och samlevnad.
– Men om läraren upplever att det finns de som skulle tycka att det blir obehagligt är det upp till läraren att inte använda materialet, säger han.
Att man har sex regelbundet med någon utan att vara kär kallas för knullkompis bland ungdomar, ofta förkortat till KK. Enligt Åsa Kastbom, tillförordnad överläkare på barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i Linköping, tycker de flesta ungdomar att det är helt okej.
Många far illa av tillfälliga relationer
Hon har nyligen slutfört en studie om ungas sexvanor, bland 3 500 slumpvis utvalda unga. Men hon tycker sig se att många unga far illa av de här tillfälliga relationerna, säger hon i intervju med Corren.
– Många har sex tidigt och går med på saker de innerst inne inte vill. Huvudsaken är att undvika graviditet och sjukdomar, inte de egna känslorna och kärlek, säger hon till Corren.
Hennes undersökning visar att tjatsex är vanligt och att särskilt unga tjejer tycker att de måste fullfölja det man gett sig in i även om det inte längre känns rätt.
Eftersom hon samarbetar med Rikskriminalen om barn som utnyttjas på nätet ser hon också de stora nackdelarna med mängden porr på nätet.
– När vi vanliga vuxna sviker, eller inte intresserar oss, blir förövarna på nätet ett slags substitut för andra vuxna, säger hon.
I undersökningen Ungkab09 (se faktaartikel) efterlyser en majoritet av ungdomarna att få prata mer om hur man får till relationer.
Här blir det lite förbryllande. För alla inblandade parter, Skolverket, ungdomarna, RFSU och NFS, säger att de vill ha mer relationer, det räcker inte med biologi.
Trots denna synbara enighet skär det sig i de två vitt skilda synsätten på hur vuxna ska prata med barn om sex: Ska det vara fritt från vuxnas värderingar eller med betoning på vad som är rätt och fel? Och där hävdar i alla fall den ena gruppen: undervisningen kan aldrig vara fri från värderingar.
