Troende gör natten säkrare i Botkyrka

Jag kliver av vid tunnelbanestationen och går enligt instruktionerna till ABF-huset. Genom en entré hör jag musik och går in, men möts av en biljettkassa där jag får reda på att dansbandet Expanders spelar just den här fredagskvällen – ABF-ingången ligger 50 meter längre bort.

Där inne är det betydligt lugnare. Ett tiotal personer har samlats i ett rum och de hälsar mig välkommen. I en garderob hänger nattvandrar­jackor och bredvid dessa finns även västar. Alla söker rätt på en som passar innan de delar upp sig i två mindre grupper och ger sig av åt olika håll.

Sudhagar Raghupathy, Robert Abraham och Göran Steen har vandrat i området många gånger. Trots att klockan snart är 21 och det fortfarande är plusgrader ute berättar de att kylan talar för att det blir en lugn natt.

Upplopp i Botkyrka och Husby 2013

Värre var det i maj 2013. Under några dygn resulterade våldsamma upplopp i Stockholms förorter i stora tidningsrubriker. Husby, i de norra delarna av staden, var centrum för oroligheterna, men även i Botkyrka, på andra sidan stan, inträffade bråk och skadegörelse.

– Många ungdomar känner sig vilse. De tycker inte att vuxna lyssnar och förstår, säger Sudhagar Raghupathy.

Och ”Sudden”, som alla kallar honom, anser att ungdomarnas kritik är befogad. Han säger att samhället har varit bra på att satsa på barn och ungdomar, men att föräldrarna inte har fått samma stöttning.

– Det finns inte någon stabil grund, varken i hemmen eller i skolan. Många föräldrar är analfabeter och andra jobbar sent på kvällarna. Då finns det inte några vuxna som barnen kan vända sig till. Jag är också kritisk till att barnen får lära sig om alla sina rättigheter utan att föräldrarna samtidigt får veta vad de kan kräva. Det utnyttjar ungdomarna.

Några månader innan oroligheterna 2013 hade ”Sudden” frågat Sara Jacobsson Grip, präst i Svenska kyrkan, om de inte kunde börja nattvandra tillsammans. Hon gillade idén och vid påsk genomfördes den första nattvandringen. När läget, kort därefter, blev akut fick gruppen ett större ansvar och i efterdyningarna påbörjades också ett samarbete med kommunen.

– Den allmänna bilden är att religioner bara skapar problem. Men vi visar att troende kan bidra med något positivt till samhället, säger ”Sudden”, med anledning av att personer från olika trossamfund har valt att engagera sig i verksamheten.

Mer oroligt på sommaren

Vi går längs med gångvägar, sneddar över bil­vägar och en skolgård. Göran Steen kikar in genom fönstren på skolbyggnaden för att se så att allt är lugnt därinne. När vi går under en bro frågar jag om vi kan stanna för att ta en bild. Men just då tycker Göran Steen att det luktar rök.

– Där borta, säger han och pekar mot en byggnad.

Det blir inte tid för någon fotografering, i stället ökar vi takten för att så snabbt som möjligt undersöka vad som kan ha hänt. Väl framme vid byggnaden inser vi dock att det var falskt larm.

– På sommaren, när det är ljust och varmt, är det fler ungdomar som hänger utomhus. Då blir det ofta mera oroligt, förklarar Robert Abraham, som kommer från S:t Petrus och Paulus syrisk ortodoxa kyrka.

– Vi hakade på när nattvandrarprojektet startade 2013. Många av barnen och ungdomarna här i området är våra egna och vi känner igen dem.

När vi kommer fram till en förskola delar vi upp oss och går på varsin sida om byggnaden, men även här är allt lugnt. Lite senare ser vi för första gången en grupp ungdomar. De står utanför en lägre byggnad bland hyreshusen och Robert Abra­ham berättar att vi är framme vid Höders väg 17.

Samlingsplats för unga mellan 17 och 26 år

Vi öppnar dörren och går in. På golvet står ett pingisbord, ett biljardbord och ett fussballspel.

– Nattvandrarna tittar ofta in här och det gör även polisen. Det känns jättetryggt att de är här, säger Firel Danho, ordförande för den nybildade förening som står bakom satsningen.

– Kommunens fritidsgård införde i höstas en övre åldersgräns på 16 år. Därefter började de äldre hänga mer utom­hus. Vi vill vara en mötesplats för unga vuxna och hit är man välkommen om man är mellan 17 och 26 år.

Det är tydligt att ungdomarna känner igen nattvandrarna. De går runt och hälsar på varandra och just den här kvällen slumpar det sig så att även den andra gruppen nattvandrare kommer till lokalen medan vi är där. En kort avstämning visar att de också har haft det lugnt.

Viktigt med kyrkornas hjälp

När vi efter knappt 20 minuter önskar varandra trevlig kväll och går ut i mörkret igen konstaterar ”Sudden” att det här är Jesusmodellen.

– Jag brukar fundera på vad Jesus och Muhammed och Buddha skulle göra om de hade levt i dag. Skulle de slå ihjäl varandra eller skulle de ha samarbetat för att skapa ett bättre samhälle? Jesus gick runt och pratade med människor hela tiden.

Från Höders väg 17 har vi fått sällskap av Tomaj Keyvani. Som områdesutvecklare inom kommunen är han väl insatt i problemen i området och hur kommunen arbetar för att minska dem.

– Att kyrkorna och de andra trossamfunden är ute och nattvandrar betyder jättemycket. Vi från kommunens sida hade inte kunnat fixa något eget, säger han.

Risk för aggressivitet

Redan innan vi lämnade ABF-huset kom vi överens om att jag inte skulle prata med ungdomar eller fotografera dem innan någon av nattvandrarna hade frågat om det var okej. På Höders väg 17 var det inte några problem, men när vi kommer fram till Norsborgs centrum konstaterar Robert Abraham att det inte är någon idé att fråga – risken är att killarna som står vid parkeringen blir aggressiva.

– Det har blivit tjafs här tidigare så vi brukar mest bara hälsa och sedan gå vidare, säger han och konstaterar att det är för sent när det gäller just de här personerna.

Men det vägrar ”Sudden” att acceptera.

– Det är aldrig för sent, säger han bestämt. Om det var dina barn skulle du aldrig ge upp.

Robert Abraham erkänner att ”Sudden” har rätt och efter att ha diskuterat saken en stund kommer de överens om att man aldrig ska ge upp, men att nattvandrarnas målgrupp är de lite yngre ungdomarna som ännu inte har hittat till Norsborgs centrum.

– De börjar hänga vid förskolorna. Sedan rör de sig närmare centrum. Och när de väl är där är det svårt för oss att göra något. Därför jobbar vi framför allt längre ut, säger Robert Abraham.

Efter att ha lämnat Norsborgs centrum bakom oss vänder vi stegen mot Hallunda igen. Det är fortsatt lugnt ute och på vägen tillbaka kommer samtalet mellan Robert Abraham, ”Sudden” och ateisten Tomaj Keyvani delvis att handla om religion och relationer.

Går det att leva tillsammans med någon som inte delar ens tro? Kan man gifta sig i en kyrka, eller döpa sitt barn, om man inte ser sig som kristen? De vänder och vrider på argumenten och även om de tycker olika i frågorna finns det hela tiden en respekt för varandras åsikter.

”En annan värld än Norsborg”

Till slut är vi framme vid ABF-huset igen. Inne i samlingslokalen väntar redan den andra gruppen på oss. Medan nattvandrar-jackorna hängs tillbaka och västarna viks ihop konstaterar alla att det har varit en lugn kväll. Jag tackar för att jag har fått följa med och börjar gå mot tunnel­banan. Det är inte mycket folk ute, men Expanders spelar fortfarande när jag passerar dörren in till dans­lokalen.

– Det här är en annan värld än Norsborg. Här rör sig vuxna ute även kvällstid, säger Robert Abraham.