Vi är många som tvingats säga farväl till en älskad släkting – ibland efter lång tids sjukdom och omsorg, ibland efter en oväntad och tragisk händelse. I dessa mörka stunder spelar sjukhusmiljön och den hjälpsamma vårdpersonalen en avgörande roll. Många anhöriga har vittnat om hur tryggt och varmt de blivit bemötta, vilket har bidragit till att lindra sorgen, om än bara en aning.
I kölvattnet av den outhärdliga förlusten av den avlidne blir de personliga ägodelarna extra viktiga. Den klocka som gått i arv i generationer, vigselringen med decennier av minnen eller halsbandet från en gemensam resa – dessa små ting bär på historia och känslor som hjälper oss att bevara den avlidnes närvaro. Att få tillbaka dessa ägodelar är därför en central del i att kunna hålla kvar vid den avlidnes minne och hedra deras liv på ett värdigt sätt.
Tyvärr saknas i dag en fastställd rutin för hur sådana värdefulla föremål ska återlämnas till de anhöriga. Alltför ofta återlämnas de utan omsorg, nedpackade i en gammal plastpåse tillsammans med den avlidnes kläder. Detta är inte bara praktiskt bristfälligt, det är långt ifrån värdigt.
Vi kristdemokrater föreslår därför att en standardiserad rutin införs för att säkerställa en respektfull hantering av personliga ägodelar. Genom att utrusta vårdpersonal med särskilda förvaringsboxar kan dessa värdefulla minnessaker återlämnas på ett ädelt sätt.
Våra personliga ägodelar bär på våra livsberättelser – låt dem återlämnas med den omsorg och den värme som de en gång betytt för den avlidne.
[ När pappan tog sitt liv insåg Ida-Maria vad en församling kan betyda ]
