2021 års kyrkokonferens i Equmeniakyrkan beslutade att utlysa klimatnödläge. Samfundets då biträdande kyrkoledare Karin Wiborn (sedan hösten 2024 kyrkoledare) skriver i skriften Handlingsplan för klimatnödläge: ”Människor runt vår jord lider för att vi överutnyttjar jordens resurser. Det angår oss. Och det angår Gud. Så en handlingsplan för klimatnödläge ska ses som rop från de utsatta.”
Syftet med klimatnödläget är att konkretisera och planera Equmeniakyrkans klimatarbete så att kyrkan bidrar till minskade utsläpp och ökad hållbarhet genom konkreta åtgärder för en hållbar framtid.
Hela denna mycket omfattande framställning om klimatnödläge på Equmeniakyrkans hemsida är en blandning av teologiska och filosofiska spekulationer, med få konkreta rekommendationer annat än att minska utsläpp av växthusgaser och verka för biologisk mångfald.
Den gängse tesen i samhället är att vi genom att bruka fossila bränslen industriellt eller för transporter ökar halten av koldioxid i atmosfären. Denna ökning av CO2 anses genom växthuseffekt bidra till den temperaturökning vi sett de senaste decennierna, vilken resulterat i smältning av glaciärer inte minst i Skandinavien.
Koldioxidhalten utgör dock bara 0.04 procent av befintliga gaser i atmosfären och ingår i fotosyntesen till växtlighetens fromma. Till följd av Skandinaviens omfattande skogsbestånd har vi här för det mesta ingen nettoökning av koldioxid.
Allt fler forskare pekar på möjligheten att det är temperaturökningen i sig som är orsaken till en höjd nivå av koldioxid genom frisättning av CO2 från ett allt varmare hav (AT Emrén, International Journal of Global Warming. Vol 30, No. 4, pp 401–412 • June 30, 2023).
Det som framför allt gör att man kan ifrågasätta koldioxidens roll i temperaturökningen är de senaste 12 000 årens temperaturvariationer.
Efter den senaste istiden har temperaturen varierat regelbundet. Genom att studera den molekylära sammansättningen av borrkärnor från isen på Grönland, Arktis och Antarktis har man kunnat återge de globala temperaturvariationerna de senaste 11 000–12 000 åren globalt (se fig. 1).
Dessa variationer är helt oberoende av utsläpp av fossila gaser från industri- och transportsektorn, vilka inträffat först i modern tid. Dessutom har temperaturvariationer pågått i miljontals år vars orsaker inte är helt lätta att fastställa.
Under bronsåldern, för 4 000–5 000 år sedan, hade vi Medelhavsklimat i Bohuslän, något vi kan studera på Vitlycke museum i Tanum. Hardangervidda, ett fjällområde i södra Norge, var skogbeklätt och alla glaciärer i Norge hade smält bort. Sahara var täckt av savann.
För 1500 år sedan sjönk temperaturen globalt med 2–3 °C, vilket följdes av torka och minskade skördar. Under vikingatiden var temperaturen 1 °C högre än i dag. Vikingar i västerled bosatte sig på Grönland, som just var grön på västsidan, och där kunde man odla korn i några hundra år. Under denna period smälte de europeiska glaciärerna, liksom nu.
På 1300-talet sjönk temperaturen med missväxt, svält och epidemier som följd. För 400 år sedan finner vi is på kanalerna i Holland och Venedig och målningar av de holländska konstnärerna återger personer som åker skridskor på kanalerna.
Under 1800-talet varierar temperaturen men i mitten av seklet drabbas Skandinavien av kyla och missväxt varvid 25 procent av den svenska befolkningen utvandrade till USA.
Kraftiga vulkanutbrott har inträffat nu och då, och har orsakat lägre global temperatur. 10 april 1815 fick vulkanen Tambora i Indonesien ett våldsamt utbrott. Utbrottet varade i fyra månader och miljarder ton gas, aska, stenar och partiklar slungades 160 kilometer bort. Världens medeltemperatur sjönk tre grader och förblev låg under flera år.
[ Frida Park: Rätt att inte göra mission och klimat till motsatser ]
I vilken utsträckning en ganska måttlig temperaturökning leder till höjda havsnivåer, är fortfarande ganska oklart. Den påstådda havsnivåhöjningen runt Samoaöarna visade sig i stället bero på landsänkning till följd av det vulkanutbrott som orsakade den tsunami, som dränkte öarna.
Under perioder av kyla, som lett till missväxt, kan vi definitivt tala om klimatnödläge, men inte under varmare perioder.
Det finns säkert lidande i många områden i dag men enligt FN-statistik åskådliggjort av Hans Rosling genom graferna på gapminder.org har de flesta världsdelar – sedan mitten av 1800-talet – genomgått en kraftig förbättring av medellivslängd och årsinkomst, vissa länder i centrala Afrika undantaget.
Förbättring av flera demografiska parametrar som minskad mödradödlighet, spädbarns- och barnadödlighet har skett under motsvarande period och kan också studeras på gapminder tools.
Därför: Skapelsen behöver vi som kyrka vårda, både människan genom förebyggande hälsoåtgärder och naturen med minskad nedskräpning av jord och hav.
Men att försöka påverka den globala temperaturen, vilket Equmeniakyrkan engagerar sig för, är bortkastade pengar och möda och totalt verkningslöst. Vetenskapligt kunnande är viktigare än all världens populism.
