Det pratas mycket i våra församlingar om fikagrupper, lovsångsteam, ungdomsverksamheter, och ibland till och med om evangelisation. Men vad har hänt med det bibliska konceptet att göra lärjungar?
Ordet kristen nämns i Nya testamentet tre gånger, medan lärjunge nämns över 260 gånger. Vi är kallade att vara lärjungar. Ordet lärjunge betyder efterföljare eller elev till en lärare. Bibeln beskriver lärjungar som efterföljare av Jesus, en som lever vad han lärt sig och som sedan i sin tur gör andra till lärjungar.
”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar … och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er”, är Jesus sista ord till sina lärjungar innan sin himmelsfärd. Vårt primära uppdrag som Guds församling är att tillsammans göra lärjungar. Min fråga blir då, gör vi lärjungar i våra församlingar i dag?
Jesus befaller oss att vara och att göra lärjungar. Kan det vara så att vi bytt ut hans bud om lärjungaskap mot att ”vi går till kyrkan” på söndag förmiddag? Ett utbyte av en lärjungatränande församling mot en församling centrerad runt ett söndagsmöte?
Är detta vad Jesus ämnat sin församling för?
Har du blivit erbjuden att tränas i lärjungaskap under din tid som Jesu efterföljare?
— Adam Stenerdahl
Jag tror inte att den kyrkmodell som stora delar av svensk kristenhet använder sig av i dag – att söndag efter söndag samlas för att sjunga några lovsånger och lyssna till en kort predikan – fullbordar det uppdrag vi fått från vår Herre.
Jag vill gå så långt att säga att detta, söndagskyrklighet, inte alls är en biblisk församling. Uppdraget är att göra lärjungar och vi måste fundera över om det i dagsläget är en prioritet i våra församlingar.
Hur många gånger har vi sett nya människor döpas in i församlingen och när allt är sagt och gjort så placeras de i en av bänkraderna som en i mängden. Flera år senare sitter de kvar i samma bänk, paralyserade av systemet som råder. Där sitter man, utan mentor, utan personlig lärjungaträning och utan förväntan på andlig växt.
Det blir en ond spiral där den vuxna generationen i dag inte är tränade i att förstå, leva och lära ut Guds Ord. Det leder till att unga i dag inte har någon som kan lärjungaträna dem, så att de i sin tur inte heller kan lära ut till dem som kommer efter.
”Ni borde vara lärare vid det här laget”, säger Paulus till korinthierna. Vi kan inte förvänta oss att församlingen når andlig mognad genom att delta på ett söndagsmöte två timmar i veckan där det i allra högsta grad är predikan och inte undervisning som går ut bland åhörarna.
Vi behöver verklig och biblisk lärjungaträning med fokus på att varje kristen i den lokala församlingen ska växa till i andlig mognad, i kunskapen om Gud, i att tjäna Gud och människor och i att leva ett heligt liv.
[ ”Jag längtade intensivt efter att få uppleva kraften i Gud” ]
Bilden av att det kristna livet ska vara utan ansträngning är en anledning till denna avsaknad av lärjungaskap. Användandet av en bibliskt obefintlig så kallad ”frälsningsbön” har blivit ett populärt redskap för just detta syfte. Även om bönen i sig inte är något dåligt så är min oro att bönen ofta används helt fel.
Man gör det så lätt som bara möjligt för människor att bli kristna så att ”bara du ber en snabb bön efter mig så är du frälst och förlåten för alltid”. Här utlovas allt, ofta utan betoning på den uppoffring det är att följa Jesus.
Uttryck som ”bjud in Jesus i ditt hjärta” används för att evangeliet ska låta milt och kravlöst, i stället för att säga som det är: att överlåta sitt liv till Jesus.
Resultatet av detta har blivit en mängd människor i våra församlingar som inte förväntar sig något mer av det kristna livet än att man har Jesus med sig i vardagen.
Den amerikanske pastorn A.W Tozer uttrycker det bäst i boken The Pursuit of God: ”Allt har kommit att handla om den initiala handlingen att ”acceptera” Kristus … Vi har blivit lurade av en falsk logik som insisterar på att om vi har funnit Honom [Jesus], så behöver vi inte längre söka Honom”.
Det finns inget att hurra över när personer döper sig i vatten som sitt ”ja” till Jesus men sedan inte blir Jesu lärjungar. Det kristna livet har endast börjat vid tillfället då man överlåter sig till Herren. Efter det börjar ett liv av lärjungaskap, där man tränas och blir starkare och starkare i sin tro och relation till Jesus.
Ett enkelt test av min teori om avsaknaden av lärjungaskap vore att gå in i svenska församlingar och fråga äldste och pastorer: ”Vilken process leder ni era medlemmar igenom för att hjälpa dem nå andlig mognad?”
Vad kommer vi att få för svar? Kommer vi att få ett svar? Vi måste våga fråga våra ledare vad målet med lärjungaskapsträning i församlingen är och ännu viktigare: hur når vi dit!
Jag vänder mig nu till dig som läser. Har du blivit erbjuden att tränas i lärjungaskap under din tid som Jesu efterföljare? Eller har det tagits för givet att din växt sker per automatik så länge som du dyker upp på söndagsmöten?
Jag skriver från ett hjärta som vill se svenska församlingar fulla av lärjungar som tillsammans gör fler lärjungar. En församling som ser faran i att lämna nya kristna utan träning i att vara Jesu efterföljare. En församling som inser att endast söndagskyrka och söndagspredikan inte kommer att uppfylla Guds vilja för Hans brud.
