Paulus skriver om varje kristen som en del i Kristi kropp, men sedan fortsätter han att förklara att alla inte kan göra allt och ger exempel på olika funktioner som är givna till vissa. Bland dem nämner han “att styra” (1 Kor 12:27-30).
Alltså har inte Gud satt alla i församlingen till att styra även om alla kristna är en del av Kristi kropp. Detsamma säger han i Romarbrevet: att bland de olika gåvor Gud ger är en “att vara nitisk som ledare”. (Rom 12:4-8).
Jag undrar vilka uppenbarelser pastor Lars Gunther åsyftar när han i en artikel med rubriken I WAO Church upprepas en farlig lära om uppenbarelse (Dagen 24/1) får WAO Church – annars en välkänd frikyrkoförsamling i Stockholm sedan 1929 – att framstå som ett slags sekt som hävdar speciella uppenbarelser utanför bibelordet?
Är det G12-visionen som varit till så stor välsignelse för många, inte minst för ungdomar som genom den funnit sin plats i en meningsfylld uppgift?
Eller är det att jag skrev att församlingen liknas vid en kropp där varje del, inklusive pastorn som herde och ledare, har en av Gud given funktion och smörjelse? Är det detta som är villfarelse?
Alltså är inte alla i församlingen kallade till att leda och har fått en ledares auktoritet, men vissa har fått den.
— Bertil Swärd
Att det finns apostlar också i dag som planterar församlingar är väl helt klart enligt 1 Korinthierbrevet 12:28: “I sin församling har Gud gjort några till apostlar“.
Det syftar inte bara till de tolv, utan apostlar måste finnas under hela församlingens tid så länge evangeliet ännu inte nått ut i hela världen. Apostlar är sådana som likt Paulus planterar.
Staffan Sundkvist skriver i Dagen (8/1) att “I en församling finns bara en auktoritet och det är Gud och hans Ord.”
Ja, det är vi alla överens om. Och i Guds Ord står det att Kristus delegerar sin auktoritet till dem som vi kallar för tjänstegåvor – apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare – för att föra den enskilde troende in i hans tjänst, till mognad och till en djupare kunskap om Kristus så att vi inte kastas hit och dit av olika lärovindar (Ef 4:11-16).
Det är det som sker när det finns ett ledarskap insatt av Gud: den enskilde troende finner sin plats i Kristi kropp med just den auktoritet och smörjelse Gud har för varje enskild individ beroende på var Kristus har satt oss i sin kropp.
[ Läs tidigare inlägg | Lars Gunther: I WAO church upprepas en farlig lära om uppenbarelse ]
Det är som i vår fysiska kropp: alla delar av vår kropp kan inte göra samma sak utan varje del i kroppen har sin speciella funktion och förmåga. Det är så Paulus undervisar när han talar om kyrkan som en kropp.
Så även om alla troende har fått del av smörjelsen som Lars Gunther säger och refererar till 1 Joh 2:27 talar ändå bibelordet om att Anden “fördelar sina gåvor åt var och en som han själv vill” (1 Kor 12:11). Smörjelsen är alltså olika för var och en av oss efter de uppdrag han gett oss.
Alltså är inte alla i församlingen kallade till att leda och har fått en ledares auktoritet, men vissa har fått den. Och att underordna sig det ledarskapet är inte detsamma som pastorskult.
Det är sant att Paulus nämner ledarskapet i pluralis när han talar till de äldste i Efesos som han kallar för herdar och ledare, men samtidigt talar han som en ledare över ledarna “jag har väglett var och en av er under tårar” (Apg 20:31). Det är alltså inte fel att tala om en förste pastor bland ledarskapet.
Det är ganska klart att Jakob, Herrens bror, var förste pastor i Jerusalem (Apg 21:18). Nog hade William Booth en särskild ställning inom Frälsningsarmén och John Wesley inom Metodistkyrkan och Lewi Pethrus inom pingströrelsen?
Sveriges regering består av ett flertal ministrar, men bara en av dem är statsminister med ett särskilt ledaransvar.
Så tror jag det också bör vara i Guds församling.
[ Läs tidigare inlägg | Bertil Swärd: Där alla ska vara med och bestämma är det ofta stagnation ]
Men Korach satte sig upp mot Moses ledarskap och menade att alla bland Guds folk var ledare. Han sa: “Ni har gått för långt! Hela menigheten är helig, allesammans [...] Varför vill ni vara förmer än Herrens församling?” (4 Mos 16:4).
Även i Nya testamentet varnas för Korachs trots (Judas vers 11).
Det är inte den andan som besjälar oss i WAO church, utan vi vill vara ett stöd och hjälp till det ledarskap Gud har gett oss. Paulus säger om dem “som står i spetsen för församlingen och vägleder er. Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar” (1 Tess 5:12-13).
Som jag skrev i min artikel (Dagen 20/12) har jag tillhört Södermalmskyrkan i 36 år och jag har inte upplevt något hårt och diktatorisk ledarskap under denna tid.
Vår tidigare pastor under 31 år, Bror Spetz, älskade sin församling och kunde ge sitt liv för den samtidigt som han ledde oss med fast hand och följde den vision som Gud gav honom och som sedan visat sig bära så rik frukt.
När han förstod att hans liv ebbade ut utsåg han Lennart och Carolina Torebring, som stått vid hans sida, till sina efterträdare.
Pastor Lennart och Carolina har sedan fortsatt att vandra i samma ande och de leder oss i kärlek med fast hand och de ger sitt liv för vår församling, det kan jag vittna om. Och vi som är fåren känner det och har förtroende för deras ledarskap och följer dem precis som Jesus säger att fåren följer sin herde “eftersom de känner hans röst” (Joh 10:4).
När jag efter 27 år som förkunnare och pastor inom pingströrelsen kom till Södermalmskyrkan underordnade jag mig självklart det ledarskap församlingen hade och de i sin tur ställde sig bakom min nya tjänst som bibellärare.
Jag har nu fått resa och undervisa i bibelskolor och på pastorsseminarier kors och tvärs i Afrika, Asien såväl som i Europa under 31 år, i 26 länder. Det hade aldrig varit möjligt utan deras och församlingens stöd.
Att jag ställde mig under deras ledarskap har inneburit en rik välsignelse för både mig och de missionsländer jag undervisat i.
Nåden är olika för oss när det gäller tjänsterna men frälsningen är lika för oss – vi är alla Guds barn, lika inför Gud – men tjänsterna och nådegåvorna är olika och därmed också den smörjelse vi får av samme helige Ande.
Att respektera och ödmjukt följa det ledarskap Gud satt i sin församling är inte detsamma som pastorskult eller hierarki. Det är i stället en stor välsignelse som vi också ser frukten av i dag i vår församling och som förhoppningsvis kan bli en inspiration för många.
Men Fernando Vasquez tycks bara se faror i det som sker i WAO church. Han varnar i Dagen (3/1) för ett osunt skeende, talar om missförhållanden och antyder brist på kärlek och omsorg om människor. Och han säger att tillväxt och engagemang “är inte ett bevis i sig på sundhet”.
Nej inte bara det, men nog syns det när Gud verkar. Jesus säger ju att ordet bekräftas på ett synligt sätt (Mark 16:20).
Och i Bibeln betonas den starka tillväxt Jerusalemsförsamlingen hade: “... och antalet män var nu omkring fem tusen (Apg 4:5). Om inte tillväxt är ett tecken på Guds välsignelse varför betonas det då att “Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar” (Apg 16:5)?
Nog är det väl bättre med en församling som ökar genom att människor blir frälsta än en som stagnerat?
Jesu ord i Matteusevangeliet 7:21-23, som Vasquez hänvisar till som exempel på att framgång inte är bevis på att frukten är god, handlar om dem som en gång varit smorda och använda av Gud men som har lämnat den rätta vägen, som till exempel Saul, Judas och Demas.
De kommer att hänvisa till sin tidigare verksamhet “på den dagen” som ett försvar för sig. Men Jesus säger ”Jag känner er inte" i enlighet med profeten Hesekiels ord att om den rättfärdige överger sin väg “skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda” (Hes 33:13).
Men Jesus deklarerar också tydligt att “ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig (Mark 9:39).
[ Läs tidigare inlägg | Staffan Sundkvist: Ledare i församling bör inte likna chefer i näringslivet ]
Utrymmet medger inte möjlighet att besvara varje replik som publicerats på min första debattartikel. Däremot kan jag konstatera att det är märkligt att de som står utanför och bara tittar på och inte själv fött fram väckelsen och burit upp den i bön, vet precis hur en sund väckelse ska vara.
“Vinden blåser vart den vill” sa Jesus om Anden (Joh 3:8). Men den kunde ju ha blåst på ett annat sätt, menar man. När har det funnits en väckelse som accepterats av alla?
Johannes döparen kom, men han lever ju asketiskt, sa man. Jesus kom, men han umgås ju med syndare och äter och dricker med dem (Matt 11:16-19). Inget av det Gud gjorde passade.
Det verkar vara likadant i dag. Man menar sig veta hur allt ska vara så att det blir sunt. Men man visar ingen glädje över att kyrkan fylls med ungdomar som älskar Jesus, man ser bara faror i det hela.
En nedkortad version av denna slutreplik publiceras på debatt i tidningen Dagen 31/1.
