En kvinna per man är som en gråsossig genialitet

En av västvärldens verkligt stora ödesfrågor är frågan om barnafödandet. Våra samhällen reproducerar sig inte i den utsträckning som behövs för att överleva. Det är en stor fråga varför barnafödande inte anses tillräckligt attraktivt, men klart är att ödesfrågan om varför västvärlden på detta sätt sakta “går under” borde diskuteras lika intensivt som exempelvis kriget i Ukraina. Men frågan är känslig, den fingrar på västvärldens stora tabun.

I grevens tid pågår det dock ett slags självrannsakan i samtidskulturen beträffande både feminismen och feminiseringen av samhället. Förskjutningen från ett dike, det patriarkala, till ett annat har fört med sig problem.

Fenomenet har problematiserats i böcker som Den mjuka staten: feminiseringen av samhället och dess konsekvenser av Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson, där det hävdas att en konsekvens av att kvinnor nu dominerar i yrken och samhälls­institutioner som tidigare dominerats av män är att Sverige numera är en så kallad “svag stat” som inte klarar av att upprätthålla lag och ordning.

I boken Sexsveket: 8 teser för en sexuell motrevolution menar Louise Perry att 1960-talets sexuella revolution har svikit kvinnor: Män och kvinnor är olika även emotionellt. Vissa begär är dåliga. Äktenskap är bra.

Ett kristet bidrag är antologin Och se, det var mycket gott! En antologi om kön, identitet och skapelseordning, som tar olika grepp kring frågan om relationerna mellan könen ur teologiska perspektiv.

Dejtingapparna accelererar en cynisk utveckling och gör att högstatusmännen, som kvinnor eftertraktar, förverkar kvinnornas emotionella behov likt rovdjur.

—  Jeremiah Karlsson

Kvinnodominansen har orsakat en feminisering av kulturen där männen har svårt att finna en plats. Mjuka tag, känslor anses lika med fakta, gullande med brottslingar, relationsfokus, lågaffektivt bemötande, generös invandring – så ser en lätt förenklad sammanfattning ut av de feminiserade attityderna – vilket har gjort Sverige attraktivt även som gangsterparadis.

Den maskulina gränssättningen och försvarsviljan har inte fått mandat att sätta emot. Mäns symboliska kastration är en omedveten men vansinnig korrigering av samhället – män får helt enkelt inte blomma ut i sin särart.

Att vi föder för få barn beror delvis på samma sak: Feminiseringen formar män som inte anses attraktiva på kärleksmarknaden, deras status sjunker. Männens kompetens i serviceekonomin understiger ofta kvinnornas och i skolan presterar de sämre.

Dejtingapparna accelererar en cynisk utveckling och gör att högstatusmännen, som kvinnor eftertraktar, förverkar kvinnornas emotionella behov likt rovdjur.

Många kvinnors slutstation blir att inte finna någon man attraktiv, varken hög- eller lågstatusmän. Horder av män står därför utan en chans till kärlek – ett lika bittert som förbittrande öde och dessutom samhällsfarligt.

Marknaden av prylar och idéer låter dock inte vänta på sig utan träder in med olika (nöd-)lösningar på problemet, exempelvis inseminationer för kvinnor, AI-flickvänner och sexrobotar för män.

[ ”Tydlig återgång till traditionella värderingar bland unga” ]

Nu finns det visserligen goda andliga skäl att leva avhållsamt om det sker för att ära Gud. Men dagens avhållsamhet är i många fall ofrivillig, förgiftad av fiendskap mot det motsatta könet. Eftersom avhållsamheten inte sker för att tjäna Gud, och eftersom den har sin grundorsak i ett uppror mot Guds skapelseordning, är den en satanisk konstruktion.

I denna nya avhållsamhet hamnar män i utanförskap där de inte har något annat hopp än att en omvändelse sker hos kvinnokollektivet – alltså en uppgörelse med kvinnornas i sin tur dyrt vunna friheter – och frågan är hur sannolikt det är?

Männen behöver uppvärderas - även av kvinnorna. Men det lär inte ske genom moralism, snarare genom omstörtande samhällskriser. Och kanske finns här ett hopp – om än perverst – för i en tid av kaos, geopolitiska konflikter och krig skulle ett gyllene läge kunna visa sig där män ges tillfälle att leta sig fram ur sina mansgrottor och axla ett ansvar för samhälle och potentiella familjer.

Äktenskap och familjeliv behöver en liknande uppvärdering, och här behöver feminister och maskulina män inte nödvändigtvis dra ojämnt. Det finns inom den reaktionära feminismen röster som menar att kvinnorna inte tjänar på att anamma den sexuella revolutionens frihetsbudskap. Insikten rimmar med all monoteism: Vi bör inte handskas vårdslöst med det mest intima.

Samma slags “försiktiga konservatism” kan man finna även hos sekulära tänkare som Louise Perry. Och vilken demokratisk socialist som helst kan lätt inse att äktenskap är en bra fördelningspolitisk konstruktion i relationellt hänseende, som skyddar män och kvinnor från sexuella orättvisor och emotionella skador – en kvinna per man är som en gråsossig genialitet!

[ Steven Crosson: Inom kort kommer de låga födslotalen bli ett stort problem ]

Samtidigt som födelsetalen i västvärlden går ner pågår i Afrika en befolkningsexplosion. Rimligen, precis som 2015, kommer folkvandring (invandring) att bli aktuellt till Europa. På grund av en feminiserad undfallenhet – där få krav ställs – riskerar samhällena att splittras enligt redan kända konfliktlinjer.

Dålig integration tillsammans med låga inhemska födelsetal bidrar till att de rika västerländska samhällena inte återskapar sig. Vårt levnadssätt dör ut, och på framtida filosofikaféer kommer frågan dryftas: Var det bra så?