Vågar vi stanna i de enskilda texterna när vi läser Bibeln som helhet?

Jag är bibelforskare och lärare. Bibeln står i centrum i mitt liv och min kallelse. När Dagen frågade om jag ville skriva en artikel om samspelet mellan äktenskapssyn och bibelsyn såg jag det som min plikt att utröna vilka bibelställen som talar om äktenskapet och hur dessa framställer äktenskapet. Det är uppenbart att min artikel väckt flera frågor och jag hoppas att med denna slutreplik reda ut eventuella missförstånd.

Vi måste kunna få stanna kvar i de enskilda bibeltexterna och reflektera över deras innebörd. En evangelikal bibelsyn behöver vara tillräckligt vidsynt att alla bibelställen – i Gamla såväl som Nya testamentet – får finnas med i diskussionen och att tillåtelse ges att diskutera deras betydelse på ett transparent och ärligt sätt, vilket ju var syftet med min första artikel. Samtidigt är det naturligtvis lika viktigt att vår tolkning bibehåller Jesu ord och gärningar som Bibelns kärna och stjärna.

I sitt initiala skede är bibeltolkning enbart beskrivande. I detta stadium försöker jag endast förstå en texts meningsbyggnad och innehåll. Steg två är att klargöra dess budskap utifrån författarens historiska sammanhang.

I denna undersökning försöker jag återigen förhålla mig neutralt till texten. Jag jämför en bibeltext med andra, liknande texter från samma kultur för att få insyn i författarens intention. Målet är att klargöra vad författaren till en specifik text vill förmedla i en specifik historisk situation.

Mitt huvudargument i min första artikel var att flertalet texter som handlar om äktenskapet speglar en patriarkal samhällssyn.

—  Lena-Sofia Tiemeyer

Bibeltolkaren kan sedan välja att fortsätta ytterligare ett antal steg, nämligen att läsa densamma text utifrån hela Bibelns sammanhang. Vad betyder texten när den tolkas tillsammans med andra texter i Gamla och Nya testamentet?

Detta leder ofta till en teologisk tolkning där hänsyn tas till Bibelns övergripande och gemensamma budskap. Här blir vissa texter mer centrala och ges större auktoritet. Det är lätt att förstå att den äktenskapssyn som finns i 1 Mosebok 1–3 får en hög ställning då den citeras av Jesus i Matteusevangeliet 19:5.

Vi kan även gå ytterligare ett steg och undersöka hur en text har tolkats traditionellt i olika samfund genom kyrkans historia. Där ser vi igen hur kyrkan ofta har lyft fram vissa texter samtidigt som andra har tilldelats en mer perifer karaktär.

Som ovan, äktenskapssynen i 1 Mosebok 1–3 innehar en central plats i kyrkans historia, både dess syn på äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna (2:24) men även dess patriarkala nyanser där mannen råder över kvinnan (2:23; 3:16).

[ Läs tidigare inlägg | Sven Bågesund: Översättning får inte styras av önsketänkande ]

Med andra ord, olika tolkningsstrategier hör till olika stadier när vi studerar bibeltexten. Vi gör dock klokt i att inte blanda ihop dessa olika stadier. Det är inte helt enkelt att gå från steg 1 och 2, det vill säga vad texten betydde när den skrevs, till steg 3 och 4, det vill säga vad texten betyder för oss i dag.

Min ursprungliga artikel ville främst lyfta steg 1 och 2, det vill säga vad som faktiskt står i bibeltexterna, och sedan kartlägga olika sätt att gå vidare till steg 3 och 4: vilka är de vanligaste sätten att omadressera bibeltexter så att de kan appliceras på vår samtida, svenska situation?

Mitt huvudargument i min första artikel var att flertalet texter som handlar om äktenskapet speglar en patriarkal samhällssyn. Detta är, enligt mig, ett ovedersägligt faktum som varken kan eller bör ifrågasättas. Vi ser det till exempel i det tionde budordet som säger att ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa” (2 Mos 20:17).

Det finns inga skäl att ifrågasätta gängse översättningar av texten (steg 1). Det är dessutom relativt klart att denna lag, i dess historiska kontext, speglar en patriarkal verklighet där kvinnan sågs som mannens egendom (steg 2).

[ Läs tidigare inlägg | Ulf Sundkvist: Så hoppas jag ALT vägleder blivande pastorer ]

Som bibelforskare, stående i den evangelikala traditionen, frågar jag mig nu hur jag bör gå vidare till steg 3 och 4. Eftersom vi talar om Tio Guds bud vill jag inte sätta dem i periferin, utan snarare låta dem behålla sin centrala ställning som auktoritet för lära och liv.

Samtidigt har jag ett uppenbart problem. Jag kan välja att följa Svenska kyrkans uppmaning att se det tionde budordet som ett uttryck för det dubbla kärleksbudet: ”Älska din nästa som du älskar dig själv”. Budordet blir då omformulerat till: ”Tillåt dig att vara glad åt att det gått din medmänniska väl i livet.”

Men denna tolkning gör dock inte texten full rättvisa. Har jag verkligen tillåtelse att tolka bort den patriarkala nyansen av budordet som texten, förstådd i dess historiska kontext, förmedlar?

Återigen, som evangelikal bibelforskare är min strävan att klarlägga vad som står i Bibeln med trohet till bibelordet. För mig blir det slutligen en fråga om bibelsyn att ha tillåtelse att lyfta fram det som en enskild text faktiskt hävdar, utan omskrivningar.

Ja, 2 Mosebok 20:17 speglar en patriarkal syn på äktenskapet; nej, jag tycker inte att kyrkan ska anamma synen på äktenskapet i 2 Mosebok 20:17. Mellan dessa två åsikter finns helt klart en spänning, men svaret är inte att omedelbart hoppa till tolkning och tillämpning.

Slutligen är det värt att notera att det inte är någon som i sin reaktion på min första artikel (och intressant nog är det enbart män som har reagerat) har uppmärksammat att mitt primära syfte var att visa på hur texterna om äktenskap i Bibeln är starkt formade av en antik patriarkal kultur och kontext.

[ Läs tidigare inlägg | Karl-Henrik Wallerstein: Det finns en glasklar äktenskapssyn i Jesu undervisning ]