Misslyckas jag i äktenskapet blir min synd uppenbar för alla

Den kristna församlingen är en av de senaste rörelserna som gradvis överger det en gång så självklara samlevnadssätt som kallas äktenskap. Där ordet äkta inte längre betyder pålitlig, solid, genuin, utan mest är ett sätt att beskriva en temporär och juridisk förening mellan två individer.

“Så var det inte från begynnelsen.” Denna formulering upprepas minst fyra gånger i Bibeln och innebär i sig att varje förändring av det som var från början inte är en utveckling utan ett övergivande av grunden. Ur Skaparens synvinkel är all sådan förändring alltså en förvanskning av den ursprungliga planen.

Bibeln börjar med ett äktenskap som har Guds egen avbild som förebild. Den berättar vidare att denna avbild tappar sin förankring i förebilden och leder fram till att en avfällig mänsklighet, med undantag av ett enda hushåll, Noas, faktiskt går under. En snabb befolkningsökning efter den uppgörelsen med människohjärtats onda böjelser leder fram till ett folk - judarna - och ett land – Israel – där en familj får ett löfte om en son – Jesus – genom vilken alla världens nationer ska bli välsignade.

Det alltmer komplexa samhälle som växer fram efter Noa medför beteenden som förvanskar det som var från begynnelsen. Sexualitet som spårar ur har dödliga konsekvenser. Lag och ordning i tio punkter introduceras för Israels barn. Två av dem reglerar direkt relationerna mellan barn och föräldrar samt mellan föräldrarna själva. Livskvaliteten i landet ligger i vågskålen om buden inte längre ses som normerande. Budet om äktenskapsbrottet visar sig intimt sammanhängande med det första av buden. Äktenskapsbrott och avgudadyrkan hänger regelbundet samman i ett antal förmaningar.

En dragkamp mellan Yahwehs lag och Baals laglöshet präglar hela Gamla testamentet (GT). Laglösheten påverkar alltid det mellanmänskliga och är ett avsteg från det som var från begynnelsen. Mitt i GT sjunger en brudgum sin hyllning till sin brud. Högre visa till kärleken finns inte. Relationen mellan Gud själv och folket liknas ideligen vid ett äktenskap.

Ideligen visar det sig att äktenskapsbrottet utsätter Gud själv för ideliga bakslag. Genom sin förlust av sin hustru iscensätter Hesekiel ett budskap om att Gud inte heller kommer att fälla en tår när folket förs bort i fångenskap (Hes 24). Hoseas liv förvandlas till en profetia om en Gud som blir övergiven gång på gång men ideligen visar nåd mot de avfälliga. Sista boken i GT ropar ut Guds vrede över alla dem som har övergett sina hustrur. Männen beklagar sig över att deras offer inte längre tas emot av Herren, men orsaken är hur de behandlat sina hustrur – och Gud vänder sig bort (se även 1 Pet 3:7). De sista raderna i sista boken ropar ut vår sentida skörd. Fäder som har övergivit sina barn!

Är det en oförlåtlig synd att begå äktenskapsbrott och skilsmässa? Vi som är skilda minns med kvardröjande smärta hur våra församlingar betraktade oss.

—  Björn "Teddy" Donobauer

Sedan kommer en skördetid. Den son som lovades till Abraham, och den Davids son som hela GT ideligen talat om till fäderna genom olika tecken på olika vis, han kom. Och det han kom för att visa var på nytt det som var från början. Kristus är brudgummen och bruden är hans kropp.

Livet inom församlingen är ett skyltfönster för framför allt det gästabud till vilket han inbjuder vem han vill och bara de som hörsammar kallelsen och kommer iklädda hans klädnad blir försäkrade om insläpp. Helt följdriktigt slutar hela den heliga dokumentationen med ett bröllop: “Jag såg det heliga Jerusalem kommer ner från himmelen, smyckad som en brud.” Vilka kommer att finnas utanför Gudsriket? Anden och Bruden ropar kom (Upp 22:17). Utanför lämnas de som ringaktar äktenskapet.

Äktenskap är således ingen privatsak för den som har en kristen bekännelse. Äktenskapsbrott är också brott mot det förbund som upprättats mellan Gud och Hans folk. Att ingå äktenskap utan att vara därtill förberedd och utan att involvera den som skapade hela företeelsen har begränsade utsikter. Den som inte blivit färdig med sin föräldrarelation, inte lämnat barnets omognad bakom sig, har svårt att hålla sig till sin partner.

Den som betraktar sin partner som ett nyttoobjekt med den illa dolda baktanken “Jag ska älska dig i nöd så länge jag har lust” har inte heller någon god prognos. Att vara ojämt okade, det vill säga utan att ha tagit in varandras egenheter och livsryggsäck, utsätter relationen för ändlösa konflikter. Inte minst när det handlar om så känsliga ting som barn och deras fostran. Om det är av kärlek som äktenskapet blivit till måste det med nödvändighet vara den kärlek som inte primärt söker sitt. Förälskelse är inte alltid kärlek.

[ Andreas lämnade sin familj: Då upplevde han Guds röst mana honom tänka om ]

Omskärelsen var signum för det första förbundet. Det medförde att varje mansperson som levde under detta förbund hade en ständig påminnelse på sin kropp om att denna “lem” inte enbart var hans “verktyg och leksak” utan “något att avlägga räkenskap för”. Om mannens lem betraktades på detta sätt – hur många våldtäkter, hur många oönskade barn, hur många aborter hade förhindrats? Hur mången otrohet och äktenskapsbrott hade gått att undvika?

Men nya förbundet har väl inga sådana påbud? Har du inte hört om hjärtats omskärelse? Den förra omskärelsen tog bort en hudflik och lämnade ett tydligt budskap. “Du tillhör din skapare och Gud, handla inte utan att ha Honom för ögonen”. Nya förbundets omskärelse gäller alla i förbundet. Hjärtats omskärelse skär bort det lager som syndafallets Ego medfört och som lagt sig över ditt sanna jag.

Om detta “kan själv” inte dör lider vi av något värre än cancer i själen. Och den synd som hårt omsluter oss blir vår undergång. Inget är som äktenskapet när det gäller att syna omvändelsen. Även om jag aldrig begår några allvarligare synder avslöjar äktenskapet den kvarlevande synden. Misslyckas jag blir det uppenbart för alla. Utan Gud är äktenskapet en omöjlighet.

Hjärtats omskärelse skär bort det lager som syndafallets Ego medfört och som lagt sig över ditt sanna jag.

—  Björn "Teddy" Donobauer

Är det en oförlåtlig synd att begå äktenskapsbrott och skilsmässa? Vi som är skilda minns med kvardröjande smärta hur våra församlingar betraktade oss. Vi räknades som avfällingar och fick veta att vi nog var fördömda.

Men äktenskapets varaktighet är inte av evighetskaraktär. Det tillhör livet på jorden. Dess akt och mening är att Kristus i varje hem och hushåll skulle etablera sin närvaro på jorden. Gift er gärna “men bara i Kristus”, var era “föräldrar lydiga i Herren”, ni män “älska era hustrur som Kristus har älskat församlingen”. I mångt misslyckas vi alla.

Att ett sönderfall av allt det som Gud har skapat och påbjudit skulle ske är vi väl informerade om. “I den sista tiden skall människorna vara kärlekslösa, njutningslystna, själviska, upproriska, ha en form av gudsfruktan helt utan kraft.” Hög igenkänningsfaktor.

Kan äktenskapet överleva? Hela Satans anstormning mot det sedan tusentals år har inte lyckats förstöra grundplanen. Inte helt och inte ännu! Nog finns det hopp.

“När allt annat misslyckas, läs instruktionerna!”

[ Forskning: Betänketid vid skilsmässor gav tydligt resultat ]