Elijah Lambs predikan var alltså inte problemet

Har Pingst öppnat för ett radikaliserade budskap till våra ungdomar? Frågan har debatterats under några veckor med flera artiklar både för och emot. Initiativtagarna till namninsamlingen mot Elijah Lambs farligt radikala budskap, Jenny Olofsson och Mia Fernando, skriver i sin replik på min debattartikel att namninsamlingen inte var riktad mot Lamb specifikt samtidigt som de fortsätter att benämna hans budskap som ”ett alltför bra exempel för att låta passera oemotsagt”.

Kritikerna uttrycker att ”Radikala predikanter som Lamb målar upp en bild av att det bara finns ett sätt att leva som kristen, vilket är svårt att uppnå för många”. De menar att det kristna livet framställs som svartvitt och behöver fler perspektiv. Faktum är att Bibeln innehåller bud och uppmaningar som kan upplevas som svart eller vitt. Bibeln lämnar inget utrymme för dem som inte vill leva liv i gemenskap med andra troende, dem som i högmod inte vill bli lärjungatränade eller dem som vänder sig bort från trons grunder. Dessa behöver tänka om och omvända sig. Det finns inte alltid nyanser med andra ord.

Repliken beskriver hur de som inte ”klarar att leva upp till dessa ideal” kan känna skam och otillräcklighet – ”att de inte duger som troende”. Olofsson och Fernando menar att uppmaningar om att ”ge allt till Jesus” blir för krävande för ungdomarna. Men om vi inte kan uppmana ungdomar att ge sina liv till Jesus förlorar det kristna budskapet sin mening. En konferenspredikant kan inte ha varje individuell person i åtanke när han predikar Bibelns budskap. Budskapet om total överlåtelse till vår Herre bör redan finnas i ungdomarnas hemförsamlingar där de praktiska bitarna lärs ut mer ingående och personliga frågor kan ställas.

De vände sig också mot Lambs budskap som de tolkar som en uppmaning ”till total lojalitet mot kyrkliga ledare utan att ge utrymme för individens personliga resa”. Här tar de tar Lambs budskap ur sitt sammanhang, och kanske faran de ser beror på tidigare personliga upplevelser.

Att ta upp exemplet ”Knutby” så fort någon nämner underordnande till överhet eller andliga ledare är inte hållbart. Lamb uppmanade inte alls till total lojalitet, han pratade om lärjungaskap. Inte heller var budskapet att man ska underordna sig vilken kyrka som helst. Lamb gav en bra och detaljerad bild av hur församlingen kan och bör se ut, och den församlingen ska man, enligt Bibeln, hänge sig åt.

Lamb kanske misstar sig om han tror att lärjungatränare är något lättåtkomligt i Sveriges pingstförsamlingar.

—  Adam Stenerdahl

”Ni blir som de ni spenderar tid med”, beskrev Lamb på samma ämne. Det är ofantligt viktigt att vara med i en lokal församling med människor som älskar Jesus. Många missförstår Bibeln och säger ”jag behöver inte kyrkan, jag är kyrkan”. Det är en högmodig och obiblisk inställning till det kristna livet. Att undvika Guds församling kommer leda till svårigheter i vår tro och han kallade oss till omvändelse.

Bilden Lamb målade upp var en nytestamentlig församlingsgemenskap med enhet i anden, struktur och auktoritet. En församling där man ger akt på varandra, uppmuntrar varandra och sporrar varandra till kärlek och goda gärningar. Det är en sådan lokal församling Lamb manar oss till underordnande och engagemang i. Den människa som i högmod och stolthet väljer att inte underordna sig en församling, ett andligt ledarskap och gemensam tillbedjan står Gud emot, förklarar Lamb. Detta ska inte missförstås som ett extremt budskap som uppmuntrar till blind lojalitet och ett avskaffande av kritiskt tänkande. Högmod och vikten av lärjungaskap stod i fokus.

[ Läs tidigare inlägg | Amos Josefsson: Överlåtelse som antyder att man ska sluta tänka är ingen sund överlåtelse ]

Elijah Lambs predikan är alltså inte problemet. Det verkliga tillkortakommandet ligger i att församlingar inte erbjuder den lärjungaträning som Bibeln kräver. Lamb kanske misstar sig om han tror att lärjungatränare är något lättåtkomligt i Sveriges pingstförsamlingar. Unga kristna i dag, för att inte nämna den vuxna generationen, är ofta bibliska analfabeter.

Det är den lokala församlingens uppgift att träna sina unga i Guds Ord så att de står redo för ett liv med Jesus. Lambs uppmaning till att vandra det kristna livet tillsammans med sin lokala församling är ett budskap i tiden. Något som den äldre generationen behöver lika mycket som den yngre.

”Hitta någon som har vandrat med Gud en lång tid […] någon som verkligen älskar Gud […] och följ den personen […] låt den lärjungaträna er”, uppmanade Lamb. Detta är inte annat än en tydlig uppmaning till lärjungaskap och ett kristet liv baserat på Guds Ord. Frågan är snarare var vi hittar dessa ledare som genom lära och liv undervisar ungdomar i ett radikalt liv med Herren Jesus.

[ Läs tidigare inlägg | Daniel Persson: De radikala budskap jag hörde som ung sätter fortfarande spår ]

Pingst ska absolut se till att dess församlingar inte svävar ut i galen karismatisk eller manipulativa budskap, men först och främst ska Pingst se till att församlingarna tränar ungdomar och alla församlingsmedlemmar till att bli lärjungar!

Jag förstår att kritikerna är oroliga för att deras negativa kyrkoupplevelser ska upprepas i den yngre generationen, men detta är inte rätt predikan att kritisera. Kritiken är baserad på felaktiga slutsatser av vad predikanten förmedlar och har heller ingen biblisk grund.

[ Läs tidigare inlägg | Jimmy Patring: Vad blir egentligen kvar om vi tar bort det radikala från kyrkan? ]