”Boken om hopp för barn” är inte lämplig för barn

Det är en storartad bedrift av en tysk organisation, Bible for the Nations, med svensk förgrening, Brevlådemissionen, att ta sig an uppgiften som pågår att dela ut Nya testamentet till alla hushåll i Sverige. Det är Folkbibelns översättning åtföljd av berättelser om vad Jesus gjort i olika människors liv i Sverige och i andra länder. De lokala församlingarna inbjuds att deltaga i utdelandet som sker med hjälp av glada tyska ungdomar. Halland står på tur 2025 och jag kommer med glädje vara med i utdelandet!

Mycket hade varit vunnit om de nöjt sig med detta. Men nu medföljer en andra bok på köpet till de hushåll där det förväntas bo barn. Den heter Boken om hopp för barn. På svenska förlag/bokhandel står det att “boken förklarar på ett enkelt sätt de goda nyheterna för barnen”. På bokens baksida står det att den är framtagen för att “berätta världens starkaste kärleksberättelse för alla barn.” Den är skriven i tecknad serieform.

Innan Jesus liv skildras inleds boken med skapelseberättelsen och flodkatastrofen. Berättelsen om Noa är inte enkel att förklara vare sig för barn eller vuxna och frågan är om den borde vara med? Den går dock att berätta med olika betoningar. Författarna, Toni Matas och Birgit Åkesson, har dock i sina fyra kommenterande sidor bestämt sig för perspektivet om den straffande Guden av människan på grund av hennes synd. Den kärleksfulle Guden lyser med sin frånvaro.

Och mitt problem med boken är just författarnas förklaringar och kommentarer. Dessa rymmer en teologi för vuxna skriven med en vuxens språk (barnbönerna undantagna). Hopp och kärlek som anges som huvudtema i boken hamnar i skymundan för författarnas ständiga trummande på att barnet underförstått är syndare och i behov av att få förlåtelse.

Att livet enbart skulle vara en transportsträcka för att få sina synder förlåtna och sedan komma till himlen där det verkliga livet börjar är inte en bra teologi vare sig för barn eller vuxna.

—  Ingemar Tidefors

Orden synd, ondska och djävulen nämns cirka 80 gånger och Guds kärlek och förlåtelse cirka 25 gånger. Synd och förlåtelse är centrala kristna begrepp men författarnas kommentar till exempelvis om vad Jesus gör på korset kan väl knappast räknas in under kategorien hopp för barn på ett barnanpassat sätt? Det står:

“Med sin egen död, köpte han varje människa, som tror på honom och bjuder in honom i sitt liv, fullständigt fri. Han besegrade Guds fiende, djävulen en gång för alla, Denna finalstrid var hela världshistoriens mest centrala händelse, för alla som någonsin levt. Jesus visste, att det var just för denna strid, han hade fötts in i världen. Han visste, att det var genom sin egen död, han vann tillbaka livet för varje människa” (sida 106).

Vad Jesus gör på korset kan betonas på olika sätt. Författarna väljer stridstemat mot djävulen. Borde inte en bok för barn betona kärleksmotivet från Guds sida? En älskande Gud som lider för vår skull.

I kommentaren till berättelsen om “den förlorade sonen” står det: “Om vi beslutar oss för att lämna Gud och gå vår egen väg, kommer Gud inte att stoppa oss. Men problemet är, att våra liv då kommer att sluta i en katastrof. Varför? För att Gud har en god plan för våra liv, men det finns en fiende, djävulen som vill stjäla, slakta och förgöra vår liv. Om vi går bort från Guds beskydd, är vi ett lätt byte för djävulen” (sida 73).

Jag har väldigt svårt att se att detta är skrivet i termer som rimmar med att vara världens starkaste kärleksberättelse för barn. Och samma tongångar fortsätter i stort sett sida upp och sida ner.

[ 300 tyska ungdomar delar ut biblar i stor missionssatsning för Sverige ]

Dessutom är bokens betoning på det eviga livet och hur mycket bättre allt blir då i kontrast till livet här och nu knappast något som lär förstås av barn i deras begreppsvärld. I kommentaren till den rike mannen och Lasarus står det: “Denna liknelse visar oss verkligen hur viktigt det är att få sina synder förlåtna av Jesus, så att man efter livet på jorden, får komma till honom och vara där i all evighet. Då betyder det inte så mycket hur svårt livet har varit här. Livet på jorden är kort, men evigheten kommer att vara för alltid” (sida 96).

Att livet enbart skulle vara en transportsträcka för att få sina synder förlåtna och sedan komma till himlen där det verkliga livet börjar är inte en bra teologi vare sig för barn eller vuxna. Symptomatiskt nog låter beskrivningen av människans av Gud givna förvaltarskapsuppdrag på jorden (1 Mos 2:15) som något slags bestraffningsgöra som gavs oss efter syndafallet! (sida 12)

Med all respekt för initiativet vill jag uppmana utgivarna till att göra en ny upplaga utan förklaringar och kommentarer, eller ta hjälp av någon som förstår sig på barnperspektivet och barns behov av andlighet.

Barn av i dag har bristfällig kunskap om vad Jesus och kristendom är. Den här boken underlättar inte för dem. Tvärtom. Språk och förklaringar bör anpassas efter denna situation, dessutom bör ålder på målgruppen anges. Då kan boken om hopp för barn förhoppningsvis förmedla hopp. Förblir boken intakt kommer jag inte att dela ut den.

[ Svenska kyrkan i Västervik tar avstånd från missionsbok – delades ut i brevlådor i somras ]