Överlåtelse som antyder att man ska sluta tänka är ingen sund överlåtelse

Vad betyder det att predika radikal efterföljelse i vår tid? Och hur bemöter vi känsliga frågor med tydlig undervisning som inspirerar till sann överlåtelse och samtidigt visar respekt för människors olika livsresor? Debatten kring Elijah Lambs undervisning under Nyhemsveckan har satt ljuset på denna viktiga fråga.

Lambs utmanande budskap att göra upp med det i livet som riskerar att leda en människa bort från relationen med Gud och att underordna sig i Guds församling har blivit kritiserat för att vara för radikalt. Det riskerar att “stänga av ungas kritiska tänkande”.

Hur kan vi fortsätta att predika radikal efterföljelse med respekt för människor i vår samtid?

Ordet “radikal” kommer från latinets radix, som betyder “rot”. Att vara radikal handlar i grunden om att återvända till rötterna, att vara trogen kärnan i något. I samtalet om lärjungaskap bland unga är kyrkans uppdrag att inspirera tro och undervisa om vad det betyder att följa Jesus i varje beslut.

Jesus själv kallade sina efterföljare att förneka sig själva, ta upp sina kors och följa honom (Matt 16:24). Det är ett radikalt budskap som inte lämnar utrymme för kompromiss. Men inbjudan gjordes inte till perfekta människor, utan var en inbjudan att följa, lära av och överlåta sig till Honom. En radikal kallelse till efterföljelse, full av nåd och frihet.

Samtidigt är jag övertygad om att vi behöver mer kärleksfull och radikal undervisning om lärjungaskap.

—  Amos Josefsson

I grunden det handlar det om att föra människor närmare Jesus, att uppmana dem att leva för Honom i varje aspekt av livet. Det handlar om att hjälpa unga människor att förstå att deras relation till Jesus är det allra viktigaste och att allt som riskerar att hindra den relationen är värt att omvärdera. Det är ett budskap om självförnekelse, ja, men också ett budskap om verklig frihet.

Jag har respekt för att Lambs budskap har väckt mycket känslor. Han är en ung predikant utan lång livserfarenhet. Samtalet om vem som tar i dessa ämnen, och tonen det görs med, är viktigt.

Samtidigt är jag övertygad om att vi behöver mer kärleksfull och radikal undervisning om lärjungaskap. Om vi i grunden sätter ramar för vår undervisning utifrån rädsla för människor tror jag vi angriper denna viktiga fråga från fel håll. Radikal efterföljelse kommer alltid utmana samtidens individualism.

När vi förkunnar evangeliets budskap måste vi komma ihåg att vi är kallade att vara ödmjuka. Det är en inbjudan att vandra med Jesus vi erbjuder, och det bör aldrig läggas fram på ett sätt som diskvalificerar människor från lärjungaskap. Vi måste vara lyhörda för var människor befinner sig i sina liv.

[ Läs tidigare inlägg | Jenny Olofsson och Mia Fernando: Teologin som Lamb står för riskerar fylla unga med skam ]

Vårt uppdrag är att presentera evangeliet på ett sätt som hjälper människor att förstå både allvaret och nåden i Guds kallelse. Men ödmjukhet betyder inte att vi ska undvika att tala om svåra ämnen som avhållsamhet, underordnande eller lärjungaskap. Att predika sanningen i kärlek (Ef 4:15) är utmanande.

De starka reaktionerna tyder snarare på att vi inte talar om dessa ämnen tillräckligt. Det finns saker vi måste ge upp för att följa Jesus, och att underordna sig Gud är något fundamentalt vackert. En samtida rädsla för underkastelse borde inte kväva längtan till överlåtelse och passion.

Undervisning är mer än bara förkunnelse. Hur vi bemöter människor och lever livet tillsammans är viktiga delar av hur man gör lärjungar. Förtroendefulla relationer kan skapa plattform för att adressera svåra och känsliga frågor och att inbjuda till reflektion är en viktig komponent av att bygga lärjungar. Överlåtelse som antyder att man ska sluta reflektera är inte en sund överlåtelse.

Uppmaningen att underordna oss Guds församling, liksom att tala om att en del relationer och andra aspekter av livet kan stå i vägen för en djupare relation till Jesus, är en utmaning i vår samtid. Men jag anser inte att Lamb påtvingar ungdomar en livsstil eller kontrollerar deras val. Det handlar om att hjälpa människor att se vad som är viktigast – en personlig tro på och relation med Gud.

[ Läs tidigare inlägg | Adam Stenerdahl: Kritiken mot Elijah Lambs ”alldeles för radikala” förkunnelse har ingen biblisk grund ]

Samtidigt förstår jag var kritiken kommer ifrån. Att blint underordna sig människor är inte sunt. Total underkastelse riskerar att skapa en ohälsosam kultur. Det är inte lärjungaskap och det pekar inte på Jesus. Men det är inte så jag förstår Lambs undervisning. Det är viktigt att poängtera att radikal tro och kritiskt tänkande inte står i motsats till varandra.

Vi bör uppmuntra unga människor att tänka kritiskt och ställa frågor om sin tro – det ar en vital del av att bygga uthålliga lärjungar. Att utmana unga att reflektera över sina prioriteringar och att våga göra svåra val för sin tro är inte att vara extrem – det är att ta lärjungaskap på allvar.

Slutligen, vi bör inte dra oss undan från att predika ett starkt budskap om självförnekelse och lärjungaskap. Samtidigt måste vi alltid vara ödmjuka i ton och bemötande. Guds kallelse handlar inte om att lägga tunga bördor på någons axlar utan om att leda människor till gemenskap med Jesus.

Evangeliet lär inte kompromiss men inspirerar till ett överlåtet lärjungaskap och ödmjukhet inför människor. Det är i den radikala överlåtelsen till Jesus som verklig frihet och glädje finns. Det är den sanningen vi måste fortsätta predika, med kärlek och nåd, för kommande generationer.

[ Läs tidigare inlägg | Daniel Persson: De radikala budskap jag hörde som ung sätter fortfarande spår ]

[ Läs tidigare inlägg | Jimmy Patring: Vad blir egentligen kvar om vi tar bort det radikala från kyrkan? ]