Kanske är det dags för en ny identitet?

I somras var jag på en konferens som handlade om DMM (Disciple making movement) – lärjungar som gör lärjungar. Slutsatsen var att om vi vill se många människor vända om och börja tro på Jesus räcker det inte att några få individer som utrustats med en evangelistgåva delar sin tro med andra. Vi ”normalkristna” måste också göra det. Men framför allt måste börja tänka att varje ny (och gammal) lärjunge ska ha verktyg för att kunna att göra en till människa till lärjunge, samt kunna berätta för den personen hur den ska vinna och forma nya lärjungar.

Några månader senare satt jag på ett uppföljningsmöte i en annan kyrka. Vi var omkring 15 personer som diskuterade hur vi praktiskt ska kunna tillämpa de principer som vi fick undervisning om i somras. Jag kom på mig själv med att fundera på vilka som möjligen skulle kunna vara intresserade av DMM i min församling. Men så slog det mig. Varför sitter vi 15 personer här? Det står ju inte i missionsbefallningen ”Några av er ska därför gå ut och göra alla folk till lärjungar”. Uppmaningen i Bibeln är faktiskt riktad till alla! Dig med.

Sveriges kristna råd skriver att det finns omkring 235 000 personer i Sverige som är medlemmar i en frikyrkyrkoförsamling. Det är ändå ganska många. Därtill kommer alla som älskar Jesus inom Svenska kyrkan och i andra sammanhang som kanske står utanför statistiken.

Tänk om alla kristna såg det som självklart att dela sin tro med folk man möter i sin vardag. För jag tror att majoriteten av den kristna befolkningen faktiskt tycker att tron på Jesus är det bästa de har. Varför inte dela med sig då?

Vad i det som jag ser som en naturlig del av gudstjänsten och församlingslivet är sådant vi människor bestämt och hittat på och vad är faktiskt förankrat i Bibeln?

—  Ellen Fhager

Kanske är det dags att ”ta på sig” en ny identitet? Vardagsmissionär. Vi kan inte vara deltidskristna – tro på Jesus gör vi dygnet runt och då borde våra handlingar vara sådana också. Men det är enkelt att säga och svårare att göra. Det är därför vi behöver uppmuntra och inspirera varandra. ”Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar” (Heb 10:24).

Kanske behöver vi också förändra vårt sätt att göra kyrka på. Vad i det som jag ser som en naturlig del av gudstjänsten och församlingslivet är sådant vi människor bestämt och hittat på och vad är faktiskt förankrat i Bibeln?

Det finns många inspirerande exempel på församlingar där man har gått ifrån ”så här har vi alltid gjort och kommer alltid att göra”- tankesättet. Vi måste kanske vara mer kreativa i hur våra gudstjänstformer ska se ut för att det ska passa fler, även dem som kommer till kyrkan för första gången.

Samtidigt får vi aldrig tappa bort Jesus och kärnan i tron. Om vi, i vår iver att så många nyfikna som möjligt ska komma till kyrkan, successivt suddar ut glädjens budskap om Jesus så är vi inte en bra kyrka heller. Förändringar ska inte ske för sakens skull. Det handlar nog om en balans, och ibland kan den vara svår att hitta.

[ Kristna ledare: Skapar vi konsumenter i stället för att träna lärjungar? ]

Att leva som kristen i dagens samhälle kan ibland kännas svårt. Även om vi lever i ett land med religionsfrihet upplever jag ibland att kristendomen som religion ibland ses ner på medan influenser från nya religionsströmmar lovordas.

Du kanske har fått höra elaka kommentarer om din tro eller blivit utsatt på något annat sätt. Till dig vill jag säga: ”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken” (Jes 43:18-19).

Dåliga tidigare erfarenheter av att dela din tro med någon kanske gör att du inte vågar prova igen. Men Jesus går med dig, så prova en gång till!

[ Frida Park: Du behöver inte bli pastor för att leva för Gud ]