Den tolfte september träffade vi företrädare för Pingst och Nyhemsveckan och hade ett givande samtal om bakgrunden till namninsamlingen och vår oro över radikaliserande budskap i tiden. Vi överlämnade nästan 300 namnunderskrifter och en tårta med budskapet ”Ni kan bättre”. Vi lämnade mötet med hopp om en ny vaksamhet på radikalisering inom rörelsen.
Vi vill se en levande kristenhet där unga människor känner sig fria att växa och lära sig av sina misstag, utan att känna sig otillräckliga. Vi vill betona att namninsamlingen inte främst handlar om Elijah Lambs predikan utan om önskan om att skydda unga från skadlig undervisning. Lambs predikan under Nyhemsveckans ungdomskonferens var ett alltför bra exempel för att låta passera oemotsagt.
Unga människor är i dag mer ifrågasättande än tidigare – det ser vi som oerhört positivt. Den unga generationen har goda förutsättningar att vara både klokare och mer klarsynta än vad vi var i samma ålder. Särskilt om de får möjlighet att lära av våra misstag så att de inte behöver upprepa dem.
Radikala predikanter som Lamb målar upp en bild av att det bara finns ett sätt att leva som kristen, vilket är svårt att uppnå för många.
Det riskerar att leda unga människor till att stänga av sitt kritiska tänkande och ge all sin energi, tid och ekonomi till församlingen, oavsett om den är sund eller osund.
— Jenny Olofsson och Mia Fernando
Radikalisering, i det här fallet, handlar inte om att förespråka en radikal tro i sig, utan om att uppmana till total lojalitet mot kyrkliga ledare utan att ge utrymme för individens personliga resa eller tvivel. Lamb säger att man måste underordna sig sin lokala kyrka, annars kommer Gud ”resist you” (stå dig emot). Detta är särskilt bekymmersamt eftersom det riskerar att leda unga människor till att stänga av sitt kritiska tänkande och ge all sin energi, tid och ekonomi till församlingen, oavsett om den är sund eller osund.
Vi har exempel på hur ett liknande budskap fick förödande konsekvenser, som i Stockholm Karisma Center och Knutby Filadelfia, där samma betoning på överlåtelse och trohet till församlingen drevs till en extrem riktning.
Vi är glada över Adam Stenerdahls tankar om Lamb och vår namninsamling. Stenerdahl skriver att han uppfattade Lambs budskap som uppfriskande och argumenterar för att den typen av undervisning är viktig. Vi förstår att ett liv i tro är centralt för kristen praktik.
Det vi däremot reagerade på är hur Lambs undervisning framfördes – ett budskap som saknar nyanser för människors olika livserfarenheter. När man talar till unga människor, som fortfarande formar sina värderingar, är det viktigt att hålla en balans mellan allvar och ödmjukhet. Vi människor är olika, oavsett ålder finns det skillnader i hur vi uppfattar budskap.
Man bör också ta i beaktande att unga som grupp, särskilt i yngre tonåren, är i en fas i livet där mn influeras mer av sin omgivning och har större benägenhet att ta risker. Därför bör det ligga ett större ansvar för konferensprogram och undervisning på en etablerad ledning med längre erfarenhet. De ungas upplevelse och tro är för viktig för att vi ska slarva med den.
Vi tror att unga har förmåga att fatta välgrundade och kloka beslut. För att fatta egna kloka beslut behöver unga, precis som vi som levt längre, en undervisning som rymmer fler perspektiv. När kritik eller ifrågasättande ses som synd mot Gud, öppnar det för skadliga relationer mellan församlingen och medlemmarna.
När unga lär sig att de ska underordna sig församlingar som kanske inte uppfyller god etisk eller biblisk standard, riskerar vi att tysta unga röster som ifrågasätter kulturer och osunda maktstrukturer inom kyrkan. Historien, både i Sverige och internationellt, har visat oss hur farligt det kan vara att lära människor att inte ifrågasätta kyrklig auktoritet, även när den beter sig destruktivt.
Lambs framställning av vad som krävs för att vara en riktig kristen är svartvit. Uppmaningar som ”ge allt till Jesus” låter inspirerande men kan vara ett omöjligt ideal för dem som kämpar med tvivel eller livets utmaningar. De som inte klarar att leva upp till dessa ideal riskerar att känna skam och otillräcklighet, och en känsla av att de inte duger som troende.
Vi vill påminna om att det är genom ödmjukhet, inte genom extrem retorik, som vi kan hjälpa unga människor att växa i sin tro och hitta en sund balans i sina liv. Det är viktigt att vi ger dem redskap för att hantera livets utmaningar, utan att lägga en orimlig börda på deras axlar. Jesus sa att hans ok är milt och hans börda lätt – låt oss inte göra den tyngre än nödvändigt genom predikningar som kräver total underkastelse utan utrymme för nåd och medkänsla.
[ ”Många unga står lite i kanten av kyrkan med en fot någon annanstans” ]
