Genom åren har jag stött på flera olika argument för varför abort skulle vara motiverat. Att ett barn är ett hinder i karriären, att det inte passar in i planeringen, att ett barn måste vara välkommet för att ha rätt att födas eller att det till och med är en parasit som man har rätt att avlägsna.
Det verkar som om aborter till varje pris måste försvaras i vårt samhälle, åtminstone fram till ungefär halva graviditeten. Att som trebarnsmodern Therese Bergqvist i sin replik på min artikel använda bibelställen till försvar för aborter upplever jag högst provocerande.
Bergqvist menar att graviditet och förlossning är en kärleksgåva från mor till barn. Att då tvingas bära och föda barnet vore fel då en gåva ska ges frivilligt, och därför har en kvinna rätt att abortera ett oönskat barn. Hon framhåller också smärtan vid förlossningen som ett skäl för mamman att avgöra om barnet ska födas eller inte. Alltså att ett ofött barn inte längre ska få leva.
Aborträtten är redan begränsad till ungefär halva graviditeten utan att det anses nedvärdera kvinnans gåva att låta barnet födas.
Jag är imponerad över varje kvinna som är beredd att satsa så mycket för att föda, precis som Bergqvist nämner. Graviditeten innebär många förändringar i kroppen. Amningen, sedan, kan ge mjölkstockning och andra problem (parallellt med avundsvärd närhet till barnet). Detta brukar jag återkommande reflektera om angående barnafödande.
Det är inget mindre än en katastrof som visar hur sjukt vårt samhälle har blivit.
— Per Kronlid
Men glädjen över barnet överbryggar de flesta problem. Och denna glädje, och längtan efter barn som så många känner, har Gud lagt ner i oss ”för släktets fortbestånd”. Även i oss män, även om många anser att vi borde hålla tyst i den här frågan.
Jag som fembarnsfar har med min hustru varit med om förlossningar i tre länder, varav en var en akut hemförlossning där jag fick ta emot barnet, efter instruktioner från min fru.
Inför första barnet kände jag mig nervös inför att bli pappa. Efter förlossningen var jag däremot helt såld på barn. Finns det något underbarare! Tänk den kärlek man får ta emot från sitt barn. Och att få förmånen att uppleva den totala kärlek man känner till sitt barn. Detta naturligtvis kombinerat med vaknätter, blöjbyten, ät-träning och senare med tonårsbrytningen.
Denna positiva upplevelse av barn önskar jag alla att få ta del av.
[ Läs tidigare inlägg | Therese Bergqvist: Abort fördöms inte i Bibeln ]
Men av olika skäl vill som sagt en del människor i särskilda situationer inte ta emot det barn som blivit till. Ett barn innebär ju förändringar, eftersom det behöver så mycket omvårdnad. Jag vet! Men det innebär inte att vi har rätt att avsluta det spirande livet, och därför behöver det ofödda barnet ett särskilt skydd i sin utsatthet.
Och det finns ju möjligheter att inte bli med barn, genom preventivmedel, sterilisering eller avhållsamhet. Det är ju en lösning för att slippa avsluta det eviga liv som blivit till.
I Bibeln framkommer det tydligt att det nya livet i mamman är en person med eget människovärde (ta bara mötet mellan Jesus och Johannes i sina mödrars magar). Och enligt de tio budorden har vi inte rätt att döda. Det ofödda barnet har ett eget dna och är inte bara en del av mammans kropp, men under en liten tid en del i mammans kropp. Och i detta ska vi som pappor och omgivning i övrigt göra allt för att ge vårt stöd till mamman.
[ Läs tidigare inlägg | Per Kronlid: Har vi kristna helt gett upp i fråga om skyddet av de ofödda? ]
Många kvinnor är pressade av sin omgivning att mot sin vilja göra abort. Låt mig också åter hänvisa till den amerikanska undersökning som visar att 61 procent ångrar sin abort.
Bergqvist gör jämförelser mellan organdonation och abort. Jag förstår helt enkelt inte kopplingen. Ett barn är ingen sjukdom. Ett barn är inte en del av någon annans kropp. Abort är att aktivt avsluta ett mänskligt liv.
Döm inte, skriver Bergqvist. Och det är ju helt rätt för den enskilde. Men ett politiskt parti – även i form av ideell förening med kristen värdegrund – är en del av statsapparaten där lagar måste stiftas och straff kan dömas ut. Angående aborter har dock Kristna värdepartiet inget förslag om straff för kvinnan. Men vi vill lagskydda det utsatta ofödda barnet.
Årligen avslutas mellan 35 000–38 000 oföddas liv i vårt land. De fick ingen chans att leva det liv som vår Skapare hade tänkt för dem, och det samtidigt som hela västvärlden – däribland Sverige – kämpar med för låga födelsetal. Det är inget mindre än en katastrof som visar hur sjukt vårt samhälle har blivit.
Inte minst vi kristna behöver vakna upp över detta och driva opinion ihop med alla samarbetsvilliga. Förvånande för mig är att det faktiskt är mest icke-kristna (icke-bedjare och sällan-bedjare) som vill begränsa aborträtten, vilket mina egna opublicerade analyser av SOM-institutets material visat.
Rätten till liv är den mest grundläggande rätten. Abort är att kränka den rätten till liv. Och detta kan vi opinionsyttra för genom vilket parti vi röstar på. Kärleken ger oss aldrig frihet att välja död för det ofödda barnet. Det är – och borde vara – otänkbart för alla som menar sig ha en kristen etik eller tro på människovärdet.
