I Bibeln finns inga oönskade graviditeter. Inte en enda kvinna i Bibeln bär och föder ett barn mot sin vilja. Även de kvinnor som blir gravida i svåra situationer, som änkan Tamar eller den unga kvinnan Maria, gör det villigt.
Att vara gravid sliter på kroppen. Det är tungt, begränsar det dagliga livet och medför ofta en betydande nedsättning av arbetsförmågan. Vi föder våra barn i smärta. Våra kroppar slits sönder under utdrivandet och lämnar oss ofta med permanenta skador. Men vi gör det villigt för våra barn. Vi gör det av kärlek.
”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” säger Jesus i Johannesevangeliet. På samma sätt som Kristus offrade sin kropp för att de som tror på honom ska få evigt liv gör varje mor en kroppslig uppoffring för att ge sitt barn jordelivet.
En gåva är bara en gåva om den ges frivilligt. I dag är varje graviditet och förlossning i vårt land en kärleksgåva från mor till barn. Men, om man som Per Kronlid och Kristna värdepartiet förespråkar, genom lag berövar kvinnor självbestämmande nedvärderas gåvan till skyldighet. Det vackra offret förringas och trivialiseras genom att framställas som en självklar plikt.
Att som kvinna avsiktligt framkalla ett missfall i sin egen kropp fördöms inte i Bibeln. Detta trots att fenomenet då som nu måste varit välkänt – ett flertal metoder och recept för abort beskrivs i skrift under Bibelns tid. I den forntida assyriska lagen fastslås straff i ett flertal situationer som leder till framkallande av missfall, bland annat för kvinnor som själva avsiktligt avbryter sina graviditeter. Men Mose lag behandlar enbart missfall som framkallas av slag från bråkande män (2 Mos 21:22–23).
Lika lite som jag kan kräva att Kristus ska dö för mig kan jag kräva att min mor ska bära och föda mig.
— Therese Bergqvist
Jesus är tydlig i hur vi bör förhålla oss till våra medmänniskor. Allt vad ni vill att andra ska göra för er ska ni göra för dem. Med det mått ni mäter upp åt andra ska det mätas upp åt er. Döm inte, så blir ni inte dömda.
Det är ett kraftigt mått Kronlid och Kristna värdepartiet tar fram när de menar att en gravid kvinna är skyldig att genomgå tortyrliknande smärta samt upplåta livmoder, hälsa och arbetsförmåga – även då hon själv absolut inte vill. Är det ett mått de är redo att mäta upp till sig själva med?
[ Läs tidigare inlägg | Per Kronlid: Har vi kristna helt gett upp i fråga om skyddet av de ofödda? ]
Enligt MOD, Mer organdonation, står 615 personer i kö för att få en ny njure. Tio personer har i år dött i väntan på nya organ. Har inte personerna i donationskön samma rätt till liv som det befruktade ägget? Borde vi som är friska ge en bit av vår kropp till dem för att en av dem ska få leva? Anser Kronlid att det borde fastslås i lag att de njursjukas rätt till liv ska trumfa de friskas rätt att bestämma över sina kroppar?
Lika lite som jag kan kräva att Kristus ska dö för mig kan jag kräva att min mor ska bära och föda mig. Jag är tacksam för de offer som gjorts för att jag ska få liv, för att du ska få liv. Men låt oss inte ta dessa offer för givet eller försöka pressa våra medmänniskor att göra dem mot sin vilja. “Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare” (2 Kor 9:7).
[ Susanna Birgersson: Abort fram till födseln är så omänskligt ]
